Fel åsikt? Politik. Musik. Gnäll och fittorkning. Svammel svammel svammel.

Det här med att tycka saker.

Man får helt enkelt inte tycka saker.

Då det handlar om politik gör högersidan allt för att misstänkliggöra politisk medvetenhet. Näringslivet och almega påpekade det olämpliga i att vara fackligt ansluten och prata politik på jobbet.

Det är busenkelt att förstå varför. Om man INTE är engagerad eller om man inte är aktiv i att förbättra arbetsförhållanden, då riskerar man att få sina rättigheter indragna. Rättigheter kostar pengar. Betänk!

Alternativet är att bara ha såikter om vem som knullar med vem. Hur kul är det? Hur begåvad blir man då?

Facket.

Denna fantastiska organisation. Utan facket hade jag blivit blåst på ca: 100 000 kr.

De som påstår att facket aldrig hjälpt dem, de kan inte tänka; de förstår inte verkligheten som omringar dem. De inser inte att alla rättigheter vi har som arbetstagare, har vi fått kriga till oss.

Rätt till rast? Tack facket.

Rätt till dusch på arbetet, eller rätt till en barack att byta om i? Tack facket.

Rätt till semester och 8 timmars arbetsdag? Givetvis är det facket vi ska tacka.

Men. I dag i sverige ska man inte tycka saker. Man ska helst bara vara motståndare till rasism, men rasism ska förklaras som att man hatar någon kolsvart afrikan, inte ett systematiskt förtryck som ser till att vissa människor aldrig kommer in i samhället - och kommer de in, då sitter rassarna där och skuldbelägger dem för att de kanske får ett bidrag, trots att det är reglerna det är fel på, inte människan.

Rasister är fan en sjukdom. Men den kan botas. Men lite läxhjälp. Med investeringar i utbildningen - med ett starkt fack som ser till att människor från Polen, Lettland eller vad fan som helst, inte blir utnyttjade av almegademonerna.

Det är bara illvilliga människor som Fredrik Malm (fp) som försöker förvrida debatten för att få det att låta som att byggnadsarbetarna är rasistiska. Han drar alltid fram kortet: är man emot lagvidriga lösningar på arbetskraftinvandring - och dessa arbetare kommer från Polen - då är man rasist. Mot Polacker. Punkt.

Det är klart att han hastar ditt en punkt. Det vore jobbigt om hans korkade åsikter blev belysta, de tål nämligen inte ljus.

Ingen bör vara förvånad över mitt avgrundsdjupa förakt för den sortens argumentation, eller min fascination över hur högern har lyckats att våldta dylika humanistiska argument.

...eller hur alliansen hittar på att det var de som skapade rösträtt... Det är samma vansinne bakom de båda lögnerna.

Det var den politiska delen det.

Det finns en musikalisk del. Jag spelar musik. Men jag har upptäckt att vissa åsikter får man helt enkelt inte ha. Skulle jag till exempel kritisera den självgoda (och underhållande) Kenta P, från en massa grupper, bland andra Project hate, då skulle skvallertrummorna på nätet gå ilsnabbt.

Killen, L.K. behöver torka fittan. På riktigt. Han gnäller värre än en kärring med pmsframfall. Men gnället är underhållande så det förslår. Dock är det så att man inte FÅR kritisera honom. För då får man en armada av obegåvade horungar efter sig.

För er som inte förstår att detta är ett exempel kan jag bara säga: cyanid. Flytningar från era kön, tar ni hand om själva. Jag har ju exakt samma upplägg som honom på bloggen, fast jag skriver mest om politik, medan han mest skriver om sig själv. Det är skitkul! Jag älskar det. Jag gjorde även en intervju med killen för att jag tycker det är så pass kul. Men inte ens solen är fläckfri.

Så...

Vad säger man? Kritiserar man Entombed eller Dismember för att de faktiskt är skitdåliga, då är man helt fel ute. Och man blir motarbetat för det.

Dissar man Watain, ja, då ska man fan ta skit för det. Watain har jag en skiva av. Jag hyllar deras Bathorykärlek. Deras musik är medioker. Men, spelar det någon roll - över huvud taget?

Varför? Varför måste man anpassa sig till åsikter efter en påstådd, självutnämnd, elit som förmodligen bara har peniskomplex?

Man måste inte. Man ska inte.

Det roliga i dumheterna är ju att det blir så mycket mer underhållande då man inte är exakt lika.

Jag är inte det minsta rädd för att tycka. Men jag har märkt att mina egna engagemang blir lidande. Auberon har alltid fått ta skit för att jag har starka åsikter. Bloggen får fiender för att jag anser att den mesta blackmetalen är urusel. Venom är ett skitband. Celtic Frost är världens mest överskattade band. Alla norska band suger diarré. Spelar det någon roll? De som stör sig, har ni inget liv? Vi är inte på samma fest - jag lyssnar på Machine Head. Ni hatar Cold lake. Jag tycker att det är en skiva som är lika dåliga som alla andra Celtic-skivor.

Men VAD SPELAR DET FÖR ROLL? Samma personer som blir galna av mina åsikter sitter hemma och klankar ner på mina favoritband, utan repressalier från mig. Det är lätt att dissa min smak. Jag gillar ju Rhapsody. Världens mest lättdissade band.

Tror ni jag bryr mig? Klarar ni inte av att lyssna på musik där känslan finns i varje ton, istället för att hylla Mayhem för att de spelar otight och ostämt - och sedan kalla det känsla, ja, då har vi inget att snacka om. Det är helt enkelt er förlust.

Yngwie sa det bäst: skulle det vara känsla att spela dåligt och okontrollerat på en gitarr? Skulle det vara mindre känsla i spelandet om man övat i 30 år och KAN uttrycka sig med sitt instrument?

Det känns som att man är rätt jävla dum om man dömer ut den duktiga musikern. Bara för att Nirvana kan spela dåligt och få tonåringar att känna tillhörighet med ångesten från en pundare...

Det betyder inte att Nirvana eller Mayhem är dåliga. Det betyder bara att jag tycker att de är skitband.

Idag ska jag lyssna på ett band som alla som tycker "rätt" hatar.

Dark Tranquillity. sveriges bästa göteborgsdöds.

Men först ska jag torka fittan.

Och sen: tar er inte på för stort allvar. Om det inte gäller politik. Då måste ni ta ALLT på allvar.