torsdag 1 september 2011

På tidens strand - Clifford D Simak

Clifford D Simak född 3/8 1904. Död 25/4 1988



Jag hade aldrig hört talas om Clifford D Simak då jag föll för det episka priset: 10 kr. Omslaget och titeln var det som gjorde att priset i mina ögon sågs som bra.

Jag började läsa den, då jag köpte den, för några år sedan. Och jag slutade. Och jag började igen. Och jag slutade. Jag hade ingen ro för boken, vilket, efter jag har läst den ter sig märkligt å det grövsta. Vad var det för fel?

Jag vet.



Boken.



Vi börjar där. Boken inleds med en passage om hur människan på riktigt insett att vi aldrig kommer att komma ut i rymden, att vi är fast på den här planeten, oavsett om vi vill det eller inte.

En för mig otroligt ångestframkallande tanke, som förde med sig att jag var tvungen att fundera lite på det som sades; alltså, jag inser att ALLA sci-firomaner/filmer innehåller en tämligen pseudovetenskaplig förklaring till den överljushastighet som krävs för att det ska bli någorlunda trovärdigt historia (plural, eftersom att det gäller i princip 100 % av alla berättelser).

Nå. Då jag väl tog tag i boken visade den sig vara mänsklig, smart och lättläst. Den var alltså exakt det jag vill att en bra bok ska vara. Den var perfekt, förutom att det inte var HPLovecraft...

Författaren bytte ut vetenskapen mot magi, och inte vilken magi som helst, utan om sådana grejer som mutanterna i Marvels universum kan pyssla med. Tankeläsning och sånt roligt.

Historien handlar alltså om Shepherd Blaine, en av de som kunde resa till andra planeter med hjälp av sin kraft. Han stöter på en egendomlig varelse som bestämmer sig för att haka på, alltså inte åka med, utan bli en del av Shepherds psyke.

Blaine jobbar på Metkroken, ett ställe i Mexico, som är det enda stället där den magi som utövas är tolererad. Givetvis har nya fördomar fötts och gamla stärkts - och det är EN av bokens sköna sidor. Den känns angelägen. Den är fint skriven. Den är skitbra!

En beskrivning av författaren, för jag blev sugen på att läsa lite om honom, hade den gemytliga textdelen:
"En typisk Simaksk utomjording hittas oftare sittandes på en bondveranda i Wisconsin, drickandes öl med huvudpersonen, än invaderande Jorden."
(från Wikipedia, på svenska)

Nu har jag bara en sak att säga. Jag ska leta reda på fler böcker av denne man. Jag ska dessutom söka rätt på det nummer av Nova science fiction (4 2004) där han huserar i egen prakt. Härligt!

Läs och njut!

6 kommentarer:

jöjj sa...

haha så sant så sant.

för övrigt är universum överskattat. de andra ena "utanför" är mer groovy och ändå seriösa.

//

Joy Simaksk

Woddsmanfred sa...

Sätter den på min "attläsalista" då...

Fredrik sa...

Skogis: Do it. :D

Jöjj: Japp. :D Universum is cool!

Boktradition sa...

Vet inte varför tanken på att vara fast här känns så knäckande (som om jag skulle överleva till de tiderna annars), men ja jisses att den gör...

Lockande bok dock :)

Fredrik sa...

Ja. Jag kan förklara, men det skulle ta för lång tid - och det skulle inte få plats. Här. 8) Men det handlar väl om den där tomheten/litenheten man kan känna då man pratar om evigheten/rymden.

Boken var asbra. Du skulle gilla den. Läs!

Anonym sa...

Gillar inte den tomheten och litenheten. Känner mig nog tom och liten på jorden ibland.