En gång i tiden - hur Petter och M Schmidt sabbade hiphopen.

Jo...

En gång i tiden: var den mesta musiken en flykt från en värld som gav oss mer ångest än värme. Rocken var ett skynke och ett sätt att fylla livet med mer än jobb och svält.

Det var inte så länge sedan det var en verklighet i vårt land. Socialismen har tagit oss långt. De som påstår annat ljuger, de sliter och drar, för att vi skall falla baklänges, tillbaka till förtrycket. Borgare och liberaler kallas de.

Men det var kulturen det var frågan om nu.

Kommer ni ihåg Petter? En ganska dålig rappare som gjorde ett par hitlåtar mellan 99 och 00. En del av musiken svängde, men den var mest bara ungdomligt naiv och, ja, dålig. Min favoritlåt var duetten med den danske rapparen, vars namn jag har glömt - killen lät som en orch. Metal liksom.

(han hette Clemens)




Petter hade gjort skivan bananrepubliken, en skiva som journalisten Fredrik Strage gjorde karriär på, även. Jag läste aldrig den boken. På den tiden stavades min hip hop Cypress Hill, Eminem och Dr Dre. Jag var aldrig bredare.

Men Petter, han gick vidare och blev sämre och sämre. Han försökte låta tuff, han försökte prata om att han var kung i kungsan, eller något. Men, den första nyfikenheten var borta. Nu ville folk har kvalité, det kunde aldrig Petter ge. Så han slog sig ihop med en ännu sämre hiphopare. Magnus. Eller kanske Mange Schmidt... Killen gjorde en trallvänlig låt. Den var inte bättre eller sämre än någon annan sommar plåga.

Men Mange Schmidt är moderat. Hip hop var alltså väldigt länge (den färgade) underklassens musik, nu har den klivit upp i samhällsstegen (och hudfärgen har bleknat) till den nivå då texterna är sekundära, eller bara larviga - till den nivå där det som spelar roll är hur glassig man är...

Att göra en låt som står upp för att sparka på de som borgarna förstört livet för med hjälp av fascistiska politik, det är fan aldrig ok. Petter och Mange, om vi träffas, då kan vi diskutera värderingar och förhållningssätt - ni kan kaxa er som ni brukar, men ni kommer att märka att era tomma ord bara imponerar på 14-åringar.

Jag är nämligen... Jag har ruttnat. Klarar ni inte av att ta ställning för de som ligger ner, då ska ni fan backa. Så jävla långt bort att ni aldrig mer syns. Den musik ni gör dåligt kan göras lika dåligt av andra människor. Men då slipper vi anuslapandet med förtryckarna. Borgarsvin.

Respekt är inte att klicka gilla på förtryck, även om ni kan låtsas att ni är "för allas rätt", eller vad fan ni intalar er att ni står upp för, för att ni ska få sova gott. De som blundar för högerns vansinne... Jag saknar ord för er.

Tandlossning vore passande för er två äckel. Och givetvis ska ni bli utförsäkrade. Poetisk rättvisa kallas det. Om nu bara den där dåren från Just - D också drabbas, ja, då är det ett steg i rätt riktning.