Om övernaturlig skräck i litteraturen - Howard Phillips Lovecraft

Boken

Då man läser om litteratur i skolan känner man oftast: all denna fantastiska litteratur som jag gillar, varför får vi inte läsa om den istället eller också? Varför måste läraren STYRA en uppmärksamhet mot vissa böcker? Är det inte bra om man, så att säga, när den litterära ådran för att man VILL, i stället för att man måste? Jag förstår att vissa böcker bör man ta sig igenom. Men det bästa vore ju om man fick välja minst hälften helt själv.

Hade man fått det, då hade den här boken Om övernaturlig skräck i litteraturen, varit oumbärlig. Först och främst för att det är en gedigen bok om skräck som egen genre i litteraturen. Den fungerar också som en perfekt bok över författare och böcker man kan ta del av.

En liten tanke som väcktes då jag läste boken var: väldigt många av de författare som nämns har fått sin uppmärksamhet tack vare nämnda herr HPL. Givetvis menar jag inte Poe, Shelly eller för all del Brontë - eller någon annan gigant, utan de mer okända författarna; där mästerverk efter mästerverk presenteras, inser jag att alla dessa böcker som jag har läst, har getts ut av förlag som redan gett ut HPL - och ett försäljningsknep är ALLTID att man nämner att just Howards författarskap influerats av denne någon.

Jag hade aldrig läst boken Huset vid avgrunden (fakta och fantasi), av William Hope Hodgson, om jag inte hade läst ett par kärleksfulla nickningar mot HPL i både förord och på bokens baksida.

Jag kan ha fel. Men, hur många känner egentligen till Ambrose Bierce, utan att ha läst känna honom genom Sam J Lundwalls utgivning (och inte är litterära experter eller utgivare)? Hade vi hört talas om Arthur Machen om inte HPL avgudat honom?

Det är svårt att sia om, det är dessutom ointressant, det är bara kul att filosofera om det. Vi har denna mästerlige författare (HPL) att tacka för så mycket - jag menar, han har influerat ALLA skräckförfattare och ALLA skräcfilmsmakare - och förmodligen alla serieskapare som hänger sig åt den mörka sidan.

Den här bokens stora styrka är dock inget annat än dess innehåll - ingen har gett ut en bok med en klar analys av skräckgenren, och ingen har samlat dess största stjärnor mellan två pärmar. Ingen. Förutom HPL i den här makalösa och kärleksfulla bok om den makabra litteraturen.

Om man har läst Howard Phillips Lovecraft vet man att hans språk är högtravande å det grövsta, gillar man det inte kan det vara ett problem. Personligen, ja... Jag brukar påpeka att jag håller HPL som nr ett. Så är det. Han var ett litterärt geni.

Tror ni att jag är klar med hyllningen? Då känner ni inte mig. Förordet av Lovecraftexperten Martin Andersson, är nog det bästa förordet till en Lovecraftbok hittills. Inte för att de andra är dåliga, utan för att här handlar förordet om hur texten kommit till och utvecklats. Jag älskade att läsa om hur HPL upptäckte Hodgsons Nightland, the dream of X (finns på svenska i en kort version i boken Den stora monsterboken, Fakta och fantasi gav ut den) och Huset vid avgrunden. De är två av mina absoluta favoritberättelser.

Ja. Den här boken ska Umeås stolthet inom bokbranschen, H-ström ha oändligt med kärlek för.

Vill ni ha en genomgång av skräck litteraturen? Varför?

Människosläktets äldsta och starkaste känsla är fruktan, och det äldsta och starkaste slaget av fruktan är fruktan för det okända.

Låt er hänföras.

***

Andra aktuella Lovecraftverk är Vertigos Skräcknoveller och förlaget Hastur (tidigare Alastor) (som verkar ha en massa spännande böcker på g) har en bok redo för utgivning (samt en bok av Machen och en av Bierce). Cthulhu vaknar och andra ohyggligheter heter den. Förordet där är skrivet av Martin Andersson (igen) med hjälp av Marmeladkungen. Kolla in på dennes fantastiska blogg för mer info.