Med tanke på att det senaste kriget som utkämpats av de förenta staterna har mött ett så kraftigt motstånd utanför landets gränser borde det innebära att man anser att det var nått som var fel med kriget. Kanske var det sättet som det genomfördas på, eller sättet som det blev aktuellt på? Ingen betvivlar egentligen att det beror på oljan, för vad skulle det finnas för annan anledning att starta ett krig med en främmande stat som inte utgjorde ett hot för någon, utom för vissa grupper inom landet (vilket är intressant, för mig veterligen finns det förtryck mot människor av annan religion eller hudfärg i väldigt många så kallade ”västländer”, skall vi starta krig mot USA för deras förtryck av Indianerna?). Då landet som står i bräschen för krigshetsandet dessutom både sålt vapen och stött landet tidigare blir det ju endast fånigt. Vill man försvara den tanken med att det var en annan regim i det krigshetsande landet faller det argumentet platt; det var i princip samma människor som styrde landet under Reagan som under nuvarande Bushadministration.
Vad är det för fel på dem?
Nå, det jag vill komma till är att de har gjort det förr, mitt i Europa till och med - nämligen i det forna Jugoslavien. Nu får man fan vara ursäktande; en hel analys av skeendet skulle ta för många ord, helt enkelt för att det är så komplicerat. Men man kan börja med att konstatera att de som stod bakom alla tre krigen var Nato. En organisation som skall vara för fred.
Man kan dock konstatera att ett par saker står ut och kan med fördel påpekas.
Den rådande europeiska politiken; Natos ställning i och med sovjettunionens fall; och ett öppet amerikansk ställningstagande – det lämnade inga möjliga tvivel för anledningen av handlingarna då de faktiskt utan omsvep förklarade varför kriget var så viktigt; rent imperialistiska ställningstaganden om makt över Västeuropas USA-vänliga länder.
Frågan blir alltså, vad var det som omöjliggjorde fred i Jugoslavien efter 1990-? Det var politik, ren och skär; Nato hade efter kommunistsovjets fall blivit en organisation helt utan mening. Den bildades för att skydda Turkiet, Grekland och fler östeuropeiska länder från Stalins erövrande hand efter världskrigets slut, det växte sig till en maktfaktor i och med baserna som placerades ut strategiskt i Tyskland med kärnvapen med siktet inställt på Moskva (egentligen kanske det inte var så konstigt att vissa sovjetledare vill göra likadant på Kuba). Nato hade alltså helt enkelt förlorat sitt syfte, men organisationen försvann inte för det.
Politik utspelas alltid på mer än en arena. Den offentliga politiken och den för allmänheten dolda politiken. Det finns helt enkelt en ”barn skall inte veta” attityd bland politiker. Barn är de medborgare i länderna som styrs av politikerna, de med rösträtt. Tyskland strävade 1990- efter ökad makt och ett sätt att få det var att erkänna Kroatien som en nation, anledningen är något svävande då det inte var i linje med Helmut Kohls utrikespolitik. Frågan drevs hårdast av dåvarande utrikesministern Genscher. Även om man anser att vänstern är förkastlig måste man kunna inse att det finns nått så enkelt som ekonomisk makt och strävan efter det. Medlet för detta är alltid vapen och skramlandet med dem; Tysklands mål var att få möjligheten att bli en stormakt igen; Natos roll hade spelats ut i och med Sovjetts fall och de forna maktaxlarna i Europa, Storbritannien och Frankrike hade på olika håll spelats ut av klumpig och medveten politik. Av någon anledning står alltid Storbritannien på USA:s sida; helt oavsett av vilka som styr landet, vilken regering det är eller vilken fallang de kan klassas in i.
Europa kunde helt plötsligt ställa upp med krav på en europeisk väpnad union, vilket hade varit omöjligt innan. Tyskland var det land som ville stärka sina aktier först och främst genom att erkänna Kroatien som självständigt.
Det skulle både vara krångligt och besvärande att ta upp alla vändningar, men resultatet var att Nato insåg att de måste kunna erbjuda ett skydd mott något nytt för att få behålla sin hegemoniska ställning i Europa. Svaret var ett Nato som kunde använda sina vapen på ”utanför eget område”. Då blev behovet av en väpnad Europeisk enhetlig styrka, typ: eurocorp, överflödig och USA:s befästning i Europa skulle återigen vara fast förankrad. Förankrad med vapen.
Var skulle man då visa vad man kunde göra detta?
Det man måste inse är att de militära aktionerna i Jugoslavien inte lett till ett tryggare land, eller ens att landet hölls samman; landet vara bara ett ställe att visa sin makt på. Varför skulle annars en Bosnisk stat vara så viktig då det enligt den senaste folkräkningen 1981- räknat till 0- Bosnier, 1 629 000- muslimer, 1 320 000- Serber, 758 000- Kroater och så då 326 000- Jugoslaver. En Bosnisk stat skulle betyda nått endast i propagandasyfte, varför en sådan efterfrågades av de spelande parterna (läs: USA, Tyskland, England och Frankrike); det var aldrig frågan om att försöka ena de folk som levde i det forna Jugoslavien trotts en historia som visat att våld var vad som skilde dem åt. Det som tidigare hölls ihop av Titos auktoritet föll enkelt samman utan det stöd landet borde ha fått.
Det handlade helt enkelt aldrig om att hjälpa ett land som var i kris. Det handlade om att ha ett ställa att flytta sina spelpjäser på. Det är inte en slump att Kroatien fått nej (!!!) i EU medlemskapsförhandlingarna, detta trotts att landet är långt mer utvecklat (rättsligt) än andra länder som fått ja; och trotts att EU skulle kunna göra en landet en tjänst i och med medlemskapet. Den tryggheten finns inte. Är det konstigt att det växer upp två sidor av Europa? En sida som anser att de har rätt att bestämma över andra men inte kan det på grund av amerikansk utrikespolitik och en sida som ser sig som lurade, bedragna.
Man kanske vill få det att verka som de skyldiga här är politiska ledare som med våld förtrycker ett folk och drar upp Slobodan Milosevic som exempel. Det är dock ett exempel som inte håller för en närmare granskning. Gerillan som Milosevic slogs mot, UCK, hade dömts ut av USA som en terroristorganisation, vilket man måste sammanlänka till USA:s politik mot terrorismen och hur de ser på terrorismen; den kampen har bara förflyttats från Sydamerika till Mellanöstern för tillfället.
Detta skedde dock samtidigt som utrikesminister Albright gick hårt mot Slobodan i olika tal och på olika möten. Det största beviset är Daytonavtalet där USA:s motiv började bli klara även för en lite bredare allmänhet. Här kunde både Frankrike och Storbritannien ha sagt nej till mördandet, det blev nämligen ett jävla liv då USA ville bomba från plan i Balkanområdet utan att skicka dit marktrupper, vilket gjorde Fransmännen och britterna väl medvetna om att de själva kunde komma att bli måltavlor för bomberna eftersom att de hade en massa trupper stationerade där sen Bosnienkonflikten.
Det finns en sak som befäster den ståndpunkten och, måste man hålla med om, spikar den som den enda anledningen till kriget: Clintons tal dagen innan bombningarna, 23/3 1999-, han sade: ”ett starkt partnerskap mellan USA och Europa är vad den här Kosovoaffären helt och hållet handlar om.”
Alltså, det han sa var inte bara att kriget handlade om band mellan Europa och USA snarare än Kosovo, han sade att det handlade uteslutande (is all about) om partnerskap mellan Europa och USA, märkligt kan tyckas; vidare sade han i samma tal: ”Om vi ska kunna ha en stark ekonomisk relation (med resten av världen PG) inkluderar det vår förmåga att sälja runt om i hela världen, Europa måste vara en av nycklarna till det.”
Ett intressant iakttagande är Sunday Times utsändes kommentar angående talet, han sade att det verkade som att talet inte var skrivet av Clintons vanliga författare utan kanske var fel. Det är en absurditet som kan ha sitt svar i att han höll ett tal som var skrivet av ”fel” rådgivare; att han alltså framförde vad den beslutande staben sade till honom istället för vad presstaben sade. Vilket skulle förklara hans ordval.
Det finns mer saker som stärker det antagandet. Bland annat det faktum att Clinton ansåg sig tvingad att säga till Amerikanarna att” slå upp Kosovo i sina familjeatlaser” då han, förmodligen helt korrekt, antog att Amerikanarna inte var bekanta med området; den amerikanska opinionen kände helt enkelt inte till kriget och inte i någon av kamrarna (den högra och den ultrahögra) fanns något stöd för ett krig. Det var helt enkelt ett krig som kom av krav från den federala staben – Pentagon, som ju är övervakare av de Amerikanska geopolitiska och strategiska intressena och om det var Pentagon som låg bakom kriget MÅSTE anledningen ha varit strategiska intressen på Balkan, i Sydösteuropa eller Ryssland generellt; ungefär: Kosovo var viktigt för USA:s nationella strategi i öst.
Ser man inte likheterna mellan kriget i Irak och detta tredelade krig kan jag bjuda på en fin avslutning: Amerikanska plan bombade våren 1998- Jugoslavien och Kosovo. Aktionen rättfärdigades av uppgifter om folkmord; (både Clinton såväl som Cohen och Albright påstod detta) siffror mellan 10 000 och 100 000 mördade skulle det ha funnits (den kallades: Operation hästsko). Hagtribunalen har kunnat fastställa att det var en ren och skär lögn från USA. Ungefär 2500 kroppar har hittats, men de är inte uteslutande en folkgrupp (tack och lov)
Slobodan Milosevic är åtalad för att 300 personer i kriget i Kosovo dödades – USA dödade av misstag 2000 civila Serber. Vilka borde plikta?
Om sanningen är krigets första offer, ja då är nog förmågan till självkritik det tredje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar