Atlas institute

 

Ibland måste man gå till botten med en fråga för att förstå, och kanske förklara, vad det är man pratar om. I sverige har vi en rad olika tankesmedjor som står för rent arbetarhat, och som kämpar mot allt som facket förhandlat fram under cirka hundra år; det är inget konstigt med det, men man bör känna till det, för att öka förståelsen för vad dem vill, och varför dem har dessa idiotiska åsikter, för det är _varför_ som är viktigt.

 

Den mest kända tankesmedjan i sverige är näringslivets intellektuella katastrof Timbro, där makarna Uwell tidigare härjat fritt, som nu leds den före detta moderata politikern som är mest känd för att till sina partikamraters jubel kallat Annika Strandhäll för hora. Timbro sprider antiintellektuell dynga och rapporter till landets alla nyhetsredaktioner, samt att dem bjuds in för att debattera ohederligt om allt mellan himmel och jord. Det är aldrig belagt med fakta eller forskning, för inga fakta styrker deras människofientliga teser, det handlar bara om att göra det enklare att utnyttja arbetare, dumpa löner, och att ta bort regler som kostar pengar, inom till exempel miljöfrågor. Senaste utspelet var då en jöns föreslog att man skulle bygga fönsterlösa bunkrar för att få fram billigare boenden. Att göra en riktad satsning är kommunism, och staten ska bara finnas för att ge friskolor fri tillgång till skattemedel. Det är helt enkelt oseriöst och rent trams, i bästa fall.

 

Men en sak som inte är lika känt som att timbro finansierat Johans Norbergs löjliga text om hur kapitalismen gjort hela världen rikare, på ett sätt som ingen lärare hade gett godkänt av andra skäl än rent ideologiska, är att Timbro ingår i ett internationellt nätverk som kallas för Atlas network. Det som en gång i tiden startade som en tink tank för nyliberalismen, har vuxit till en global best med kopplingar mellan alla länder, där dem avgrenats i lokala dyngspridare. Dem bjuder på en sörja av konservatismen, nyliberalism, och inte så sällan högerextremism. Där ingår alla, med betoning på ALLA, kända och okända, tankesmedjor som står bakom till exempel Fox, Kochbrödernas elitistiska institut, Fraiser institute, och så vidare. Alla dårar under ett neofascistiskt paraply.

 

Kochbröderna är till exempel några av de rikaste människorna i världen, dem har ett oljeimperium som är värderat till hundratals miljarder, och hör och häpna, dem gillar inte Greta Thunberg?!! Det är alltså därifrån som svenska nazistpartiet sd, och även resten av högern, får sina fakta angående klimatpolitik. Man kan ju tyckas tänka att hey, trots att ingen vetenskap stödjer deras åsikter, så borde folk faktiskt kunna tänka själva, och inse att det dem säger är lögn, men så enkelt är det inte. Då många av dessa multimiljardärer äger stora mediekoncerner, är dem också med och styr nyhetsflödertglobalt. Deras verktyg, utöver det faktum att Murdockimperiet ingår (sky, fox osv), är mutor, på nyliberalt språk: lobbyism. Och alla deras åsikter är sammanlänkade, timbro säger inte något om fröken Thunberg av en slump.

 

Det är ett globalt nätverk för att göra världen bättre, för miljardärer och oljeföretag. Att konstatera att det både finns ett abnormt problem här då lobbyister samordnar sina kampanjer globalt är inte en liten sak; det här inte i allmänhetens tjänst, det här är nyliberal, gränslös kapitalism, där det enda som spelar någon roll är den totala friheten för företag att göra exakt vad dem vill, utan någon som helst konsekvens.

 

Detta måste regleras. Helst förgöras.

Ett par böcker av King

 Jag skrev ju nyss om boken som hjälpte mig att väcka läsandet för mig. Det var ju dock inte en påknapp jag träffade, då jag läste boken. Det var snarare en långsam, men allt mer växande, känsla av att jag ville ha en bok med mig, var jag än var.

Så jag inhandlade lite olika böcker, som skulle finnas inom räckhåll, så att säga. Det var en blandad kompott, men jag valde även att inkludera lite andra nya böcker av mr King. För att jag ju faktiskt inte läst en enda bok av honom sen början av 2000-talet. Det gjorde allt väldigt enkelt. Jag har ju följt Stephen King länge, hans skrivande var bakgrundsbruset till mina tonår, och även om jag tröttnade på de böcker han skrev - mest för att det handlade lite för mycket om sexuella utnyttjanden, och alldeles för lite om övernaturlig skräck - har jag aldrig förlorat intresset för hans produktion.

De två böcker jag valde var Institutet och Törnrosor. Jag läste Institutet först. Det var en spännande bok om en ung, överbegåvad kille som bli kidnappad och vaknar på ett institut mitt i ingenstans. Välskriven, och som vanligt i Kings fall, vemodig, utan att bli sliskig. Det går egentligen inte att säga mer utan att gå in på handlingen för mycket. Den är inte lika bra som Väckelse, som var en perfekt bok om onämnbar skräck, skriven på Kings sätt. Skulle jag sätta betyg, hade den ändå fått väldigt högt betyg. Både för hantverket och för att den är bra, helt enkelt.

 

Sen läste jag en bok han skrivit med en av sina ungar. Törnrosor. Den var något helt annat. Kvaliteten var hög, som vanligt, men den var mer lik Väckelse än Institutet, på det sätt att den har med det övernaturliga, men ändå något mer; där King ofta är bra på att ge oss en bakgrund som förklarar karaktärernas handlingar, är Törnrosor mer en #metoo -kommentar, som tar upp kvinnornas ställning i USA, samtidigt som det är en spännande bok. Det är både bra och dåligt, för jag ser för en gångs skulle en skillnad på det amerikanska samhället och vårt svenska dito. Förvisso håller våran konservativa regering här i landet att försökta ta landet tillbaka till stenåldern. Men bortsett från dessa pappskallar, så ligger vi långt före USA i fråga om jämlikhet och det mesta andra.

Boken är spännande. Tankeväckande, och underhållande. Det är inte pamflett, det är en spännande bok.

Handlingen i korthet: över hela världen börjar kvinnor och tjejer att somna. Dem vaknar inte upp, och dem blir inlindade i någon slags kokong. Försöker man ta bort den, vaknar tjejerna och slår ihjäl den som öppnade den, och alla i närheten, tills dem somnar om, eller att dem blir mördade.

Så en kapplöpning mot tiden för att ställa allt till rätta pågår.

Bra bok. Som bör läsas.

Candyman 2022

 

Filmdags!

 

Candyman var en trevlig slasher på sin tid. En uppföljare, 30 år efter originalet tar tag i filmen på ett nytt sätt. Istället för att fokuserar på sätt att mörda folk som snackar med speglar, ligger fokus på färgade människors brutala förtryck i usa. Det är lite som en blandningen mellan Black lives matter, och brutala mord. Inget konstigt på så sätt.

 

Filmen både förlorar och tjänar på den behandlingen. Den blir inte lika skrämmande som originalet, men den får ett djup som originalet saknade. Visst fanns inslag av den brutalitet som färgade drabbats av sedan de tvingades över till usa i båtar från afrika, men det här är mer bildande. Det pratas om slumområden, varför de finns och hur kapitalismen utnyttjar dem. Det blir en aning krystat i ett par scener, men det känns ändå relevant.

 

Filmen är bra, men lite förvirrad. Det hade gärna få vara lite mer av de läskiga inslagen, det hade gått utan att ta bort det uppenbara budskap filmen vill ge oss.

 

Jag misstänker att den mest högljudda kritik mot filmen kom från samma typer som ansåg att det var för mycket kvinnlig dialog i Mad Max, så den kritiken kan man faktiskt skita i.

 

Jag rekommenderar filmen, men lägger in en brasklapp: den är ganska underhållande, men inte speciellt läskig. Det bästa inslaget är nästan den svartvita delen som används för att förklara myten om Candyman, det är faktiskt en egen film, som kom ett år före, 2021. Den ska jag helt klart se. Ett medelbetyg får den, för den är ändå klart sevärd.

The Expanse

 

The Expanse träffade mig som en rak höger i magen. Science fiction då den är som bäst. Detta var alltså tv-serien. Den började som ännu en av Scyfys fantastiska produktioner – de står ändå bakom det bästa som gjort inom genren – helt makalöst. Det kunde även ha slutat som deras magiska serier, abrupt och utan varning. De lägger ner serier på löpande band. Jag kommer aldrig att förlåta dem för det iskalla mordet av Caprica, eller att de la ner den enda Stargate-serien jag kunnat uppskatta (universe).

 

Netflix plockade upp serien, för att oxå hota med nedläggning. Då klev Amazon, av alla, in och lät berättelsen gå i mål.

 

The expanse är basserat på en bokserie av två författare, som tillsammans skriver under pseudonymen James S. A. Corey. Deras riktiga namn är Daniel Abraham och Ty Frank. Böckerna är än så länge nio till antalet, om jag inte missminner mig, och dem ska vi prata mer om senare. Ett par korta noveller som täcker vissa omnämnda händelser i serien/böckerna existerar oxå. Jag har läst den första, Leviathan Wakes, så jag är ännu inte riktigt på en plats där jag kan äga åsikterna fullt ut, så att säga.

 

Serien är på 6 säsonger, och den är faktiskt helt underbar. Bra skådespel, och trovärdig vetenskap är frunden för ett en resa som aldrig faller i fällan att upprepa sig. Rykten gör gällande att det ska bli fler säsonger, så vi får se, jag är i alla fall peppad!

 

Det borde alla vara.