Då man sänker skatterna försvinner pengar som skulle gå till välfärden.
Det leder till avgifter. Förvånandsvärt få verkar kunna förstå att de som hade dåligt innan - ni vet, de som inte har råd till tandläkare och så vidare - de kommer inte att få det bättre för att de kanske får 100 kroner mer i månaden, samtidigt som alla avgifter som tidigare betalats med skatter, nu skall ta från egen, tom ficka.
Fattigdom är alltid ett resultat av borgerlighet.
Hat är alltid ett resultat av borgerlighet.
lördag 16 april 2011
Jonas Sjöstedt - Masthugget Moskva Madrid
Jonas Sjöstedt
Masthugget Moskva Madrid (Carlsson bokförlag)
Mitt nya jobb ger mig fyra timmars dötid om dagen, då jag pendlar från Upplands Väsby till Nynäshamn. Den tiden har jag börjat försöka fylla med läsning, om jag inte somnar, alltså. Jag somnade tillexempel senast då jag skrev ett sms till flickvännen – det hade nog med min nuvarande sjukdom att göra.
Hur som helst håller jag på att läsa ikapp de böcker som jag inte orkat ta tag i då min psykiska hälsa varit på det stadium att läsande inte riktigt funkat. Tack. Till min gamla chef. Jag önskar honom en hjärna.
Det åt sido: jag har läst en bok av Jonas Sjöstedt tidigare (Sammanflöden). Jag skrev om den här i bloggen, eftersom att jag alltid skriver vad jag har läst; det är givande att kunna se vad man tyckte om en bok, om det var ett tag sedan man tittade i den.
Masthugget Moskva Madrid berättar en politisk historia om sverige, sett från tre par ögon. Sjöstedts vy är dock marginaliserad, på eget initiativ – vilket ger mer platts till Bengt och Gretas version. Det vinner boken på.
Då jag tagit mig igenom första kapitlet trodde jag att boken skulle handla om makarnas liv, i allmänhet, men efter ett tag inser jag att det som avtäcks är historien bakom de svenska kommunisterna – och det är en berättelse som aldrig tidigare givits något offentligt utrymme.
Lite småfakta: tyskarna ville förbjuda SKP (det parti som sedermera skulle bli VPK och sen V) som parti under världskriget. Det stoppades av vänstersossar. Vi hade två interneringsläger för kommunister i landet. Hade vi gått över till tysklands sida hade det blivit koncentrationsläger. Det skedde på tyskt initiativ. Svensken var relativt flat… Det blev även leveransförbud mot kommunistiska tidningar (samt liberala tidningar som var emot Hitler och dennes dårskap – liberaler har inte alltid var som Fredrik Malm, dvs idioter), vilket gjorde att tidningarna delades ut av medlemmarna – det hade aldrig skett idag – det hade inte behövt ske idag, eftersom att internet finns. Å andra sidan verkar man kunna stänga ner sidor relativt godtyckligt på nätet, ibland - om det politiska intresset finns.
Det var många nyheter för mig. Intressanta nyheter. Det visar även att ingenting egentligen förändrats under de senaste hundra åren.
Det som jag uppskattade mest med boken var dock de reflektioner som Greta och Bengt bjuder på. De talar om ett Göteborg där folk sitter på bussen på väg till jobbet för att arbeta, och vilket tjo det är där – alla känner alla, och alla diskuterar. Det ställer åsikterna om oss svenskar som trista lite på skam, eftersom att förändringen mot tystare bussar kom samtidigt med tv. Slutsatts?
En annan slutsatts som den Spanienfrivilliga Bengt bjuder på är den att då man arbetar för pengar är det lätt att vara solidarisk med sina medmänniskor – men då man har tagit lån för att ha råd med lyx, då försvinner den där solidariteten allt mer, man måste tänka mer på sig själv, för att kunna betala av amorteringar. En slutsatts jag länge haft på tungan, men nu fått bekräftad på ett bra sätt. Allt underlättar om man får se det i ett större sammanhang.
Andra likheter med dåtiden är högerns vekhet mot fascismen och rasismen. Nog sagt. Högerns vansinne äcklar mig, men rasisternas dumhet förvirrar mig – kan man verkligen andas själv om man är så dum att man låter sig luras av den småsinta rasistpolitiken som förs av högern – med betoning på sd. Era mödrar måste vara stolta…
Och Spanien, inbördeskriget. Mycket information. Lättläst. Intressant.
Jag måste rekommendera denna bok till alla som har ett politiskt intresse, samt de som tror på högerpressen angående lögner som att vänstern skulle vara emot demokrati. Historien har visat att det är helt fel. Högern är de som motarbetat den demokratiska utvecklingen. I alla tider. Nu senast var det väl moderatkräken som inte ville satsa på att öka röstdeltagande i invandrartäta områden – de insåg att de inte hade något att vinna på det… Slutsatts? Demokrati bara är bra om det gynnar deras egna agenda. Egoism. Borglighet.
Det är inte en slump att de, moderaterna, vägrar ge ut listorna som har deras bidragsgivares namn. Det är två länder i Europa som motsätter sig en sådan insyn… Föregångslandet har hamnat på efterkälken.
Det finns hur mycket som helst att grotta sig ner i. Förföljelsen, och registreringen av kommunister. Ja. Läs själva.
Sjöstedts insatts är att i fotnoter hänvisa till säpos akter om makarna, och det höjer bara textens väsentlighet.
Så, Masthugget Moskva Madrid är en viktig bok om vår samtid, den fyller en funktion som ingen annan bok har fyllt tidigare. Den är också tydlig då det gäller stödet från det som blev VPK till Sovjet, och föga förvånande visar det att den borgerliga retoriken är fylld av skitsnack. Men det visste vi reda – med det sagt, man får aldrig glömma att det faktiskt funnits ett stöd för det Sovjetiska vansinnet. Greta, som kanske fortfarande lever (Bengt dog 1992) beskrev det bäst:
Stalinismen har förstört så mycket för kommunismen. Där klöser sig högern fast. De skiter i att kommunismen och Stalinismen är två vitt skilda saker.
Nåja. Det visste vi redan. Jag har sagt det själv.
Och nu säger jag: läs. Ni kan bara bli mer pålästa om sveriges historia.
Det enda jag saknade var lite åsikter om socialismen i sydamerika. Men man kan inte få allt.
Masthugget Moskva Madrid (Carlsson bokförlag)
Mitt nya jobb ger mig fyra timmars dötid om dagen, då jag pendlar från Upplands Väsby till Nynäshamn. Den tiden har jag börjat försöka fylla med läsning, om jag inte somnar, alltså. Jag somnade tillexempel senast då jag skrev ett sms till flickvännen – det hade nog med min nuvarande sjukdom att göra.
Hur som helst håller jag på att läsa ikapp de böcker som jag inte orkat ta tag i då min psykiska hälsa varit på det stadium att läsande inte riktigt funkat. Tack. Till min gamla chef. Jag önskar honom en hjärna.
Det åt sido: jag har läst en bok av Jonas Sjöstedt tidigare (Sammanflöden). Jag skrev om den här i bloggen, eftersom att jag alltid skriver vad jag har läst; det är givande att kunna se vad man tyckte om en bok, om det var ett tag sedan man tittade i den.
Masthugget Moskva Madrid berättar en politisk historia om sverige, sett från tre par ögon. Sjöstedts vy är dock marginaliserad, på eget initiativ – vilket ger mer platts till Bengt och Gretas version. Det vinner boken på.
Då jag tagit mig igenom första kapitlet trodde jag att boken skulle handla om makarnas liv, i allmänhet, men efter ett tag inser jag att det som avtäcks är historien bakom de svenska kommunisterna – och det är en berättelse som aldrig tidigare givits något offentligt utrymme.
Lite småfakta: tyskarna ville förbjuda SKP (det parti som sedermera skulle bli VPK och sen V) som parti under världskriget. Det stoppades av vänstersossar. Vi hade två interneringsläger för kommunister i landet. Hade vi gått över till tysklands sida hade det blivit koncentrationsläger. Det skedde på tyskt initiativ. Svensken var relativt flat… Det blev även leveransförbud mot kommunistiska tidningar (samt liberala tidningar som var emot Hitler och dennes dårskap – liberaler har inte alltid var som Fredrik Malm, dvs idioter), vilket gjorde att tidningarna delades ut av medlemmarna – det hade aldrig skett idag – det hade inte behövt ske idag, eftersom att internet finns. Å andra sidan verkar man kunna stänga ner sidor relativt godtyckligt på nätet, ibland - om det politiska intresset finns.
Det var många nyheter för mig. Intressanta nyheter. Det visar även att ingenting egentligen förändrats under de senaste hundra åren.
Det som jag uppskattade mest med boken var dock de reflektioner som Greta och Bengt bjuder på. De talar om ett Göteborg där folk sitter på bussen på väg till jobbet för att arbeta, och vilket tjo det är där – alla känner alla, och alla diskuterar. Det ställer åsikterna om oss svenskar som trista lite på skam, eftersom att förändringen mot tystare bussar kom samtidigt med tv. Slutsatts?
En annan slutsatts som den Spanienfrivilliga Bengt bjuder på är den att då man arbetar för pengar är det lätt att vara solidarisk med sina medmänniskor – men då man har tagit lån för att ha råd med lyx, då försvinner den där solidariteten allt mer, man måste tänka mer på sig själv, för att kunna betala av amorteringar. En slutsatts jag länge haft på tungan, men nu fått bekräftad på ett bra sätt. Allt underlättar om man får se det i ett större sammanhang.
Andra likheter med dåtiden är högerns vekhet mot fascismen och rasismen. Nog sagt. Högerns vansinne äcklar mig, men rasisternas dumhet förvirrar mig – kan man verkligen andas själv om man är så dum att man låter sig luras av den småsinta rasistpolitiken som förs av högern – med betoning på sd. Era mödrar måste vara stolta…
Och Spanien, inbördeskriget. Mycket information. Lättläst. Intressant.
Jag måste rekommendera denna bok till alla som har ett politiskt intresse, samt de som tror på högerpressen angående lögner som att vänstern skulle vara emot demokrati. Historien har visat att det är helt fel. Högern är de som motarbetat den demokratiska utvecklingen. I alla tider. Nu senast var det väl moderatkräken som inte ville satsa på att öka röstdeltagande i invandrartäta områden – de insåg att de inte hade något att vinna på det… Slutsatts? Demokrati bara är bra om det gynnar deras egna agenda. Egoism. Borglighet.
Det är inte en slump att de, moderaterna, vägrar ge ut listorna som har deras bidragsgivares namn. Det är två länder i Europa som motsätter sig en sådan insyn… Föregångslandet har hamnat på efterkälken.
Det finns hur mycket som helst att grotta sig ner i. Förföljelsen, och registreringen av kommunister. Ja. Läs själva.
Sjöstedts insatts är att i fotnoter hänvisa till säpos akter om makarna, och det höjer bara textens väsentlighet.
Så, Masthugget Moskva Madrid är en viktig bok om vår samtid, den fyller en funktion som ingen annan bok har fyllt tidigare. Den är också tydlig då det gäller stödet från det som blev VPK till Sovjet, och föga förvånande visar det att den borgerliga retoriken är fylld av skitsnack. Men det visste vi reda – med det sagt, man får aldrig glömma att det faktiskt funnits ett stöd för det Sovjetiska vansinnet. Greta, som kanske fortfarande lever (Bengt dog 1992) beskrev det bäst:
”Jag har aldrig tänkt att det är något fel på den kommunistiska ideologin, problemet är att den har förvanskats. /.../ Tanken var ju att det var de arbetande människorna som skulle ha makten. Men det glömde de, i sin utveckling glömde de människan i Sovjet.”
Stalinismen har förstört så mycket för kommunismen. Där klöser sig högern fast. De skiter i att kommunismen och Stalinismen är två vitt skilda saker.
Nåja. Det visste vi redan. Jag har sagt det själv.
Och nu säger jag: läs. Ni kan bara bli mer pålästa om sveriges historia.
Det enda jag saknade var lite åsikter om socialismen i sydamerika. Men man kan inte få allt.
fredag 15 april 2011
Så jävla sjuk
Nästan 40 graders feber. Hela familjen däckad. Jag såg konstiga saker. En polare till mig, en nybliven far, sa en gång: att ha feber är najs. Det är som att trippa.
Han svettades inte ett badkar då han hade den febern, det kan jag lova. Byta sängkläder då man knappt kan röra sig är inte en rolig syssla.
Jag tackar sambon som tog hand om mig som den bäbis jag var.
Nu försöker jag komma ikapp med bloggläsandet.
Och vill rekommendera ett par nya bloggar: Pål Eggert, och dennes Världen ska brinna. Samt Drömmarnas berg. Båda bloggarna är kulturbloggar - litteratur - med inrikting på det fantastiska. Läs!
Han svettades inte ett badkar då han hade den febern, det kan jag lova. Byta sängkläder då man knappt kan röra sig är inte en rolig syssla.
Jag tackar sambon som tog hand om mig som den bäbis jag var.
Nu försöker jag komma ikapp med bloggläsandet.
Och vill rekommendera ett par nya bloggar: Pål Eggert, och dennes Världen ska brinna. Samt Drömmarnas berg. Båda bloggarna är kulturbloggar - litteratur - med inrikting på det fantastiska. Läs!
onsdag 13 april 2011
Dåliga minnen från en biosalong - samt ett fantastiskt minne. Från en biosalong. Idag: minnen från en biosalong. Salong. Bio. Biosalong.
Bio.
Det var… senaste filmen jag såg var nog Ponyo. Med min mamma, min dotter och min kärring. Underbar upplevelse! Det var dotterns första biobesök. Och det var en ghiblifilm – på tal om japan.
Exakt det besöket. Jag ser mest tjock och kommunistisk ut, som sig bör. Dottern ser tuff ut, och flickvännen ser bildskygg ut - som sig bör.
Den mest irriterande upplevelsen var dock då jag och sambon skulle se någon av Harry Potterfilmerna. Jag tror det var den sista vi såg på bio. Jag har för mig att vi fortfarande bodde i Umeå då… Jag kan ha fel.
Jag vet dock med säkerhet att filmen sågs i Umeå. Och att bakom oss satt det en kvinna som översatt filmen åt sina barnbarn.
Det fanns en svensk version…
Jag har seriöst funderat över den där händelsen. Egentligen skulle jag ha gjort som Nirvana 2002sångaren/gamle filmkrönikasnubben Orvar Säfström föreslog då Filmkrönikan fortfarande fanns. Hälla en läsk i fanskapets knä. Jag hade fått biljetterna i present. Jag ville se filmen. På riktigt. Hon sabbade exakt hela upplevelsen – och vi gick därifrån, irriterade som fan.
Jag har själv barn. Jag skulle aldrig drömma om att ta med Miranda på en film hon inte förstår. Hennes frågor skulle ju få mig att tappa koncentrationen, samt förstöra för de som ville se filmen. Det finns de som anser att de har rätt att bete sig på det viset. Jag bara: nej.
Ganska oviktigt i det större perspektivet. Men jag kan bli stingslig än idag då jag tänker på det.
På toppraffel rekommenderas Scream 4. Om den rekommenderas där kan det vara värt att kolla upp det.
Det var… senaste filmen jag såg var nog Ponyo. Med min mamma, min dotter och min kärring. Underbar upplevelse! Det var dotterns första biobesök. Och det var en ghiblifilm – på tal om japan.
Exakt det besöket. Jag ser mest tjock och kommunistisk ut, som sig bör. Dottern ser tuff ut, och flickvännen ser bildskygg ut - som sig bör.Den mest irriterande upplevelsen var dock då jag och sambon skulle se någon av Harry Potterfilmerna. Jag tror det var den sista vi såg på bio. Jag har för mig att vi fortfarande bodde i Umeå då… Jag kan ha fel.
Jag vet dock med säkerhet att filmen sågs i Umeå. Och att bakom oss satt det en kvinna som översatt filmen åt sina barnbarn.
Det fanns en svensk version…
Jag har seriöst funderat över den där händelsen. Egentligen skulle jag ha gjort som Nirvana 2002sångaren/gamle filmkrönikasnubben Orvar Säfström föreslog då Filmkrönikan fortfarande fanns. Hälla en läsk i fanskapets knä. Jag hade fått biljetterna i present. Jag ville se filmen. På riktigt. Hon sabbade exakt hela upplevelsen – och vi gick därifrån, irriterade som fan.
Jag har själv barn. Jag skulle aldrig drömma om att ta med Miranda på en film hon inte förstår. Hennes frågor skulle ju få mig att tappa koncentrationen, samt förstöra för de som ville se filmen. Det finns de som anser att de har rätt att bete sig på det viset. Jag bara: nej.
Ganska oviktigt i det större perspektivet. Men jag kan bli stingslig än idag då jag tänker på det.
På toppraffel rekommenderas Scream 4. Om den rekommenderas där kan det vara värt att kolla upp det.
tisdag 12 april 2011
sverige - propagandastaten
Den svenska modellen, ano alliansenJag fick en fråga från Amnesty nyss. Skulle jag stödja kravet på att släppa en Iransk regimkritiker fri? Han var nog journalist. Klart jag är med på det. Jag har ingen aning om vem killen är. Men inte fan ska han utsättas för det helvete han tydligen utsatts för.
Ingen ska utsättas för det.
Men... Det får mig att tänka på sverige. Alltså, just det faktum att demokratin i Iran inte finns.
Det är mest propaganda och mord där.
I sverige går vi sakta men säkert mot att bli en propagandastat, vi med. Inga mord på agendan dock, än så länge.
Våran statsminister, en skallig idiot som delar namn med mig, vågar inte debattera med motståndarnas nya ledare. Hans vidriga pack följer efter. Ulf, han som har hand om försäkringsfrågorna, han vill inte heller debattera.
Det började med att de vägrade delta i tv-program där oppositionen var representerad. Nu vill de alltså inte ens delta i debatter.
Den information de släpper visar sig gång efter annan var falsk eller sakna grund.
De ljuger alltså.
De sprider propaganda.
Vad är värst? Att alliansen vill ha makten och missbruka den, eller att borgarväljarna inte fattar vad som sker?
Jonas Sjöstedt klädde för övrigt av sövlesborgs egen hitler i en debattartickel i aftonbladet. Watch clean! Han upprepar det jag har sagt, fast på ett bra sätt. Jonas för statsminister!
Hans blogg har även texten där.
måndag 11 april 2011
Politik for dummies
Mmmm - I not lovin it!Moderaterna/alliansen har "fixat" sjukförsäkringen. Om man är oskäligt sjuk skall man inte tvingas tillbaka till arbete.
Vad fan är oskäligt? Vad är skäligt, kanske jag ska fråga?
Jo... Det är ord. Utan betydelse. Det sväljer väl högertidningarna. Vi får se. De brukar slå sig på bröstet och hylla alla fascistiska åtgärder alliansvansinnet kommer med: för säg att det inte är fascism att tvinga döende att gå till arbetsförmedlingen för att få tillgång till pengar, pengar som de ganska ofta jobbat in åt staten redan. Hur fan kan man försvara sånt? Utan att skämmas liksom?
Det för tankarna till den där undersökningen som moderatdårarna presenterade: så här mycket mer pengar har du tack vare jobbskatteavdraget. Det utalande kom från ett underlag med fotnoten: det här kan inte användas som underlag, eftersom att den inte tar hänsyn till någon annan faktor, alls, punkt.
Det räcker för våra allianskramare. Klart att vi skiter i att det är odugligt underlag. Det visar ju det vi vill att det ska visa.
Ridå.
Norrland. Ångesten
Det finns de som tänker på mörker då de talar om norrland. Även de som bor där hänfaller till sådana fånigheter till och från.
Jag tänker inte på mörkret då jag tänker på norrland. Jag tänker på ljuset.
Det eviga, outhärdliga ljuset.
Somrarna i norrland. Då man vaknat klockan tre på natten, med alkoholen dånande i skallen – och det förhatliga ljuset - skinande igenom varenda öppning som undkommit då man försökt täppa igen alla hål.
Där finns den norrländska ångesten. Där och då är det på riktigt.
Det har ett ljud - ett soundtrack - inte storlommens tjut/yl/bröl, utan snarare ett ljud som Fredrik Thordendal frambringar i början av första låten på Destroy, erase, improveskivan. Det där dissonanta ljudet.
Så låter ångest. Som Meshuggah. Inte glättigt som de hypade - och absolut inte oävna Cult of Lunarstorm och Khoma (???).
Den ser ut som en norrländsk sommar. Den är kall, men ljus.
Jag saknar den. Vad är det för fel?
Jag tänker inte på mörkret då jag tänker på norrland. Jag tänker på ljuset.
Det eviga, outhärdliga ljuset.
Somrarna i norrland. Då man vaknat klockan tre på natten, med alkoholen dånande i skallen – och det förhatliga ljuset - skinande igenom varenda öppning som undkommit då man försökt täppa igen alla hål.
Där finns den norrländska ångesten. Där och då är det på riktigt.
Det har ett ljud - ett soundtrack - inte storlommens tjut/yl/bröl, utan snarare ett ljud som Fredrik Thordendal frambringar i början av första låten på Destroy, erase, improveskivan. Det där dissonanta ljudet.
Så låter ångest. Som Meshuggah. Inte glättigt som de hypade - och absolut inte oävna Cult of Lunarstorm och Khoma (???).
Den ser ut som en norrländsk sommar. Den är kall, men ljus.
Jag saknar den. Vad är det för fel?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
