Mina tio viktigaste skivor. Del 1

Jag gav Jåjje ett uppdrag på sin blogg. Att skriva om de tio VIKTIGASTE skivorna. För tillfället, måste jag lägga till, eftersom att sådant kan ändras. Han gav mig tillbaka uppgiften, så här följer tio skivor och vad de betydde för mig.

Den första skivan jag köpte var Helloween, Keeper of the seven keys pt. II. Jag ägde skivor innan, men denna skiva betalade jag för egentjänade pengar. Jag hade just hört bandet för första gången då en kompis hade spelat liveversionen av ”Ride the sky” från Judas ep:n.

Jag valde att åka till mamma för att lyssna på den då hon bodde närmare stan än pappa. Väl på rummet och med skivan på platts, började en resa, en resa som pågår än idag. Det var min första musikaliska råförälskelse. Tidigare bestog favoritmusiken av vissa onämnbara radioplågor, lite Kiss och Twisted Sisters… Meatloaf och sådant.

Jag vill minnas att jag gillade ett par låtar på en gång och hade svårt för några. Ganska snabbt förstog jag att b:sidan var den jag skulle hålla mig till. Det var ju LP, och inte CD på den tiden. Ibland hade man ta mig fan bara hört en sida på en skiva, man fastnade bland de låtar man älskade mest.




I want out, March of time och titelspåret framstår än idag som den skivans starkaste kort. Save us, och Savage, var endast med på cd-versionen. A:sidan hade ju hitten Eagle fly free, men Rise and fall, Don’t run for cover och till viss del även Dr, Stien var ganska trista historier enligt mig. Textmässigt satt jag givetvis och skrattade åt det, men jag var 12-år, då är det kul med impotens. Jag gillade alltid You always walk alone, som var lite jazzig, på något sätt. Tänker ibland på den låten då jag hör Amy Winhouse.

Musiken gick varm hemma. Mammas reaktion var: vad är det du lyssnar på, lite rädd och förundrad. De flesta sa: det går snart över.

Tjena!

Kai Hansen fick mig att vilja spela musik. Och det är inte en så liten sak att få ut utav en skiva.

En annan sak som var stort på den tiden: Skivomslagen! Jag känner att de var lika viktiga, i viss mån, som musiken. Jag skall utveckla den tanken någon dag.

Hur som haver. Detta fick bli den första av de tio viktiga skivorna.

Kommunism, det nya svart

Vertigomannen skriver ibland på aftonbladets kultursidor. Idag har han skrivit en kul sak om kommunister.

Jag har bara konstaterat hur världen ser ut.

Kommunismen.

En fråga som ofta tas upp av somliga politiska debattörer är huruvida kommunismen är demokratisk eller odemokratisk, eller om det är en fascistisk människosyn. Eftersom att kommunister sällan äger företag, har de inte tillgång till medel att förmedla sina åsikter på och därför får dessa frågor ofta stå obesvarade eller besvaras av dilettanter och människor som i eget politiskt intresse är motståndare till den solidariska syn som kommunismen innebär. Det är intressant och relevant, för ofta säger samma människor som hävdar att det är en fascistisk ideologi å ena sidan att det å andra sidan är: ”en vacker ide som inte går att genomföra i verkligheten”. Frågan blir då, är de fascister själva, eftersom att de hävdar att kommunismen både är vacker och fascistisk? Man kan ju undra.

Det mest troliga är givetvis att de inte bryr sig om fakta eftersom att det inte passa in i deras egen agenda eller ideologi. Det är snarare så att det ligger till exakt på det viset.

För att få någon klarhet i frågan bör man först och främst ta reda på vad det betyder. Kommunismen alltså.

* Går man efter ”Marxist - Leninistiska teori betecknar termen det slutstadium i mänsklighetens utveckling, då klasser och utsugning har upphört och produktionsresultatet fördelas till alla efter behov ”. Alltså, en jämn fördelning av resurser, tjänster och varor.

Ideologin har sitt ursprung under 1800-talet. Ser man sakligt på det är det uppenbart att då utbildning blivit tillgänglig för allt fler människor har också fler kritiska röster mot det samtida samhället rests. Filosofer på skolorna (som i regel var kontrollerad av kyrkans normer och värderingar) blev allt mer öppna i sina ståndtaganden då det blev svårare för staten att döda eller fängsla kritikerna efter behag. Filosofer som Hegel blev inte intagna på sina prästskolor då deras syn på religionen skilde sig allt för mycket från de konservativa prästerna. Och därmed kunde en överklass med välvilliga åsikter födas. En inte helt ny trend, men som denna gång kunde frodas i någorlunda frihet. Likheten med senare frihetskämpar som Che Guevara, vars fader var läkare och därför inte utan finansiella medel, är påtagliga.

Socialismen nämns tidigare än 1800-talet, men Tomas Mores ”Utopia” målar knappast upp en bild som någon socialist skulle erkänna som sin. Dystopi är närmare sanningen. Man bör snarare spåra socialismen till människor som Francios Babeuf (ungefär 1790-) och tidiga 1800-tals utopister som Charles Fourier och Cabet Étienne. Mest kända är utan tvekan tysken och engelsmannen: Karl Marx och Friedrich Engels.

Från början var skillnaden mellan kommunismen och socialismen svävande, rent generellt ansåg man att socialismen var för de intellektuella och kommunismen för arbetarna och hantverkarna.
Det ändrades dock under 1840-talets hårdnade samhällsmotsättningar; kommunister blev tvingade att gå under jorden.

Själva grundbulten med kommunismen var frånbörjan kännetecknande av egendomsgemenskap, vilket Marx och Engels inte riktigt höll med om. Deras huvudspår var snarare produktion och arbete och givetvis hur det skulle fördelas. Arbetet ”kommunistiska manifestet” är ett av de mest lästa samhällsvetenskapliga och filosofiska skrifter som skrivits. BBC hade en fråga om vem som varit den mest betydelsefulla filosofer, svaret blev något överraskande Karl Marx.

Motståndare till ideologin nämner gärna inte hur viktigt detta arbete var för forskningen om människan som sociala varelser, eller att det var själva utgångspunkten för vetenskapen i sig. Karl Marx var den första att säga att människan formas av sin miljö; innan det var man helt säker på att adeln, präster och borgare var de bättre människorna.

Ett favoritargument för högern eller den socialdemokratiska politikern är att kommunismen är en ideologi som främjar samhället men inte individen. Med tanke på ovanstående fakta är det en korkad åsikt. Det är högern som är emot individualismen; vad skulle annars protektionistiska avtal och överenskommelser storföretag emellan (läs karteller) förekomma? I en perfekt värld fungerar kapitalismen, men världen är inte perfekt och företag har tagit över den rollen som staten hade då den var totalitär, d.v.s. då den var styrd av konungar med riktig makt. Eller av diktatorer, men det är ju samma sak. Rättsamhället ändrade det då individen fick ett skydd mot övergrepp eller orättvisor. Men det skydd man åtnjuter i samhället idag försvinner ofta på arbetsplatsen där man helt plötsligt slängs tillbaka 100-år i tiden till statarsamhället. Håll käften och gör som du blir tillsagd annars tar någon annan ditt jobb.

Utan fackliga organisationer hade revolutionen varit ett faktum, men det är inte många som drar den parallellen. Inte medvetet, handlar det bara om okunskap?

Den dagen rätten till ett drägligt liv är ett faktum har vi en form av kommunismen. Sverige är det mest lyckade sociala försöket och lika rätt för alla följs någorlunda bra. Med andra ord är Sverige kommunistiskt. I alla fall teoretiskt. Vem skulle kunna ha gissat det?

Så till er som klagar på kommunismen, klaga på ideologin, om ni kan, inte på de satans dårar som i eget intresse förföljt, mördat och plundrat. Det handlar om demokrati. Inget av de exempel som nämns (Stalin, Lenin, Pot m.fl.) tog makten genom demokratiska val. Det är en väsentlig information som hoppas över av debattörerna. Frivilligt så klart, för vem orkar ta reda på fakta då det är enklare att bara orera fritt utan hämningar?

Jag är rätt jävla sugen på att dra upp alla jävla brott som begås av liberalismen av idag bara för att visa var fan skygglapparna sitter; det handlar inte om människans frihet i de fallen. Det handlar om ett företags rätt att göra vad faan som helst utan att behöva ta hänsyn till arbetarna.

Slutsatts: Jag kan alltså kalla mig kommunist utan att jag för den sakens skull behöver belastas för vasinnen begångna av fruktansvärda diktaturer. Jag tycker att synen på människan, som en jämnlik och rättvis varelse, där varken kön, religion, ras eller politiska åsikt ska vara avgörande i fråga om särbehandling, den synen på människan är både vacker och klok. Om alla var så förstående skulle vi, utan krig, kunna utveckla våra vetenskaper, fördjupa våra kunskaper om allt och, till slut, utforska rymden!

En tår åt en hjälte!

Jag hoppas inte att jag var ensam om att uppskatta Watains tribut till mina gamla bolagskamrater. eeh hehe

Jag gillar dock mest Hammerheart och Twillight of the gods, så otuff är jag.

En favorit!

sverige och droger

Att diskutera droger och användning i sverige är omöjligt. Antingen står en skrikande mor eller far i debattprogrammet och gör diskussion omöjlig på grund av deras trauman. Oftast på grund av en död människa. Att skulden kan läggas på många olika saker hjälper inte, knarket är en enkel måltavla. Eller så har vi de som anser att allt ska vara lagligt, med argument som: om gud skapade gräs är det kalrt att vi ska röka det.

Puckade argument båda två. Det finns en riktig diskussion här, om man exkluderar extremisterna.

Användandet i lndet vårat verkar stiga, enligt vad man läser i tidningar. Mest är det väl marijuana, men (miss)brukandet av tyngre droger ökar också.




Tänk om diskussionen kunda föras seriöst? Vi har mycket att vinna av att försvåra alkoholmissbruket och lägga en åldergräns på 22-år på gräs. Eller vilken ålder som anses passa.

Man skulle kunna exkludera skitsnacket. Som i USA.

Men om man säger så, då är man väl en haschtomte.

Sinnessjuk bok.

Är det myt att användandet av tunga droger är lägre procentuellt i Holland, tillexempel?

Tillägg:

Efter att ha läst kommentarerna till detta inlägg kommer denna låt med.

Problem solved!

Jag ska förklara för er, en gång till, vad som är felet.

Nu: kortavgifter.

Bankerna vill ha bort kontanter. De kostar pengar i hantering. Fler skall alltså använda kort. Vilket skulle vara säkrare för affärer och andra ställen som kan bli rånad. ok? Allt klart?

Men de avgifter som tas i butiker verkar vara problemet. Varför? Jo, för att BANKERNA tar avgifter av handlarna. Handlar HYR alltså kortutrustningen, för 10 000 i månaden... Eller om det var kvartalet.

DET ska bankerna givetvis se som en investering. Men kan man tjäna pengar... Och så ger vi oss på kioskerna istället för det verkliga problemet.

Ser ni?

Lösning: förbjud BANKERNA att ta ut avgifter, inte handlarna. Men det är klart, ankerna har ju motorväg på regelkartan, de kan bryta alla regler, konka, och ändå räddas, utan större följder. Klart de ska få ta avgifter av oss då...

Tror någon att det kostar MER pengar med ett par tangenter? En signal som går i ljusets hastighet (nåja) och sen är transaktionen utförd... Dyrt? NEJ

Hur kommer det sig att INGEN KAN TÄNKA?

Power ballads

Kommer ni ihåg? Power ballads samlingarna. 3 tror jag det blev till slut. Ja, det förutsätter ju att ni inte föddes 1990, men om ni är äldre.

Aja. Jag gillar både sångaren Robin M och gurknissen Michael S.
Nu blir Jöjj glad. Av någon okänd anledning.