Det är så lätt att bara klaga på det dåliga, att fokusera på det som måste förändras, att man ibland glömmer att berätta vad det är man vill åstadkomma. Vad vill jag egentligen ha för samhälle?
Frågan tål att ställas, eftersom att jag ogillar det samhälle som borgarnas allians håller på att skapa då man i grunden förändrar sverige.
Men bortsett från det, vad vill jag ha då?
Jag tänker mig ett samhälle med ett större socialt ansvar. Hus byggs för att tillfredsställa det behov som finns - det subventioneras med antingen bidrag eller skattelättnader, så att boende blir tillgängligt även för de mindre bemedlade. Man skulle kunna tänka sig att skippa RUT-bidraget för att finansiera detta...
Jag ser ett samhälle där sjukhus ägs av staten, där vinstuttag är kraftigt subventionerat om det ens finns; där man bygger verksamheten ut vid behov, där kostnader ses som investeringar i medborgarnas hälsa, och personaltätheten är tillfredsställande för båda patienter och personal. Detta inom alla grenar av vården även omsorgen och den psykiatriska delen.
Jag ser investeringar i forskning. Oändliga möjligheter.
Jag ser drömmande mot en skola där elever ställs i fokus, där lärandet blir fokus, där man slutar jaga tentor. Jag ser en skola där läxor är ett misslyckande, där antalet lärare ska räcka för att eleverna ska känna sig trygga.
Lärarnas yrkeskår bör uppvärderas finansiellt, som så många andra kvinnodominerade yrken. Det ska finnas hjälp för elever med större behov, det måste finnas en sådan, den investeringen kan spara otroligt mycket mänskligt lidande - en bra utbildning är vägen till en fungerande demokratis samhälle!
Alla dessa investeringar skulle i längden spara in en massa andra kostnader, det visar exakt all forskning, utom den som timbro finansierar.
Kanske om man inte sänkt skatterna med över 100 jävla miljarder, hade detta varit enkla reformer. Nu kommer det att kosta. Men ett jämlikt samhälle gynnar även de rikaste, ett faktum de verkar ha svårt att erkänna. Och en välfärd som inte förnedrar sina brukare borde ta mig fan vara det minsta man kan begära.
Det är inga omvälvande saker jag pratar om, men det är det här jag vill göra. Kortsiktigt. Det är små saker. Men det finns ideologiska oceaner att överkomma för att få något liknande att ske. Det, mina vänner, är en förbannad jävla skam!
För det skulle vara kul med ett sverige där det inte är renare i en av NCCs byggbaracker än på sjukhuset man kan hamna på om man råkar ut för en olycka. Men det är en avlägsen värld, konstigt nog.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Så rätt så rätt. Men ändå ganska blygsamma visioner fast ändå så långt borta!
Det är en stor tragik!
Hoppas jag inte gjort något dumt nu? Jag tog mig friheten att länka till din blogg från min utan att fråga först. Det kanske inte var ok?
Tankensmadjan: Det är coolt! 8) Och hedrande.
Skönt, det var egentligen inte helt rätt gjort från min sida!
du hadde mig fram till "subventioneras". vad betyder det? *gör en anteckning och återkommer på en vecka*. :D måste vi alltid ringa om varann? (jag låg och sov. kliver upp fem) PUZZ!
Du är störd. Jag älskar det! 8) Jag har ingen aning om vad subrunkar betyder. Vad är det för en fråga?
du vill bara bra saker! tror inte jag såg en dålig. jag har jobb nu. och det stog i aftonbladet att det är sexigt att betala skatt. HÄR DEGEN: TAKE MY MONEY!!!!! :D :D :D
Jag tar dem gladeligen. Och köper KNARK!
Skicka en kommentar