En förklaring till den här existensen

Denna blogg har funnits i flera år nu. Den är fan ancient, om man ser till dagens samhälle och den fart allt ska hända i.

Och vad har jag skrivit i bloggen då? Varför har jag låtit bloggen bli lastgammal? Ja. Den frågan är retorisk. Jag är förbannad. Jag är skitförbannad. Jag inser att de flesta som läser här håller med mig i de flesta frågor, det är inte er jag skriver till initialt - jag skriver till dårarna; jag skriver och påpekar det absurda i att vi har rasister i vår riksdag, vi borde ha lärt oss vad rasisterna kan ställa till med om de får fritt spelrum; jag skriver till borgarna, för att jag vill att de ska veta att det finns de som ser igenom deras löjliga lögner. Och jag skriver till mina kamrater i de klasser som är förenade med mig i kampen mot borgerligheten, till de som vill ha lite retoriskt stöd i allmänhet. Med pekpinnar? Absolut. Klarar man inte av att hantera mina ord kan man dra åt helvete.

Klarar man inte av attityd, då har man valt fel karriär - oavsett vilken karriär det är. Jag säger det igen: dra åt helvete. Speciellt om du tillhör den skaran av idioter som med betyget som potenshöjare ska trycka ner människor som blir förbannad av förtryck (vi kallar det alltid klasshat), ni akademiker, ni borde dras i smutsen så att ni vaknar ur er jävla törnrosasömn.

Har jag haft bra dagar skriver jag gärna om kultur. All kultur jag  smaskar i mig, må det vara musik, film, litteratur eller varför inte tv-spel? Jag förmedlar gärna tips, så man slipper ta den jobbiga delen genom DÅLIG kultur.

Men det sagt: då det handlar om politik känns det något så jävulskt drygt för tillfället. Jag har redan förklarat allt.

Det som måste slaktas nu är de idiotiska argument som borgarna använder sig av då de törs svara på tal - och det gäller givetvis på alla plan, inte bara på den här bloggen. För säger man någonting som är belagt med oemotsägliga bevis kommer det... SOVJETSTALINNORDKOREA100000MILJARDERDÖDA.

Seriöst. Frakk off. Har ni inga svar, då kan ni hålla käften.