måndag 10 september 2012

Alchemy. Rising force. Yngwie.

Tillhör du den där fördömda skaran människor som aldrig haft vett nog att veta du ska börja med? Eller är du bara för inskränkt för att ens våga?

Eller har du kommit längre? Har du då ställt dig frågan: vilken Yngwie Malmsteenskiva ska man börja med?

Det är enkelt. Låt oss säga att du gillar heavy metal. Eller, vi tar det för givet. Det blir enklare så. Låt oss till och med vara så pass hygglig att vi - och med vi menar jag mig själv - ställer lite krav på den musik du lyssnar på. Hamerfall är helt enkelt lite för simpla för dig.

Skivan du ska börja med är alltid Alchemy. Skivan kom kring 2000-strecket. Den var egentligen bara en kulmen av en hel drös av fantastiska skivor som gitarrvirtuosen klämt ur sig. Men på Alchemy hade han både spelandet - Yngwie är olika bra på alla skivor - låtarna samt svänget. Ok, hans mest svängiga platta är tvivelsutan Facing the animal, där Cozy Powell hanterar pukor och kaggar.

Men Alchemy har en svårhet som man lär sig att älska då man väl tagit sig förbi de första tre genomlyssningarna. Sen är man fast.

Jag säger bara Leonardo! Eller, om man gillar att lägga pannan i veck, då kan man läsa texten till Demon dance och förundras över vilka droger som måste ha tagits för att komma fram till refrängen:

Seven million, four hundred
Five thousand, nine
Hundred and twenty-six
Deamons will do their dance
Cannot escape
Holding a crucifix


Jag lämnar er med Leonardo.






Och nej, jag har inget till övers för de som med en dåres medvetenhet bara hyllar hans två första skivor, och dissar allt annat. De människorna saknar något som jag har. en egen vilja. Så var det sagt.

4 kommentarer:

Spader Ess sa...

Jag får väl säga Eclipse då, för det är den enda Yngwie jag har kvar. Mest för att det var den enda jag hade på CD och att den är signerad.

Simsalablunder sa...

Leonardo, låter som en titel tagen från en melodifestival på 70-talet.

Lenny Ardo, mitt artistnamn på Ålandsfärjan, den lille båten.

Om Yngwetet i övrigt skall jag hålla kort. Moll, dur, dim, sus.

Fredrik sa...

Spader: Eclipse! Vilken bra skiva! Det finns lätt fyra svinbra låtar på den. Jag gillar Judas. Demon driver. Motherless child. Balladen är bra. Och så är ju även See you in hell fantastisk. :D

Att skivan är signerad gör den ovärderlig. eeh När är det fest hos dig? Och var står skivan? *visslar oskyldigt*

Simsala: dina åsikter om Yngwie syns inte på min skärm. Praktiskt. ;)

Simsalablunder sa...

Att mina åsikter inte syntes beror på att åsikterna utelämnades denna gång och ersattes med en djupanalys av Yngwhats his name Malmqvists hela produktion. Eller så har du keps på dig och tittar uppåt på fel skärm.)