Irritationen

Jag tänkte tala om begreppet klass. Jag tror att jag är någon slags medelklass. Jag har råd att gå till tandläkaren. Jag måste tänka mig för innan jag köper ett par nya glasögon, men det är självvalt - jag kunde ha skitit i mitt fantastiska playstation. Jag är inte fattig. Inte de månader som sambon har lön, då känner jag mig fan rik, då har vi råd att äta sushi tre gånger innan lönen är slut.

Jag klagar inte. Men jag sitter fan inte heller och pekar med hela handen mot de som har det sämre än mig. Det är det som gör mig irriterad. Vad fan är det för sinnesslöa människor som angriper de mindre bemedlade med argument som de inte har en aning om de stämmer, som att de visst inte är fattiga, det handlar om att de vill ha en mobiltelefon till... Alltså, vi vet vilka det är. Det är de borgerliga debattörerna på de blåa tidningarna - och det är den där hjärndöda medeklassen, de som tror att deras rikedomar har kommit som en skänk från ovan, de som inte fattar att deras rikedomar kommer från socialistisk politik. Ni gör mig hatisk. Ni gör mig spyfärdiga.

Tro inte att jag är klar. Klasshatet kommer inte att upphöra fören ni slutar pissa bensin på min flammande vrede.