Det var hårdrocksspelning i helgen som var. Grupperna var i tur och ordning: Testament, Megadeth och Judas Priest. Mina relationer till dessa band är okomplicerade, de är enligt mig antingen bäst (Testament), eller märkliga (Megadeth), eller bara roliga och homosexuella (gissa). Så jag såg fram emot spektaklet med förvirrade förväntningar. En viktig fråga var ju vilket band som skulle få öppna, och svaret på det var Testament. Horribelt beslut! Testament äter dessa band till frukost.
Man gillar läget! Öl läker många sår, tiden ger tid för mer öl, och så vidare.
Efter introt från ”the formation…” och den givna öppningen ”Over the wall”, som kanske kändes lite för given. Jag älskar låten, men jag tror jag är less på den. Efter det överraskade de mig med titelspåret från andra skivan, ”The new order”, då de kommit till trean körde de ”Souls of black”, där började jag befara att de bara skulle köra titelspår från sina skivor. Jag vet, ”Over the wall” heter inte någon skiva av Testament, så håll käften, om ni gillar bandet förstår ni vad jag menar. Jag var dessutom full, och med den bästa Da Vinci-coden”hjärnan”, kunde jag inte sluta att leta ickeexisterande mönster. Jag tror det var ölen som botade mig, för efter ett tag satt jag verkligen bara ner och njöt.
Hitt efter hitt levererades. Tight som en pudelrockares spandex och ondskefullt på ett sätt världen inte varit med om sedan H P Lovecrafts ”the ancient ones” härjade fritt. Jag tror att jag kan komma ihåg alla låtar om jag anstränger mig. Men det är oviktigt. Jag saknade några låtar, givetvis; ett band kan inte spela all bra musik om man gjort 9 studioskivor som alla är gedigna, och en del av dem gudabenådade. Hade de varit headliner hade de kanske hunnit, men man kan inte få allt.
Jag fick ”DNR” på silverfat, den hårdaste låten från senaste alstret (titelspåret) var representerad, ”Practice what you preach” fick mig att le, och så vidare. Världsklass! Hur bra som helst! Det ända jag egentligen måste klaga på är att de inte spelade som headline. Judas Priest är ett bra band, men de bleknar bredvid deras kollegor från San Francisco.
Megadeth trodde jag skulle få öppna, och det hade varit perfekt med tanke på deras låtskatt - den är begränsad. Visst sätter man lätt ihop en ”best of” skiva med bandet, men så mycket mer är det inte. Jag personligen är mest förtjust i ”Rust in piece” skivan. Hur som haver, de levererade ett gediget sett, även om jag inte var nykter nog att känna igen ens hälften av låtarna. Bra var det! Men de var inte ens nästan lika bra som Testament, och den som bestämde spelordningen, må du drabbas av aids!
Judas Priest är ett ganska bra band. Jag har aldrig haft dem som favoriter, men jag har alltid gillat dem, dock inte mer än att jag endast äger ett fåtal av deras skivor. Live var de vad jag förväntat mig. Många ansåg att överstebögen Rob, fuskade med sången, men jag förstår att det inte går att skrika halsen av sig varje kväll, om man skall orka en hel turné. Faktum var att han lät bäst i sitt mellanregister. Han har en bra röst, han behöver inte skrika röven av sig. De levererade, jag var nöjd. Ett par av de få låtar jag gillar med prästerna fick jag även höra. Underbart!
Summa kardemumma, utmärkt spelning med fantastiskt sällskap! Men vem fan bestämde att Testament skulle öppna? DÖ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar