måndag 22 januari 2007

Europas irak

Med tanke på att det senaste kriget som utkämpats av de förenta staterna har mött ett så kraftigt motstånd utanför landets gränser borde det innebära att man anser att det var nått som var fel med kriget. Kanske var det sättet som det genomfördas på, eller sättet som det blev aktuellt på? Ingen betvivlar egentligen att det beror på oljan, för vad skulle det finnas för annan anledning att starta ett krig med en främmande stat som inte utgjorde ett hot för någon, utom för vissa grupper inom landet (vilket är intressant, för mig veterligen finns det förtryck mot människor av annan religion eller hudfärg i väldigt många så kallade ”västländer”, skall vi starta krig mot USA för deras förtryck av Indianerna?). Då landet som står i bräschen för krigshetsandet dessutom både sålt vapen och stött landet tidigare blir det ju endast fånigt. Vill man försvara den tanken med att det var en annan regim i det krigshetsande landet faller det argumentet platt; det var i princip samma människor som styrde landet under Reagan som under nuvarande Bushadministration.


Vad är det för fel på dem?


Nå, det jag vill komma till är att de har gjort det förr, mitt i Europa till och med - nämligen i det forna Jugoslavien. Nu får man fan vara ursäktande; en hel analys av skeendet skulle ta för många ord, helt enkelt för att det är så komplicerat. Men man kan börja med att konstatera att de som stod bakom alla tre krigen var Nato. En organisation som skall vara för fred.


Man kan dock konstatera att ett par saker står ut och kan med fördel påpekas.


Den rådande europeiska politiken; Natos ställning i och med sovjettunionens fall; och ett öppet amerikansk ställningstagande – det lämnade inga möjliga tvivel för anledningen av handlingarna då de faktiskt utan omsvep förklarade varför kriget var så viktigt; rent imperialistiska ställningstaganden om makt över Västeuropas USA-vänliga länder.


Frågan blir alltså, vad var det som omöjliggjorde fred i Jugoslavien efter 1990-? Det var politik, ren och skär; Nato hade efter kommunistsovjets fall blivit en organisation helt utan mening. Den bildades för att skydda Turkiet, Grekland och fler östeuropeiska länder från Stalins erövrande hand efter världskrigets slut, det växte sig till en maktfaktor i och med baserna som placerades ut strategiskt i Tyskland med kärnvapen med siktet inställt på Moskva (egentligen kanske det inte var så konstigt att vissa sovjetledare vill göra likadant på Kuba). Nato hade alltså helt enkelt förlorat sitt syfte, men organisationen försvann inte för det.


Politik utspelas alltid på mer än en arena. Den offentliga politiken och den för allmänheten dolda politiken. Det finns helt enkelt en ”barn skall inte veta” attityd bland politiker. Barn är de medborgare i länderna som styrs av politikerna, de med rösträtt. Tyskland strävade 1990- efter ökad makt och ett sätt att få det var att erkänna Kroatien som en nation, anledningen är något svävande då det inte var i linje med Helmut Kohls utrikespolitik. Frågan drevs hårdast av dåvarande utrikesministern Genscher. Även om man anser att vänstern är förkastlig måste man kunna inse att det finns nått så enkelt som ekonomisk makt och strävan efter det. Medlet för detta är alltid vapen och skramlandet med dem; Tysklands mål var att få möjligheten att bli en stormakt igen; Natos roll hade spelats ut i och med Sovjetts fall och de forna maktaxlarna i Europa, Storbritannien och Frankrike hade på olika håll spelats ut av klumpig och medveten politik. Av någon anledning står alltid Storbritannien på USA:s sida; helt oavsett av vilka som styr landet, vilken regering det är eller vilken fallang de kan klassas in i.


Europa kunde helt plötsligt ställa upp med krav på en europeisk väpnad union, vilket hade varit omöjligt innan. Tyskland var det land som ville stärka sina aktier först och främst genom att erkänna Kroatien som självständigt.


Det skulle både vara krångligt och besvärande att ta upp alla vändningar, men resultatet var att Nato insåg att de måste kunna erbjuda ett skydd mott något nytt för att få behålla sin hegemoniska ställning i Europa. Svaret var ett Nato som kunde använda sina vapen på ”utanför eget område”. Då blev behovet av en väpnad Europeisk enhetlig styrka, typ: eurocorp, överflödig och USA:s befästning i Europa skulle återigen vara fast förankrad. Förankrad med vapen.


Var skulle man då visa vad man kunde göra detta?


Det man måste inse är att de militära aktionerna i Jugoslavien inte lett till ett tryggare land, eller ens att landet hölls samman; landet vara bara ett ställe att visa sin makt på. Varför skulle annars en Bosnisk stat vara så viktig då det enligt den senaste folkräkningen 1981- räknat till 0- Bosnier, 1 629 000- muslimer, 1 320 000- Serber, 758 000- Kroater och så då 326 000- Jugoslaver. En Bosnisk stat skulle betyda nått endast i propagandasyfte, varför en sådan efterfrågades av de spelande parterna (läs: USA, Tyskland, England och Frankrike); det var aldrig frågan om att försöka ena de folk som levde i det forna Jugoslavien trotts en historia som visat att våld var vad som skilde dem åt. Det som tidigare hölls ihop av Titos auktoritet föll enkelt samman utan det stöd landet borde ha fått.


Det handlade helt enkelt aldrig om att hjälpa ett land som var i kris. Det handlade om att ha ett ställa att flytta sina spelpjäser på. Det är inte en slump att Kroatien fått nej (!!!) i EU medlemskapsförhandlingarna, detta trotts att landet är långt mer utvecklat (rättsligt) än andra länder som fått ja; och trotts att EU skulle kunna göra en landet en tjänst i och med medlemskapet. Den tryggheten finns inte. Är det konstigt att det växer upp två sidor av Europa? En sida som anser att de har rätt att bestämma över andra men inte kan det på grund av amerikansk utrikespolitik och en sida som ser sig som lurade, bedragna.


Man kanske vill få det att verka som de skyldiga här är politiska ledare som med våld förtrycker ett folk och drar upp Slobodan Milosevic som exempel. Det är dock ett exempel som inte håller för en närmare granskning. Gerillan som Milosevic slogs mot, UCK, hade dömts ut av USA som en terroristorganisation, vilket man måste sammanlänka till USA:s politik mot terrorismen och hur de ser på terrorismen; den kampen har bara förflyttats från Sydamerika till Mellanöstern för tillfället.


Detta skedde dock samtidigt som utrikesminister Albright gick hårt mot Slobodan i olika tal och på olika möten. Det största beviset är Daytonavtalet där USA:s motiv började bli klara även för en lite bredare allmänhet. Här kunde både Frankrike och Storbritannien ha sagt nej till mördandet, det blev nämligen ett jävla liv då USA ville bomba från plan i Balkanområdet utan att skicka dit marktrupper, vilket gjorde Fransmännen och britterna väl medvetna om att de själva kunde komma att bli måltavlor för bomberna eftersom att de hade en massa trupper stationerade där sen Bosnienkonflikten.


Det finns en sak som befäster den ståndpunkten och, måste man hålla med om, spikar den som den enda anledningen till kriget: Clintons tal dagen innan bombningarna, 23/3 1999-, han sade: ”ett starkt partnerskap mellan USA och Europa är vad den här Kosovoaffären helt och hållet handlar om.”


Alltså, det han sa var inte bara att kriget handlade om band mellan Europa och USA snarare än Kosovo, han sade att det handlade uteslutande (is all about) om partnerskap mellan Europa och USA, märkligt kan tyckas; vidare sade han i samma tal: ”Om vi ska kunna ha en stark ekonomisk relation (med resten av världen PG) inkluderar det vår förmåga att sälja runt om i hela världen, Europa måste vara en av nycklarna till det.”


Ett intressant iakttagande är Sunday Times utsändes kommentar angående talet, han sade att det verkade som att talet inte var skrivet av Clintons vanliga författare utan kanske var fel. Det är en absurditet som kan ha sitt svar i att han höll ett tal som var skrivet av ”fel” rådgivare; att han alltså framförde vad den beslutande staben sade till honom istället för vad presstaben sade. Vilket skulle förklara hans ordval.


Det finns mer saker som stärker det antagandet. Bland annat det faktum att Clinton ansåg sig tvingad att säga till Amerikanarna att” slå upp Kosovo i sina familjeatlaser” då han, förmodligen helt korrekt, antog att Amerikanarna inte var bekanta med området; den amerikanska opinionen kände helt enkelt inte till kriget och inte i någon av kamrarna (den högra och den ultrahögra) fanns något stöd för ett krig. Det var helt enkelt ett krig som kom av krav från den federala staben – Pentagon, som ju är övervakare av de Amerikanska geopolitiska och strategiska intressena och om det var Pentagon som låg bakom kriget MÅSTE anledningen ha varit strategiska intressen på Balkan, i Sydösteuropa eller Ryssland generellt; ungefär: Kosovo var viktigt för USA:s nationella strategi i öst.


Ser man inte likheterna mellan kriget i Irak och detta tredelade krig kan jag bjuda på en fin avslutning: Amerikanska plan bombade våren 1998- Jugoslavien och Kosovo. Aktionen rättfärdigades av uppgifter om folkmord; (både Clinton såväl som Cohen och Albright påstod detta) siffror mellan 10 000 och 100 000 mördade skulle det ha funnits (den kallades: Operation hästsko). Hagtribunalen har kunnat fastställa att det var en ren och skär lögn från USA. Ungefär 2500 kroppar har hittats, men de är inte uteslutande en folkgrupp (tack och lov)


Slobodan Milosevic är åtalad för att 300 personer i kriget i Kosovo dödades – USA dödade av misstag 2000 civila Serber. Vilka borde plikta?


Om sanningen är krigets första offer, ja då är nog förmågan till självkritik det tredje.

söndag 14 januari 2007

Odemokratiskt, vad är det?

I dessa dagar då man ser världen genom ett inferno av eld och undrar vad fan som hände, kan svaret ibland ligga en närmare än man trott; att våld leder till våld är tydlig nästan vars man än tittar på världskartan.


Man kan tycka att det borde vara enkelt att lösa dessa problem. Naivt? Jovisst. Politik är aldrig enkelt och det handlar alltid om pengar. Men för att få makten går vissa människor till sådana absurditeter att man storknar…

Det finns en politisk talkshow i USA som heter: ”Real time with Bill Maher”, jag fick en helt ny förståelse för amerikanare då jag sett det. Det var en parodi på sunt förnuft. Noam Chomsky deltog, och efter det att han sagt sin del, typ att kriget mot Irak var ett ”war crime” och att många människor dött, säger en av gästerna att, Chomsky sade att Saddam var en bra människa och att han inte dömde Saddam alls. Vilket var en ren lögn! Men ingen sa emot för att ha sade det så aggressivt… Och ju dummare man ljuger desto svårare att se igenom det. Vi är godtrogna och naiva. DÄRI ligger vårt fel. Chomsky anses förövrigt enligt SVD vara en senil konspirations flummare. Se bara till att ta bort trovärdigheten med förolämpningar då behöver man inga argument. Chomsky ger alltid källhänvisning till allt han skriver. Men säger man bara att han är nått av ovanstående så behöver man inte argumentera för det… Charlataneri.

Ett dokumentärt tv-program, The Corporation, som bland annat handlade om Rupert Murdochs medieimperium sade det klarare än ovanstående; en nyhet angående huruvida en produkt var cancerframkallande blev stoppat; det fick inte visas eftersom att Murdoch hade intressen i det företag. Man skulle bland annat tvingas ändra alla ord "cancerframkallande" till "hällsovådligt". Han äger 22 tevestationer i USA och är världens mäktigaste mediemogul. Kritiken tystas av ett (nu antaget) lagförslag som blev följden av den logiska rättsprocess efter ovannämnda censur; numera behöver inte nyheterna vara sanna. Underförstått, man får inte kritisera pengarna, nyheter skall vara underhållning eller reklam… Charlataneri.

Och på tal om USA…

En av New York Times krönikörer, Thomas Friedman, har av somliga kallats ”den amerikanska utrikespolitikens vakthund”, varför är inte svårt att upptäcka då hans agenda är kristallklar: USA har rätt att göra vad de vill och om du är emot är du en fiende. Han har bland annat skrivit att de som söker anledning till våldet i USA är: ” bara snäppet mindre avskyvärd än terroristerna”, vidare har han sagt att dessa personer (som kritiserar den Amerikanska imperialismen) bör registreras för att de: ”förtjänar att bli avslöjade”. Likheterna med ett par av Argentinas forna presidenter är kristallklar: ”Terrorist är inte bara de med bomber, det är även de som sprider propaganda mot västvärlden”, är ord han är ansvarig för.



Den, i konstitutionen fastlagda, yttrandefriheten, ligger löst till om Friedman skulle få råda. Han har vidare förklarat att marknadens osynliga hand endast fungerar med en knytnäve bakom. Typ. Han är ju dock endast en journalist, kan man tycka, men de idéer som han uttalar sig om är gamla i USA, Madeleine Albrights chefsapologet James Rubin, myntade uttrycket: ”ursäktsmakare” redan under hennes tid som utrikesminister.

Det är dock närmare oss än vad man någonsin, i sina vildaste fantasier, skulle kunna tro eller frukta... Tony Blair har föreslagit databaser över ”förbjudna åsikter”, bokhandlar och webbsidor. Snart föreslår han nog ett bokbål även… Det börjar likna den katastrofala lagstiftningen som kommit till skott i Indien och snart räknas det väl som terrorism bara för att man råkar tillhöra fel religion. Charlataneri.

Svenska Folkpartiet vill inte vara sämre i sitt raljerande och oblyga ljugande: samtidigt som ungdomsförbundet fördömer Venezuelas president Chavéz, som blivit demokratiskt vald, går Lars Lejonborg ut och berömmer Kina… Han sade visserligen att det kanske borde bli lite mer demokratiskt. Men en kapitalist kan inte blunda för fördelarna med gratis arbetskraft, och då slaveriet är avskaffat och oetiskt måste de vända sig till andra källor. Vad skulle han säga om Kina organiserade sig och höjde sina löner? Tror någon att det skulle vara positivt eller skulle hans klagomål på den demokrati som saknas komma i ljusandag? Vars är de klagomål som Göran Persson fick då han ville sälja vapen till landet? Charlataneri.



Vad ska vi med demokrati till då vi som skall avnjuta den friheten som demokrati innebär inte är fria att tycka eller ens höra om den värld vi lever i på ett sanningsenligt sätt? Antingen har vi demokrati eller så kallar vi det nått annat. Kanske imperialism. Men om revolutionen kommer, bli då inte förvånad.

lördag 13 januari 2007

konstaterat...

Näringslivet styr världen. Det styr världen genomsyrad av falskhet, lögner, girighet och en total ignorans av mänskliga och humana värden, det sätter prislappar på demokratier i våra dagar. Falskheten kommer inte av ondska, den kommer av envis vägran att acceptera att världen har begränsningar av resurser och att liv inte kan ignoreras som ett hinder för att utöka eller maximera vinst, men i och med att detta automatiskt blir resultatet måste man tillskriva näringslivet dess största egenskap, nämligen egocentrisk ondska.


Världens ledande ekonomier är byggda av gratis arbetskraft; de största företagen som huserar på marknaden driver kraftfulla åtgärder för att begränsa det fackliga engagemanget; där arbetaren ser rättigheter och möjlighet till ett drägligt liv ser näringslivet hinder och kostnader; inte någonstans talas det om det faktum samma samhälle som kräver av den enskilde medborgaren att den skall arbeta faktiskt förvägrar proletären den demokratiska rätten till ett fast arbete.


Detta faktum ter sig mycket märkligt med tanke på att samma samhälle som kräver arbetarens deltagande lämnar över samme medborgare till ett ännu mindre samhälle, helt befriad från den demokrati man kan åtnjuta i det större samhället d.v.s. företaget arbetaren har sin anställning vid.


Här har näringslivet vunnit en av sina största segrar någonsin eftersom att den kritik som kan och borde riktas mot dem här tar en 180° graders sväng och blir till ett bedrägligt självangrepp; arbetare ställs emot arbetare med endast sin egen vinning i sikte, och där det råder arbetslöshet får näringslivet en konkurrerande massa av proletärer och andra arbetare som i strid med varandra tvingas sänka sina krav av anständighet i sina liv. Detta tvingar också människor att bryta upp sina rötter med sin familj för att ett produktionsarbete inte finns att tillgå; det skall vara den enskilde människans val om denne vill söka sig runt i världen. Alltså tävlar arbetarna mot varandra där de mest produktiva har blivit en åldersgrupp; könsfrågan styr fortfarande och klassfrågor behandlas ännu med förakt av delar av näringslivet; människan är i deras ögon en slit och slängprodukt precis som vilken hammare som helst; värdet av den enskilde människan fastställs av dess produktionskraft och blir helt plötsligt en fråga om ettor och nollor.


Den enskilde individen blir fast i ett system som hon inte får ifrågasätta; ett system där det fria ordet ägs av samma näringsliv som skall vara den som oberoende synande och granskande ifrågasätter samhället; demokrati som har vunnits genom kamp och med mod och solidaritet blir allt mer ett skådespel regisserad av samma näringsliv som styr individens andra odemokratiska instans, arbetet.


Får kortsiktiga vinstintressen råda ligger en rättslös arbetare illa till om arbetsgivaren saknar skrupler.


Den kortsiktige kapitalisten flyttar sin helt fungerande verksamhet till områden där kraven om lagstiftning är lättare och därför produktionen som en direkt följd kostar mindre och en större finansiell vinst kan tas ut ur företaget; de kostnader som förmodligen skulle ha gått till den tidigare bygdens infrastruktur och allmänintressen, skola, sjukvård o.s.v.; oönskade utgifter som innehyser brett skilda områden som ett fungerande samhälle måste inneha om det skall vara fungerande och kunna erbjuda åtminstone någon form av dräglig medborgarstandard.



Den dagen då människan kan handla utan att vara tvingad att tänka efter för att inte låta sina egna friheter gå ut över någon annan har vi kommit långt; den dagen då lagar är otillräckliga för att skydda oss är redan här och den har varit här sen vi fick ett samhälle.

onsdag 10 januari 2007

Kulturbidrag...

Ett till ekonomiskt stöd skall få stryka på foten i den borgerliga hatkampanjen mot allt vad pengar till behövande heter; i deras ögon ett bidrag, - egentligen är det ett litteraturstöd åt författare som inte är lika lästa som Mankell. Är det verkligen nödvändigt med kultur som inte bär sig själv?

Jag blev helt mållös, i vanlig ordning, då jag fick ta del av de blåa åsikterna i frågan; huvudargumentet verkar vara: allt måste betala sig själv. Underförstått att vi hänvisas till en värld där Da Vinci-koder och Harry Potter-eskapader är det enda vi kommer att kunna läsa; missförstå mig nu inte, både Dan Brown och J K Rowling är bra författare, men de fyller endast en lite del av det litteraturutbud som jag vill kunna ta del av.

Det andra argumentet var att ”vårdbiträdet i valfri liten ort” inte skulle betala det.

På det andra argumentet säger jag: men ge då för helvetet fan i att höja a-kasseavgifter för att betala överklassens och rika människors skattesänkningar. Punkt! Jävla borgare.

Det första argumentet måste jag svara lite mer ingående, inte för att det är svårt att motivera en bred kultur. Nej, men det känns som att en del saker måste klargöras.

Den breda kulturen som enligt högern automatiskt kommer att infinna sig är inget mindre än censur och elitism (vilket avspeglar sig i all högerlogik); betänk följande information: Bonniers köper in rättigheterna för den svenska utgåvan av det kommunistiska manifestet. De sitter på det i 40 år och släpper den inte. Varför? Överste Bonnier störde sig på innehållet…

DET är den marknadsstyrda kulturen; de med pengar bestämmer vad folket skall ta del av. Hur många har läst en nobelpristagarförfattare eller ens hört talas om denne innan priset är utdelat?

Däri ligger poängen, dessa författare skriver inte för att först och främst sälja böcker, de skriver först och främst för att de måste skriva; hur många gånger har man inte läst att författare blivit bedragna både på och av livet på grund av fattigdom och svält? Vem vet hur många mästerverk Edgar Allen Poe hade kvar i sig, eller Howard Phillips Lovecraft? Vad hade hänt om inte Bukowski faktiskt fått betalat för hans digra produktion till slut? Skall vi aldrig lära oss? Eller rättare sagt, skall NI, borgare, aldrig lära er?


Kultur är mer än litteratur, det är musik, artisteri, skådespeleri. Kultur är det som driver människan framåt; utan något att förgylla våra liv med dör vi andligt. Vi är inga maskiner. Visst klarar sig många på hårt arbete och glädjen i att vandra i naturen och döda djur, men det gäller inte alla. Skall de som behöver musik eller litteratur hänvisas åt den smala kommersiella och censurerade litteratur som bolagsdirektörerna godkänner? Skräckgenren är mer än Stephen King och Dean R Koontz. Dessa har sitt ursprung hos författare som Guy De Maupassant, Robert Bloch, Sheridan Lefanu, Howard Phillips Lovecraft, William Hope Hodgson, Ambrose Bierce med flera. Science fiction har en bredare grund än bara Jules Verne. Författare som Aldous Huxley, Brian Aldiss, Andre Carneiro, Robert A. Heinlein, Sam J. Lundwall med flera, med flera, har skapat absurda och helt underbara böcker utanför den kommersiella marknaden.


Förlag som Alepha, Delta och Fakta och fantasi har gett mig en guide till en fantastisk värld.


Borgarna vill göra det svårare att få tag på dessa skatter. Borgarna vill endast att vinstdrivande företag skall få existera och jämför gärna en författares produktion med ett juridiskt inriktat företag. DET kan man bara göra om man väljer att se socialdarwinismen som ett bra system.


De människor som vänder sig till litteratur för att få tröst eller för att bli underhållen drabbas av den borgerliga friheten MOT bredd. Där vi i Sverige har ett par stora utgivare av böcker blir vi hänvisade till deras urval, ett urval som mer och mer anpassas till ett behov som inte finns. Ett urval som inte får ifrågasätta fel åsikter; boken 1984 hade ett förord av författaren där han förklarade att innehållet var kritik riktad både mot öst (sovjett) och västlig imperialism. Det fick inte vara med i boken. Det var inte författaren som tog bort sitt eget förord. Frihet FÖR kapitalet MOT kunderna, medborgarna. Det är en viktig skillnad.


Det som orsakar denna borgerliga censur är följande: Ersättningen som staten betalar till författarna är 118 öre per boklån, dessa pengar betalas ut till Författarfonden.
Av dessa 118 öre går 71 direkt till författarna (med vissa undantag) och 47 till arbetsstipendier med mera. Författarfondens styrelse, tjänstemän och administration kostar ca 8 öre per boklån.


Dessa oerhörda summor som gagnar demokratin i vårat land skall stryka på foten.Det är tanken. Vidare skall vi ej längre få ta del av det svenska kulturarvet då museerna skall återinföra avgifter för besök. En ensamstående mamma som inte har några pengar kvar efter att räkningarna är betalda skall alltså inte ha möjlighet att visa för sitt barn var våra traditioner kommer ifrån. Allt enligt den egennyttiga högerns synsätt: är det inte lönsamt skall det inte finnas. Har du inga pengar skall du inget ha.


Jag är ledsen, men för man en politik som förstör så mycket får man tåla att höra vad man går för.


Högern för en socialdarwinistisk politik som slår ut människor och tvingar dem att sänka sina ambitioner i kampen mot andra människor i samma situation; vi är på väg tillbaka till tider som rimligtvis borde vara långt borta. Både ur ett rent ideologiskt perspektiv och ett humanistiskt. Bevare oss väl f ör högern…