Musikkritisk. Hatkärleken till Manowar.

Jag börjar med det självklara. Jag älskar Manowars musik.

Med det konstaterat går jag raskt vidare till tankar som ständigt gör inbrott i min skalle. Tankar som givetvis går hand i hand med min filosofi gällande livet i allmänhet och vansinnet i synnerhet.

I senaste numret av Close-Up ställs jag återigen mot det faktum att omslagsbandet Manowar är ett av mina ungdomens favoritband. Låtarna, sångaren, attityden: allt var perfekt för en tonåring. "If you're not into metal, you are not my friend", så att säga. Kärleken!

Back in the days

Det slår mig alltid då jag läser intervjuer med bandet, att basisten som oftast är den som blir intervjuad, verkar vara en sympatisk och rolig snubbe. Sen kommer jag ihåg deras liveframträdanden, och hur unga tjejer hetsas att visa lökarna då de står på scenen.

Tänk om jag slapp ha det i skallen då jag tar del av deras låtskatt. Jag har allt som bandet släppte fram till Triumph of steel. Sen var det som att den fantastiska musiken dödades av dumheten och enfalden; en låt som Pleasure slave får mig att vilja skjuta textförfattaren i ansiktet med en hagelbössa från 20 centimeter, för bästa möjliga effekt. Jag har sambo och dotter. Bara det är en adekvat anledning till en reaktion. Men om man betänker att sambon också är hårdrockare blir det ännu dummare, eftersom att bandet gör sig omöjliga för människor som faktiskt lyssnar på vad som sjungs, eller om de vill se en konsert med dem. Alla tjejer (eller killar) tycker inte att det är kul att hetsas inför tusentals människor att klä av sig. Om tre av tio känner sig tvingade att göra det ska bandet ha stryk.

Samtidigt säger jag att om man tar Manowar på allvar har man inte förstått deras storhet.

Motsägelsefullt? Inte det minsta! Jag gillar ju musiken, och då de sjunger om musik och hur tufft det är med hårdrock och nitar, då ler jag ända in i min svarta själ. Det är bara det att jag har svårt att njuta av musiken då de lägger den mentala ribban vid ankelhöjd.

Ändå gjorde basisten förra årets tuffaste insatts då han reste världen över för att ta reda på varför ungdomar som jobbade åt Getaway Rock festival inte fått sina pengar. Som vilket fackligt ombud som helst ställda hjälten saker till rätta - utan annan lön än respekten. Stort!

Jag har svårt att välja favoritlåt av bandet, Fighting the world är nog deras jämnaste skiva, men de har kanonspår på alla alster. Black wind fire and steel från ovannämnda skiva var länge en favorit. Lika så Metal daze, som jag framförde med Auberon en gång under 90-talet. Sjukt bra låtar. Jag hade skivan Sign of the hammer som favoritskiva då jag gillade dem som mest. Kings of metal är en svinbra heavy metalskiva. Ja. Ni ser ju...





Men. Sen kommer jag att tänka på det där onödiga, som inte är det minsta roligt, hur man än ser på det. Jag älskar bröst. Jag älskar dem i så gott som alla sammanhang, men jag ser verkligen ner på företeelser som leder till tvång. Framförallt om det är bröst med i bilden.

De som säger: men de (tjejerna) behöver ju inte visa pattarna, gör det otroligt enkelt för sig själva då de bortser från alla våra vunna kunskaper i psykologi.

Manowar. Jävla skit. Jag vill lyssna på dem nu! Men jag får ta den lite sämre varianten. Virgin Steele.

Vad det är för fel, det är enkelt att se...

Jag har i princip dödat bloggen, inte för att jag ogillar den eller tycker att det är trist att skriva. Jag har bara inte haft lust att sitta vid datorn. Jag har ägnat en stor del av mitt vuxna liv vid datorn. Jag ruttnade.

Men jag har kokat ihop många tankar som kommer att fylla dessa virtuella sidor framöver.

Idag var jag dock tvungen att sätta mig ner. Sätta mig ner och skriva ut mitt hat mot översitteriet och vansinnet som den högra sidan av det politiska spektra vi pekar på då vi ska förklara eller förstå världen.

Jag läste senaste numret av Byggnadsarbetaren. Ni vet, byggfackets egna tidning - en tidning som stolpskottet Maud Olofsson tycker är ensidig, en åsikt som säger mer om hennes begåvning än nåt annat - och jag snubblade över en artikel jag valde att ta med mig till dass för att läsa medan jag tömde tarmen. Den handlade om hur man kan drabbas av de lösa regler som arbetsgivaren, den oseriösa arbetsgivaren, kan dra nytta av. Regler som kan förstöra ens liv.

Jag vet det. Jag har upplevt det - och föga förvånande var den fulaste arbetsgivaren jag haft omnämnd i den artikeln. Han betalade in ut lönen. Jag jobbade en månad åt killen, sen försvann han. Svarade inte då jag ringde, dök inte upp på avtalade tider osv. Problemet var inte bara att jag inte fick ut min lön, som var decemberlönen, utan också att de papper som behövs för att få a-kassan var "kompromissade". Som tur var hade jag en vänlig handläggare, som efter tre månader godkände utbetalningarna. Fram tills dess fick vi hjälp av sambons pensionerade pappa, min mamma och en kompis som gick med på att låna ut de tusenlappar jag saknade för hyran. I ett land som vi påstår är tryggt, ska det inte gå att rövknulla en människa så brutalt. De som fått sina familjer raserade av finansiella problem skapade av protektionistiska regler för arbetsgivare, borde få skadestånd av näringslivet

Själv stod jag rättslös, visade det sig. Man kan få a-kassan, om man inte får sin lön utbetald. Det står i avtalet. Men, då ska en utredning göras, och det är långt ifrån säkert att man får sina pengar, fast det borde vara en självklarhet. Ordet godtycklighet får en helt ny innebörd.

Arbetsgivaren har inga krav på sig. Uteblir de från förhandlingar eller möten, skjuts de bara upp - och om de vägrar betala...

H. Karlsson startar tydligen fortfarande sina företag, och kallar dem något i stil med entreprenad och logistik - och inte en regel finns som ger karln näringsförbud.

Höstfärger. Trevligare än borgerlig politik

Frihet? För vem?

Hade jag tagit 20 000 av valfri människa, då hade jag hamnat i fängelse. Han som stal så mycket av mig bara startade ett nytt företag.

Alltså, jag varnade en gång i tiden för att en borgerlig regering skulle leda till en ny statartid. Jag kände att jag kanske tog i i överkant då jag sa det. Men med fas3, avregleringar och andra idiotiska, bakåtsträvande steg har det visat sig att jag hade helt rätt. Och vem är egentligen förvånad, det är ju girighet som skapar dessa orättvisor. Girigheten representeras alltid av högern. Alltid. De som säger nåt annat ljuger.

Hade jag inte varit med i facket vet jag inte vad som hade hänt.

Tills nästa gång: Fred kamrater!

På vansinnesfronten intet nytt

Har ni hört?

Vansinnet består. Oavsett om jag berättar om det eller inte. Allt är sig likt. Reinfeldt gick ut hårt mot sossarna 2006 - de kunde omöjligt vara ett arbetarparti med deras löner. Nu har han höjt sin egen. Ja. Självkritiken? Den killen skyller på andra.

Det är själva definitionen av mental kollaps.

Jag är förbannad. Som vanligt.

Söndag.

Jag har verkligen lidit av denna vårs pollenmängder - tack vare en seg och kall jävla vår kom allt att blomma samtidigt då det väl startade, så att säga.

Folk har trott att jag har varit drogad. Jag har varit sänkt. Grannen trodde jag hade supit så hårt att jag var döende.

Nej. Jag är allergisk mot världen.

Och en sådan tanke går inte att nära utan att tänka på den sittande regeringen. Jag har pekat på deras vanstyre av mitt älskade sverige om och om igen. Men nu verkar det faktiskt som att deras lögner och fusk kommer upp till ytan.

(ab)

Vad ska man säga? "Jag sa ju det", är min mest urtvättade replik. Men jag lägger ofta till: idiot. Eftersom att det är jag rullar.

Musik? Jag hade planer på att starta om allt idag. Men det var innan jag insåg att det var mammadagen idag. Min flickvän har flyttat sin födelsedag pga delar den med dottern, till idag. Det var bara att kavla upp ärmarna servera kaffe på sängen.

Säg nu inte att jag inte är bäst, för vi vet att jag är det.

Det här med Reinfeldts rasism

Jag har skrivit lite om hur obegåvat vår statsminister uttryckte sig, men jag har ju som sagt varit helt uppslukad av Battlestar Galactica, så jag har inte orkat fördjupa mig i ämnet.

Nu vill det sig inte bättre än att jag känner att det är dags reda ut lite trassel, ty det finns de som säger att det vår värdelöse statsminister säger INTE är rasism - och det finns de som påstår att snubben försökte lyfta fram problematiken med att så många invandrare är arbetslösa.

För det första: han drog alltså till med sitt numera episka klavertramp då han blev kritiserad för den höga arbetslösheten i landet.

Om man ser till etniska svenskar mitt i livet så är arbetslösheten inte så hög.

Ser ni? Han pekade med hela den arm som skrev "Det sovande folket" (ni vet, boken där han jämför välfärd med något som är värre än cancer) mot våra arbetslösa invandrare, och hur synd om dem det är.

Eller inte...

Det där är en efterkonstruktion från ett parti som likt Pravda sluter upp bakom sin oemotsägliga och underbara ledare.

Det herr minister gjorde var ju för fan den exakta motsatsen. Han sa att vi inte hade någon massarbetslöshet, att den inte var något problem, för bland etniska svenskar mitt i livet var arbetslösheten inte så hög. Som om DET skulle ta udden av problemet, att FEL människor är arbetslösa.

Sen var det brännfrågan: vad är rasism?

Frågar man en moderat är svaret, gissar jag, korsbränning och vita kåpor i Mississippi. Det är alltså från samma parti vars medlemmar anser att fattigdom räknas i flugor på afrikanska barn.

Man frågar alltså inte dem om vad rasism är. Rasism är att förfördela någon på grund av deras hudfärg eller ETNICITET. Rasism är en del av samma problematik som kvinnoförtryck. Rasism är en del av det förtryck som skapats av rovgirig kolonialism - kapitalism med andra ord. Det här är inget nytt för oss som försökt bekämpa eländet länge.

Kapitalismen behöver sina ickemänniskor för att blomstra. Det är inte en slump att våra största och mest lönsamma företag får sina produkter tillverkade i låglöneländer. Under slav-eran i amerika var det religionen som rättfärdigade rasismen, då de gjorde afrikanerna till ett slags lägre stående djur. Idag är det kapitalismen som hävdar att vi MÅSTE ha låglönerarbeten. Vilka som får dessa jobb?

Att med all denna kunskap med sig, inte förstå att Reinfeldt blamerade de oetniska svenskarna, det är ren och skär jävla dumhet. Att påstå att det inte är rasismen, det är bara korkat. Killen gör skillnad på folk och folk, det är rasismen.

Sen stämmer ju inte påstående. "Etniska svenskar mitt i livet" - en svårdefinierbar grupp till att börja med - har högre arbetslöshet nu än då lögnare fick makten.

Så var det med det.

Tillbaka till livet

Jag har levt i en bubbla den senaste månaden. Allt har passerat obemärkt, nästan, samtidigt som jag gått omkring i halvdvala, trött som ett lik.

Endast om kvällarna har jag varit pigg och vaken, ty då har jag haft mitt knark. Jag har njutit. Knarket.

Battlestar Galctica.

Nu har jag sett klart serien. Avtändningen var hård och brutal. Lösningen?

Jag har börjat om från början.

Vi ses om en månad...

BSG mot resten.

Den tomhet som infinner sig då man närmar sig ett slut - då man inser att resan var målet, och att målet helt enkelt är definitivt.

Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Det är tur att det finns uppföljare, filmer, serier och annan bra skit. Annars hade jag lagt mig ner på täcket och surat.

Många är de serier där man bjuds på yta utan innehåll, och de serier som har djup blir aldrig längre än en eller två säsonger. Publiken klarar inte av att tänka. De vill ha en halvnaken eller skitsnygg idiot till brud som killarna kan älska, och tjejerna kan hata - tänk Maggie Siff i Sons of  anarchy. En bra serie, som tyvärr bara blir sämre och sämre. Gillar ni den serien, tyckte ni att säsong 3 var bra? Ja, då är ni lättroade. För inte är det väl så enkelt att ni bara gillar serien för att den är lite "farlig"? Den tredje säsongen är inte farlig, den är KORKAD. Oj, de har motorcycklar, dangerous...

Undrar om någon kommer att våga klämma ur sig att en HD förmodligen är den minst säkra hojen som finns? Motormässigt alltså. Förmodligen inte. Du förlorar ytan skimmer, och då finns det inget kvar.

Det som är intressant är vilka som sitter bakom styret, vad som får dem att ticka och vad som driver dem. Det är därför the Wire är bäst. Det är därför BSG är så jävla bra att man baxnar.

Gillar ni att läsa? Gillar ni fantasy? Är ni en av de dårar som klagar på Robert Jordan för att hans serie inte är självklar, och föredrar David Eddings ytliga dynga? Ja, då är det er jag pratar om. Jag läste serien Diamanttronen, och det är nog det sämsta jag har läst. Inte för att jag ogillar magiska svärd - jag älskar magiska svärd - utan för att handlingen gick spikrakt framåt utan någon som helst tanke. Lite som sex med ett träd. Korkat och meningslöst.

Nu får det vara nog med yta. Nu får det var slut på reklamsponsrad diarré.

Slut för just nu. Jag rasar snart vidare.