Vikingar i byn.

Det var någon slags vikingahappening i byn, helgen som gick nu senast. Givetvis hamnade jag där. Inte för att jag älskar vikingar, utanför att det var en perfekt grej att ta dottern med på. Sol, djur, föräldrar, samt far och mormödrarna blev hennes sällskap den gångna söndagen.

Hon det handlar om, min Miranda, med choklad!

Det var mungigor hit, bromssmycken dit. Allt hemgjort man kunde tänka sig, samt möjlighet till att prova på att kasta yxa, kniv eller skjuta båge. Manligt. Det var dock ganska blandat klientel som testade sina förmågor. Papporna verkade gilla vapen lika mycket som döttrarna. I mitt fall var det dock mest jag som var intresserad av i alla fall pilbåge. Yxa och kniv kastar man ändå på jobbet vid extrem tristess. Men det är en annan historia.

En annan tjej.

Det var ett vikingatingsspel även, dagen till ära. Dotter tittade ett tag, men var mer intresserad av att ta med valfri kvinnlig släkting till kossorna och fåren. Jag är allergisk. Spelet var underhållande i alla fall, lajv-teater. Bosättningen har forslats från ett vägbygge och blivit en grej i byn. Gunnes gård tror jag det heter. Dottern älskar det. Jag tyckte att det var en lugn och skön tillställning, där man kunde äta medhavd matsäck i fred från massorna, samtidigt som man kunde stå och titta på en smed som tillverkade något skitviktigt. Terapi.

Så lite kommersialism som möjligt. Så mycket äkta njutning som möjligt.

Typ. Tycker jag i alla fall.

Jag hatar uppföljare

Jag hatar dem. Oftast.

Istället för att göra en del 7 av valfritt vansinne, varför inte göra något nytt? Varför inte utveckla mänskligheten framåt?

Nu måste jag ju erkänna att Beetlejuice är en bra film. Skitbra till och med. En uppföljare?

Men för helvete...

Den filmpolitik som ger mig alla dess uppföljare är samma politik som DÖDAT AT THE MOUNTANIS OF MANDESS.

Jag. Hatar. Er. För. Det.

To hell; ni kanske inte undrar vad som händer. Men det händer saker.

Jag har fullt upp för tillfället. Trummisen Ibbe är sjuk, men då passar jag på att kolla om studio, skriva texter - samt fixa resten av det kaos som kallas liv.

Jag pratar om Auberon.

Vad ni pratar om har jag ingen aning om.

Vad Reinfeldt pratar om är uppenbart: all makt åt Tengel.

Vi som kan tänka lite längre än den hjärndöda mordorgie som liberaler och andra borgarkräk klickar gilla på, vi försöker lyssna på musik och älska våra nära - och här kommer högerns stora brist: och vi försöker respektera andra människor också.

Det borde ni tempelriddare och rasister också göra. Men då vore ni inte små Adolfare/Åkessonare, och alltså skulle inte problemet finnas. En paradox. Lever kakan i lådan då katten äter gröt?

Jag och samtiden.

Jag vet inte hur jag fungerar, men inte är det bra i alla fall.

Jag.

Alltså. Jag.

Nere på centrum här i Väsby. Lite seg och störd av verkligheten, men tillsammans med min mamma och min dotter - tre generationer alltså.

Alltså. Jag. Centrum.

Då man handlar är det värsta som finns de där telefonsäljarna som aldrig lämnar en ifred. Jag hade parerat varenda en, utom den sista. Jag såg för mitt inre hur jag ströp människan med hans egna tarmar. Jag gick därifrån med en ny telefon och en känsla av att jag hade blivit våldtagen.

Systemet. Jag dricker ju knappt. Två vinare senare går vi ut därifrån. Jag gillar inte ens vin. Förvirrande.

Leksaksaffär. Allt är antingen svindyrt eller värdelöst; rosa eller blått - prinsessor eller bilar, är det konstigt att vi blir hjärntvättade in i en färdig fördom? Lösning idag blev C O.

Te-affär. Brunkullans svarta. Succé!

Sökande efter creme fraiche misslyckades. Tydligen har norrmejerier bättre utbud (kantarell och sånt härligt). Norrland Stockholm 1 - 0. Var bor jag? Verkligheten jag, 2 - 0.

Nu: kräftor med vitlöksbröd. Jag vann! Verkligheten, fuck you!

På tidens strand - Clifford D Simak

Clifford D Simak född 3/8 1904. Död 25/4 1988

Jag hade aldrig hört talas om Clifford D Simak då jag föll för det episka priset: 10 kr. Omslaget och titeln var det som gjorde att priset i mina ögon sågs som bra.

Jag började läsa den, då jag köpte den, för några år sedan. Och jag slutade. Och jag började igen. Och jag slutade. Jag hade ingen ro för boken, vilket, efter jag har läst den ter sig märkligt å det grövsta. Vad var det för fel?

Jag vet.

Boken.

Vi börjar där. Boken inleds med en passage om hur människan på riktigt insett att vi aldrig kommer att komma ut i rymden, att vi är fast på den här planeten, oavsett om vi vill det eller inte.

En för mig otroligt ångestframkallande tanke, som förde med sig att jag var tvungen att fundera lite på det som sades; alltså, jag inser att ALLA sci-firomaner/filmer innehåller en tämligen pseudovetenskaplig förklaring till den överljushastighet som krävs för att det ska bli någorlunda trovärdigt historia (plural, eftersom att det gäller i princip 100 % av alla berättelser).

Nå. Då jag väl tog tag i boken visade den sig vara mänsklig, smart och lättläst. Den var alltså exakt det jag vill att en bra bok ska vara. Den var perfekt, förutom att det inte var HPLovecraft...

Författaren bytte ut vetenskapen mot magi, och inte vilken magi som helst, utan om sådana grejer som mutanterna i Marvels universum kan pyssla med. Tankeläsning och sånt roligt.

Historien handlar alltså om Shepherd Blaine, en av de som kunde resa till andra planeter med hjälp av sin kraft. Han stöter på en egendomlig varelse som bestämmer sig för att haka på, alltså inte åka med, utan bli en del av Shepherds psyke.

Blaine jobbar på Metkroken, ett ställe i Mexico, som är det enda stället där den magi som utövas är tolererad. Givetvis har nya fördomar fötts och gamla stärkts - och det är EN av bokens sköna sidor. Den känns angelägen. Den är fint skriven. Den är skitbra!

En beskrivning av författaren, för jag blev sugen på att läsa lite om honom, hade den gemytliga textdelen:

"En typisk Simaksk utomjording hittas oftare sittandes på en bondveranda i Wisconsin, drickandes öl med huvudpersonen, än invaderande Jorden."

(från Wikipedia, på svenska)

Nu har jag bara en sak att säga. Jag ska leta reda på fler böcker av denne man. Jag ska dessutom söka rätt på det nummer av Nova science fiction (4 2004) där han huserar i egen prakt. Härligt!

Läs och njut!

När det regnar, då sprutar det

Regn och murbruk - en inte helt perfekt blandning...

Kan man säga så?

Ett slags...

Dagens fråga:

Varför?

Dagens svar: håll käften.

Dagens morgon: tidig.

Sen då?

Sov. Det är inte kul någonstans.