Tipps att följa längs livets väg

Jag har legat nedbäddad i en dryg förkylning. Dryg för att jag har varit hänvisad till en feberaktig kvasiverklighet. En gammal, numera gift, polare beskrev feber som en skön tripp. "Det är som att vara pårökt." Jag vet inte det, men lite surrealistiskt är det.

Och på tal om Surrealistiska saker...

Jag gillar ju som ni kanske vet overkliga filmer. Filmer med superhjältar och monster. Det är lite samma som då jag väljer min litteratur. Det MÅSTE inte vara fyllt av monster men, det skadar inte.

Jag hade tänkt att hyra den där Hunger games, eftersom att jag gillar konceptet. Dessutom låter det som en bok av Stephen King, som filmatiserades av Arnold Schwarzenegger. Nämligen Den flyende mannen, eller The running man.

Den fanns inte, så jag valde den nyaste Ghost Rider: spirit of vengeance. En gammal Marvelserie som aldrig slagit. Den är lite för knepig för att fungera - men det är en snygg _SNYGG_ ide. En brinnande motorcyckel. Som vilket hårdrocksomslag som helst från 80-talet.

Det ser tufft ut, men...

Nå. Nicolas Cage verkar ha blivit helt utblottad av de märkliga husaffärer han haft, för numera är han fan med i varannan film som släpps. En del är bra, som Kick-ass. En film som föga förvånande ska få en uppföljare. Det ska komma en National treasure 3 också. Barockt.

Jag menar, killen har bevisligen varit med i ett par riktigt bra filmer. Som Lord of war, Super 8 och Wild at heart, för att bara nämna några. Men numera är han hänvisad till bajsmanus, verkar det som. Eller så har han sagt till sin agent, om han har någon, att tacka ja till allt.

Ghost Rider: spirit of vengeance är en rebot. Det har alltså kommit en film. Sen en Rebot. En annan skådespelare i den här filmen är Idris Elba, känd från the Wire, 28 veckor senare och Thor. Han verkar ha samma agent. men i den här filmen gör han inte bort sig. Det gör dock Nicolas Cage, som spelar över å det grövsta. Jag gillade den första filmen lite gran. Och det hade inte bara med Eva Mendes att göra. Det var en underhållande lite sak.

Effekterna är rätt usla, men sånt kan man leva med om filmen i alla fall är bra.

Den här filmen...

Jag vägrar skriva nåt om den. Den var så inåt helvete korkad att jag tror att jag dog lite innombords då jag såg den. Tror ni mig inte? Kolla in vad Toppraffel skrev. Han är INTE snällare än jag. Och där beskrivs handlingen.

Konspirationsteorierna flödar

Kommer ni ihåg då alliansen kom till makten? De gav sig med full kraft på facket och a-kassan. De snackade om finansiering av a-kassan, vilket var en lögn och den blev till och med överfinansierad efter deras hutlösa höjningar av avgifterna - något som var olagligt. Alliansen sket i vilket och tutade på allt vad de kunde; de hade ju möjligheten att förstöra deras största fiende: arbetarnas solidaritet med varandra. Och de kunde använda pengarna som blev över till att sänka skatterna. Win win. För ondskan alltså.

Med det i åtanke känns det inte, hur jävla beklämmande det än må låta, inte omöjligt att deras angrepp på de yrkesinriktade linjerna är planerade med en satanisk list; varför inte se till att ingen kan ta ett byggjobb till exempel, då kan arbetsgivarna fortsätta att anställa folk, görna från andra länder, till underpriser, löner dumpas och allt blir värre. Exploatering enligt formulär 1.0. Borgerlig onanifantasi.

Här får man ha i åtanke att näringslivet, som är alliansens förlängda arm - därifrån kommer pengarna för att föra den människofientliga politiken, och framförallt propagandan - de arbetar långsamt, men målmedvetet. Jag ids inte gå in på det just här, ni kan kolla om mina inlägg om vansinnet som Timbro står för om ni vill ha en fördjupning. Men.

Det är sinnessjukt att man trots allt inte kan skaka av sig känslan.

De har ju inga problem med att försöka skriva om och förljuga historien, utan större protester från den hjärndöda medelklassen.

Nej. Jag säger inte att det är så. Jag säger att det inte är en helt orimlig fasa, om man tar i åtanke allt annat de gjort.

Jag mår illa.

Det där jävla talet. Går ni på det?

Man ruttnar ofta på verkligheten.

Där borgare skriver om historien för att verka som demokratiföreträdare - men egentligen är de demokratiförädare - stämplas alltid vi till vänster som vill ha solidaritet, för synder som vi inte begått, eller som ens är i närheten av den ideologi vi representerar. Rimligheten briljerar.

Det är till att göra det enkelt för sig.

Men den patetiska fårskallen till landsfader är ändå värst. Alla har glömt bort att han beskyllde Göran Persson för att vara långt från arbetarrörelsen pga hans löneökningar. Då tjänade de under 100 000. Nu har han lönerna med ca 30 000. Självkritiken existerar inte. Och då varken journalister eller vanliga hjärndöda anser att han ska stå tills vars för sin lögner kan han lalla vidare.

Historien kommer att visa att väljarna som klickade gilla på den politik som drabbar de mest utsatta, är de mest egoistiska idioter som haft rösträtt.

Hur som haver: fårskallen höll ett tal igår. Man baxnar, han säger alltså att Löfven har varit osynlig under sommaren. Vad i helvete, var finns självkritiken? Killen har duckat sig igenom haveri efter haveri. Ett kungarike för lite självkritik. Operera in självkritik i den jävla idioten.

Men det räcker givetvis inte med det. Killen som ägnat hela sin karriär som partiledare åt att plagiera sossarnas retorik, och sen haft mage att beskylla dem - sossarna - för att sakna politik, han gör det igen. Han plagierar Löfvens planer att satsa på infrastruktur och forskning bland annat, och alla jublar.

Min fråga är hur man tänker om man går på det? Är man så dum att man inte kan se bortom nästippen, eller skiter man bara i det för att få en möjlig skattesänkning som kommer att utarma vår välfärd ännu mer?

Nej. Jag blir fan förbannad. Inte på ministern som ljuger, utan de som går på idiotin. Det kräver liksom inte särdeles mycket för att se igenom skiten.

Uppdatering: Kommer ni ihåg Juholt? Han hade ett förslag om tunnelbana till Nacka som Reinfeldt avvisade - hånfullt så klart. Nu har Reinfeldt tagit det förslaget och gjort det till sitt. Valfläsk? Idioti? Eller är det så att han liter på väljarnas dåliga minne och ännu sämre omdöme? Här.

Rasistlogik.

Ännu en dag avklarad.

Det är den ständiga känslan då man packar ihop sina verktyg för att åka hem till familjen.

Trots att det är först då dagen verkligen börjar.

Jag har ägnat kvällen åt att läsa om rasister. De är rätt jävla stenkorkade alltså. Jag hade tänkt att komma med skäliga argument för att bevisa det, men då det första en rasist säger då de blir upptryckta mot väggen är: Du är rasist, du hatar vita.

De är inte värd den luft de andas. De är så dumma att man ta mig fan självdör. Jag, jag hatar vita? Jag har barn med en vit kvinna. Hatar jag henne? Jag erkänner gärna att jag blir förbannad på henne ibland - riktigt ordentligt förbannad. Men hat? Ridå.

Nej. Jag hatar orättvisor och diskriminering. Rasism är en form av diskriminering.

Mer säger jag inte. Det är inte lönt att förklara för de som inte begriper.

Jules Verne-Magasinet

Jag har bävat för denna text. Av flera anledningar. För det första ville jag egentligen göra noggrann efterforskning - och berika skiten med en intervju - men jag har inte vågat, av respekt för författaren, som jag ser som sveriges mest betydelsefulla. Men det här ska ju inte handla om Författaren. Det ska handla om tidningen han gav ut.

 Dåligt foto. Fantastiskt innehåll! Skön bild.

Min första kontakt med tidningen kom till mig direkt i min brevlåda. Jag hade turen att skriva ett brev vid exakt rätt tillfälle, och herr Lundwall lät sin dotter svara. Det ledde till en intensiv brevväxling som gav mig otroligt mycket - först och främst en fantastisk vän som jag träffade ett par gången, och förhoppningsvis kommer vi att träffas igen. Hej Karin!

Jag läste ivrigt igenom numret, eftersom att det var ett temanummer, och temat var Howard Phillips Lovecraft. Man kan inte ha ett bättre tema. Jag har kvar det numret någonstans. Jag brukar ha det nära sängen, så att jag kan bläddra i det vid jämna mellanrum (ett år eller så).

Hur som haver, vid varje besök jag gjort till Stockholm, innan jag flyttade hit till en av dess förorter, smet jag in på sf-bokhandlen och köpte på mig de nummer som fanns tillgängliga. De var aldrig billiga, men fylld av en sådan respekt och kärlek - för att inte tala om djupt kunnande - om science fiction, att det var värt vartenda öre.

Tidningen lades ner för några år sedan. Herr Lundwall börjar bli till åren, och vad fan, man kan inte kräva hur mycket som helst av en människa. Betänk allt killen gett ut i landet. Både egna texter, andras böcker på det egna förlaget Fakta och Fantasi - samt som redaktör för Deltaserien, över 200 böcker. Sug på den om ni kan! Och det är inte ens hälften.

Höjdpunkterna i tidningen har varit otaliga. Jag kan inte minnas hur många författare jag antingen upptäckt genom tidningen, men det är fler än antalet författare jag upptäckt genom till exempel Kulturmagasinet, och det är ändå några stycken.

Av någon anledning är den här otroliga gärningen i den svenska kulturperiferin. Inga utanför sci-fi-kretsar har en aning om vad fan det handlar om - och till och med de som är intresserad är oftast okunniga om det. Nördarna är inte okunniga, och ofta har de jag kommit i kontakt med både fler nr OCH har bidragit med egna texter (kolla in bloggen Nymodernismen bland annat). Mitt bidrag är att jag är med på en bild i ett nr som har vampyrer som tema. Ett fantastiskt nr. Jag skrev om det för några år sedan, och det skall länkas till. Här.


Nu vill jag bara att ni, om ni tittar in på sf-bokhandlen, letar bland de svenska tidningarna - de om sc-fi. De står bland pocketböckerna på svenska. Har jag för mig. Det här är nämligen en kulturskatt utan dess lika.

Gott så!

Vad jag sa? Jag sa: vad var det jag sa!

Rasisterna sitter på höga stolar, men de saknar helt grund för deras skitsnack. Snubblat fortfarande på dessa hjärndöda varelser som väljer att lyda till en hittepå-version av verkligheten, som tar avstånd från fakta och vetenskap. Men hey, de har ju Affe.

Jag säger det bara en gång - alla brott som begås, begås enligt den gamla hederliga klasskalan. Fattiga är mer benägna att begå brott än rika. Och de begår olika brott.

Det är fastställt så många gånger om att det borde vara cementerat även i de dummaste människornas hjärnor.

*

Vi går vidare.

*

Dagens twittertrend var komisk. En minister (ni vet han som smider ränker angående vår sjukförsäkring) skrev i en bok sponsrad av (överraskningsvarning: TIMBRO) att välfärden är som apartheid. Han ångrar sig nu. Han "tar tillbaka det".

Ah. Vad bekvämt. Man kan ju ha i åtanke att han som skrev det inte var ett barn - det var en vuxen människa. På samma sätt som man bör påminna sig om att vår statsminister har skrivit Det sovande folket. Boken där välfärden kan leda till något som beskrivs som en sjukdom värre än cancer.

Japp.

Dessa människor klickade ni gilla på i senaste valet.

Vad det säger om er?

Allt som skett under alliansregeringen, allt dåligt, varnade vi för. Vi förklarade vad vård med vinstincitament skulle leda till. Vi påpekade hur dåligt genomtänkt - och genuint ondskefullt - den reaktionära sjukförsäkrings reformen var.

Ni klappade oss på skallen och kallade det vänsterpropaganda.

Ni hade fel. Frågan är om ni visste om det, eller om ni faktiskt var så lättlurade...

*

Mitt förtroende för människan är snart förverkat. Vi säger att vi vill ha solidaritet, att vi ska ha jämlikhet - och vi får höra att vi är onda? Nej. Ni har inte företräde på verklighetsbeskrivningen.

Nu ska jag spela spelet som visar de borgerliga framtiden. Fallout New Vegas.

Uppdatering om status FD

Jag postade en bild på min senaste manikyr. För att visa att jag inte är osäker i min sexualitet, samt för att göra ett statement: Svart och vitt passar ihop, mångfald är bra - eller på ren fredrikska: dra åt helvete era äckliga rasister.

Ni kan tänka på Michael Jackson - jag tänker att ni rasister borde smaka cyanid. Det är skitgott. Prova!

Nu hade jag inte tänkt att ha en bloggpaus. Den blev oavsiktlig. Någon på internetleverantörens bolag hade dragit ut fel sladd, och jag blev sittandes utan skiten i en vecka.

Vad ska man göra då?

Alla ska givetvis köpa nya Testament. Jag har inte gjort det, men för en gångs skull kan jag med säkerhet säga: JAG SKA HA DEN. I år har det annars varit dåligt på musikfronten för mig.

Så här ligger det till: Auberon hade en vecka kvar tills vi skulle in i studion innan jag och trummisen bestämde oss för att aldrig mera prata med varandra. Alla som känner till detaljerna garvar, jag med, nu. Då var jag jävligt less.

Nå. Sånt händer, ingen ska hänga upp sig på sådant. Men, jag tog en paus från att spela på en månad innan jag hade tänkt att köra igång igen. Ny trummis fanns och jag skulle göra om det som var kvar från ynglingens tid bakom pukorna. Ja. Då hände tre saker. Först beställde jag en ps3a, för att ha en konsol som dottern inte får använda - alla andra har hon bara tagit över, som om hon vore radioaktiv. Sen upptäckte jag Battlestar Galactica, och det var episkt på så många plan.

Men det stora problemet var då jag skulle se på Caprica, serien jag skrev om i förra posten - en prequel till Battlestar Galactica - jag skar mig. Inte så djupt, men väl problematiskt, ur ett gitarrspelande perspektiv. Det enda som var roligt var att min sambo nästan svimmade då hon såg mitt sår.

Men nu kan jag spela igen. Och jag har spelat igenom två episka spel på ps3:an. Jag känner mig redo för musik igen. Det kommer att bli fantastiskt.

 **

Ang. det pågående vansinnet:

Och som avslutning kan jag ju konstatera att Carl Bildt fortfarande kommer undan med allt - även ministerstyre. Upptäcker någon en porrfim där han våldtar barn, så kommer han undan med det. Jag är övertygad. Nästan.

Annie Lööf ska vara glad att hon inte är sosse. Se bara på vad som hände med Juholt och Salin.

Battlestar Galacticabesläktade Caprica. CAPRICA!

Sporten på tv passerar mig relativt obemärkt. Musik är roligt igen. Jag kan framförallt spela på en gitarr igen utan att riskera att riva upp såret som gav dumheten ett ansikte.

Det såret hände då jag såg Caprica.

Battlestar Galacticarelaterade Caprica, en serie som utspelar sig 58 år innan originalserien (och jag menar inte 70-talsversionen, utan "nyinspelningen av originalserien" då jag skriver originalserien, även om det vore logiskt få för sig det). En del röster ville göra gällande att denna serie skulle vara bättre än BSG.

Jag kan lugnt säga att de tyvärr hade fel. Hade Caprica varit bättre än BSG hade ingen varit gladare än jag - Battlestar Galactica är nämligen något av det bästa jag sett på tv - och skulle jag finna något bättre, seger!

Men Caprica har för många märkliga, ologiska gap, som om man sett originalserien, blir omöjliga att placera i något slags historiskt perspektiv. Cylonerna i originalserien var ju betydligt äldre än de som skapades här, samt att de så kallade "skinjobs" historia blir helt obegriplig, med tanke på vad vi redan visste, hur Caprica slutar.

Bortser man från det är Caprica en snygg dramaserie, likheterna med Battlestar Galactica är att de utspelar sig på Caprica, den planet som vi fått se mest av i den tidigare serien. Styrkan med serien, säger de som gillar den, är de politiska frågor som ställs mot vår tid. Det kan jag köpa till en viss del.

Seriens hjältinna, den tonåriga Zoe Graystone, som dör, man har en cyberkopia som hon skapat med hjälp av ett unikt program med vars hjälp man kan skapa digitala, perfekta avbilder av människor, med känslor och, faktiskt, våra minnen.

 Zoe Graystone, spelad av Alessandra Torresani

Tekniskt kan man säga att Caprica är 100 år före oss, här, idag. Ge eller ta lite - på en höft. De har en glasögonliknande attrapp, som gör så att vi kan koppla upp oss på ett internet där du deltar med hela din kropp. Givetvis har det skapat en helt ny svart marknad, där du på obskyra sajter kan få delta utan regler. Mord är ok. Man dör ju inte i verkligheten, man blir bara nedkopplad. Ta av attrappen och gå vidare, skulle man kunna säga.

Problemet med Zoe, som är med i en hemlig organisation för följare av den ende guden "Soliders of the one - STO", en monolitisk gud - identisk med den kristna/judiska/muslimska, av diffust förklarliga skäl - är att hon har en plan, som hon inte berättat om för någon. Ett lika stort problem är att folk från hennes sekt är självmordsbombare. En av dessa befinner sig trist nog på samma tågvagn som Zoe. Hon dör alltså, utan att ha berättat om sin plan, eller sitt datorprogram för någon, typ.

Att dra paralleller till kriget mot muslimer, som den internationella högern för, behövs inte, de är självklara - här är de tolv olika planeterna ungefär som jordens motsvarighet till nationaliteter, folkslag, religiositet och världsdelar. Caprica är den rikaste planeten, och politikens huvudsäte bland de tolv kolonierna. Zoes far, Daniel Graystone är ägare till det största företaget på Caprica, Graystone Industries. Graystone Industries är företaget bakom de attrapper som man "kroppssurfar" med. De håller även på med att tillverka robotar till försvaret. Eller som Daniel beskrev dem: Cybernetic life-form node; Cylon. AH. The plot thickens.

Två andra personer dog också på det tåg som dödade Zoes människoversion och flera andra oskyldiga. Shannon och Tamara Adams. Fru och son till Joseph Adams, som senare tar tillbaka sitt Tauronska namn Adama. Pappan till amiral Adama från BSG således. Joseph kontaktas först av Daniel, då denne har problem med sitt kontrakt med militären, samt en konkurrent om det kontraktet från planeten Tauron. Joseph Adama är ursprungligen från Tauron, en planet som beskrivs som Capricas största konkurrenter till position som ledande planet. Vi får alltså ta del av ett drama som blandar in religion, terrorism, samt kalla kriget i handlingen.

Joseph Adama är också medlem i ett brottssyndikat som påminner hemskt mycket om maffian.

Tragiskt nog måste allt få plats i den enda säsong som finns eftersom att denna serie lades ner. Människor. Kan ni ge saker lite tid att utvecklas?

ah.

Hur som haver, det här är bra skit. Men det är inte ett krigsdrama, det är en helt vanlig dramaserie, men den har en främmande värld som bas - det gör det lite roligare. Droglagarna är till exempel speciellt roliga.

Men jag ska inte berätta allt. Förvecklingarna i serien är era att finna.

Har ni frågor på det?

Film: John Carter

John Carter har varit en riktig flopp, tydligen. Kostade flera miljarder tydligen, och drog nästan inte ens in kaffepengarna.

Skit samma. Filmen är löst baserad på Edgar Rice Borroughs bokserie A princess of Mars, Borroughs är alltså samma kille som skrev Tarzan. Det vävs in snyggt i berättelsen då Edgar har en roll i filmen, en för handlingen ganska viktig roll.

Taylor Kitsch - aka John Carter

Den här filmen är en tvättäkta ungdomsmatiné, mycket aktion för pengarna! Filmen påminner först och främst med Star Warse, Episode 1. Färgerna, de snabba miljöombytena, samt ett digert antal varelser att hålla reda på. Ja, Avatar är inte heller en felaktig referens, med tanke på den fantasy som filmen bjuder på.

En snabb resumé över handlingen: John Carter letar efter guld, som skall finnas i en grotta med spindlar i. Av en ren händelse hamnar Taylor Kitsch (X-men origins: Wolverine, Battleship), som spelar Carter, mitt i just den grottan han letat efter, efter lite krångel. En kille försöker döda honom, han håller en lysande grej i sin hand, och mumlar något. Carter tar den lysande grejen och upprepar det han säger: Barsoom. Det betyder Mars.

Den Marianska prinsessan som gav originalhistorien sitt namn - Lynn Collins

Carter telleporteras - eller snarare kopieras - då hans riktiga kropp stannar kvar på jorden, i grottan i en slags komaliknande dvala.

Det här vet ju givetvis inte herr Carter om, och en massa småkomiska scener följer innan han inser att de nya omständigheterna gör att han kan hoppa 30 meter långa hopp; Mars gravitation ger vår hjälte oanade superkrafter som givetvis kommer honom väl till pass.

Carter blir dock uppfångad av Tharks, ett grönt, tre meter långt släkte, med fyra armar. Tars Tarkas är ledaren för Tharkerna, och hans roll spelas av Gröna Trollet. Willem Dafoe alltså.

Tars Tarkas (Dafoe) och vår hjälte.

På Mars pågår ett krig mellan Zodanga, ledda av Sab-Than (visst låter det som SATAN...) och den rollen spelas av the Wire-favoriten Dominic West, och på den motsatta sidan är Hellium.

De båda folken är människor, men med röd hud.

Och ja. Ni får ta reda på resten själv. Det finns några störande logiska gap i filmen, men vem bryr sig? Det är en underhållande och fartfylld film. Vi får en kärleksberättelse, så klart - det är ändå Disney vi har att göra med. Vi får lite snygg action. Jag gillade den här filmen. Tillräckligt mycket för att se om den dagen efter. Om det säger er nåt är det bara att klicka gilla eller avsky.

Fredrik - ert ljus i vardagen!

Ett annat ljus i vardagen: Toppraffels version av filmen.