Fredrik D

kapitalismen - ful tanke. Låt oss välja det...

2012-01-27T17:12:00.003+01:00

Jo. Jag lyssna på Maria Wetterstrand på twitter. Hon är helt världsfrånvänd. Det kunde man inte tro då hon kallade sig miljöpartist.

Miljöpartister har ett stort problem. Det är samma problem som centern har, men inte lika omfattande. Problemet är att man inte kan säga sig verka för naturen, samtidigt som man påstår att man vill verka för företagarnas rätt att få skita ner.

Alla inser att det är en uppenbar intressekonflikt. Givetvis kommer man med värdelösa agument till att det inte är någon intressekonflikt att snacka om. Det är skitsnack. Om ett företag kräver att få tjäna pengar på allt, då kan man ge sig fan på att dessa krav, lite hårdraget, innefattar rätten att ha slavar och att slippa ta hänsyn till allt som finns runt omkring en - naturen, samhället och så vidare och så vidare.

För att förstå det krävs dock en viss insyn i mänsklig psykologi och förmågan att tänka logiskt.

I indien och kina har man gjort mätningar där vår planets giganter inom läkemedel tillverkar antibiotika. Är ni redo? Det är alltså så att tillverkningen av penicillin också har restprodukter. Dvs avfall. Dessa stora företag - inga nämnd - förlägger sin produktion där det är billigast. Avfallet har på sina ställen gjort att man kan dricka kranvattnet terapeutisk vid till exempel urinvägsinflammation. Det billiga priset för dessa företag kommer först och främst från arbetarna. De får inga pengar på sitt jobb, alltså slipper arbetsgivaren både betala ut lön och och stå för acceptabla skydd.

Sen sparar de pengar på att slippa ta hand om sitt avfall. Så klart. Ni vet, u-länderna är inte alltid de mest utvecklade demokratierna... Sånt gillar globala företag. Sen finns ju frihandelszonerna. Ni vet, de zoner som vi TVINGAT dessa länder att inrätta, för att de ska få lån. Frihandelszoner är alltså zoner helt utan lagar och regler. Det är anarki och den starkes överlevnad.

Det finns nu. Gillar ni det?

Miljöpartiet påstår sig vara för miljön, men de vurmar för den politik som lett till den så kallade globaliseringen, globaliseringen som alltså är samma sak som lönedumpning och miljöförstörelse.

Nå. Om man nu påstår att kommunismen är en fin tanke... Innebär inte det att vi valde den fula tanken? Kapitalismen. Och vad säger det om oss? Huvudvärken.

Monty Pyton gör ny film. Science fitcion!

2012-01-27T12:40:00.003+01:00

Ja. Med tanke på ämnet jag skrev om nyss. Humor och science fiction på film. Att det funkar på bok vet vi redan. Liftarens guide till galaxen!

Ny ska favoriterna för oss som inte växte upp med internet göra en film på det temat.

Källa.

DVD Paul

2012-01-27T11:18:00.005+01:00

Paul och Gaereme

Mina två stora svagheter här i livet, skräck och science fiction, blir som bäst då de blandas. Jag gillar humor också, och lyckas man få till blandningen, science fiction och humor, på ett bra sätt, då är det något som jag placerar där uppe i toppen.

Mina favoritfilmer, bland de som blandar humor och science fiction, är klassiska Det våras för rymden, eller Spaceballs, som den heter på anglosaxiska. Mel Brooks är ett geni. Han är väl snart död, så det kan vara på sin plats att hylla honom medan han lever, så han får njuta lite av kärleken till sin gärning.

Spaceballs/det våras för rymden, och det lite senare mästerverket Galaxyquest.

Med det i åtanke såg jag att killarna från zombiekomedin Shaun of the dead spelat in en ny film. På temat science fiction möter humor.

Klart att jag skulle se Paul, som filmen heter.

Paul. I bakgrunden är det Simon Pegg och Nick Frost

Det som gör science fiction så roligt, om det är roligt, är att det finns så mycket fyndiga saker att kritisera i de kända science fiction-filmerna. En av de roligaste hån mot scifi kom redan i filmen, Nu flyger vi ännu högre (Airplane 2). Där en panel med blinkande ljus får sin förklaring: detta är bara dekor. De fyller ingen funktion. Blinkande ljus i rymdskepp är det som visar att detta MÅSTE vara tekniskt. Stor humor. Bara jag skrattar.

Skräckgenren blir sällan lika bra då det ska göras narr av den. Scary Movie-filmerna i all ära, det är mer haschhumor i de filmerna, som typ Half baked eller Friday-serien, än skräck. Då är Shaun of the dead bättre, även om den inte så bra som jag skulle vilja att den var.

Bäst i den klassen, av de filmer jag kommer på, på rak arm är relativt nya Zombieland.

Men nu är det alltså science fiction och humorblandningen vi ska prata om. Paul!

Nördar...

Nå. Filmens handling är centrerad runt de två nördarna Graeme Willy (Simon Pegg) och Clive Gollings (Nick Frost). Clive är en science fictionförfattare och Graeme är den bästa polaren, och kanske illustratören som tecknar åt Clive. Jag kommer inte ihåg. Förlåt. Hur som helst är dessa två britter i USA för att besöka comic con, en science fictionmässa, som den vi brukar ha i sthlm, en gång om året. Där nördar och dårar, utklädda till orcher (ja, kolla bilden här ovanför, ni vet hur det ser ut), umgås och lever ut sina laster.

Efter den mässan ska de åka runt och beskåda alla kända UFO-platser i amerikat.

Det vill sig inte bättre än att de ser en bil krocka, och upptäcker att han som styrde bilen är en amerikaniserad slacker från en planet i Andromedagalaxen. Paul.

Det jag gillar med filmen är att den inte är hysterisk. Den är snäll. Den är trevlig, och den har fyndig humor. Det är inte en ny Galaxyquest, och på tal om just den filmen har Paul en "överaksning" som binder ihop filmerna på ett långsökt sätt - jag vet, det finns inga överraskningar kvar, speciellt inte om man följer IMDB-länken till Paul - men den är kul, om man älskar science fiction, och det gör jag.

En av filmens roligaste scener är då Paul, som inlåst på toaletten, hamnar i diskussion med en fundamental kristen person. Den dialogen är hysterisk!

Nå. Jag säger inget mer, för filmen är tillräckligt bra för att jag ska säga: se den, utan att jag måste lägga in en brasklapp. Gillar ni inte snälla filmer är det här ett dåligt val. Gillar ni bra och roliga filmer MÅSTE ni se den här filmen.

Skådisar bland andra i den här filmen: Seth Rogan gör Pauls röst. Paul är datoranimerad btw. Jason Bateman, från bland annat fantastiska filmen Juno och Hancock är med. Jane Lych är med, en kvinna som brukar vara med i roliga filmer (Talladega nights, 40 year old wirgin).

Ja, men så filmen då.

Fettdieten. LCHF

2012-01-25T11:09:00.005+01:00

En gubbe från Umeå sa en gång att det inte var drogerna som var farliga, det var snarare överdrifterna. På tal om överdrifter...

Nu ska jag en gång för alla förklara varför den här dieten är dålig. Jag kommer inte att göra det igen. Ni som inte håller med är helt enkelt hjärndöda.

Det handlar inte om det faktum att dieten funkar för somliga människor. Det handlar om miljöansvar. Då den metala lådbilen tillika forna slavägaren K Zytomierska får obegränsat med utrymme i ett program som bara blir sämre och sämre, kan jag inte låta bli att undra vad felet är. Hur kan man ge den kvinnan OBEGRÄNSAD taltid, samtidigt som hon avbryter folk då de pratar?

Nå. Miljöansvar. Det är den aspekten som betyder något, inte om någon jävla lat fiskmås inte klarar av att äta LAGOM, och röra sig mer. Världens befolkning ökar, och även om jag inte tror att vi kommer att dö svältdöden, som forskare påstod då vi närmade oss 3 miljarder människor, så inser jag att det kommer att utmana vår mathållning.

Men det här är ett faktum: för att få fram en matko måste vi ge denna kossa spannmål. Det spanmålet hade kunnat gå direkt till vår tallrik. Då hade vi kunnat ta till oss 100% av grödorna. Som det är nu tar vi tillvara på 10% ungefär. Klicka, kika. Alla som kan lite matte inser vad som är bäst - och varför.

Logiskt. Enkelt. Endast en egoist skulle hävda annat. Egoister som kanske äger slavar. För dylika lådbilar hjälper inte argument, även om de kommer med bildbevis. Att leva i vansinnets skugga måste vara otrolig skönt. Man slipper ju tänka.

Rent medicinskt finns ingen forskning som visar att denna diet är dålig. Inte ännu, det tar ju ungefär en livstid innan man kan komma med bevis på vad som händer med en människas kropp av en ny diet. Ateroskleros är dock något som många läkare jag pratat med misstänker kommer att bli ett resultat. Framtiden får utvisa.

Siraj Runby Pub

2012-01-24T11:33:00.004+01:00

Japp. Den i hela stockholmstrakten världsberömda Runbypuben, har gått och blivit indisk restaurang.*

Jag älskar indisk mat. Jag hade inte ätit indisk mat på kanske två år. Och så får jag en restaurang på gården. Det är ju rent ohemult vad tur jag har!

Maten är ok. Allt är inte klart - man kan inte beställa naanbröd ännu. Men det ska vara på g.

Mitt omdöme är att jag ska prova en gång till innan jag säger vad jag tycker. Det var gott, men jag vill prova två rätter till.

Det ända jag helt säkert vet är att det inte är Samrat of india. Men Samrat är extremt gott. Bor ni i närheten av Maria bangata ska ni äta där - om ni gillar indisk mat. Det ÄR en sylta. Men maten är magisk.

Ni som på något sätt uttrycker er så att jag blir upprörd, ni måste herpesdöden dö. Indisk mat är det nya svart! Sen flera år tillbaka.

(* det är sant, Runbypuben har fans över hela stan. Jag svär, de flesta som känner till Upplands Väsby har varit på Runbypuben - det säger en del om världens mentala tillstånd)

DVD Captain America - the First avenger

2012-01-22T11:07:00.007+01:00

Jag ser ju på film så ofta som möjligheten ges. Jag älskar att trycka ner fläskröven i soffan och bara underhållas.

Och som man kanske har sett, om man läst här tidigare är det filmer med mycket overkliga saker som tilltalar mig mest, och är det någon superhjälte, ja, då står jag först i kön, några månader efter att filmen kommit ut på marknaden. Det är fullt att stressa!

Nu hyrde jag Captain America - the First avenger. Jag har aldrig varit ett större fan av just den här hjälten. Den gamla filmen, som fanns redan på 1980-talet såg jag, men jag kommer inte ihåg något om den. Var den bra? kanske. Jag vet att de gamla Spindelmannenfilmerna var ganska ruttna. Skit samma. I seriemediet träffade jag honom bara genom Hämnarna (Avengers), och där var han som bäst trist.

Nå. Jag hyrde alltså filmen, kollade på den, och vet ni vad? Den var bra!

Jag tar det från början. Skådespelarna i marvelfilmerna, är av det mer renommerade slaget. Tommy Lee Jones är med, och spelar en grinig general - vad annars? - Hugo Weaving från Matrix, V - for vendetta och Sagan om ringen, spelar skurken i filmen. Skurken är den tomatröda Red Skull, ledaren för brottssyndikatet Hydra, som i Marvels universum är en slags globaliserad maffia med övernaturliga inslag. Har ni sett Hellboy vet ni vad jag menar.

Det är fler halv och helkändisar i filmen, som regisserats av Joe Johnston, en gubbe som ligger bakom filmer som Jurasic park 3, Jumanji, The rocketeer och... Älskling jag krymtpe barnen.

Om man bortser från det, vilket inte är helt lätt, så är filmen underhållande och faktiskt jävligt rolig.

Handlingen utgår från Chris Evans, som spelar Captain America, som är en klen och sjuklig kille som aldrig ger sig. Han blir spöad och han backar aldrig. Anledningen är att han inte gillar mobbare. Hans största mål är att bli intagen i militären för att kunna strida mot nazisterna. Inte för att döda motståndarna, utan för att stoppa kriget.

Fint så! Efter några om och men träffar han vetenskapsmannen dr Abraham Erskine, spelad av Stanley Tucci, för mig mest känd från City akuten, och så skapas Captain America.

Jag säger inget mer. Handlingen går liksom rakt fram, och avslöjar man en sak, så förstår man allt som föregått detta.

Det är inte någon Oscarvinnare, eller så, men det är underhållande så det förslår. Filmen utspelar sig som ni förstår på under 1940-talet. Nazisterna jag nämnde... Och jag tycker att de har fått till känslan jävligt bra.

Ni kanske undrar om det inte är någon tjej med i filmen, jag har ju inte nämnt någon. Jodå. Det är kanske en eller två med. Hayley Atwell, en mycket söt tjej, har den kvinnliga huvudrollen. Men hennes insatts i handlingen är begränsad till att vara snygg och bra på att sikta med pistol. Mest verkar hon bara vara bra på att tråna efter vår hjälte. Inget att skriva till mamma om, således. Det är nog inte fröken Atwells fel fel, hon spelar trånande våp väldigt bra. Dock känns hennes karaktär mest som ett alibi. För vad, vet jag inte.

Som vanligt då det handlar om Marvel, slutar filmen med en teaser inför kommande Marvelfilm. Nu är det Avengers som är på g till maj i år. Det ser kul ut!

Tills dess är det här filmen att spana in. En påse chips, taco-dipp och någon att se filmen med, så är ni hemma!

Och ni behöver inte luta er mot mina ord allena. Toppraffel!

Drevet är ett luftslott - vad säger det om drevet...

2012-01-21T12:16:00.008+01:00

Denna bild säger fan i mig allt. Tragiken!

Ok.Hur många gissar på att Juholt har tvingats bort från makten och avgår idag, upp med en hand!

Oj. Det var många.

Kan det verkligen vara så att ett drev, baserat på en lögn om att han fuskat sig till pengar han inte skulle ha kan fälla honom? En lögn alltså. Det var som sagt inte han som godkände att han skulle ha pengarna. Han hade inte låtit bli att skriva sin frus namn på ansökningen. Nej. Allt är pajkastning. Det som är så illa är att ingen har sagt stop. Ingen har i detta vansinne gått tillbaka till det där svinnet och konstaterat att drevet är ett luftslott.

Detta bör ställas mot det fakta att vår regering har tillåtit pensionärer att svältdöden dö. Men vi pratar om mustaschen.

Låt de som byggde landet gå i nedkissade blöjor, vi har något annat att skriva om. En gubbe som inte har gjort något fel i egentlig mening. Men försöken att sätta dit honom. Den som påstods ha förklarat reglerna glasklart för Juholt, han förklarade att han inte sagt nåt. De som pekade på regeringssajten för att visa att reglerna varit glasklara - de visade sig att ändringarna gjorts efter affären kommit ut... Ingen stannade till och reagerade på denna skandal. Ta reda på vem som gjorde det, är har ni en intressant fråga att ställa.

Den där bilaffären, som inte var en affär. Allt kom i så snabb takt, ingen ifrågasatte skiten. Alla var efterkritiska, men ingen tog på sig något ansvar. Det var bara: drevet funkar så.

Det är lite som att: men alla andra slog ju, varför skulle inte jag få slå då?

Den där "undersökningen" som kvasijournalisten Niklas Svensson gjorde visade vilken nivå det låg på. Då han blev ifrågasatt på twitter valde han att blockera de som var kritiska. Ja. Journalistiken i det här landet är fan i mig ett skämt.

För helvete. Låt er inte förledas. Jag mår så jävla dåligt av den här mobbingen. För det är mobbing, och den leds av Melin, Svensson och Helin.

Just det. Att hans fru hade gjort något fel var också ett problem. Nu ska vi alltså ta ansvar för vuxna människor. Då BÖR Reinfeldt avgå. Med tanke på hustruns förskingring av 20 miljoner. Men det var ju inte viktigt. Juholt hade fått ut 120 tusen kronor för mycket. Ska vi jämföra summan? Ska vi snacka brott? För helvete.

Men det är jävligt beklämmande att ingen sett igenom skiten. ÄR NI SINNESSJUKA? Är ni hur lättlurade som helst? Eller är det bara så att det endast är tidningarna som hörs? Är alla rörster tystade? Är det här början på 1984 på riktigt? Jag vet varken in eller ut. Att mobba en människa på grund av en lögn borde rendera fängelse eller dryga böter för de inblandade.

Vill ni fördjupa er? Gör det då. Svd. Svd2. Svd3. Svd4. Svd5. Svd6. Dn. Dn2. Dn3. Dn4. Dn5. Dn6. Ab. Ab2. Ab3. Ab4.

Han avgick. Jag hoppas att det är många som skäms nu. ab

Auberon - snart är det dags!

2012-01-21T11:46:00.005+01:00

Jag kan inte riktigt beskriva känslan av att snart ha påbörjat det som ska bli det nya Auberon. Alltså, det är ju samma gamla band, det är bara en fräsch inriktning på musiken. Jag är en sådan person som gillar musik som inte är trygg. Jag älskar förvisso Yngwie Malmsteen, och han är väl lite som heavy metals version av AC/DC, men samtidigt tröttnar jag ofta på band som aldrig tillåter sig något nytt.

Auberon har aldrig spelat in samma skiva, eller demo. Första demon, Follow the blind, var ett försök till att låta Bay Area. Det var otight, ostrukturerat och naivt - man det fanns något som funkade. Andra demon, Insane, var det som visade bandets potential. Thrash med döden nära tillhands. Sången var varierad. Något saknades, givetvis, men det var ändå en jävligt bra demo.

Debutskivan, the Tale of black, är en spretande historia. Det beror väldigt mycket på låtskrivarsituationen. Den var ganska märklig. Utan att gå in på detaljer jag inte kommer ihåg, kan jag konstatera att det var fel medlemmar i bandet. All ära åt gitarristerna som båda hette Johan, men de var inte rätt personer. Leadgitarren var bajs. Kompgitarren var bajsigare. Basen var bajs.

Musiken har beskrivits som den felande länken mellan Hammerfall och Dissection, och det är väl inte helt fel, även om det är två band som jag verkligen inte lyssnar på alls nu för tiden. Dissection har gjort tre bra låtar. Hammerfall har gjort några godkända skivor. En annan rolig beskrivning var då jag läste att: så här ska heavy metal låta! Mörkt och hårt.

Ja. Jag förstår jämförelserna.

Ja. Det är kul att läsa vad folk tycker, då de tycker om en, inte lika kul då man blir hånad, av förklarliga skäl.

Ja. Det som var bra var sången. Men den var inte helt tight. Trummorna rockade. Det var alltså bara jag och Morgan som presterade.

Sen kom då mästerverket. Crossworld. Där stämde i princip allt. Och fördelningen var perfekt. Vi hade ingen bassist, men det har vi aldrig haft - förutom då min lillebror spelade i bandet. Det var awesome. Han kunde spela!

Det var ingen som hörde Crossworld, men de som hörde den gillade den. Det är 2000-talets bästa metalskiva. Helt klart. Min åsikt. Jante självdog just. höhö

Scum of the earth är den tvådelade demon som hade tre problem. Det största är att den officiella realesen är begåvad med en värdelös prestation av mig. Det andra problemet är låtarna. Det var bättre låtar på den demon som inte blev släppt - men de låtarna var i sin tur inte färdigskrivna. Epic fail. Det största problemet var dock medlemmarna. Vi hade en idiot på basen. Jag vet inte varför han var med i bandet, han kunde inte spela, och han sög på scenen. Och så då trummisen som efter sitt gästspel i Naglfar blev rockstjärna. Han var helt plötsligt chef över mitt band. Det funkade givetvis inte - ska man spela i ett band krävs respekt för alla medlemmar. Jag är pro respekt. Det fanns inte då.

Så, efter många om och men är vi då framme vid idag. Den nya trummisen är den trummis jag alltid letat efter. Jag älskar det intensiva, det galna, och det har Ibbe.

Om nån månad kommer ni att få höra vad jag menar. Detta kommer att krossa all annan dödsmetal i det här landet. Ödmjukhet kan dra åt helvetet.

Då allt annat misslyckas. Ta till kommunistspöket!

2012-01-20T11:01:00.005+01:00

Egentligen talar detta klipp för sig själv. Men med tanke på att Reinfeldt pratar om vad V hette 1984, så kan vi ju prata om vad Reinfledt skrev i sin bok 1990-någongång. Välfärd = samhällets cancersvulst. Välfärdssjukan. Välfärdsdöden.

Det är som om Aleksander Solzjenitsyn fast utan hjärna, klass och kvalité.

Byt namn era galningar!

2012-01-20T10:44:00.002+01:00

Den här nackspärren jag drog på mig i lördags. Kan den släppa? I år?

ah. Jag har googla gamla kompisar. Det är omöjligt att hitta folk som heter typ Andreas Johansson. Mitt tipps till er som heter Andreas Johansson är att lägga till ett mellannamn. Eller om du heter Anders Jonsson. Alltså, hur tänkte ni där. Gör som Ivar, han fick lägga till Lo. Både vackert och oförglömligt.

Jag har ruttnat.

2012-01-19T11:58:00.004+01:00

Mr mr

Just nu irriterar jag mig på allt som har med politik att göra. Inte för att jag är leds på att läsa om det. Men då jag skriver om det, måste jag upprepa mig i all oändlighet. Inkonsekvens hit, analysbrist dit, och ren jävla ondska överallt.

Klart att man ruttnar.

Jag satt och glodde på partiledardebatten igår. Jag fick se Jonas Sjöstedt äga meningsmotståndare efter meningsmotståndare. Ofta brukar jag sitta och svära åt att man väljer fel argument, eller att man inte visar konsekvensen av motståndarens ord, som väldigt ofta är halvsanningar.

Reinfeldt inledde med att bjussa på kommunistspöket. Det tog väl mindre än en minut innan han var där. Sjöstedts replik fick nog Reinfeldt att skita ner sig. Vi känner till och tar ansvar för vår osmickrande historia, ni skriver om eran... IN YOUR FACE!

Björklund fick en intellektuell smocka - du målar upp en falskt nidbild, och sen angriper du den lögnen... Björklund rodnade av skam. Lööv hade inte en chans att svara på killens kritik. Och den siste, KDaren, han var mest bara flummig. Å ena sidan var han emot vinsterna i privat vård,å andra sidan var det oklart var han stod i frågan. Och så vidare.

Man förväntar sig att kunna läsa något om det i tidningarna. Även om Reinfeldt ofta blir ägd i debatter, verkar ju ingen klara av att skriva det.

Föga förvånande handlade allt om Juholt, den stackars mobbade killen.

Aftonbladet skrev om honom (ab.ab2.ab3). Svd skrev om honom (svd.svd2. svd3), och DN skrev om honom (dn.dn2.dn3).

Alltså. Betänk: är det privatpersonen Juholt vi ska rösta på, eller den ideologi han representerar? Är det viktigare att den man väljer är snygg eller gör sig bra framför kameran, eller är det vad personen står för som är viktigt?

Ni har bara ett alternativ. Svarar ni fel blir ni av med rösträtten.

Ingen klarade av att skriva något om Sjöstedt. Förutom lite väl valda repliker från landsfadern, omskrivna så att han skulle framstå som begåvad. Det handlade om att V hette VpK då Jonas gick med i partiet. Det är ju hemskt? Med tanke på att utrikesministern är under förundersökning om folkmord... Städa framför egen dörr?

Det roliga med Jonas debatt var att han som första politiker sen Palme vågade prata om reformer som leder människan framåt, istället för bakåt.

Men, det är inte kul att läsa om sådant, eftersom att journalisterna, avlönade av valfri borgerlig tankesmedja?, inte klarar av att rapportera vad som verkligen hänt.

RÄTTELSE: SvD hade en artikel som inte handlade om Juholt. Det var där ungdomsförbundens ledare fick uttala sig angående vem/vad som var bäst/sämst i debatten. Det var också den mest informativa läsningen. Tack Pål Eggert för tippset! Artikeln.

***

Som avslutning kan jag bara säga att dagens läsning i SvD var bedrövlig. Ledaren påpekar att V är ett förbudsparti. De vill förbjuda vinster från vården. Dåligt? De vill också förbjuda sterilisering av transsexuella. Är man inte per definition MOT förbud om man vill tillåta folk att skaffa barn? Borgerlig logik...

Jag får förklara för den förvirrade skribenten vad Sjöstedt menade. Först, i angreppet mot MP är det deras rövslickande mot etablissemanget som gör deras miljöpolitik utarmad. Man kan inte vara FÖR skärpta miljökrav och samtidigt ge företag rätt att svinna och svina mer. Ok?

Om journalisten, eller vad han nu är, hade undersökt vilken miljöpolitik som var effektivast, då hade han sett att, oj, V är mest effektiva. Så var det med det.

Sen var det kritiken mot Björklund som Sjöstedt lade fram: att han inte pratar miljö. Svaret skulle vara att han är utbildningsminister. Jo, men han är OCKSÅ ledare för en värdelöst parti - de ska väl ha åsikter i fler frågor än skolfrågan? Jag tror att Daniel valde att vara korkad, för annars hade han inte haft nåt att skriva om.

Jag ruttnar.

Jag måste be om ursäkt.

2012-01-18T19:38:00.005+01:00

Allt jag har skrivit har varit fel. Jag inser det nu. Det är bättre att låta människor tvingas till förnedring, än att hjälpa dem.

Jag gillar också hur en viss snubbe med samma namn som mig, anser att det där med förnedring, det är ansvarsfullt. Det är bra skit!

Dessutom är det bättre att vi uppfostrar våra medmänniskor i skolan med betyg på omdöme, än att vi faktiskt lär dem nåt. Bra är också att våra skattepengar inte går till studenter som kommer från andra länder, eftersom att de INTE berikar våra skolor. Att ha avgifter på utbildningarna gör också att vi slipper de som har fel bakgrund. Det är bara win win. Vi måste även tillåta en viss rik klick att TA pengar från skattemedlen vi investerar i omsorg, skola och vård. Mycket bra.

Om jag hamnar i debatter med vänstern ska jag omgående dra upp kommunistkortet, eftersom att DET måste naglas fast vid dem. Att mina lagkamrater hejar på israels folkmord på det Palestinska folket är ett nödvändigt ont. Eller ont och ont. De är muslimer, Palestinierna. Och alla vet ju att muslimer inte bara startade andra världskriget (tillsammans med Stalien, Lenin, Marx och Jonas Sjöstedt), de är även ondskan själv.

Ja. Jag är numera en liberalkristen moderat med miljöaversion.

Eller också inte.

Hedersproblematiken

2012-01-17T09:16:00.005+01:00

Jag skrev om hedersmord, och slog något slags rekord. Både i antalet kommentarer (utan att jag själv bombat tråden med mina åsikter), samt trevligheten på dessa kommentarer. Det var förvisso högt till tak, men sånt gillar jag. Om den höga nivån följs av respekt för meningsmotståndaren.

Dessa kommentarer berikade mina egna åsikter, och vem är jag att klaga då? Dock. Mitt ställningstagande att hedersproblemet är en del av det patriarkala världsherraväldet, är inte helt problemfritt. Många håller inte med mig. Jag respekterar dem för det mesta, om det inte är rasister det handlar om. De förtjänar inte respekt. De förtjänar spott och sjukdomar. Debatten gick het på twitter, och jag följer ett par av de haverister som anser att Hedersproblemet inte alls har med det patriarkala att göra, det har med något annat att göra.

Inget märkligt i det. Om man bortser från att en del av dem anser att de har tolkningsföreträde, helt på grund av det hål de har mellan benen. Japp. Uttalade feminister och avlönade journalister säger alltså att fittan är det som avgör om du kan uttala dig i frågan. Jag vet inte om det beror på att de är kvinnor och just därför vet mer om förtryck än män, generellt sätt. Men, allvarligt, om man har den synen på det hela, då har man redan gett min tes rätt. Faktiskt.

Mer då.

Nima, killen som inte förstår sig på konsekvenser av borgerlig politik, ger sig själv tolkningsföreträde, får jag se som en helt vanlig dag på jobbet. Han har skrivit en bok i ämnet, och det renderar ju respekt av Sakine Madon och Dilsa Demirbag-Steen. Två dårar - två nyliberala äckel som aldrig skulle fördöma ett mord på en Palestinier, om en Israel var hotad. De är haverister, på samma sätt som de gamla Vpk-are som försvarade Stalin var, en gång i tiden.

Min egen ingångspunkt berörde jag i det tidigare inlägget. Jag var väldigt nära ett av de första hedersmorden i sverige. Jag träffade tjejen som blev mördad, just innan hon blev mördad. Jag var med då hennes mor besökte platsen där hennes dotter blev strypt.

Det var så satans smärtsamt att skåda. Den ohämmade sorgen, jag kunde inte hantera det. Jag var tvungen att undersöka vad som fick en människa att drivas till något liknande. Jag hade vänner från hela jorden då, innan jag flyttade från Umeå, och jag terroriserade dem alla, barn som förälder, men frågor och ännu flera frågor.

Sakta men säkert bildades en uppfattning om den kultur som lett till det svartaste av svart, för flickan och hennes familj. Först och främst steg mitt hat mot religioner till oanade höjder. Sen steg mitt hat mot våld lika högt. Hela tiden hade jag moderns gränslösa sorg i minnet. Hur kan en människa rättfärdiga att låta en annan människa känna sådan sorg? Jag tror att väldigt mycket av min förståelse för smärta kommer från den kvinnan och det öde som drabbade hennes dotter.

Det första jag insåg var att religionen inte var det primära bakom mordet. Jag insåg att det var samma mekanismer som riktigt svartsjuka och kontrollerande människor använde sig av, och de rättfärdigade det hela med olika floskler om att familjen är viktigast och så vidare. Dårar kan ALLTID rättfärdiga sina handlingar. Kolla bara på Breivik.

Jag såg också en annan sak. De som försvarade detta vansinne, för de finns, använde sig av samma resonemang som idioterna på twitter gjorde, de stal tolkningsföreträdet, eftersom att de minsann var närmare problemet än jag. Som om att en människa inte kan dra slutsatser av fakta. Kan man inte det? Ok. Vi lägger ner skolan. Vad fan ska vi med den till? Bara de som sett ett hav kan köra båtar. Bara de som fiskat kan laga fisk. Bara de som vandrat i berg kan åka skidor...

Jag hoppas att ni inser vilka jävla haverister ni är, och att ni förtjänar tinnitus i en månad.

Säger jag att jag har rätt i sak? Jodå. Annars skulle jag inte orka skriva. Men jag säger också att Pål, Jonte och alla andra som inte riktigt håller med mig, berikar mina kunskaper. Och, jag tar mig rätten att ändra mitt ställningstagande imorgon, om jag övertygas av motsatsen.

Dock, min kära bloggkollega Charlotte, har ett jobb som låter henne träffa kvinnor som drabbats av hedersproblematiken. Och som jag ser det, och som jag har skrivit det, är allt kvinnovåld en del av samma problematik. Oavsett härkomst. Oavsett religion.

Det är olika medel, men det är samma förtryck. Den gravt svartsjuke mannen, den hedersmördare som hämtar sitt rättfärdigande från religionen, de strider för samma sak. Kontroll. Rätten att äga sin kvinna. Jag skulle vilja påstå att dessa människor är sinnessjuka. Jag är övertygad om att det finns en diagnos som passar dem perfekt. Typ Missbruk, eller den ack så vanliga diagnosen bland rasister: dum i huvudet.

Det bör ha varit enklare att förtrycka kvinnan innan vi fick lagar. Att då stå och peka på saker som skedde för flera tusen år sen, och anse att DÄR HAR VI SVARET... Är ni hjärndöda?

Jag läste lite på nätet och såg att de två religioner som fanns i närheten av dessa hederskulturer var Islam och Judendom - givetvis skall kristendomen ha en skopa skit, men här lämnades de utanför, av någon märklig anledning. Nå. Jag såg också att ingen av dessa religioner stödjer hedersförtrycket.

Så snälla, kan vi inte gå vidare? Religion är sig en förtryckande instans. Tänk si, tänk så. Älska de, hata den.

Religion är vansinnigt. Men det är även de människor som tar sig friheten att utnämna sig själva till profeter i vissa frågor, speciellt om det beror på deras kön. Och SPECIELLT om det beror på deras kön. Idioter.

Då bör de ju inse att anledningen till att de kan känna igen sig, är för att DE OCKSÅ HAR DRABBATS AV DET PATRIARKALA FÖRTRYCKET.

Men den slutsatsen och analysen lyser med sin frånvaro.

Man kan läsa en av de andras åsikter här: dn.

Cannibal Corpse Torture-studiofilm.

2012-01-16T19:19:00.002+01:00

Prutta.

2012-01-16T18:02:00.000+01:00

Jag vill låta ordet leva fritt

2012-01-16T09:18:00.003+01:00

Därför tänker jag sammanfatta det föregående blogginlägget om hedersmord. Alla kommentarer. De är lysande och samhällets lägsta element, rasistsvinen, är inte ens nästan med och förstör. Det gör att jag verkligen kan njuta mig igenom hårda ord.

Själv har jag haft fullt upp med musik, död och pina.

Hedersmord - en helt rövknullad fråga

2012-01-14T10:42:00.005+01:00

Här vilar 180 kvinnor, som mördats på grund av sitt kön sen 2000, det var bara hedersmord men rasisterna räknar inte dem...

Jag har aldrig varit speciellt brydd av hedersfrågan, som rasister och borgerliga konservativa försöker elda på.

Först och främst för att de verkar tycka att det är helt ok om kvinnor blir mördade av andra än muslimer, och för det andra för att jag anser att våld mot kvinnor inte skall kategoriseras in i olika fack. Den som inte fattar att våldet är en del av det patriarkala förtrycket har helt enkelt valt den enkla utvägen. Den vägen som inte tar hänsyn till verkligheten eller fakta.

Mitt första möte med vansinnet - ett så kallat hedersmord - kom genom ett jobb jag hade. Jag fick träffa en tjej som två dagar senare blev mördad av sin bror och sin kusin. Det var en jävligt märklig känsla efteråt. Det var väl någon gång under år 1996, skulle jag tro, och jag var en jävligt arg ung man. Det var hat hit och det var hat dit. Hat mot orättvisor och förtryck.

Den här tjejen mördades för att hon levde sitt liv som alla andra, hon grät, skrattade och var otroligt pratsam. Våra bakgrunder kunde inte vara mer olika. Ändå minns jag att vi hade skitkul då vi pratade. Hon var nyfiken, hon var tuff, hon hade skin på näsan, som det heter.

Om jag någonsin fått för mig att skylla på religion då folk begått brott mot det sunda förnuftet, har jag varit snabb att lägga till: religionen utnyttjas av de som vill förtrycka folket för att de älskar makt. Det är ett faktum. Den som säger emot det kan sluts läsa. Ni är nämligen inte begåvade nog att tänka själva. Förmodligen har er "gud", om det så är Adolf Åkesson eller Jahve, sagt åt er vad ni ska tycka. Hjärntvättade, är en beskrivning på er.

Saken är den att även svenska kvinnor mördas av sina män. Tror ni mig inte? Då är ni duma i huvudet. Klicka och läs och klicka vidare. Men. Då svenska kvinnor mördas av sina män är det ingen som placerar dem i ett samhällsperspektiv. Då är det "våldet mot kvinnor". Det är inte: undersök vilken klass de mördade och mördarna tillhör. Begås det fler mord i de fattiga områdena än i de rika? Alla svar är självskrivna, ändå dras inga slutsatser. Är det så viktigt att demonisera en religion? Är det så svårt att inse att förtrycket har samma förnamn, oavsett i vilken världsdel eller stad de begås i?

Att prata om hedersmord är att föringa alla kvinnor som blir mördade. För alla blir det - med undantag för sinnessjuka - av hedersskäl, en heder som de konservativa gillar. Mördaren... Killen som blev dumpad. Stoltheten är sårad. Han ville äga kvinnan. Ingen annan ska få ha henne... Liketerna med de som får syra kastade i sina ansikten är uppenbara. Men ändå blundar rasisterna och de konservativa.

Att de förekommer mord på kvinnor i fattiga miljöer, eller miljöer där religion har en större inverkan än i samhället i stort, är inte något som skall läggas vid religionens fötter. Det ska ligga där det här hemma: vid kvinnoförtryckets fötter. Vi ska inte välja ut favoriter, vi skall komma tillrätta med det patriarkala våldet. Vi skall inte förminska mord, vi ska systematiskt utrota förtrycket som ger dem legitimitet. Vi ska inte börja kategorisera våldet, vi måste se till helheten, annars kommer vi aldrig tillrätta med problemet.

En sak till bara: de som påpekar, och har rätt i, att kvinnoförtrycket är större utanför sveriges gränser, kanske bör ha i åtanke att dessa länder är outvecklade på grund av våra krig och det förtryck vi stått bakom, situationen var likadan i sverige en gång i tiden. Vi har haft en kvinnokamp och utvecklats framåt. Argumentet mot eran rasism är alltså: under liknande omständigheter skulle deras patriarkala problematik se ut som vår. Vi har haft socialism. De har haft gud.

socialism - gud: 100 - 0.

Dra åt helvete era jävla bakåtsträvare.

Hej, jag heter Annie Lööf

2012-01-12T13:07:00.003+01:00

Tuuut tuuuut

Nu är det så här. Jag heter Annie Lööf och är ledare i ett parti som hatar facket.

Varför vi hatar facket är egentligen en motsägelse; vi gillar ju frihet, brukar vi säga, vad vi inte säger är att den frihet vi gillar är företagarnas friheter. Den enskilde individens frihet skiter vi fullkomligt i. Om den enskilde individen drabbas av vår politik använder vi oss av argumentet: enskilda fall, eftersom att vi inte vill visa hur negativ vår politik är för de utsatta människorna.

Idag skrev jag ett debattinlägg till den kommunistiska tidningen aftonbladet. Där skrev jag att banksparande inte får vara en klassfråga.

Jag tar givetvis inte hänsyn till att jag sitter i en regering som utförsäkrade över 12 000 människor förra året för att deras sjukdagar hade tagit slut - inte för att de blivit friska alltså. Att detta lett till ökat socialbidragsberoende blundar jag för, annars faller ju mitt argument. Man får inte ha tillgångar på banken om man kvittar ut statens pengar.

Om man inte är riskkapitalist alltså.

Så hur ska en människa som vi vill ta bort det fackliga skyddet för, klara av att spara, då vi sänker lönerna för ungdomar, och propagerar för sänkta ingångslöner för de som redan har det dåligt (sjuksköterskor bland andra)? Det går givetvis inte. Men om man trollar med orden, som Reinfledt brukar göra - alltså börja prata om ansvar och frihet - då kanske folk sväljer mitt skitsnack. Eller?

Den fria företagsamheten är viktigare än människan. Människan ska jobba så länge som möjligt och sen hamna på ett Caremaboende, där företagarna skall kunna blåsa dessa arma människor en gång till. För att de kan. och för att jag klickar gilla på det.

Sen kan vi ge bort 5,4 miljarder till av vår budget till restaurangbranschen med argumentet att det leder till flera jobb (hos en arbetsgivare som tvingar personalen att städa toaletter med tandborste och föraktar fackligt engagemang).

Då vi redan vet att det kommer att misslyckas - anledningen är givetvis att vi fått betydande pengar från en lobbyorganisation för att göra det - kommer jag med citatet: "Vi skapar förutsättningar för restaurangerna att öka marginalerna".

Det var en lögn. Jag vet. Men, bättre att jag säger det, än att jag påpekar att vi inte skapat några förutsättningar för de utsatta i samhället.

Tack för ordet // Annie Lööf.

Lite nya bloggar att hålla koll på

2012-01-11T20:53:00.004+01:00

öööh

Jag börjar med att säga: förlåt, den här bloggen skulle ha hamnat på blogglistan för länge sen. Vissa saker glömmer man. Mörk musik och litteratur möter era ögon. Stewe.

En blogg kommer att ryka snart. Men bara för att bloggerskans storasyster anser att jag förföljer henne. Lillasystern alltså. Stor humor. Om det inte vore för att människan tror det på riktigt. Jag gör det vid tillfälle. Idag är det cyanid som lockar mest.

Ah. En av sveriges mest begåvade bloggare, en tvättäkta haverist, har bytt adress. Kika på hans nya adress. Nymodernismen. Jag lovar: det är ALDRIG trist där. Jag älskar det! Med reservation för killens miljöhaveri. I den frågan är han bara dum. I alla andra frågor är det kul!

Politik. Gillart. Kaj Raving.

Sen då? Det kanske inte var någe mer? Nåja. Jag har inget mer att bjuda på just nu.

Idag är det mörkt

2012-01-11T20:51:00.000+01:00

Inget ljus i sikte.

Konsum-stalinism revisited

2012-01-11T06:46:00.006+01:00

Ibland skriver jag bara för jävla bra saker.

Som då jag skrev den här texten, som blir allt mer aktuell.

***

Alltså, jag läser ju en del andra bloggar, och ser att en sak som uppskattas hemsk mycket är dessa små löjliga ”utmaningar” som oftast innebär att man skall välja en skiva eller en bok eller vad fa-an som helst. Själva poängen är att man skall välja EN sak bland MÅNGA saker. Typ: om du skall till en öde ö för resten av ditt enfaldiga liv, vilka fem böcker/skivor (o.s.v.) skulle du ta med dig? Och vad har det förövrigt med Konsum att göra?

Glöm Godmorgon, snart är detta allt du kan välja på...

Jo, det är ju kul att delta i tanken och filosofera lite om vilken skiva och varför just den skivan. Men frågan är hypotetisk såtillvida att vi förmodligen inte kommer att utsättas för krig och just en cd-skiva skulle inte finnas bland det man prioriterar i det läget. Nuförtiden har vi Ipods eller dylikt, med plats för hur mycket information som helst. Nästan.

Nå, man begränsar sitt urval; bland många bra alster tvingas man välja ut ett fåtal. Men det är ok, det är en själv som gör valet. Frågan är vad man gör när man inte får göra valet själv. Kapitalismen är, i dess nuvarande form, en genomvidrig och rutten ideologi vars funktioner i stort går ut på att man måste slå ut någon för att själv vinna; ett slags socialdarwinism alltså, (för er som inte förstår: socialdarwinismen = fascismen). Dessutom är den protektionistisk, de som har mycket skyddas av reglerna som skapats av, föga förvånande, de som har mycket. Om man vill fördjupa sig i mina åsikter om högerpolitik finns fler inlägg här att ta del av. Det som är min poäng är att kapitalismen försvarare oftast använder argumentet MÅNGFALD och VALFRIHET som argument för deras fascism.

Jag tar ett exempel från detta land och denna by. Jag bor i skithålan Upplands Väsby, helt frivilligt bör tilläggas. Det finns ett så kallat centrum (läs köpcentrum/Galleria) i denna by som har för avsikt att konkurrera med de andra stockholmsförorternas dito. Det finns en ägare som bestämmer vad det skall vara för ”inriktning” på centrumet. En direkt följd av det är att butiken ”Väsby radio och tv”, numera: ”Väsby radio och tv & Skivdraken”, inte fick vara kvar i detta ”centrum” eftersom att de inte passade in. Enligt vem, kan man fråga sig? Jag vet inte. Ägaren är okänd, men det är oväsentligt, detta är inte en lokal företeelse. Har man lånat lite tid åt Naomi Klein och boken No logo vet man dessutom varför det händer.

Frågan nu är: vem fa-an har rätt att göra det valet åt mig? Varför fick inte jag vara en del av det? Det är inte demokratiskt, det finns de som anser att kapitalismen är demokratisk, jag anser att de som tycker det är hjärndöda; hur kan det vara demokratiskt att låta den som har mycket pengar bestämma över den som har lite pengar? Det kan omöjligt vara demokratiskt av uppenbara skäl (en människa, en röst). Det är idioti att påstå annat, faktiskt.

På samma sätt som en ansiktslös styrelse har rätten att bestämma vilka butiker som passar in i ett koncept som vi påtvingas leder det till en form av censur mot yttrandefriheten. Hur? Uppenbart säger jag. Först och främst är det innehållet i de butiker som förvägras en plats i valfritt köpcenter, som avgör om de skall få vara med i det semioffentliga utrymmet eller inte. Innehåll som anses opassande, i detta fall obskyr hårdrock och radio/tv/dvd-mm-apparater. Nu är alltså beslutet att jag inte får välja bland dessa varor. Varför Upplands Väsbys idiotiska centrumledning (som för övrigt tror att deras skitcentrum påminner om handelskvarteren i Milano…) har valt att förbjuda ovannämnda butik utrymme vet jag inte; information står ej till allmänheten att förfoga över i sann odemokratisk kapitalistisk anda. I andra fall är anledning tillexempel att vissa varumärken inte finns med i ett avtal; se på coca-cola som håller på att ta över all läskförsäljning med hjälp av mycket tveksamma metoder. Som alltid så funkar inte kapitalismen utan de protektionistiska elementen måste visa sina vidriga nyllen. Coca-cola förbjöd en massa kiosker att sälja ett konkurrerande märke med hotet: säljer ni det får ni inte sälja våra produkter. Produkten var de där fruktdryckerna som kom för nåt år sedan. Denna metod funkar bara på mindre kiosker eftersom större butiker inte är lika beroende av produkten. Demokrati enligt borgare. Idioti enligt alla som kan tänka.

I den version av kommunismen som den liberala och sossestyrda median ger oss är det stalinismen vi påtvingas, trotts att de flesta vänstersympatisörer tar avstånd från de dumheterna. Men ägarna till tidningarna/tv-stationerna behöver inte motivera sig eller hålla sig till sanningen; de har ingen att stå till svars inför eftersom att de tidningar som skulle kunna ge oss en annan version oftast inte ”passar in i utbudet” eller inte har en distributör med medel att sluta avtal med de stora kedjorna. Oftast beroende på Coca-colaexemplet jag nämnde här ovan. Den fria marknaden skyddar sina egna vinster och har ingen lust att granskas ingående. I slutändan blir våra val allt enklare att göra, det finns helt enkelt inga alternativ. Så nästa gång du handlar på konsum och försöker hitta dina Bonduellemajsburkar och bara hittar coops egna märke kanske du ska tänka efter innan alla våra val försvinner.

***

Här tänkte jag skriva om härligt musik - men nu visar det sig att landet som saknar fattigdom har ökat vräkningen av barnfamiljer. Ingen musik således

2012-01-10T09:36:00.004+01:00

Ni vet, borgarna, de som tar ansvar för landet. De som förfalskar historien, de som låter landsbyggarna ligga i nedpissade blöjor, de som försämrar skolresultatet in action (och skyller ifrån sig på sossarna), de som skänker någonstans bort emot 100 miljarder i rena vinster till riskkapitalföretag som inte betalar skatt i det här landet - eller ger oss nåt för pengarna...

Alliansen. Det gänget. Jag tror att de kallades Bloods i LA under 80-talet. Hänsynslösa typer. En del av dem tjänar pengar på mord och fördrivning.

Nu har det visat sig att en annat löfte de gav oss, att barn aldrig skulle behöva drabbas av vräkning, det var också lögn.

Nollvision heter det. Men det är lätt att SÄGA saker. Att göra saker är en helt annan sak. Och den här regeringen gör bara saker som leder till rika överklass. Inga reformer sipprar ner på samhällets svagaste. Det är liksom inte en slump att alla orättvisor ökat nu. ALLA orättvisor.

Det dogmatiska vansinnet som gör att vi säljer ut och privatiserar vinstdrivande företag bara för att ideologin säger det... Dogmatiskt vansinne, som sagt.

663 barn utan hem nu alltså. Ytterligare 2000 hotade. Nollvision är en sak i trafiken. Där kan man inte resa tillbaka i tiden och rädda människorna. Men det här KAN MAN HINDRA.

Jag gillar inte borgare. Men det kanske framgår här?

Minns.

2012-01-09T15:54:00.002+01:00

Minnet är kort. För alla.

För mig. För dig.

Men kortast är det hos den som vill glömma.

Den som inte vill se världen eller elden.

Då blir minnet farligt.

De som valde att glömma hatet 1937, kan missa hatet idag. De som valde att glömma vansinnet 1938, missar gärna att det håller på att börja om.

Du minns. Jag minns.

Men förstår du konsekvenserna av att blunda?

Filmer, jag ser på filmer. Jag skriver lite om dem - och jag kan peka åt vilket håll ni ska titta om ni vill veta mer om filmer. Idag: film.

2012-01-09T08:14:00.004+01:00

Ja. Jag ser på film ofta eftersom att det är trevligt. Jag gillar att förlora mig i en eller två timmar och bara segla iväg på fantasins hav.

Ibland skriver jag om det jag ser på, för att ger mänskligheten en hjälpande hand. Ibland läser jag om filmer, för att jag har sett just den filmen jag läser om, och vill veta mer, eller för att jag bara vill veta mer.

Vill jag veta mer då klickar jag mig till min favoritblogg om filmer, Toppraffel. Favoritblogg? Varför? För att killen skriver så jävla underhållande. Samt att jag vet på ett ungefär vad en trea eller en fyra betyder i verkligheten.

Så, all heder åt den bloggen som hjälper mig i mitt filmgrävande!

Vad har jag sett för filmer dårå?

Contagion. Bra skådisar. Bra story. Kommer ni ihåg den där filmen med Dustin Hoffman, om en stad som blir satt i karantän? Outbreak. En rafflande film med typiska inslag. Kärlekshistorien. Dramatiken runt botemedlet, och så vidare. Helt otroligt korkad, sett ur verklighetens synvinkel.

Nå. Med Outbreak i minnet är Contagion en förträfflig film. Den har exakt allt som Outbreak inte har. Realism, trovärdighet och... ja. Trovärdiga inslag av vår samtid. Det är helt enkelt ganska trovärdigt som scenario för en katastrof.

Det går inte att klaga på skådespelarna. Idel stabila namn som: Laurence Fishburne, Kate Winslet, Matt Damon med flera med flera.

Handlingen påminner om det förlopp som föregick fågelinfluensan och svininfluensan med den mediala hysterin. Skillnaden är givetvis att vi här blir serverad en riktigt dödlig sjukdom - inte en massmedial hotbild. Jag minns att jag satt och tänkte på dokumentärfilmer från vetenskapskanalerna, då de ska göra trovärdiga scenarier om diverse katastrofer.

Den här filmen har dock dramaturgin som de epadokumentärerna saknar. Den här filmen har också en jävligt obehaglig skärpa, den där realistiska ådran jag berättade om.

Samtidigt som filmen går framåt och vansinnet blir allt värre, får vi se hur sökande efter sjukdomens källa går vidare. Historien går alltså åt två håll. Kul!

Nå. Ska ni se en spännande film om sjukdomar, då är det här ett bra alternativ. Det är inte en skräckfilm. Som somliga påstår. Men den är underhållande.

Toppraffel säger: Detta.

***

The king's speach.

Jag ser monarkin som ett minnesmärke efter en odemokratisk och förtryckande vidrighet som står hand i hand med fascismen. Jag hatar skiten.

Hur som haver. Jag kan dock, som de flesta andra tänkande människor, se förbi sådant som titlar, då det handlar om människor. Den här filmen handlar i alla högsta grad om människor, människor med märkliga liv, för all del, men ändock människor.

Precis som i Contagion är det bra skådisar, men den här filmen vinner på ko om man ska välja vilka som är bäst. Colin Firth, Derek Jacobi, Guy Pearce och Geoffrey Rush är kvalité, lägger man därmed till Helena Bonham Carter blir det löjligt fantastiskt. Världens bästa kvinnliga skådis? Jag är helt övertygad. INGEN är bättre.

Handlingen är ganska enkel. Den äldre kungen kolar. Den äldste sonen tar över, och han är inte "kunglig" för fem öre, om man ska tolka filmen rätt. Problemet är att den yngre brodern har ett svårt talproblem då han ska tala inför folket. Han stammar. Vi får se några katastrofala ögonblick i den blivande kungens försökt till att hålla tal.

Colin Firth spelar alltså den stammande kungen in spe - alla vet ju att han till slut blir kung George VI - hertigen av York, av vänner kallad Berti. Det kan inte ses som en spoiler. Visst? Hans hustru, nuvarande drottningens mamma, som spelas av Helena Bonham Carter, hittar en talpedagog som försöker samarbeta med den blivande kungen.

Filmen drivs framåt av den varma skildringen av människorna. För bakom den rojalistiska fasaden är det trots allt människor det handlar om. Och, vet ni vad? Det är mycket trevligt. Tack vara skådespelarna och det faktum att handlingen tillåts vara långsam. Det ger tid till eftertanke. Det tillåter även filmen att vara rolig utan att vara tillgjord.

Låter det som att jag älskar filmen? Det gör jag inte. Den var skitbra. Men den största förtjänsten är att jag inte brukar se på dylika filmer. Allt känns lite fräschare då.

Min rekommendation är givetvis att se filmen.

Ivanhoe är med i filmen! Skådisen alltså. Klicka på länken här under för info.

Och vad säger Toppraffel?

***

2011 - ett satans jävla år.

2012-01-08T10:13:00.006+01:00

Jag är inte bra på att dra tvära sträck i livet. Jag vill ha långa, övergående, sekvenser.

Men då jag funderar på året som kom att heta 2011 mår jag direkt illa.

Varför då? Det är inte på grund av musiken. Musiken var ok. Det var inget heligt år, ingen artist toppade sig själv och bara en artist lyckades motsvara mina högt ställda förväntningar. Machine Head. Den skivan står fortfarande på tillväxt. Lyssnar på den dagligen och är inte less. Ett band som gjorde en asbra skiva, men som inte lyckades förnya sig på ett tilltalande sätt? Symphony X. Jag älskar bandet. Jag har ALLT - eller hade, jag har fått tre skivor stulna - av bandet. Och jag gillar allt. Allt är bra. Men... Allt låter faktiskt likadant. Den senaste skivan är deras mörkaste, vilket är trevligt. Men de gjorde samma miss som Ayreon då Arjen gjorde sin dubbelskiva - för lite dynamik.

Opeth gjorde en mysskiva. Inte en: släng på en bra festplatta att öla till, utan en skiva att kontemplera till. Hårdrockssverige skrek unisont i skräck. Sen tvingade de sig att låtsas gilla skivan, eftersom att det ju är Opeth. Man kan ju inte tycka fel... Man måste klicka gilla på rätt trend.

Jag är helt säker på det. Opeth gjorde den skiva som Camel aldrig skulle ha kunnat göra.

Sen då? Deicide gjorde en asbra låt, och hade den på en skiva som var helt ok. Sen visar det sig att Glen Benton har rökt sig själv retarderad. Trist.

Musikmässigt var det alltså bra, trots allt. Även om det saknades topp. Det kom ingenting som fick mig att skrika rakt ut av eufori.

Men.

2011.

Politiskt.

Något som fick mig att skrika rakt ut var mardrömmen som utspelades i Norge, vansinnesdådet som utfördes av en norsk sverigedemokrat, killen ABB, hade nära kontakter med norska fp.

Rasismen. Den är snart på allas läppar. Det är helt ok att snacka om kamelryttare, eftersom att de inte är lika mycket värda som oss. Krigspropaganda in action. Det vi ser nu är samma sak som vi såg i USA 2001. Förminska fienden, förlöjliga fienden, så att ingen bryr sig om utrotar henne.

Nu var det bara det att ABB gav sig på fel folk. Han gav sig på människor som kämpar för rättvisa, jämlikhet och ett lika värde inför lagen. ABB hade en plan. En plan som sd klickar gilla på, i hemlighet.

Är det underligt att jag hatar det år som gick?

Då sverigedemokrater sitter och pratar om massinvandring, då har de ingen forskning att luta sig emot. De har inga seriösa siffror att ge oss. De har Affes statistik, och högerextrema rasistsajter som sprider sina lögner som inte har det minsta att göra med verkligheten. Visar man officiella sifror som klart och tydligt visar att högern står för det mesta terrorvåldet, då visar det en privat blogg där någon som kanske kallar sig Goebbels, eller något liknande. Att de sedan blir förnärmade om man kallar dem nazist är helt klart det roligaste av det tråkigaste - tar man internetnicken efter en nazistisk massmördare, ja. Då har man liksom lämnat walk over på den.

Jag brukar sitta och önska att rasisterna ska ta sina egna liv, bland annat här i bloggen och på twitter. De blir givetvis förnärmade - huuuuur kan man vara så elak.

Ja. Om man satt sig i den båten som styr hatet framåt, då får man fan finna sig i att bli hatade. Rasisterna gör ett stort nummer av hur synd om dem sjävla det är. För att de blir hatade. Lägg ner näthatet.

Jag tror att alla människor förstår att man MÅSTE hata de som sparkar neråt. De som mobbar. De som försöker belägga oskyldiga människor med skuld. Hur långt är det från att förbjuda en viss kultur, till att tatuera in siffror på armarna...

Jag vet att det är nära till martyrskapet för rasisterna. Men att tro att man kan klättra upp på korset bara för att folk kraftfullt fördömer rasismen, det är humor. Stor jävla satans humor. Som man tyvärr inte kan skratta åt eftersom att det är så infantilt. Jag skrev om rasisterna rätt mycket i somras och fick hit lite anonyma dårar bland mina kommentarer. Jag tar bort anonyma kommentarer. Fega rasister ska inte ha något utrymme. Alls.

Så här är det: de som inte står upp för de drabbade, oavsett vilka de är. De som skiter i att ALL forskning visar att orättvisor och rasism kommer från ekonomiska orättvisor - klassamhället, ni har inget här att göra. Någonsin.

Allt snack om kultur och religion är bara förtäckt rasism. Var inte idioter. Låt inte 2011 ha passerat obemärkt. Lär er av det vidrigaste året sen jag föddes.

Så rasister. Ni får 2011 av mig. Men. Kommer era vidriga fingrar emellan en gång till blir ni av med dem.

Borgerlighet. Carema är konsekvensen. Tänk på det.

2012 började bra. Jonas Sjöstedt som ny ordförande. DET är bra skit. Han ska ta debatten med rasisten.

Idag: två rätt och lite självkritik

2012-01-06T11:48:00.008+01:00

Först och främst: alltså. Jag såg hela matchen, för en gångs skull. Jag brukar stänga av matcher då jag blir för trött, men i natt såg jag allt utom snacket mellan perioderna. Då försökte jag somna, men det gick inte.

Jag var skeptisk. Juniorkronorna förde spelet hela matchen, de ägde, men de var otroligt slarviga i sina avslut, och ibland var deras jobb bakåt nästan lite för bra, så att säga. Allt var bra utom avsluten helt enkelt.

Då brukar motståndarna, som oftast är Kanada, avgöra med ett skitmål. Men... Målvakten i sverige darrade aldrig. Säker som ett kassaskåp, och då den ryska chansen, som skulle ha blivit mål i vanliga kom, då plockade han pucken som om det vore en chokladkaka på ett fat-camp. Så att säga. Typ. Ja.

Målet. Det var hur klockrent som helst. Och det gjordes av en kille som kanske inte är pursvensk, som rasister och äckliga borgare brukar uttrycka det - kanske var det vad som behövdes? Vi vann. Jag är nöjd. Zibanejad FTW!

(dn.dn2.dn3. svd. svd2)

***

Jonas Sjösted är ny ordförande för V.

Ordförande Sjöstedt

ÄNTLIGEN!

Uppdaterat:

Valet av Sjöstedt är så rätt. Av många anledningar. En är hans ödmjukhet inför både meningsfränder och meningsmotståndare. Min raka motsatts skulle man kunna säga. Jag tror inte heller att borgar media kommer att kunna nagla fast kommuniststämpeln lika enkelt. Av två anledningar, han är inte Ohly, och han har skrivit utförligt i sin bok om makarna från Masthugget, Masthugget - Moskva - Madrid. Den har jag läst. Sen är killen omnipotent, mycket kunnig inom de flesta områden. Som Ohly, men utan det filter som gjorde att vad Ohly än sa, hörde folk bara: Pol Pot, Stalin...

Jag är nöjd! Helst hade jag haft två ledare. Och kvinnan skulle vara Josefin Brik. Det sa jag då valet 2010 var avgjort.
(ab. ab2. dn. dn2. svd. svd2)

***

Igår började jag alltså sjunga på Auberons nya låtar. Det lät som jag förväntade mig, åt helvete. Men det är första gången jag får tid att lägga sången ordentligt. Då vi spelade in Scum Of the Earth, fick jag tre timmar på mig. Oförberedd. Det låter ju som att jag har exakt ingen kraft alls i rösten.

För länge länge sedan, i en galax långt härifrån

Som nu alltså, men, till skillnad från det mentala haveri som ledde till att jag inte fick göra om sången då, är det nu en helt annan situation. Nu har jag hur lång tid som helst på mig.

Jag är med andra ord: nöjd.

Ett guld, en guldgubbe och lite jävla metal!

Livet leker idag. Jag får passa på att njuta! aaaaaaaaaaaa

Om allt klaffar

2012-01-05T09:48:00.001+01:00

En uppföljare på g

Så börjar jag sjunga på nya Auberonlåtar idag.

Fy fan vad hårt!

Film: Så jävla metal - att det kan gå en hel film utan att någon drar rätt slutsatts. SKANDAL!

2012-01-03T19:10:00.005+01:00

Filmen

sverige är ett fantastiskt musikland. Faktiskt. Jag kommer inte ihåg när eller var jag läste det första gången, men bland annat i boken av Ozzy läste jag det igen: Led Zeppelin bildades i sverige (eller skandinavien) och där och då fick vi det som världen idag kallar hårdrock.

För att göra det mer lokalpatriotiskt än vad jag kommer att göra senare i texten - och det här får jag passa lite fint till mina umeåläsare, typ Allamago och co. som känner till Mogg - en av medlemmarna i Umeanska Angel, Johannes, har jag för mig, visade ett tidningsklipp (eller så berättade han det bara): kontentan var i alla fall att bandet Mogg varit i USA och spelat. De spelade i LA. Recensionen kommenterade deras galna, aldrig förr skådade stil: trasiga jeans, topperade frisyrer... Ja. Ni hör ju. 80-talet kan spåras till Umeå. Inte så konstigt. Umeå är top of the line!

Det åt sidan. Jag såg alltså filmen Så jävla metal. Den var jävligt underhållande. Inte för att det var några nyheter, det fanns saker jag inte visste, men filmens styrka är den genuina kärleken till hårdrock. Vi får följa med från November, Neon Rose och gubbarna, till mina hemtrakter i Upplands Väsby, där landets bästa hårdrock har skapats - av de band som är med i filmen alltså - för att sedan gå vidare till death metal. Den musikscenen är väl mest nostalgisk att få en inblick i. Jag övergav den vid tiden för den spelning som Fredrik Strage nämner. Typ, i alla fall nåt år senare. Death metal ska vara influerat av Floridagrupperna. Svensk death metal, stockholmssoundet, suger bajskuk.

Vi får ta del av In Flames och Göteborgsscenen också.

Men kan givetvis ha åsikter om de band som representerar det svenska undret, det går inte att göra alla nöjda. Men det som stör mig, då jag sett filmen, är att alla konstaterat att: fan, sverige är ett riktigt rikt musikland! Alla inser att tillgången till replokaler och musikskolor, har varit avgörande.

Ingen inser att vi kan tacka socialismen. Det har aldrig varit en fråga som moderater eller andra borgare brytt sig om. Gratis? Skjut skiten. De ska minsann inte betala skatt åt folk som inte jobbar och så vidare och så vidare. Nej. Gillar ni hårdrock från sverige SKA ni tacka sossarna. Ni vet, det partiet som den där Juholt representerar.

Den enda roliga kommentaren om varför vi har ett så bra musikliv här var denna: det är så satans tråkigt här. Det är också sant. Men vi hade inte kunnat spela musiken om vi inte haft ungdomsgårdarna.

Med det sagt: filmen är underhållande. Den har tre scener från Upplands Väsby. En av scenerna är till och med tagna utanför sovrumsfönstret.

Det finns alltså många orsaker till att se filmen. Inte bara för att det handlar om hårdrock.

Vill ni läsa mer om filmen? Toppraffel, kompis!

Dagens lästips

2012-01-03T08:33:00.003+01:00

kommer från Marmeladkungen.

En skön novell från verklighetens baksida.

Läs!

Att skita ner sig till musik

2012-01-03T07:15:00.003+01:00

Jag har så mycket att göra att jag numera skiter konstant. Inte som Peter, som bajsade på sig då han hörde ett skämt.

Ni vet.

HAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAAHAHAHAH *plutt*

Psykos.

Auberon börjar denna vecka med tre tester innan demon. Som vi har kämpat. Mot oss själva mest. Men vi håller på att vinna. Vi har snart mördat oss.

Det är bara en låt jag ska sätta mig ner med. Efter att jag har bajsat. Och postat det här. Så är det.

Nu är det vinter. Dags att bli arbetslös.

(förra) Årets musiker: J D

2012-01-02T19:31:00.006+01:00

J D

ÄR INGEN MINDRE ÄN JOEY DEMAIO, för att han agerade facklig ombud åt de som inte fick sin lön efter att ha slavat åt några näriga jävlar, utan skrupler. Vinsten skall tydligen betalas av ungdomen. Man kan ju tro att centerpartiet har ett finger med uppe i röven.

Så, Joey, du har en kvinnosyn som hör hemma "för länge länge sedan, i en galax långt härifrån". Men, då du tar ett sådan ansvar, då växer du i mina ögon. Du är ju inte så lång, så det kan behövas.

Så vilken Manowarlåt skall vi fira med?

Från en av... det här tar nästan emot, mina favoritskivor.

Lånaren Arrietty

2012-01-01T13:15:00.004+01:00

Jag har sett det mesta som går att se av studio Ghiblis filmer. Har de släppts på svenska har jag garanterat sett det. Har det bara kommit på engelska (jag kan inte japanska) då har jag kanske sett dem.

Hur som haver. Det går en film på bio just nu som heter det jag skrev här ovan. Lånaren Arrietty. Den här filmen har varit ute i asien i mer än ett år, så jag har verkligen sett fram emot den. Till stor del beroende på att min dotter är världens största Ghiblifan. Eller, dottern gillar det mesta, men hon har inte ogillat någon av de Ghiblifilmer som varit lite fantasyaktiga.

Nu för tiden är jag ju ensam med dottern på helgerna, eftersom att modern sover (nattjobb). Man får försöka hitta på saker att göra under sovtiden. Bio verkade perfekt.

Nu är det så att Ghiblifilmerna ganska ofta behandlar jobbiga ämnen. Är det inte miljöförstöring (Mononoke) jordens stundande undergång (Nasusicaa), eller något så hjärtslitande som två barn som försöker överleva i krig (Eldflugornas grav) - eller kanske bara att växa upp? - ja, de ämnen som Ghibli tar upp berör.

Den här gången är det en sjuk pojke som ska få tillbringa en vecka hos en släkting, då hans mor är bortrest.

Ghiblis filmer är alltid vackra att beskåda

Där bor även en familj lånare, ett småfolk som använder sig av skräp som människan tappar. Typ nålar, och sånt.

Familjen har en hysterisk och ganska irriterande mamma, en pappa som är fullfjädrad lånare, samt den 14-åriga Arrietty, som ska börja på sina lånardagar då pojken Sho, han som är hjärtsjuk, kommer till gården och ser henne.

Det är början på filmen. Arriettys familj blir förfärade då de får höra att hon blivit sedd, och de måste börja leta efter ett nytt hem.

Underhållande så klart. Spännande på ett gulligt sätt, som de flesta av Ghiblis filmer.

Men tydligen var även den elake tanten i huset skrämmande, för dottern fick panik och krävde att vi skulle gå ifrån bion innan den var slut.

Jag fick alltså inte se slutet, då jag sökte efter dotterns kläder i kolsvart. Dottern såg dock klart filmen efter att ha lugnat sig några sekunder... Rättvisan i det?

Hur som helst. Ghibli betyder kvalité. Det betyder även ofta snälla historier. Tänk Totoro och Ponyo. Sådana historier kan vara tråkiga, men jag gillar det som kan tyckas vara tråkigt. Det måste inte vara hotbilder i varje scen.

Det kan räcka med fantastiska bilder och en fin berättelse.

Och det är exakt vad det här är. Ghibli har inte förbrukat sitt förtroende för mig ännu. Och jag vet ju att det är fler filmer på g i år. Härligt!

Och... Toppraffel...

Nu kör vi - GO!

2012-01-01T10:49:00.006+01:00

Det är ingen skillnad på denna dag, mot gårdagen, om man bortser från att den här dagen har ett nytt prefix.

2012.

Fuck jävla off 2011. Breivik. Jag säger bara det. ABB. Om jag någonsin träffar en människa som sympatiserar med denna mentala härdsmälta, då kommer JAG att begå mord. På riktigt. Hatet mot vansinnet är där det ska vara.

Nå. Dagens roligaste läsning var ändå denna. En lärare ville utbilda sina elever. Tidigare i år, framgår det i texten, hade han tagit med dem till en chokladfabrik. Eleverna hade gillat det och läraren hade antagligen bara de bästa intentioner då han valde att ta med dem på en resa till, till ett slakteri.

Reaktionen - hahahahahahaha

Eleverna gick i femman. Hur gammal man är i USA då man gå i femman har jag ingen aning om. Men det slutar i gråt, skrik, spyor och allmänt vansinne. För alla som vet hur köttslakt på löpande band ser ut är det knappast förvånande.

Jag rekommenderar boken Snabbmatslandet, ett mål för McWorld, av Eric Schlosser. Där inser ni att ni aldrig kommer att äta på McDonalds. Någonsin.

Ändå. Ett nytt år. Ok.

Kulturhatarna från rasistdemokraterna kommer att haverera vidare. De kommer att skita i att alla orättvisor föds ur vanligt hederligt klassförtryckspolitik - borgerlig politik helt enkelt. Rassarna kommer att skylla våldtäkter på olika afrikanska folk, de kommer att hylla något enskilt asiatiskt land som ENDA exemplet för att man kan blanda kulturer. De, rasisterna, är hjärndöda och förtjänar förakt, hat och spott. Jag är emot det. Jag är antirasist.

Och. Det är deras nya argument. Om man är antirasist, då är man emot svenskar.

...

Alltså, snälla någon... Om ni tänker på det sättet, ta då pipan i munnen och tryck av. Ni gör ingen nytta här. Era kroppar kan doneras till forskning. Det skulle vara bättre. Det vore ett steg i rätt riktning.

Nå. Musiken då? Jo. I år blir det musik för hela slanten. Det kan ni ger er fan på.

Tills dess:

2011 var året då Aftonbladet gick från att vara en S-tidning, till att vara en Neo-tidning. Överallt utom på kultursidorna. Kan man få köpa kultursidorna separat tack? De KAN skriva bra även på ledarsidrona. Men i resten av tidningen... Sopan Lena Melin? LÄGG NER!

Transformers 3

2011-12-29T19:48:00.004+01:00

Jag har sagt det förr, och jag säger det igen.

Jag gillar tecknat. Just nu, 2011, har det gått inflation i filmer baserad på gamla barnprogram - och jag har älskat det. Varken de två tidigare filmerna i den här serien, eller GI Joe, var några episka mästerverk.

De var däremot gemytlig underhållning för stunden. Varken mer eller mindre.

Transformers 3 är en lite mörkare film än de två tidigare i serien. Bortsett från det är väl det enda nya den här gången att Megan Fox inte fick vara med. Ersättaren ser ut som en docka.

Nej. Transformers, the dark side of the moon, är inte något annat än en fantastisk science fiction då den är som fånigast. Precis som med alla andra filmer som kommer från superhjältaras och robotarnas värld, är mycket ändrat här. Jag vet inte ens om Ultra Magnus existerar här. Men det är klart, för att de ska köra den delen måste de ta livet av Optimus Prime. Det kommer aldrig att ske. Folk (robotar) eller vad som helst, dör väldigt sällan i Hollywoodproduktioner.

Handlingen då? Jo. Den underhåller. Säger jag en sak måste jag säga allt. Jag håller käften.

En sak som faktiskt överaskar med den här filmen är... skådespelarna. Vilka ess! Frances Mcdormand, John Malcovich är med. Flera andra BRA skådisar är med även. Jag undrar varför. Pengarna?

Aja. Kul är det.

Vill ni läsa mer ingående? Toppraffel har skrivit om den.

Den gröna lyktan - jag har sett filmen.

2011-12-27T16:14:00.006+01:00

För er som missade den här filmen: fan ta er.

Jag har alltid varit svag för serietidningar. Superhjältar var min passion i det mediet, även om jag läste allt som fanns på den lokala *censur*-butiken.

Jag skrev nog exakt det här då jag hade läst om Watchmen relativt nyligt. Men bara för att vara på den säkra sidan tar jag det igen: de två stora serieförlagen i USA på den tiden jag läste som mest var Marvel och DC. Marvel är Spindelmannen, (och Hulk, X-men m.fl). DC är Stålmannen (Batman m.fl).

Om man vill hårdra skillnaden mellan de båda förlagen är DC sprungen ur den subkultur som till exempel HPLovecraft en gång härskade i - det är science fiction, gamla gudar, fjärran galaxer och så vidare.

Marvel är mer tonåringar och ångest.

Detta är givetvis inte en rättvis jämförelse - det blir aldrig rättvist med en så kort förklaring - men den får duga just nu.

Med det i åtanke blir filmen om Green Lantern lite enklare att förstå - om man inte känner till honom sen tidigare.

Känner man till honom sen tidigare är det en helt annan sak - inte för att man nödvändigtvis vet mer - den gröna lyktans universum är inte det minsta okomplicerat. Det räcker med att konstatera att det har funnits hela 5 gröna lyktor (Alan Scott, Hal Jordan, John Stewart, Guy Gardner, Kyle Rayner).

Faktum är att både Marvel och DC ibland har så snåriga historier att sätta sig in i att det är omöjligt. För er som kan er Batman, hur många Robin har det funnits? Det är nördigt så det förslår - men kul ändå, så klart.

Men den här filmen då? Jo. Den är exakt som den ska vara. Universums väktare, det stora hotet från rädsla (i filmen är rädslans färg gul) och givetvis en hjälte som är lite speciell.

Historien är av det slaget att JAG älskar det. Gamla raser och universum, det kittlas i fantasinerven.

Egentligen kan jag inte säga nåt mer om filmen.

Förutom att det är såna här filmer man borde göra fler av. Hade historien varit lite djupare, eller om filmen haft lite längre speltid (vilket kunde ha gjort filmen djupare), då hade det varit årets film.

Nu är det bara en jävligt underhållande science fiction/fantasyfilm om en snubbe med en grön ring som ger honom viljans kraft. Viljans färg är grön. Därav det gröna temat.

Toppraffel har givetvis skrivit bättre om det.

Zlatan - boken

2011-12-26T14:05:00.004+01:00

I Inters azurblåa färger.

Det har kommit en bok om sveriges mest omtalade snubbe. Av honom själv, med hjälp av någon prominent författare, vars karriär är byggd på biografier av "egensinniga" människor. Eller folk som tar sin egen väg, som jag hörda författaren klämma ut sig i radio.

Jag har personligen grava problem med sådana beskrivningar av människor, alla är speciella, det är bara det att alla inte blir kändisar. Vi har alla en egensinnig berättelse om hur vi blev den vi är.

Zlatan och boken om honom - även den ett fenomen, tydligen nästan en halv miljon svenskar har köpt den.

Nå. Boken om Zlatan fanns under taket jag sover för att en av mina småbröder fick den i julklapp. Jag tänkte att jag skulle passa på att läsa den då jag hade möjligheten.

Zlatan är ju en sådan ikon att det inte är klokt. Jag kom ihåg då han slog igenom i Malmö, och mycket i boken känner man igen, men på grund av man läst den andra versionen av sanningen - medias version. Jag säger inte att det här hela sanningen, jag är inte dum nog att tro att Zlatan är ett helgon - det är nog ingen - men jag inser ju att Zlatan inte behöver bry sig om JAG tycker att han verkar lite dryg. Killen är proffs. Killen är förmodligen större än jesus i Italien, eller i alla fall i Milano.

De som kritiserar Zlatan vet ju hur divig han är, och jag säger vet, eftersom att de inte har en aning om vad som får Zlatan att ticka.

Argument som att han är dålig i landslaget är åt helvete. Man kan säga vad man vill om det svenska landslaget i fotboll, men man kan inte påstå att det är kvalité. Det finns nyliberal krigaranda, men det finns inte hjärta. Det finns lite kunskap, men det finns inget jävlar anamma. Att då skylla på EN spela om ett helt lag spelar dåligt... Eller tvärtom, att påpeka att laget alltid spelar bra då stjärnan saknas... Är det Zlatans fel att andra inte kan skärpa sig ordentligt?

Enligt rasisterna i landet numera åt helvetet, är det så klart så. Det kan heta kultur hit och kultor dit. Men faktum är att likheterna mellan Zlatan och Peter Forsberg är slående då det gäller deras passion för sporten.

Här finns givetvis skillnader som ovannämnda rasister och de flesta moderater skulle förneka. Zlatan växte upp under fattiga förhållanden. Och alla vet ju att vi inte har fattigdom i sverige... Om man frågar moderater.

Allt det här är saker som går igenom skallen då man läser boken. Jag imponeras inte alls av språk eller innerligheten i skrivande - det är samma ton då det pratas om motgångar, som då man får ta del av de glädjeämnen killen har fått njuta av. Man blir inte meddragen i historien som sådan, det är snarare just det faktum att det handlar om Zlatan som gör det så blandvändande. Det, och så givetvis att det är väldigt ledigt skrivet.

En trist med boken är att den är ytlig. Man kommer inte in stjärnan på livet. Man får aldrig riktigt veta något mer än han mådde dåligt då eller då, eller att han kände sig sliten. Det nämns, och sen ska vi vara nöjd.

Med det sagt. Det tog ca: 5 timmar att läsa ut boken. Så den hade onekligen kvalitéer. Och hey, Zlatan fascinerar. Det var kul att läsa om tiden i Juvetnus och Inter. Jag har helt klart fått en bredare bild av liraren, mer respekt, måste erkännas. För hur man än vrider och vänder på det - man vinner inte skytteligan i Italien om man är en divig bråkstake utan den talang som killen har.

Det här, boken om Zlatan, är alltså underhållande läsning. Men det är faktiskt också samtidshistoria. Det kan vara intressant att se en bild från fler håll än ett.

Så: Zlatan, du är helt klart sveriges bästa fotbollsspelare någonsin (under min livstid), endast Henke är i närheten, men ni har olika styrkor. Detta är en fet tummen upp! Inte för att du behöver den. Men den är ärlig.

Men, den här boken kommer inte att vinna några priser för dess innehåll, den kommer bara att vara rolig kompletterande läsning till den största psykosen i det här landet på länge. Zlatanmania.

En annan sak jag måste nämna är att den andra texten jag har skrivit om Zlatan var helt fel. Jag hade så fel att jag måste sätta på mig dumstruten.

Bland könsdoft och den rosa revolutionen

2011-12-19T12:09:00.004+01:00

Det kanske ser fint ut, men här kommer blommorna att dö. Snart.

En fråga som jag alltid slår skallen i, är den om vårdnad av barn.

Alla fattar att det är ett problem att två personer som har ett gemensamt liv ihop, ska gå ifrån varandra - och givetvis blir det barnen som får ta den värsta smällen. De har ju inte valt föräldrar, men de får leva med alla konsekvenser. Även små barn kan tycka att föräldrarna är oansvariga. Typ.

Men om man lyfter på det unkna täcke som skyddar kvinnans rätt att alltid vinna vårdnaden, hamnar man i en fördömd och inavlad debatt. Det handlar inte längre om att vi lever i en värld där två föräldrar har samma rätt till sin avkomma. Nej. Nu blandar vi in könet. Kvinnan får, enligt siffror jag hittade från 2007 (jag vet, inte de senaste siffrorna) vårdnaden i 90 % av alla vårdnadstvister.

Hur kan det komma sig i världens mest jämlika land?

Jo. Det ska jag med en mening förklara: vi är inte så jämlika som vi tror. Samma princip som leder till att kvinnan tjänar mindre på arbetsmarknaden, leder till att hon vinner i 90% av alla vårdnadstvister. Det är samma förtryck. Det är bara det att här ser det ut som att kvinnan är vinnaren.

Hur genushaverister som Per Ström tolkar det låter jag vara osagt, men han använder inte fakta eller statistik. Bara en gapig retorik som går ut på att fördöma allt vad feminism heter. Min följdfråga på den är: varför är det så viktigt för borgligheten/näringslivet/rasisterna att kvinnan ska vara orättvist behandlad? Varför använder sig - betalar - en av de ruttna tankesmedjorna Per Ström, som framförare av deras åsikter? Hur kommer det sig att dessa åsikter alltid betalas av de rikaste? Kan man ställe frågor om skolgång, för de som klickar gilla på förtrycket? Leder detta resonemang ända till den skolpennalism vi har fått se prov på i tidningarna i dessa dagar?

Jag vet hur moderater resonerar. De gillar inte problemet, alltså finns det inte. Jag kommer nog sent att glömma moderaten som sa något korkat i stil med: fattigdom finns i Afrika, inte i sverige.

Bekvämt. Då behöver man inte ta den diskussionen. Nästa steg, om frågorna blir för påträngande? Plan b? Enskilda fall. Ännu bekvämare.

Dock, det är något lustigt med att de som påstår sig värna mest om individen, är de som tar minst ansvar för densamme... Det är inte att värna för någon om man låter denne förfaras, så fort ett problem uppenbarade sig. Det är fascistiskt.

Så.

Könsdoften och förtrycket beblandas. Men varför är just denna fråga så viktig?

Det är en investering. En stor del av alla som sitter i fängelset har aldrig haft tillgång till sin far. Om vi inser att ojämlikhet är ett problem och tar itu med det, då kan vi faktiskt börja ta tag i nästa problem. Det handlar om att angripa skiten från rätt håll. Inte blunda och skylla ifrån sig, som vår statsminister ständigt gör.

Många av de problem som stavas psykisk och fysisk ohälsa, självmord, missbruk, sämre skolprestation och mobbing, skulle kunna lindras om vi hade ett mer jämlikt samhälle. Något som Per Ström och alliansen, med näringslivets pengar, motarbetar.

Tänk på det ett tag.

Måndag - bättring i siktet.

2011-12-19T08:33:00.007+01:00

För några veckor sen. I nynäs. Vinter my ass.

Det är så många frågor som slaktas. Det är så många svar som ignoreras.

Jag vet. Bara tonåringar - och människor med empati - skriver lika svulstigt. Men det är tyvärr så att tonåringen har jävligt många poänger.

Ta alla dessa hjärndöda argument. Monarkin. "Men kungen gör ett så bra jobb för sverige".

Jasså. Enligt vem då? "Jo, men det finns analysgrupper som visar att han ger oss jätte - jääääääättäääää - mycket gratis pr. För 120 miljoner per år."

De som har tagit fram dessa siffror är samma människor som sa att en ekonomisk kris inte alls var nära annalkande 2008.

För de där 120 miljonerna kan JAG göra ett bättre jobb.

Att stå upp för demokrati är inte riktigt samma sak som att försvara en instans som är demokratins raka motsatts.

Kungen och hans hov kan dra åt helvete. Men, det är inte personligt. Kungen i sig har jag inget emot. Han är en dåre, som jag, - men han har mer pengar, och flera barn än jag.

Vad fick mig att tänka så? Jag tänkte redan så. Men jag läste en bra text om det.

***

Saab

Saab har varit en följetong att skratta åt på jobbet. Dessa skratt har dock givetvis inte berör de som arbetar på eller åt Saab.

Jag har en lösning. Jag brukar dra upp den här varje gång idioten Johan Norberg uttalar sig om vad sverige bör och inte bör äga. Betänk att killen strävar efter en fundamentalistisk anarkistisk affärsvärld där länder är underdånig allt vad lagar och regler heter. Marknaden styr sig själv, heter det. Här vill jag bara lägga in: om alla argument mot kommunismen går ut på: det är en fin tanke, men den funkar inte - vad skiljer egentligen det från den nyliberala verkligheten, där alla marknadskrafter tar det "gudomliga ansvaret"?

Pr och pengar. Ord. Där har ni skillnaden. Utöver den klassiska: den enes bröd, den andres död, som genomsyrar nyliberalismen totalt. Johan Norberg är för övrigt varken nyliberal eller idéhistoriker nåmer. Nu är han samhällsdebattör. Ja. Det är ju inte en lögn.

Men det han säger är redan fastlaget som lögn. Lär Marknadsmyter. Jag har ännu inte hört ett enda relevant svar från J.N på den intellektuella avrättningen han utsattes för.

Mitt förslag ang Saab, är alltså att rikta in forskning och arbete mot en miljömässig föregångare. Alla tjänar på det. De som hatar det är motståndarna till staten. Alliansen. Johan Norberg. Ni vet, dårarna. De som klickar gilla på enskilda fall. - ett par ägg måste krossas, kastas och tvingas till arbetsförmedlingen, och så vidare.

Nå. Saab.

Jag tror det är kört nu. Jag har ingen speciell känsla eller så. Men Aftonblandets motorskribent Robert Collin har haft rätt under hela Saabaffären. Idag tror han att det är kört. Jag går på oddset. Alla rätt hittills, det ger Saab dåliga odds i alla fall. Jag tror att det är kört. Vi får se. jag håller tummarna för de som riskerar arbetslöshet.

***

Sport

Foppa säger en sak i en dokumentär som ska visas på svt.

Svarta rubriker!

Han sa att matchen mot Slovakien i os 2006 var en läggmatch. Han säger inte att någon sa att nu ska vi lägga oss. Eller: vi vinner inte den här matchen. Han konstaterade att de som han snackade med sa att de skulle spela smart - inget annat. Klart det ska bli svarta rubriker. Journalistik alltså.

Smart i det fallet var ett inte vinna den matchen. Sen vann vi OS. Skulle det vara fel?

De som snackar om sportsmanship, är ni helt snedknullade? Nu har tidningarna i sverige gått bananas på detta ickecitat. Till och med mutorganisaionen Sok har lagt sig i.

Snacka om felprioriteringar.

Snacka om same old, same old. IDIOTJOURNALISTER och era jävla IDIOTISKA LÄSARE.

Jag är väl en av dem...

(mer läsning: ab2, ab3, svd, dn, dn2)

***

Nordkoreas galning är död. Ska man jubla? Komme ni ihåg då det så kallade kalla kriget slutade? Man bah: jaaaaa! Mer fred! Mindre kyla.

I verkligheten: fler länder med kärnvapen. Rädslan steg.

Ridå på den.

Det är bara att hoppas att det där landet ruttnar sönder inifrån, så att det kan läkas medelst demokrati och... kärlek?

***

Jahopp. Hur avslutar man det här då?

Jag mår bara lite bättre. Hostan är inte borta. Men huvudvärken verkar vara på upphällning. Imorgon är det jobb igen. Härligt!

Yngwie J Malmsteen

2011-12-17T20:50:00.007+01:00

Ibland säger en bild hur mycket som helst

Efter att ha försökt att hjälpa en polare att flytta, sjukdom till trots, är jag helst slut.

Hur avslutar man en kväll på bästa sätt? Med lite bra heavy metal. Så klart.

Vi pratar om Yngwie idag. Yngwie Malmsteen. En man som alltid ger mängder med diskussionsunderlag. Hur man än vrider och vänder på det, Yngwie är en gitarrist som berör.

Jag har alltid valt att skratta åt vansinnet, och samtidigt njutit av musiken. Killen må ha ett ego stort som ett solsystem, men han kan skriva musik. Det är något som ofta slängs mot killen, att han inte skriver låtar. Oftast sägs det av personer som inte lyssnat på Malmsteen sen Trilogy, och det säger faktiskt mer om Trilogy än om Yngwies låtskrivande.

Det finns dock en klassisk Yngwiediss, som är min personliga favorit, för att den är så korkad, nämligen den att Yngwie inte spelar med känsla. Jag förstår absolut om man inte gillar den neoklassiska, blusinfluerade heavy metal som Yngwie spelar, men att påstå att karln saknar känsla, är ungefär lika smart som att säga att jorden är platt; de som påstår dylika saker verkar ha en förutbestämd åsikt om att känsla försvinner med kunskapen att traktera instrumentet.

Det är väl bara att erkänna att ni inte gillar solodriven heavy metal, för känsla, det dryper Yngwie Malmsteen av. Låtar också.

Citatåtervinning: hur man än vrider och vänder på det - återvinning slutförd - måste man gilla heavy metal för att uppskatta det Yngwie Malmsteen presterar. Hans gärning är en sak. Jag tror inte att någon ensam gitarrist har haft en så stor inverkan på en så smal genre; stilen, snabbheten och hans innovativa harmonisering - man kan hata honom, men så stort är hans arv att alla hårdrocksgitarrister idag förhåller sig till honom på ett eller annat sätt - få saknar respekt.

Låtarna då. Ja. Det finns nästan alltid ett par skitbra låtar på hans skivor, någon tung låt som verkligen svänger, och så en eller två snabba pärlor. De mer blusiga låtarna är inte alltid killens bästa, om man frågar mig. Ibland överaskar dock även de låtarna. Styrkan med Yngwie är nog ganska motsägelsefullt, gillar man honom, som jag, märker man att det aldrig hinner blir trist, eftersom att han så ofta har nya sångare. Sångarna har olika styrkor, där en snubbe äger de lite soulinfluerade partierna, har en annan en falsett som får fönster att krossas. Sträv heavy metalsång; blussång - alla dessa röster har lämnat mästerverk efter sig. Alla utom en röst.

Så var är det du gillar? En snabb låt? Och jag ger för övrigt Yngwie kredd för låttiteln till den här låten. För att, för alltid, faktiskt är en jävligt lång tid.

En tung episk låt?

En sjukt svängig låt?

Yngwie har allt. Det är inte där skon klämmer.

Eller som han själv skulle ha sagt det. "Seriously, hare bra."

Det bara är så. Man måste inte älska det. Men respekt ska fanskapet ha.

The other guys

2011-12-16T09:06:00.006+01:00

Se. Den. Här. Filmen.

Will Farrell har en humor som jag kan relatera till. Den är omogen och högljud.

Som jag.

De bästa filmerna Farrell medverkat i, som jag sett, är Stranger than fiction, Step brothers och många fler. Andra filmer jag har både hatat och skrattat åt är: Elf (alltså, det är en sepefilm - men rap-scenen...), Anchorman (det finns så mycket kul - och stört störda scener i den här filmen, ta bara scenen där Will har tagit på sig rakvattnet...)

...och så vidare, och så vidare.

Jag garvar också åt hans tv-enturage: The Funny or die, team.

Vid det här laget känner väl alla till att han är gift med en svenska, och spenderar sina... midsomrar (eller vad fan det nu är för högtid) här. Det märks på de ofta förekommande svenska referenserna, och på humorn, inbillar jag mig.

Hur som helst.

Jag lyckades med en sak som jag ofta lyckas med: att snubbla över någon intressant. Denna gången var det en trailer eller en dokumentär om The other guys. Jag såg Will Farrell, och undrade om det skulle vara en Talladega Nights, eller en Men seeking women.

Step Brothers vars så rolig att jag höll på att dö då jag såg den. På riktigt.

Men jag hajade till, Mark Wallberg. Seriös och bra skådis, men skulle han passa med Will Farrell?

Scenen jag fick se var den numera "episka scenen" där Marks karaktär får träffa Wills fru i filmen, Eva Mendez.

Jag återkommer till den scenen senare.

Först och främst spelar Will sin vanliga nördroll. Ingen gör den bättre. Ingen spelar bortskämd tonåring bättre än gubben Farrell. Det har givetvis med inlevelsen - och utseendet att göra. Mark spelar också han en typisk roll för honom - en ganska hårda och kantig snubbe. De båda är poliser.

Nåja. Filmen börjar med en biljakt där Samuel L Jackson och The rock - som är snutar - jagar ett gäng gräsrökare i en galen biljakt. De hyllas av folket, men hatas av alla som inser att man inte kan förstöra egendom för 12 miljoner - om brottet är innehav av 3 gram marijuana. De härjar lite mer, och sen dör de. Barockt. Och genialt! Det har gått ca fem minuter av filmen då de dör.

Marks snut vill kliva fram och ta över efter de två galningarna som stans bästa poliser. Will vill fylla i papper, för att han älskar sin uppgift.

Ja. Sen börjar filmen. Och jag skrattar tills tårarna rinner. Scenen där Eva och Will hälsar galna sexhälsningar till varandra; scenen som jag ska bjuda på där Mark träffar Eva första gången...

Ja. Micheal Keaton är med i filmen. En stor skådis. På riktigt alltså.

Vill ni se en asrolig - och harmlöst dum film - som överaskar med ett politiskt brännhett budskap, då är detta filmen för dig.

Just det politiska är underhållande; man blir inta matad med något, men visst fan är det en hånfull spark mot riskkapitalister - vilket känns helt rätt i dessa Carema/Attendo-tider. Mark Wallberg verkar gilla att göra medvetna filmer. En annan bra film han medverkar i är I heart Huckabees. Jag räknar inte filmen Three kings. Den är lite sådär, och har egentligen bara en bra scen.

Det här är fucking VINN!

Se filmen. Gillar ni den inte, då har ni dålig humor.

Och så till sist:

Man måste se hela filmen.

Toppraffel har skrivit om den.

Gröna klumpar och vidriga moderater

2011-12-15T10:36:00.002+01:00

I väntat på frukost.

Fy fan. Jag har fått en sjukdom som ger mig neongröna klumpar att hosta upp och smaken av avföring i munnen.

Det är lite lustigt, för jag får samma känsla då jag lyssnar på moderater och rasister. Slump? Nej. Givetvis inte.

Man ser sig omkring. Världen.

Jag har en liten sjukdom. Jag är förmodligen frisk imorgon.

Men världen. Den kommer inte att vara frisk imorgon. Imorgon kommer fortfarande en dement 91-årig kvinna att ha ett utvisningsbeslut över sig.

Men för i helvete... 91 år. Klart att hon ska ut ur landet.

Samma sak med den familj från Ånge som blev utskickad till... kanske fel land. De hade jobb, de var integrerad i lilla Ånge... Ut med dem. Arbetstagande invandring är ok, enligt högern - för att den har en lönedumpnings effekt - men någon som kommit hit som flykting, och sen skaffat ett jobb. Klicka utvisning.

Nej. Världen kommer att vara vidrig imorgon också. Åkessonshelvetet kommer fortfarande att ha stöd. Av människor. Som borde få spö. Med vapen. Typ bredsvärd.

Är det underligt att jag föredrar mina neongröna klumpar och bajssmaken i min mun, före det vansinne som bjuds på utanför min dörr?

Teaser

2011-12-14T05:38:00.002+01:00

Varje gång jag lyssnar på Yngwies fantastiska alster Fire and Ice, undrar jag: varför gjorde han en video på den sämsta låten från skivan?

Jag förstår det inte.

Teaser, om du inte gillar bra musik.

Julstressen är död. Länge leve döden!

2011-12-12T18:12:00.004+01:00

De som går omkring och ondgör sig på julen, jag är en av er. Men jag ondgör mig av en enkel anledning: den kommersiella. Jag gillar maten.

Ni ondgör er över julsånger och hur tidigt butikerna börjar med julteman. Ni inser att jag ser ner på er va? Skaffa er nåt vettigt att störa er på. Som att borgare anser att det är hel ok att låta de som byggt detta land leva i fullpissade blöjor. Ni som är på väg att höja händerna mot era öron, för att med bingomantrat förneka att allt lidande gick att förutse, ni kan dra åt helvete. Det finns ett hörn i ert helvete, där ni får mysa med Zytomierska, den galna horan - och ni kommer att lida i all jävla evighet.

Det åt sidan.

Nu var det julen jag skulle bjuda på.

Maten är ju det viktigaste. För mig alltså. Men det fattar ni ju, det är min text ni läser.

Jag har läst en tidning vars namn jag vägrar att berätta. Det var en typisk skittidning vars innehåll betalats av annonsörerna - vilket gett trovärdighet på moderat historiebeskrivande nivå.

En artickel var dock läsvärd. Den är skriven av en man, och behandlar mat, något som kvinnan oftast sköter. Bara det är värt en egen utsvävning. Men, den tar vi sen. Kvinnan är mannens jämlike. De som är av annan åsikt är så järnålders att ni inte förtjänar syre. Alls. Oj. I och med den meningen blev de så högfärdiga att de trodde att deras dumhet blev godkänd... Dra åt samma helvete som Zytomierska.

Ojdå. Jag tog det visst på en gång.

Maten var det. På mitt julbord, och ert, är följande maträtter från och med i år, förbjudna.

Prinskorv. Köttbullar. Varför? Jo, dessa okulinariska rätter kom till julbordet så sent som på 1970-talet. Förmodligen för att barn är bortskämda. Men för fan. Korv och köttbullar? Nog kan ni bättre åt barnen.

Ni FÅR använda korv. Om korven är av tarmar. Leverkorv? Do it. Men syltor är att föredra. Japp.

Leverkorv

Sill. TA BORT! Det är inte det att jag inte gillar sill. Jag gillar sill. Men, sill var fattigmat en gång i tiden. Julmaten ska vara fest. Ska sillen vara med måste den få en gyllene plats med tillbehörlig historialektion till. Sillsallad är ett alternativ.

Julost har vi använt sen medeltiden. Den är alltså ok. Ju äldre anor, desto större chans att jag gillar det, och låter er äta det.

Röding är ett måste

Skinka är sen 1700-tal. Alltså just på gränsen. Revbensspjäll har tydligen ätits sen "urminnes tider". Det är ok. Samma med fårkött, och vilt. Urminnes tider på den skiten med.

Kålrätter. Men det här ju till revbenen. Surkål är the shit.

Nymodigheter som ändå får plats på mitt julbord? Jo. Min sambo har en jävulskt god sallad. Med spenat, saffran, vita bönor/kidneybönor. Äpple. Valnötter?

Mitt bidrag är hemgjord räksallad. Och ägg.

Jo. Jag tror att jag kommer att be om ursäkt för min nazistiska matnäve. Men. Idag är jag hungrig då jag skriver.

Attention

2011-12-12T05:29:00.001+01:00

Jag tror att det mesta är sagt. Men om ni undrar vad det handlar om. Läs igen.

Kiske och Kai - together again! Unisonic

2011-12-10T10:03:00.002+01:00

Ett smakprov. Med skitreklam innan. Sorry för den...

Någon frågade om min mission. Vansinnet. Vansinnet är min mission. Att beskriva det; att plocka isär det - studera det - vansinnet.

2011-12-09T22:26:00.005+01:00

Jag älskar att säga det. Men jag sa ju det. Jag hade rätt - om allt.

Läs den här boken. Mannen som skrev den är vår statsminister. Måtte alla bäva. Den finns på alliansfritt.

Det första inlägget jag skrev på den här bloggen är förmodligen det bästa.

Jag skrev det efter att jag hade läst det Kommunistiska manifestet. Jag tyckte att det behövda uppdateras.

Jag vet, ödmjukhet är mitt andra namn.

***

Så här låter det efter lite omskrivning:

Det Globala Näringslivet styr världen; det styr världen med hjälp av falskhet, lögner, girighet och en total ignorans av mänskliga och humana värden, de sätter prislappar på demokratier i våra dagar. Falskheten kommer inte från ondska, den kommer av envis vägran att acceptera att världen har begränsningar av resurser och att liv inte kan ignoreras, som ett hinder för att utöka eller maximera vinst; men i och med att detta automatiskt blir resultatet måste man tillskriva näringslivet dess största egenskap, nämligen ondska.

Världens ledande ekonomier är byggda av gratis arbetskraft; de största företagen som huserar på marknaden driver kraftfulla åtgärder för att begränsa det fackliga engagemanget; där arbetaren ser rättigheter och möjlighet till ett drägligt liv, ser näringslivet hinder och kostnader. Inte någonstans talas det om det faktum att samma samhälle som kräver av den enskilde medborgaren att den skall arbeta, faktiskt förvägrar proletären rätten att välja själv. Ett fast arbete är inte en rättighet. Varför inte?

Detta faktum ter sig mycket märkligt med tanke på att samma samhälle som kräver arbetarens deltagande, lämnar över samme medborgare till ett ännu mindre samhälle, helt befriad från den demokrati man kan åtnjuta i det större samhället, d.v.s. företaget där arbetaren har sin anställning.

Här har näringslivet vunnit en av sina största segrar någonsin, eftersom att den kritik som kan och borde riktas mot dem själva, här tar en 180° graders sväng och blir till ett bedrägligt självangrepp; arbetare ställs emot arbetare med endast sin egen vinning i sikte, och där det råder arbetslöshet får näringslivet en konkurrerande massa av proletärer och andra arbetare, som i strid med varandra, tvingas sänka sina krav av anständighet i sina liv. Detta tvingar också människor att bryta upp sina rötter med sin familj för att ett produktionsarbete inte finns att tillgå; det skall vara den enskilde människans val om denne vill söka sig runt i världen. Alltså tävlar arbetarna mot varandra där de mest produktiva har blivit en åldersgrupp; könsfrågan styr fortfarande och klassfrågor behandlas ännu med förakt av delar av näringslivet; människan är i deras ögon en slit och slängprodukt, precis som vilken hammare som helst; värdet av den enskilde människan fastställs av dess produktionskraft, och blir helt plötsligt en fråga om ettor och nollor.

Den enskilde individen blir fast i ett system som hon inte får ifrågasätta; ett system där det fria ordet ägs av samma näringsliv som skall vara den som oberoende och granskande ifrågasätter samtiden; demokrati som har vunnits genom kamp och med mod och solidaritet, blir allt mer ett skådespel regisserad av samma näringsliv som styr individens odemokratiska instans, arbetet.

Får kortsiktiga vinstintressen råda ligger en rättslös arbetare illa till om arbetsgivaren saknar skrupler.

Den kortsiktige kapitalisten flyttar sin helt fungerande verksamhet till områden där kraven om lagstiftning är lättare och därför produktionen som en direkt följd kostar mindre och en större finansiell vinst kan tas ut ur företaget; de kostnader som förmodligen skulle ha gått till den tidigare bygdens infrastruktur och allmänintressen, skola, sjukvård o.s.v.; oönskade utgifter som inhyser brett skilda områden, som ett fungerande samhälle måste inneha, om det skall vara fungerande och kunna erbjuda åtminstone någon form av dräglig medborgarstandard.

Den dagen då människan kan handla utan att vara tvingad att tänka efter för att inte låta sina egna friheter gå ut över någon annan, har vi kommit långt; den dagen då lagar är otillräckliga för att skydda oss är redan här, och de har varit här sen vi fick ett samhälle.

***

Reen och skär poesi.

På torsdag: Thor!

2011-12-08T20:09:00.005+01:00

Tor. Här: Thor.

Det är ju råpassande. Att skriva om Thor på torsdag.

Jag har läst så mycket dåligt om filmen att jag inte vet var jag ska börja...

Vi tar det viktigaste först. Det är inte alls en dålig film, filmen om Thor. Det är bara det att då man har sett den känner med, ok, det där var demoversionen. Nu jävlar ser jag fram emot den riktiga filmen.

Inte helt eftersträvansvärt.

Det är nog inte så mycket skådespelarnas fel att det är som det är; jag tror att de gjorde det de blev ombedda att göra. Det kan inte vara helt lätt att spela en gud. Huvudrollsinnehavaren Chris Hemsworth var för mig en ny bekantskap. Han ser dock exakt ut som Charlie Hunnman från Sons of Anarchy (Jax Teller) - Hunnman var även med i Science fictionfilmen Children of men, en regelrätt idéstöld, men jag tar det en annan gång. Hemsworth har dock en svårare roll att tolka än Hunnman; jag menar, hur svårt är det att vara buse och kåt? Det skulle JAG klara av. Hunnman ska föreställa en gud. Det har jag ingen aning om hur man gör...

Alltså, det ser ju bra ut då det är tecknat... Dessa trikåer

Med det sagt är Natalie Portman är dock en tjej som jag sett upp väldigt mycket till. Inte för att hon ser ut som en docka, utan på grund av rolltolkningen i filmen V for vendetta. Men det här är fan inte ok. Hon må ha blivit tilldelad rollen som en våp, men seriöst, det här är inte kul. En annan skådis som vägrar göra sig rättvisa är vår svenske polare pappa Skarsgård. Han är aldrig dålig, ibland är han kul - men han är aldrig så där skitbra heller. Oden spelas bra av Anthony Hopkins.

Och det är lite så jag känner med hela filmen. Det är skitsnygga scener från asgård. Krigsscenerna med frostjättarna för tankarna till Sagan om ringen.

Men.

Det lossnar aldrig.

Missförstå mig inte. Filmen är underhållande.

Men den skulle kunna vara så mycket bättre.

Om de hade fått göra klart den... För det här är ju bara demoversionen. Eller hur?

Måhända tycker jag att den här filmen är bättre än vad den förtjänar, jag älskar ju marvels serier - jag har ju nästan allt som kom ut på 80-talet i sverige från marvel.

Kanske tycker jag att filmen är sämre än vad den är med tanke på att jag ju redan VAR ett fan. Kanske är mina nypor för hårda, då jag ska ta i.

Men jag tror det inte.

Det här är 115 minuter underhållning. Med viss reservation.

***

Nu: hörnan för värdelöst vetande. Thor har varit med i en av Hulkfilmerna om jag inte missminner mig. De filmerna som hade Lui F som Hulken. Skådespelaren som spelar Heimdall är mer känd från tv-serien The Wire. Där spelar han Stringer Bell.

Och: Thor kommer att vara med i Avengersfilmen. Den som semifavoriten Joss Whedon, manen bakom de monumentala mästerverken Firefly och Serenity, ska producera. Jag räknar även in tecknade Titan AE. Dollhouse fungerar bra.

Buffy...

Dö.

Nej. Avengersrullen kan bli bra.

Vill ni veta mer om thor, skrivet av en riktig kritiker? Topprafell!

Van Halen - Man on the silver mountain

2011-12-06T11:54:00.001+01:00

Jag blev så förvånad att jag var tvungen att bjuda på denna skatt.

Lady in black

2011-12-06T11:50:00.002+01:00

Uriah Heep gjorde några kanonlåtar.

En av dem var en ballad.

Jag har lovat mig själv att aldrig mer nämna Winger, med den här låten tänkte jag börja min färd mot absolution.

Snilleblixten kom från klar himmel!

2011-12-06T10:21:00.004+01:00

Det är inte många av de idéer som kläcks numera som verkligen är nåt att hänga i julgranen - och på tal om julgranen: alla som var emot att TV-eken skulle sågas ner, ni inser att om ni har en levande julgran hemma, då är ni sämst - men den här idén, som kom till mig medan mitt högra öga svullnade igen och min magsjuka tvingade mig till tömning, den är fucking awsome!

Ni vet Gudrun. Stormen som blåste ner alla barrträd söder om småland. Kommer ni ihåg Katharina? Stormen som dränkte New Orleans?

Vad fan. Gudrun... Jag har en bättre idé. Stormer ska från och med nu döpas efter black metalband.

Fan vad koolt. Vi har en kallfront frön öster, som kan leda till Marduk, en klass fyra storm. Eller orkanen Bathory.

Från Norge kommer Midvinter, en storm som har potential att sprida förödelse. Dimmu Borgir följer upp Dark Funeral och Funeral Mist.

Jag älskar det. Vem ska man ringa till?

Allvarligt... Det här med att kunna spela...

Jag skulle ta ett foto på min dotter och ett träd.

2011-12-04T21:08:00.004+01:00

Jag = ej fotograf

Det gick sådär...

Även om trädet är fint.

Den vita fläcken vid trädets nedre del är Mirandas mössa. Den är tydligen magisk, för så heter den. Den magiska mössan.

Episkt.

Lite om nånting

2011-12-04T15:08:00.003+01:00

Eftersom att bloggen PinnKakan är knäpptyst lägger jag upp en av hennes systrars bloggar istället. Vi får se om jag pallar det vansinnet. hehe

Ananas.

Annars har jag funderat på vilka bloggar jag borde börja läsa, som jag inte redan läser.

Låt er inte luras av den borgerliga självkritiken - de har inte lärt sig någonting om någonting.

2011-12-04T11:32:00.006+01:00

Hur fan blev det så här?

Sveriges knäppaste högertidning är den som kritiserar kapitalismen mest just nu. Aftonbladet beter sig som sossar och vågar varken säga bu eller bä - så länge det inte handlar om deras ordförande, då hugger de med kraft kniven i ryggen på denne.

Hur i helvetet blev världen så galen?

Alltså. Nu ska jag vara upprörd på den monumentala dumheten ett tag.

Visst förstår alla att man kan kritisera kapitalismen utan att vara Stalin? Bra. Den frågan lämnar vi alltså åt liken. Förstår alla att man kan hata de orättvisor som skapas av en oreglerad, nyliberal kapitalism? Bra. Då skiter vi i den frågan också.

Jag närmar mig den heta kärnan; de som tror att kapitalister är de bästa att handha kapitalism, har ni någonsin reflekterat över det faktum att alla kriser, alla problem som kapitalism skapat, förnekats ända in i kaklet, av just kapitalisten? Det är människor som är UTBILDADE i kvasiämnet ekonomi, de som bör vara experter, som misslyckats.

Samtidigt påstår dessa oansvariga människor att de som vill reglera kapitalismen är de onda. De är Stalin. Vi lämnade ju den idiotin på sophögen, men fundera lite på det. Skulle en ekonom, som är beroende av DINA pengar för att kunna investera, komma med rådet: ta det lugnt ett tag på börsen.

Skulle en chipstillverkare råda folk att sluta äta chips?

Det är lite ridå på den, eller hur?

Debatten är dock i vanlig ordning skruvad så det förslår; min kritik behöver ingen ta på allvar, för att jag röstar rött, tydligen. Då tar man inget ansvar... Om vi bortser från att det är en lögn och helt åt helvetet fel, vilka är det som tar ansvar? De som tvingar dödssjuka människor att gå till arbetsförmedlingen för att ha rätt till pengarna de ska ha, eller de som vill att vinst inte ska få tas från vård, skola och omsorg?

Tänk efter jävligt ordentligt innan ni svarar. Jag är nämligen jävligt less på den borgerliga hjärndödheten i den här debatten; det är inte min ideologi som pratar, det är sunt förnuft. Man behandlar inte människor på det sätt som alliansen gör. Hör jag någon säga att det är ansvarsfullt att tillåta en riskkapitalist att råna oss på skattepengar, samtidigt som de indignerat fnyser åt reformidéer som skulle föra landet tillbaka till den föregångsposition vi hade innan nyliberalismen blev det nya svart, då skriker jag.

Reformer kostar. Men vet ni vad, vi betalar även pengar för att de som byggde detta land ska få sitta i sin egen avföring. Vad betalar ni helst?

Vad klickar ni gilla på?

(Linderborg om varför mediahusen suger purjo)

Skeletor-syndromet

2011-12-03T11:58:00.003+01:00

Just det!

I alla tider, i alla fall sen 1978, eller så, har jag varit en stor konsument av tecknad film. Har det varit aktion, eller spännande på något ockult sätt, då har jag klickat innerlig kärlek.

Det är fakta.

Mer fakta? Jo, under denna eon, detta eviga tidsförlopp som flutit sedan Scooby doo, Apkungen och diverse annat fantastiskt, har jag alltid gillat de onda snubbarna.

Jag älskade He-man, den tecknade serien, men jag hade ingen som helst sympati för de "goda". Adam, Teela, Man-at-arms osv. osv. De var präktiga, trista och helt meningslösa. Skeletor framstod som en rockstjärna i jämförelse, spännande, rebellisk och, för fan, han hade ju ett skelettansikte.

Hade de som gjorde filmerna varit lite trognare originalserien som DC gav ut, då hade man fått ta del av planeten Eternia som blivit kvaddat av krig, och kastats tusentals år tillbaka i utvecklingen.

Kanske hade den berättelsen, där man får se ondskans riktiga ansikte - det ansiktet som ler kärleksfullt mot egoism, makthunger och mord för egen vinnings skull, varit mer intressant att ta del av.

Men nej. Det vore allt för kommunistiskt. Socialrealismen är snuskigt, om de visar fel verklighet... Nej, istället bjuds vi på en tillrättalagd och moraliserande soppa som ingen frisk människa kan gilla.

Det är klart att man söker sig åt skuggsidan, den ger ju lite utmaning.

Hade modet funnits att visa ett post-apokalyptiskt samhälle, där konsekvenserna av vansinnet var tydliga, då hade jag garanterat gillat det mer. Det är ju inte en slump att den bästa kulturen är den som känns äkta - där ondskan är diffus och godheten inte är oproblematisk.

Detta problem är inte exklusivt för He-man, absolut inte. De flesta barnsagor som kommit under moralpanikens 1900-tal har varit propagandistiska; disneys Pinocchio, eller varför inte Snövit, är fruktansvärda våldtäkter av originalhistorierna. Pinocchio går från att handla om hur man behandlar de som man inte räknar som människor - ett stort och beundransvärt ämne att skriva om - i disneys filmatisering handlar det om en näsa som växer, samt längtan efter en själ... kräkreflexen klarar knappt av det. Snövit är nästan ännu värre. Men jag säger ingenting om den. Det kostar ingenting att gå ner på biblioteket och söka på Grimm.

Vad är då mitt problem? Alla fattar ju att kulturen som vi matas med är formad för att få oss att inte tänka på fel saker. Ni som INTE tror det, hur lättlurade är ni? Skämmes ta mig fan.

Jo, problemet är alla gånger jag hamnar i diskussioner med de som klickar gilla på Skeletor - utan att ha tänkt färdigt tanken. Varför gillar de de onda mer än de som kämpar för fred?

Jag hatar religion - all religion - därför försöker jag motarbeta den. Jag ställer mig inte och hejar på den onda sidan i religion för det. Det vore ju ÄNNU dummare. Jag förstår att det kan tyckas logiskt att om man vill motarbeta jesus, då börjar man gå på antijesus matcher och köpa den snubbens idoltröjor. Men hur långt har man tänkt då? Då har man ju bara valt en annan sida i samma sport. Men, jag hatar inte spelaren, jag hatar ju spelet. Som det brukar heta.

Det smarta vore ju givetvis att hoppa till en annan sport.

Så... Varför gör ni inte det?

För övrigt hade jag aldrig dessa problem med de japanska serierna typ Macron One och så vidare. Kan de bero på att de levde i det land där man faktaiskt varit med om det ultimata vansinnet: atombomben? Jag är övertygad om det.

Tipps. Julklappar. Skräcknoveller. Låt mig vara er tomte!

2011-12-02T19:14:00.004+01:00

Julklappar är en källa till ångest. Vad ska man köpa? Till vem? Och framför allt, varför...

Jag ska ge de tipps ni behöver. Leta inte längre. Jag skall vara ert ljus i mörkret.

Ska ni köpa en bok till den ni älskar, hatar eller bara tror vill ha nåt att läsa? Då ska ni köpa den ultimata Howard Phillips Lovecraftboken, som Vertigo förlag släppte för en (eller två) månader sedan. Skräcknoveller.

Det är en bok som både har information nog för en äkta fantast, samt för en nybörjare.

HPL ställer krav på sina läsare. Det går inte att vara enkelspårig. Det går inte att tycka att språket måste vara tillrättalagt. Man måste gilla det storslagna, och man bör älska skräcken.

Se så. Nu har ni ett försprång mot vansinnet.

Ken Russel är död.

2011-11-30T18:27:00.004+01:00

Må han vila i frid.

Han gjorde filmer. Filmer som JAG gillar. Bland annat gjorde han en av de mest surrealistiska och sköna skräckisar jag sett. Gothic.

Inte att beblanda med den svala filmen med Halle Berry.

Ken Russel. Jag ska skriva mer. Då jag har ork.

Gothic handlar om då Frankestein skrevs. Det och droger. Det kan liksom inte misslyckas.

Uppdatering:

Toppraffel skriver om Ken Russel.

Galenskap.

2011-11-30T05:18:00.003+01:00

Är det bara jag som reagerar? Lena Melin, politiskt okunnig på ab skriver angående den där boken som en m-politiker har släppt: Det är så i alla partier.

Jag tänkte: seriöst, detta är ett demokratiproblem.

Men den köpta åsikten, att det är så i alla partier, den är tydligen helt ok...

Nej. Det är något ruttet i blivande ulandet sverige.

Men det finns mer problem för alliansen är att Reinfeldt har blivit kallad för diktator.

De är lite sura över att oppositionen kan fälla det fascistiska försäkringskassehaveriet. De står och grinar och menar att man måste ha en utredning. Hela folket: ni lovade förändringar direkt efter valet. Tror ni att vi saknar minne?

Ja... Ni verkar göra det.

Nåt är fel.

Näthatet en söndag. Du ljuva nya värld. Du feta slaktgödda gris. MAMUTARNA ANFALLER. Men var? Och när? Och mot vem?

2011-11-27T11:10:00.008+01:00

Man vaknar, man tittar i tidningar = man önskar att man fortsatt sova.

Alla - och jag menar verkligen ALLA - vet att polisen har en överrepresentation av högerextremister. Det är naturligt. De söker sig till sådana jobb för att de kan. Polisen är givetvis medveten om att det söker sig kufar till en jobb där man i princip kommer undan med allt, samt att man får ha vapen och köra fort. Man har kontroller. Psykiska utredningar. Uppenbarligen kan de fungera som poliser? Fortkörningen är inte laglig, men hur många gånger har en polis åkt fast för fortkörning? En gång? Tre? Skit samma.

Skit samma. Kommer de undan med det här kommer jag att jubla - då har verkligen juridiken helt förlorat sin mening. I så fall: vansinnet vs förnuftet = KO. Vansinnet van. sverige blir sämre och sämre. Är det en slump att vi har en borgerlig regering tror ni? Seriöst. Tror ni det?

Det faktum att sossarna allt mer framstår som ett runkparti utan någon som helst förankring bland sina socialistiska väljare: det är en tragedi. Men jag misstänker att den är inte helt frivillig. Näringslivet hade ju ett par toppsossar som fick lön från dem. Varför skulle de vara de enda? Pengar pratar. Att infiltrera sossarna måste vara hur enkelt som helst. Och pengar, det har näringslivet.

Nu är det bara att rensa ut de sossar som inte erkänner att de är socialister. Då blir allt bra igen. Jag är övertygad. De som styr mot allianshållet och de som anklagar vänsterpartiet för att vara extremister: där har ni råttorna. Vänsterpartiet står där sossarna stod för 30 år sedan. Men det kan ju funka att skrika kommunist, eftersom att ingen ifrågasätter en sådan genomkorkad kommentar.

Mångfald behöver inte vara korkad.

Sen över till dagens dummaste jävla skit. Den var lika dum då Chrille "pruttmannen" Jonsson skrev om det. Han skrev det bra. Jag skriver det ilsket. Jag är nämligen less på idiotin. Det handlar om de lättretades rätt att få säga: negerboll. Negerboll. Jag sa det, negerboll, då jag var liten. Jag sa det tills jag gick i högstadiet och en färgad kille blev kränkt. Då började jag tänka. Om nu en människa blir kränkt av en sådan sak, som inte ger mig något speciellt. Varför måste jag då säga det? Jag förlorar ju bara möjligheten till att få vänner. Jag fattade problemet som 13-åring. sd kommer aldrig att fatta problemet. De snackar om kultur.

Men vet ni vad, rasistsvin: den svenska kulturen går ut på att hjälpa folk och stå upp för varandra. Den går ut på solidaritet med svagare. Den går ut på allt som ni motkämpar. Ni, rasistsvin, är själva definitionen av hjärndöd, det ni bekämpar mest är den kultur ni påstås försvara.

Howard Phillips Lovecraft - Skräcknoveller - Lovecraftrenässansen pågår alltjämt

2011-11-26T08:56:00.008+01:00

Omslaget - bild från Marmeladkungens blogg

Howard Phillips Lovecraft fortsätter att få böcker utgivna i sverige i överljushastighet.

Nu senast är det magnifika Vertigo förlag som faktiskt toppar sin hysteriskt underbara HPLutgåva Fallet Charles Dexter Ward, med Skräcknoveller.

En fantastisk Vertigoutgåva, bland annat berikad med teckningar av Pontus Lundkvist - ett måste!

Om man vill berätta något om den här boken är de möjliga infallsvinklarna många; skräcknoveller innefattar merparten av det som Sam J Lundwall gav ut som redaktör för Delta förlag (skräcken klassiker), eller på hans egna förlag Fakta och fantasi.

Man skulle alltså kunna fokusera på den gode herr Lundwalls gärning. Eldsjälen Lundwall, vars handnling har gett landet mycket av den science fictionkultur vi trots allt har. Lundwalls gärning är oöverskådlig i fråga om att lägga grunden för ett litterärt intresse. Han planterade frön.

Men skulle kunna skriva om Skräcknoveller med tanke på hur överjävligt älskvärd förlaget Vertigo och dess ansvarige utgivare CMEdenborg är - men han tarvar en djupare och noggrannare studie, så stor är den gärningen.

Man skulle också kunna skriva om Skräcknoveller med tanke på att det är 37 noveller, samt att boken innehåller ett återigen magnifikt - jag börjar får slut på adjektiv - efterord av bloggbekantingen och HPLexperten Martin Andersson.

Men jag gör så här: Carl Mikael Edenborg inleder boken med ett förord som känns som om det skulle ha kunnat varit skrivet av mig - inte för att jag kan jämföra mig med Edenborgs briljans, nej, det är med tanke på upplevelsen som det första Lovecraftmötet skänkte honom; och i och med förordet är ribban lagd, kärleken och respekten för Howard Phillips Lovecraft genomsyrar allt i boken - omslagets klassiska utforming (giftgrön färg tydligen) med sidensnöre, en smakfull guldfärgad Chtulhu, som trots sin ringa storlek inger betraktaren med respekt. Cthulhu är störst. Fuck of, mankind!

HPL

Att novellerna sedan genomgått en språkligt och textkritisk granskning av ovannämnda Martin Andersson, gör att de med fördel kan läsas på nytt (om man redan läst dem tidigare), eller för första gången, givetvis.

Jag har redan läst merparten av allt i boken. Det första jag läste var min stora, lilla favorit, Det vite skeppet, som alltid får mig att känna mig som det barn jag var då jag först läste den - magin är fortfarande total! Förvänta er alltså inte en beskrivning av hur författaren bakom bokens innehåll skrev. Det har jag redan gått igenom - klicka på etiketten HPLovecraft under blogginlägget och bläddra nedåt.

För mig räcker det att konstatera att det inte blir bättre än så här. Här finns för första gången den perfekta introduktionen för er som aldrig läst författaren tidigare men är nyfiken. Boken täcker både HPLs fantasy och Cthulhumyten - samt givetvis den renodlade skräck han skrev med sådan perfektion. Skräcknoveller är också en samlingsutgåva med sådan aktning för hantverket att alla Lovecraftälskare faktiskt måste äga denna bok.

Det är en perfekt gåva. Perfekt.

Jag är mållös. Kärleken är ofattbar! Imorgon ger vi oss på Hasturs senaste giv i denna skräckens renässans.

Hard as a rock

2011-11-25T13:26:00.003+01:00

Om man har tuff smak eller inte...

Tuff smak. Smak. Alltså.

Det finns duma saker att prata om, och så finns det de saker jag skriver om. Jag skriver om det dumaste man kan tänka sig. Självklarheter. Tragiskt nog är mina juveler av självklarhet bara självklara för mig.

Hur som helst har jag världens tuffaste smak, då det kommer till musik - och allt annat.

Jag har bredden. Canibal Corpse, Mr big, Miles Davis, Samantha Fox.

Nej. Jag gillar inte Samantha Fox. Mitt starkaste minne av henne är hennes bröst - och då någon tog på dem då Adam Alsing hade en av sina tusentals pratshower som ingen tycks inse suger värre än Venom.

Ett band som är ruggigt okreddigt i de kretser som klickar gilla på "ond" musik är Freak Kitchen.

Ett jävulskt bra band. Då jag upptäckte deras debut läste jag i avsomnade musiktidningen vars namn jag har förträngt... Den var gratis. Någon?

Hur som helst fanns det en liten del av den text jag läste som handlade om ett tidigare band. Fate. Jag hade hört Fate. Men jag hade för mig att det var kasst. Så fel jag hade.

Jag menar, nu då jag såg att de har släppt en ny skiva, då var jag ju tvungen att lyssna lite på en gammal hitlåt. Givetvis ska ni också få nöjet att avnjuta denna melodiösa hårdrock.

Fate. Hard as a rock.

Påminner lite om Icon.

Var det Nirvanas fel även då Extrem blev ett allmänt hånobjekt?

2011-11-23T19:44:00.003+01:00

Extreme. De slog igenom med buller och bra då de släppte Get the funk out. Balladen More than words tog gruppen till toppen - jag var varken kär eller hatisk. Det var hårdrock. Det var inte den bästa hårdrock jag hade hört, men jag gillade gitarristen, Nuno, han hade ett jävla driv i sitt spelande, ett driv som påminde om Kai Hansens.

Så.

Jag vet att Nirvana klöv bandet (Extreme) i atomer ett tag då de blev intervjuade. Ändå tragiskt att en så begåvad (intellektuellt) kille som Kurt skulle ha så mycket att säga till om inom det område som han var sämst i: musik.

Bandet (Extreme) dog, i media. Grungen tog över världen. Mediavärlden. Journalisterna sög den Kobaniska dolmen och lapade i sig den heroinindränkta sperman, som om det var gudarnas ambrosia.

Det här bandet hade aldrig korkade texter. De var lite underfundiga, de spelade som proffs. Men... Enligt alla journalister över huvud taget var all hårdrock som inte var grunge, sexistisk.

Det är fan en korkad åsikt. Helloween sjöng om all annat utom sex.

Journalister är fan något av det dummaste jag vet. Nöjesjournalister that is. Man skriver om verkligheten för att den måste beskrivas. Man skriver inte om favoritgrupperna för att få leva som en rockstjärna utan att kunna skriva bra musik. Morgondagens löp: bonde ger herpes till fru?

Nå. Nu driftade jag iväg. Lite. Igen.

Extreme släppte en skiva efter sin dundersucce. Den floppade, tror jag. Men den skivan, Three sides to every story, hade några bra låtar. Faktsikt.

Det här var första singeln.

Så frågan kvarstår: var det Nirvanas fel?

Min motfråga: var andra världskriget bara Hitlers fel?

Felet är inte att det finns monumentala dårar. Felet ligger i de som inte kan tänka själva. Rasister. Musikjournalister. Borgare. Journalister. Nazister. Och, ja, borgare.

Nonsens.

2011-11-22T19:08:00.003+01:00

Efter att ha funderat på om sossarna verkligen har blivit värdelösa, eller om det beror på delar av Juholt-drevet, känner jag mig smutsig och kränkt.

Sossarna.

Det var de som byggde detta land. Det gjorde ett fantastiskt jobb.

Det går inte att inte hålla med. Vi var bäst i klassen i alla bra ämnen.

På den nuvarande lallaren, som tar från de fattiga och ger till sina egna, kan man ju få för sig att det är han personligen som har gjort allt bra för landet.

PR.

Jag hatar pr.

Jag hatar också tv-seriens Mad mens första tre säsonger. Likheter med Sopranos, sa någon. Jasså? Vad är det då? En otrogen karl? En vek kvinna? Tveksamma jobb?

Ja. Tveksamma jobb, ok. Men annars är det nog bara en psykos.

Jag har tappat allt förtroende för människan. Hon tittar på Bonde liger med Idol, och Ensam snickare söker.

Jag ser fan ner på er.

Varför är det ingen som sagt något om Vindictiv?

2011-11-21T23:45:00.002+01:00

Göran Edman är ju med och sjunger.

Vad är det för fel på er?!?!!

Om ni inte vet hur mycket jag uppskattar killens sång... Läs.

Det här ska jag lyssna lite på.

Watchmen som serie och film

2011-11-21T17:34:00.009+01:00

Jag har älskat serietidningar sen jag först läste Spindelmannen. Jag gillade serier redan innan. Både fantomen, Stålmannen, Tarzan, Hulken och Batman var favoriter. Men då Spindelmannen kom i fokus ändrades nåt. Jag var väl i perfekt ålder för att ta till mig den science fiction/fantasy som var grunden i Spindelmannen.

Och jag uppskattar givetvis den seriens ledord: with great power comes great responsibility.

Tänk om USA hade kunnat leva upp till det mantrat... Värdsfreden.

80-talet var en lustig tid; samtidigt som yuppien strövade omkring på jorden (den västra delen), med sin överdrivna livsstil, och sina galna åsikter, var ironin det nya svart - och allt skulle ironiseras och gärna förlöjligas.

Så även kulturen. Den ironin gav oss både Titta vi flyger, Polisskolan - och Watchmen.

Jag läste serien sporadiskt på ICA-ersboda i Umeå då den kom. Jag köpte inte ett enda nummer. Jag begrep inte bättre. Då min mammas dåvarande make fick den inbundna versionen i brevlådan frågade jag om jag kunde låna den. Det gick bra, och boken blev min.

Efter att ha läst den, och gillat den - men ändå känt att det var nåt som fattades - bestämde jag mig för att ge boken några år, och sen läsa om den. Det tog ju typ bara 15 år...

Jag hade tänkt att ta tag i det innan filmen kom, men insåg att boken var nedpackad längst ner i de flyttkartonger jag omger mig med. Jag fick till slut fram boken, då var det bara att sätta igång, då jag kommit ikapp bokhögen som ständigt växer.

Jag gillade serien från början. Men de där små detaljerna, det som gör skiten till något exceptionellt, det var jag jävligt sugen på att insupa igen.

Styrkan hos serien sitter i att Watchmen är tydlig, men aldrig uppenbar. Det är en historia som handlar om politik, men man får aldrig ta del av politik, man får bara se dess följder. Det är en historia som med känsliga handleder målar upp en detaljerad och mörk bild av de konsekvenser som superhjältarna de facto leder till.

Här kan man länka till den mening jag skrev om ironi. För där Titta vi flyger gjorde narr av katastroffilmer, som varit framgångsrika under 70-talet, var Watchmen serien som visade en verklighet som tog hänsyn till det faktum att utklädda vigilanter kan ha en psykiskt inverkan på människan.

Det är inte utan att man med ett gillande öga inser att Allan Moore rev ner barriären mellan böcker och serier, och han lyfte upp dess status till nya höjder. Ett annat mästerverk är V for vendetta, som även den skrevs av Moore.

Det finns mycket att älska, det finns mycket att upptäcka - och då man läser om Watchmen upptäcker man givetvis fler lager av briljans. Man kan uppskatta den i tidningen inkorporerade piratserien som går hand i hand med originalberättelsen. Själva sensmoralen är att men kan mena gott, men om konsekvenserna blir massmord... Stora frågor, inge enkla svar. Som sig bör.

Och så var det den där filmen Pulp Fiction, som alla hyllade för att handlingen var uppstyckad. HAH. Läs den här serien och inse att det kanske var era tidigare erfarenheter som sög.

Nå. Sen kom då filmen. Efter så många turer. Manuset skrevs om i alla fall tre gånger, och ett tag var min favorit Terry Gilliam från Monty Pyton tilltänkt som regissör - han drog sig ur med motiveringen att det inte skulle gå att göra handlingen rättvisa om man skulle korta ner handlingen till 2,5 - 3 timmar. Han har en poäng.

Det är nämligen filmen Watchmens svaghet. Filmen är skitbra, egentligen, den har allt jag önskar i en film. Men det lossnar aldrig, inte lika förlösande som i serien, men det är något som fattas. Jag såg om filmen just efter jag läst om boken. Då insåg jag att förlusten är det som bara rullas förbi i stillbilder under inledningstexten; man tar alltså halva intrigen (50% av handlingen) och kletar ihop den till ett speed-kollage - som jag tror att man kanske missar om man inte läst serieboken.

Det är inte så ofta som filmer blir bättre än böckerna de baseras på. Det beror nog till stor del på det faktum att man försöker följa handlingen FÖR noggrant, och för slarvigt... Det är en senare fördjupning.

Men bra bokfilmatiseringar är ofta ganska fristående från böckerna. Kommer osökt att tänka på Ett öga rött. Det var en bra bokfilmatisering.

Watchmen är en ganska bra filmatisering. Men ska man se den, då ska man ge sig rätten att läsa bokserien också.

För det här är bra jävla skit. Mitt största klagomål är att man våldfört sig på slutet av serien. Seritidningen bjuder på en ganska spektakulär slutkläm, filmens slut känns uppdaterat, men ändå lite väl enkelt. Har ni sett filmen Time machine, först den från 60-talet (???) och sen den nyare från efter 2000. Jämför sluten. Jag går med på att det är finurligt. Jag gillar det till och med - men ibland är det roligare med originalet. Smaksak, jag vet. Men ändå.

Läs. Se. NU!

Scum

2011-11-21T07:58:00.006+01:00

Scum... Jag vill lägga till: of the earth. Men det fattar ju alla.

Jag har inga problem med kvinnor eller deras kamp för ett rättvisare samhälle. Jag står på kvinnans sida. Jag står på rättvisans sida. För det är inte rättvist med förtryck.

Det är givetvis en självklarhet. För att skriva det lite fånigt: om människan är en fågel, hur ska hon då kunna flyga om vingarna är olika starka?

Nej. Det var verkligen fånigt.

Vad som inte är fånigt är i det här specifika fallet med Scum: vansinnet. Men, ett vansinne med botten.

Scum-manifestet är ett en galen text (som jag inte läst, men hört talas om, OBS), som skrevs av en galen kvinna - en galen kvinna som blivit utsatt för den värsta behandling man kan tänka sig.

Men det är ändå, trots att texten innehåller uppmaningar till mord på halva mänskligheten - vilket alla friska människor backar iväg från - trots det, så är det en viktig text.

Den väcker nämligen debatt.

Debatten runt kvinnans frigörelse från patriarkatets bojor är förlösande. De, bojorna, måste bort. Nu.

Ett sätt att ta sig in i diskussionen är att se teaterpjäsen uppsatt efter texten.

Eller läsa det här. Eller ännu hellre, här, där Vertigohjälten förklarar.

Människan - vansinnet

2011-11-20T10:35:00.003+01:00

"Tillvaron styrs av slumpen. Har inget mönster. Bara det vi tror oss se när vi stirrat för länge.

Ingen mening. Bara den vi bestämmer oss för.

Världen är roderlös. Drivs inte framåt av diffusa metafysiska krafter. Det är inte gud som dödar barnen. Inte ödet som slaktar dem. Inte försynen som matar hundarna med dem.

Det är vi.

Bara vi."

Hellborn

Perfect nothing, another lie
Swallow what they feed you with
The question asked seems justified
Reality or dream
Watch and analyse - see it fall
The random pattern - is disolved

Hellborn - killing
Hellborn - Slaying
Hellborn - Maiming
Hellborn - We must be...

Tears mould my eyes
like thorns ever soaring
a religious contradiction I dont care to explain
The hellborn race has got a human face

The answer is obvious, yet still ignored
Children, mass-produced
Genes fixed to fit the manual
Nothing is left unkontrolled
Beautiful evil - glorified
Feasting on the corpse of our history lost

Fredrik = spets.

2011-11-20T09:01:00.003+01:00

Idag glorifierar vi Fredrik D. Det är en redig kille. Han backar aldrig för en verbal fajt. Han backar aldrig från en orättvisa.

Han har en perfekt musiksmak.

Han är helt enkelt perfekt.

Det är faktiskt bland annat därför jag bloggar. Eftersom att jag inser att det är inte alla som begriper bättre. Jag är möjligheten till er upplysning.

Men det är många som aldrig kommer att förstå. Som min favoritmoderat Steen Haeger som skriver i de flesta inlägg som pekar på total inkompetens hos regeringen. Han kommer aldrig med argument, bara med härligheter som: Fredrik R och Anders B är så fina, så bra och underbara. De kommer att hyllas av historiker om hundra år, och så vidare.

Hur mycket sprit krävs det för att supa fram ett dylikt delirium? Hur naiv får man vara om man så oblygt lyfter fram en politiker vars främsta styrka är att skylla på "enskilda fall" och påstå att man tar ansvar då man skänker bort pengar till riskkapitalister eller andra för rika människor?

Jag skriver inte för Steen, han är bara en underhållande bieffekt av mitt skrivande. Jag skriver för de som inte orkar titta på alla nyheter. Jag skriver för att jag, som jag har sagt, tycker att jag har bättre koll än er allihopa där ute.

Ni förstår inte. Det gör jag.

Jag är dessutom, och det här är en av mina främsta styrkor, ödmjuk.

Men jag är dålig på att spela gitarr. Det är jag. Men inte ens solen kan vara fläckfri. Så hur skulle då jag kunna vara det?

Retorisk fråga.

Nu ska jag ha mer frukost.

Lördag hela dagen. Typ.

2011-11-19T09:15:00.005+01:00

Då politiken är galen, och allt annat är som vanligt...

Ja. Vad fan ska man hitta på då? Ska man lyfta fram mer fakta om hur alliansen försöker att kränka sverige tillbaka till stenåldern - samtidigt som okunniga borgare försvarar politiken på grund av ideologiskt haveri?

Nej. Jag försöker lyssna på musik. Jag försöker njuta av livet. Jag försöker ta det lugnt.Det går åt helvete.

**

Men jag har en fråga som rör de här småkonsolerna. Ni vet, nintendo pch playstation. Nintendo ds och Psp.

Om man ska köpa en sådan till sin snart sexåriga dotter, vilken konsol har bäst spel? Och vilken konsol håller bäst?

**

Sen är det snart dags att ha åsikter om nya Machin Head. Jag kan börja med att konstatera att Locust fastnade snabbare än the blackening. Men, det är inte ett bra betyg...

Jag ber att få återkomma i frågan om ett litet tag.

**

Jag kan inte komma över hur högern kommer undan med haveri efter haveri. Man tycker att vårdskandalerna borde räcka. Eller de enskilda fall som alltid återkommer. Eller det faktum att antalet "förtidspensionärer" ökat med 70% de senaste sex åren - med tanke på hur alliansen anklagade sossarna för att i princip har sjukskrivit människorna själva, är det märkligt att inte en enda sosse klarar av att smälla in lite välriktad kritik. Är de måna hjärndöda hela bunten? Vad fan gjorde Göran Persson med partiet? Gjorde han en Stalin? Sparkade han alla som inte höll med honom? Är det bara dårar kvar i sossekoridårerna?

Sossarna är ett ämne för en regnig dag.

Den där Andres Johansson från grannkomunen... Med sådana medhjälpare behöver man ingen opposition.

Men borgarna har ställt till med mer galenskaper sedan de ljög till sig makten. De har, mot allt vad vetenskap och ansvar heter, gjort nedskärningar efter nedskärningar... De har tagit lån för att sänka skatterna - och kommit undan med att peka på oppositionen då de pratat om reformer - för att det skulle kosta pengar. Sen när var lån gratis?

Jag bävar. Den svensk som går på denna monumentala intellektuella våldtäkt, de är samma dårar som går igång på rasistsnacket från svinhögarna i sd.

Sd. Vilka idioter. De har alltså tagit en del av klassförtrycket, rykt ut det ur sin placering, och förstorat upp det med hjälp av "magi". Allt för att skylla världens samlade problem på... Muslimer?

Vem var det som var skyldig till allt ont för 25 - 35-år sedan? Det var då inte muslimerna. Det är dock något som rassarna aldrig kommer att fatta.

En diskussion.

Polaren sa: men alltså, jag gillar bara inte det jag sett. Vi har för mycket invandrare.

Jag: Problemet är väl snarare att vi har för många fattiga. De människor som du pratar om, var de från över eller underklassen?

Han: Ja. Inte var de rika.

Jag: slutsatts på den? Kan det handla om klass, kanske?

Svaret var tystnad.

Jag antar att han tänkte. Eller så gillade han inte min mästrande stil. Båda svaren är korrekta, så länge man alltid tar med klassvinkeln.

**

Nej. Nu måste jag vila. Det kommer mer vansinne. Snart.

Den där landsfadern. De som inte fattade vad borgarna sa.

2011-11-15T19:08:00.004+01:00

Vad är det med människor?

Det är inte utan att man blir misantropisk. Snacket om Carema är en bomb. Det påminner om då USa vaknade upp efter den förlamande post elfte september sjukan: krossa alla som är emot oss, ifrågasätt aldrig. Gör du det ska du dö.

Privata vinstintressen i vård eller skola borde vara omöjligt att genomföra för ett parti som spottar mot bidrag; den här regeringen använder dock aldrig sunt förnuft eller vetenskap för sina reaktionära reformer. Nej det handlar alltid om blind ideologi, och en vidrig retorik som gärna på ett unket sätt förnedrar motståndaren - med rena lögner.

Men alltså... Det är skattepengar som skänks bort. Om ni nu är så satans kåta på att sänka skatter, alltså, ni som röstade blått, men är för korkade för att fatta hur korkade ni de facto ÄR. Varför inte skrika högt: sänk skatterna, ge oss mer pengar i plånkan - det går om ni förbjuder riskkapitalister från att STJÄLA våra pengar.

I min värld investerar man dock helst de pengarna. Där de skulle vara från början. I vården. och skolan. Och samhället.

Jag blir alltid förbannad då jag hör Norberg eller valfri stureplanspartikräk uttala sig. Ni ska vara glada att vi inte äger Saab.

Varför då?

Det hade varit klockrent. Vi skulle, som jag brukar påpeka, kunna styra forskningen mot en miljöanpassad sådan. Statliga jobb är alltid bättre än privata, det är MINDRE diskriminering. Bara en sån sak.

Nej. Jag är för trött för att upprepa mig om självklarheter. Nu är det fan dags för er att vakna ur er korkade dröm. Ifrågasätt den självutnämnde landsfadern. Han har INGENTING att komma med. Ingenting. Han klickar nämligen gilla på Carema.

Idag: Jon Bon Jovi.

2011-11-14T20:51:00.003+01:00

Då var det måndag igen. Inte för att det spelar någon roll vilken dag det är, allt är sig likt.

Mördare hyllas som hjältar och de som kämpar för andras rättigheter, de fördöms och de förtalas.

Hur ska man förhålla sig till det utan att bli galen?

Det går inte.

Så vi tar en Jon Bon Jovi ballad på den.

Jag blir galen. Jag ÄR galen. Jag vill njuta av musik - men jag lider av högerns vansinne

2011-11-13T18:52:00.005+01:00

Jag har försökt ha tid till musiken.

Det går ju sådär. Jag tänkte köpa en rolig grej till dottern i för den dagen i december. Seriöst. Allt är svindyrt. Det blir ingen sill för mig. Helvete.

Så vad gör jag åt det? Jo. Jag jobbar 6 dagar i veckan.

Vet ni hur jobbigt det är att jobba sex dagar i veckan om man måste kliva upp FÖRE klockan 5?

När ska jag ha tid att lyssna på lite nya skivor? När ska jag ha tid att lyssna på gammal musik? Detta dillemma. Hade jag inte tappat hörlurarna till phönen så...

Nej.

Detta är verkligen inte en gnällpost.

Det är en: "jag hatar fan borgare"-post. Hur i helvetet kan det vara ok att förfalska verkligheten så oblygt som de gör?

Veckans lågvattenmärke var ju tvivelsutan den där konservativa damen från partiet som på allvar tror att det sitter en gubbe i rymden och trollar, då hon tar udden av all kritik som riktats mot den borgerliga privatiseringshetsen med följande vansinne: Det är personalens fel. (svar på tal)

Hade hon ståt framför mig då jag läste det hade jag skrikit mig hes åt hennes mentala haveri. Jag är bombsäker på att hon inte tror på det hon säger. Jag tror att hon är mutad att säga så, av Reinfeldt, för att han ska slippa få kritiken SOM HAN SKA HA. Har jag skrivit detta tidigare? Skitsamma. Det blir inte mindre sant för att det upprepas.

Det är inte utan att jag undrar över hur de som försvarar deras inhumana politik fungerar. Är det alltså, med tanke på den borgerliga politikens konsekvenser, på så vis att de gillar förtrycket, att de tycker att det är värt att offra några ägg, som det så fult brukar heta?

Det är mycket jag undrar över. Den mentala statusen hos dem som går på högersnacket bara för att det upprepas om och om igen. Som det om LO. Jävla LO. De ger pengar till sossarna.

Ja? Vad är problemet? De står för samma politik. De har utvecklats tillsammans. Sen när skulle lönetagarna inte få ha en intresseorganisation som tar vara på våra intressen, våra rättigheter? Borgarna har ju näringslivet. Och vet ni vad, där snackar vi om MILJARDBIDRAG.

Hur kom det sig att det aldrig ens nämndes?

Tror ni mig inte? Läs om det. Läs och förstå varför jag avskyr allt som har med borgerliga tankesmedjor att göra. Kanske en av de viktigaste texterna på nätet, om hur verkligheten blir propaganda i borgarnas händer eftersom att de förfalskar den.

***

Sen är det den här nya affären som seglat upp framför mitt inre brunöga: om Juholt, och svt. Det drar fram en annan fråga som jag har försökt att lyfta fram för. Hur många känner till att borgarna har ett krav då de sitter i direktsändning på till exempel Aktuellt, att de ska slippa oppositionens medverkan.

Jens Holm bjöd på ett exempel i veckan.

Folk klagar på att Juholt är fjantig, men borgarna hotar demokratin med att tillåta sig själva blir expertkommentatorer av verkligheten. En verklighet som, med tanke på "personalens fel" är vääääääldigt olika i mina ögon och i vår massmördarens till utrikesministers ögon.

För drevet mot Juholt var galet. Det var till och med förfuskat. Kolla själva.

***

Ja. Sen hade jag en liten twitterdebatt med Fredrik Federley. Eller Ursula Federley som han kallar sig för att slippa undan mutanklagelser. Han kom helt sonika på att kommunismen mördat 100 miljoner människor. Jag frågade var han fick den siffran ifrån, Timbro (eller nya moderaterna)?

Svaret är ju enkelt. Timbro och alla borgare som vill svartmåla kommunismen, som de är livrädda för, räknar helt enkelt alla som dött i det landet samanlagt (ni vet: Sovjet, Nya Kampuchea, Kina och så klart Nord Korea).

Med det räknasättet blir det dock inte så roligt att kolla upp sina egna synder. För hur många är inte de arbetare som under kapitalismens förslavande och förhärskande bojor, inte ens blivit 40 år? Alla krig som imperialistkapitalisterna startat...

Nej. Ursula. Förlåt, Fredrik, du gör dig bara korkad med din värdelösa retorik. För det krävs en femårings hjärna för att genomskåda skiten.

Ja.

Det är söndag fortfarande.

Och jag har inte ens hunnit plocka fram gitarren...

Gitarren Här kan man läsa om en uppenbar konflikt med tanke på svastikan.

Söndag

2011-11-13T06:30:00.001+01:00

Tiden är ur led. Alltså, det är för tidigt på en söndag.

Men en annan ska jobba.

Alltså lämnar jag er med ledorden: röstade du på alliansen och INTE har fattat hur fel du är, dra åt helvete.

Slayer mosas. Nästan totalt. Av Testament. Clash of the titans del 2.

2011-11-12T10:57:00.004+01:00

Break your neck

Jag skrev om två av de bästa thrashmetal grupperna som finns. Testament och Slayer.

Jag hade en liten genomgång av deras tidiga diskografi.

Nu ska vi syna musikerna. Vilket band är bäst på att spela?

Ja. Vi börjar med Slayers starka kort. Dave Lombardo.

Trummisduellen:

Dave vs Louie.

Dave Lombardo är kanske världens mest svängiga trummis. Loui Clemente är jävligt bra han också, men han har faktiskt inte en chans mot Dave.

Punkt. Men... Dave spelade ett tag med Testament. På Testaments bästa skiva. Hur ska jag förhålla mig nudå?

Jo. Jag ger pokalen till Dave. Testament har ju haft en armada av trummisar sen Louie slutade 92. Eller vad sägs om: (förutom Dave då) John Tempesta, Gene Hoglan, Jon Dette, Shawn Gairdner, Chris Kontos, Mike Ronchette, Steve Jacobs. Phu... Jag tror jag missade den där Cradle-killen... Men spelade han med bandet eller var han bara med på pappret?

Hur som haver är de flesta av dessa trumspelare av världsklass. Somliga till och med av ypperliga världsklass.

Dave Lombardo vinner. Givetvis.

Gitarrduellen: Det finns säkert de som skulle ge segern till Slayers gitarrunkare bara för att de är tuffa. Det är ok. Jag föredrar dock de som kan spela. K. King och J Hanneman är stilbildande. Men... Den stil de bildade klarar de inte av att prestera i. Jag tror att det första gitarrsolot av Slayer som jag inte mådde dåligt av fanns på skivan Seasons.

Testament hade från början Alex Skolnick och Eric Peterson. Det är världsklass. Sen har de haft inhoppare som: James Murphy, som är dödsmetalens egna Yngwie. Typ. Eller Steve Smyth, som numera spelar i Nevermore, om de nu finns nåmer. Alltså, Slayer är ägda.

Basisterna då...

Ja. Tom Araya är ju världens tuffaste basist, till utseendet. Att hans musicerande går ut på att pumpa på esträngen... Ja. Det gör att han får dyngspö av Testaments Greg Christian. Den som inte håller med får skämmas, ta mig fan.

Ja. Sångarna då? Tom mot Chuck.

Två ess, en av dem klarar av att sjunga både death metal och ballader. Den andra har en ondska i rösten skrämmer de flesta första gången man hör det.

Men Chuck. han KAN sjunga.

Testament leker hem detta.

Jag har en rolig anekdot att bjuda på. Jag gjorde en intervju med Testament (jag gjorde två) men denna var live, i Skellefteå - herpesens hemstad - och frågan gällde mr. Lombardo. Min kommentar var att jag tyckte att The gathering var hans bäste prestation. Det blev nästan bråk.

-No man, säger Steve, the stuff he did with Slayer is unbeatable.
Så om du fick välja en av hans skivor som - den du anser att han spelar bäst på - , vilken skulle det bli?
-Definitely ”South of Heaven”, man.
Tja, jag anser att The Gathering är bättre!
-På sätt och vis kanske, men det är två helt olika stilar. Man kan inte riktigt jämföra det rättvist, avslutar Steve diskussionen.

Resten finns här.

Testament. Snart kommer en ny skiva. Fy fan var underbart!

Hur man lättast begår våld på verkligheten: skyll på individen. Blunda för systemfelet. Dra åt helvete era äckelborgare

2011-11-12T08:25:00.004+01:00

Jag kan inte låta bli att spy kaskader rakt på datorskärmen då jag läser om de vidriga KDare som skyller Caremaskandalerna... Caremahaverierna... Inget ord känns tillräckligt...

Nåja. De skyller alltså detta helvete på... Är ni redo... PERSONALEN. Det är alltså personalen som VÄLJER att vara underbemannade... Shit. Det är personalen som VÄLJER att tjäna dåligt och inte hinna med de som ligger och vältrar sig i sin egen avföring.

Alltså. Seriöst. Hade jag varit för våld, vilket jag inte är, då hade jag ta mig fan avrättat dessa kräk. Det är inte utan att jag önskar Maria Larsson samma öde som hon ger de äldre - idag. Nu. Bind fast henne i en stol och ge henne lite laxerande medel. Sen ger de henne lite knark som försätter henne i ett medvetet tillstånd, men oförmögen att röra sig.

Det vore poetisk rättvisa.

Problemet är bara att ingen människa förtjänar den skiten. Så Maria kan lugnt haverera vidare. Eftersom att någon människa som anser att VINST är viktigare än värdighet och solidaritet med de som BYGGDE detta land.

Nej. Jag pallar inte att skriva om detta. Jag mår så jävla illa av den borgerliga ideologins kärna: tjäna pengar, oavsett metod. Jag spyr på dem som inte kan ta sitt ansvar och väljer att blunda för att deras politiks konsekvenser ALLTID blir lidande för någon. Stort lidande.

Dessa giriga misantroper... Men jag är ändå inte förvånad. Det är ju så de jobbar. Deras politiska misslyckanden skall alltid skyllas på individen. Alltid. Så att ingen kommer åt, ja, politiken.

Borgerlighet drabbar alltid de svaga. Ska vi kanske SLUTA med det. Nu. Det är inte en fråga. Det är en jävla order. Vi kan föra politik som INTE innehåller det borgerliga förtrycket. Det är inte naturlag.

Fredagsvansinne

2011-11-11T21:01:00.002+01:00

En fredagkväll som denna måste man bara njuta lite av. Dottern och jag liksom. Bara mys!

Hur som haver har jag läst lite om vårdskandalerna.

Tja, jag ska snart säga det, men först... Hur dumma är ni, om ni är förvånade?

Nu. Här: Vad var det jag sa?

Dårar.

Clash of the titans - Testament vs Slayer

2011-11-08T22:49:00.005+01:00

Testament

Slayer, står det här

En gång i tiden, då jag stavade fel i andra format, skrev jag bland annat min eminenta tidning Arqtique zine. Det var ett fanzine fyllt med vansinne, i salig dyslektisk anda: intervjuer, glorifieringar och hutlösa hyllningar i ogramatiska högar.

Det var givetvis ojämförligt och unikt. Vackert, men ändå kargt, på ett vuxet sätt. Eller nåt.

I den tidningen skrev jag till sista, det legendariska, aldrig skådade numret av tidningen - nr 4, en text som ställde thrashgiganterna Slayer och Testament mot varandra.

Jag kom att tänka på det då jag läste kommentarerna till inlägget om överskattade saker i musik. Eller vad fan det var, dyslexi och dåligt namnminnen. Fantastisk kombination. Tro mig. Underbara är de tillfällen då för mig helt främmande personer börjar prata som om jag kände dem. Vilket jag ju oftast de fakto gör. Skitkul. Och jobbigt.

Hur som helst.

Jag jämförde banddel mot banddel. Trummis mot trummis, basist mot basist. Ni förstår.

Det jag kom fram till var det, för de som brukar läsa här, föga förvånande resultatet: Testament vinner på KO.

Hur då?

Jo. Jag började med att jämföra diskografin. Här spelar ju min personliga smak en ganska stor vikt... Jag avgudade the Legacy då den kom. Jag gillade Show no mercy, då låtarna spelades live på Live Undead.

Hur som helst är båda gruppernas debuter ikoner - Slayer hade inte riktigt hittat deras vinnande stil, men skapade något unikt i sin klass. Det spöar man helt enkelt inte. Om man inte släpper en skiva med låtar som: Alone in the dark, Apocalyptic city, First strike is deadly, Over the wall, Do or die...

För mig är det jämt skägg. Den enes vägbrytande framåtanda, vinner mycket, men den andres magiska låtskatt...

De skivor som följer sen är lättare att jämföra. Alla som avgudar Slayer anser att den trio, alternativt de fyra skivor, som följde Show no mercy, är något av det bästa som någonsin gjorts.

Jag tycker att Testament håller jämna steg fram till sin femte skiva, the Ritual, som är ett litet magplask, medan Slayer då släpper sin bästa skiva, Seasons in the abyss. Det är den eller South of heaven, som ligger och nosar på höga poäng, i min bok.

Men däri ligger ju problemet med en jämförelse. Smaken tillåts avgöra. Många människor tittar snett på mig för att jag inte avgudar Reign in blood. De väljer bara att vara riktigt drygt döva: jag gillar skivan. Men inte tillräckligt mycket för att idas lyssna på den ens en gång per år. Det finns mer bra skit där ute. Att skivan jämt och ständigt hamnar i topp på olika listor, känns för mig mer som ett härligt erkännande åt en lite bespottad och hånad genre, som hamnat lite i kläm mellan de riktigt brutala death metalgrupperna, och de lite mer melodiösa heavy metalgrupperna, som främst företräddes av Helloween en gång i tidens begynnelse. Det, snarare än att jag ser skivan som det mästervärk som en del påstår att den är.

Jag lyssnar alltså inte så ofta på Slayer, och lyssnar jag, då är det nästan bara Live Undead, South of heaven, eller Seasons.

Testament lyssnar jag på minst en gång i månaden. På cd. Olika skivor varje gång. Datorn gills inte. Punkt.

Jag ser alltså att vinnaren mellan Hell awaits och The New Order som glasklar. The New Order. Klockren KO. 10 - 0, känns det som.

Jämnare då mellan Reign in blood och Practice what you preach, men då jag föredrar Testaments låtskrivande före Arayas gäng, är det ändå en klar seger. Om än inte lika övertygande som föregående alster. Reing har ett par killerlåtar.

Ändå väljer jag Testaments Practice. Men inte bara för skitbra låtar, som titelspåret, Greenhouse effect, Perilous nation. Jag skulle kunna räkna upp alla låtar, skivan är jämn. Även deras första ballad, fyndigt betitlad, the Ballad, är bra. Skivan har också ett ganska roligt ljud, speciellt på vinyl. Det är levande och djupt, fantastiskt enligt mig. Skivan är inspelad live, enligt bandet. Live i studion. Allt utom sång och sologitarr spelades in i en tagning, så vitt jag förstod det. Det blir lite bättre då, speciellt om man har vinylversionen. Typ 6 - 4 här då. Eller kanske 7 - 3.

South of heaven var min första studioskiva med bandet, jag ägde bara live Undead tidigare. Den här skivan dock... Oj oj oj. Titelspåret ensamt räcker för att krossa allt motstånd. Sen följer ett koppel av starka spår, Silent scream är ren ondska. Mandatory suicide... Ja. Skivan äger, kort och gått.

Så hur står den sig mot The souls of black, dårå. Jag vill minnas att Testament sa att skivan skrev enkom för att de snabbt skulle få komma ut och turnera. Är skivan ett hafsverk? Absolut inte. Den är skitbra! Love to hate mördar! Titelspåret är suggestiv och hård tyngd. Balladen är bra här också. Ballader skulle bli ett senare lyxproblem för Testament.

Hade någon frågat mig för tio år sen, eller femton, då jag gjorde den här jämförelsen första gången, då hade Slayer vunnit. Idag är det inte lika säkert. Sould of blacl har vuxit och mognat fint med tiden. Även det är en skiva som skall avnjutas på en bra vinylspelare, för den optimala ljudupplevelsen. Vinyl = rymd. Oavgjort säger jag. Så det så.

The Ritual tar hem spelet mot Seasons in the abyss. Men bara för att jag trots allt kommer på fyra låtar på rak arm från Ritual, medan Seasons bjuder på tre. Enkel mattematik. Dessutom är Chuck Billy en asbra sångare. Det visar han på ett väldigt fint sätt i balladen och minihitten Return to serenity. Ändå tycker jag att the Ritual är bandets svagaste giv.

Då kanske ni förstår hur bra jag tycker att Testament är, om till och med deras sämsta skiva, slår Slayers bästa.

De senare skivorna ids jag inte jämföra. Testament har dragit åt svångrämmen, och med the Gathering skrev de 90-talets Reign in blood, för att dra en för temat passande parallell.

Slayer har gjort ett par godkända skivor. Förra skivan, har jag för mig det var, var till och med riktigt bra. Men, nä.

Så. Nästa del, bara för att jag inte orkar skriva klart detta ikväll, blir den om musikerna. Och där spelar inte smaken någon roll. Vilka ska vinna? Ja. Jag skrev ju det. All spänning dog.

Pain of verkligheten

2011-11-08T17:32:00.003+01:00

Jag har tagit lång tid på mig med månadens metaltidningar. Det jag ville läsa hade jag läst på en timme, och det jag inte läst omgående, det var fan inte intressant.

Nu har jag i alla fall hittat lite skit att ta med mig från tidningen. Den, skiter fullständigt i vilken, av tidningarna som hade en intervju med Pain of Salvation, hade även en kul textdel.

Killen konstaterar som alla vet att: allt är politik.

Men han säger en till sak som fick mig att haja till. På ett bra sätt.

"Om alla slutade göra det som de vet är fel, då skulle alla problem vara lösta imorgon".

Bra sagt.

För om alla slutade att tänka: men alla andra gör ju det... Ja. Det räcker att säga ergo.

Nu är det dags att fixa medicin. Astma ftl!

Laleh - Nation

2011-11-06T14:37:00.001+01:00

Jag tror att det är en låt som kritiserar Iran. Man kan ju HOPPAS det.

Den är i vilket fall hur bra som helst.

Tänk er den här låten, tänk er om R.A.T.M skulle spela den. Fy fan vad bra.

De tio mest överskattade fenomenen i musik

2011-11-06T11:06:00.005+01:00

Ingen introduktion. Jag bara kör. Förra inlägget får bli förspelet.

***

1: Black Sabbath.

Detta band har gjort mycket för den hårda musiken. Men de har då rakt inte gjort den musik som jag går igång på.

Ozzy och Sabbath är en psykos - det var inte dåligt. Men Black Sabbath med Dio är ljusår bättre. Skivan Tyr är skitbra. Men hur många skulle våga erkänna att Tony Martin är en favorit?

2: Venom.

Venom är bajs. De har gjort tre eller fyra låtar som går att lyssna på. Det är bajs. Ingen vågar erkänna det. Det är lite som med Nifelheim. Det är bajs. Get over it.

3: Debutskivor.

Debutskivor är nog ett av de mest irriterande hyllningsobjekt jag vet. Debutskivan kan vara bra, men oftast har den mer av influenserna som fick musikerna att starta ett band, än det som senare blir bandets identitet. En mycket överskattad debutskiva är Kill 'em all. Den är inte ens nästan i närheten av de två uppföljare som placerade Metallica på thrashtronen. Skivan är bra. Men den är inte så bra som folk påstår. Folk - om du vill veta vad som är "rätt".

4: Power metal.

Den genrebetäckningen är korkad. Det är heavy metal. Punkt.

5: Skitigt ljud.

Många grupper, speciellt de som är influerade av 60-, 70-, och tidig 80-talsmusik, pratar om vikten av ett skitigt ljud.

Grupper har skitig ljud för att de är så dåliga på att spela så att deras instrument inte klarar av att fylla ut ljudbilden på ett adekvat sätt. Skitigt ljud är i princip alltid en garanti för skitig bajsmusik. Det finns alltid undantag, men generellt sätt är det exakt så här det är.

6: Snacket om covers vs äkthet.

Många klagar på de stora artister som har låtskrivare. Jag är inte sen med att påpeka att, ja, det måste ju vara trist att framföra något som man inte alls har varit med om att skapa. Men, det är ingen skillnad på ett band där gitarristen skriver all musik, och en R'n'B-artist vars producent skrivit all musik. Kritiken blir således skitkorkad. Den stora musiken skapas snarare av människor som INTE är rädd för att höra vad som är bra hos andra.

Lelahs två bidrag till Så mycket bättre, eller vad fan det heter, har ju varit lysande. (ab)

7: Trender som dödar musik.

Det är media som dödar musik. Då heavy metal dog i början av 90-talet var det inte för att musiken blev värdelös hux flux. Det berodde på att Nirvana fick sätta agendan för musikjournalistik. De unga skribenter som avgudade självmordsoffret, de drog en karbonkopia över Kurts åsikter och gjorde dem till sina egna budord. Martin Carlsson, någon...

Då internet slog igenom, då kom metalen tillbaka. För att musiken alltid kommer att ha fans, för att det är bra musik, för att det fanns ett växande behov efter dubbla kaggar och falsettsång. Det kommer det alltid att finnas.

Trender är det som skapas av uppdämda behov. Förra året ville folk lyssna på ockult 70-talsrock. Black Widdow räckte inte längre. Vi ville ha Ghost. Vi hade hört det förut, men vi hade hört Hammerfalls musik också då de slog igenom. Vi klickade gilla på retro. Igen.

8: Oförmågan att se en artist utanför den egna diskografin.

Då Helloween - för att ta ett för mig enkelt exempel - släpper en ny skiva, då jämför jag inte bandet med andra grupper, jag jämför dem med deras äldre skivor; jag kan hylla ett ganska mediokert metalband, bara för att de har delar av musiken som jag gillar. Men då jag kritiserar Helloween eller Gamma Ray, då är kritiken bland annat riktad mot att det inte är lika bra som på skivan xxxx. Alltså kan jag ge Viper kärlek, samtidigt som jag faktiskt anser att de är en vårta på Kais stortå, egentligen.

Det gör många sågningar från min och många andras sida, mer lättbegriplig. Ingen är perfekt. Men jag är närmast.

9: De som inte köper skivor.

Ganska uppenbart. Vill man höra musik, då måste man se till att artisterna får något för det. Det mest innovativa och intressanta grepp har Kenta P med hans grupp: Project Hate (har jag för mig att det är), där de ger bort musiken gratis. Man FÅR ge dem pengar om man vill. Man slipper mellanhanden som tar de mesta pengarna själva. Allt går till de som SKA HA MUSIKEN. Kudos för dylika lösningar! Sluta klaga, börja laga.

Eller nåt.

10: De som bara klagar på andra.

Jag ska hålla käften.

Där fick ni.

Fel åsikt? Politik. Musik. Gnäll och fittorkning. Svammel svammel svammel.

2011-11-06T09:03:00.005+01:00

Det här med att tycka saker.

Man får helt enkelt inte tycka saker.

Då det handlar om politik gör högersidan allt för att misstänkliggöra politisk medvetenhet. Näringslivet och almega påpekade det olämpliga i att vara fackligt ansluten och prata politik på jobbet.

Det är busenkelt att förstå varför. Om man INTE är engagerad eller om man inte är aktiv i att förbättra arbetsförhållanden, då riskerar man att få sina rättigheter indragna. Rättigheter kostar pengar. Betänk!

Alternativet är att bara ha såikter om vem som knullar med vem. Hur kul är det? Hur begåvad blir man då?

Facket.

Denna fantastiska organisation. Utan facket hade jag blivit blåst på ca: 100 000 kr.

De som påstår att facket aldrig hjälpt dem, de kan inte tänka; de förstår inte verkligheten som omringar dem. De inser inte att alla rättigheter vi har som arbetstagare, har vi fått kriga till oss.

Rätt till rast? Tack facket.

Rätt till dusch på arbetet, eller rätt till en barack att byta om i? Tack facket.

Rätt till semester och 8 timmars arbetsdag? Givetvis är det facket vi ska tacka.

Men. I dag i sverige ska man inte tycka saker. Man ska helst bara vara motståndare till rasism, men rasism ska förklaras som att man hatar någon kolsvart afrikan, inte ett systematiskt förtryck som ser till att vissa människor aldrig kommer in i samhället - och kommer de in, då sitter rassarna där och skuldbelägger dem för att de kanske får ett bidrag, trots att det är reglerna det är fel på, inte människan.

Rasister är fan en sjukdom. Men den kan botas. Men lite läxhjälp. Med investeringar i utbildningen - med ett starkt fack som ser till att människor från Polen, Lettland eller vad fan som helst, inte blir utnyttjade av almegademonerna.

Det är bara illvilliga människor som Fredrik Malm (fp) som försöker förvrida debatten för att få det att låta som att byggnadsarbetarna är rasistiska. Han drar alltid fram kortet: är man emot lagvidriga lösningar på arbetskraftinvandring - och dessa arbetare kommer från Polen - då är man rasist. Mot Polacker. Punkt.

Det är klart att han hastar ditt en punkt. Det vore jobbigt om hans korkade åsikter blev belysta, de tål nämligen inte ljus.

Ingen bör vara förvånad över mitt avgrundsdjupa förakt för den sortens argumentation, eller min fascination över hur högern har lyckats att våldta dylika humanistiska argument.

...eller hur alliansen hittar på att det var de som skapade rösträtt... Det är samma vansinne bakom de båda lögnerna.

Det var den politiska delen det.

Det finns en musikalisk del. Jag spelar musik. Men jag har upptäckt att vissa åsikter får man helt enkelt inte ha. Skulle jag till exempel kritisera den självgoda (och underhållande) Kenta P, från en massa grupper, bland andra Project hate, då skulle skvallertrummorna på nätet gå ilsnabbt.

Killen, L.K. behöver torka fittan. På riktigt. Han gnäller värre än en kärring med pmsframfall. Men gnället är underhållande så det förslår. Dock är det så att man inte FÅR kritisera honom. För då får man en armada av obegåvade horungar efter sig.

För er som inte förstår att detta är ett exempel kan jag bara säga: cyanid. Flytningar från era kön, tar ni hand om själva. Jag har ju exakt samma upplägg som honom på bloggen, fast jag skriver mest om politik, medan han mest skriver om sig själv. Det är skitkul! Jag älskar det. Jag gjorde även en intervju med killen för att jag tycker det är så pass kul. Men inte ens solen är fläckfri.

Så...

Vad säger man? Kritiserar man Entombed eller Dismember för att de faktiskt är skitdåliga, då är man helt fel ute. Och man blir motarbetat för det.

Dissar man Watain, ja, då ska man fan ta skit för det. Watain har jag en skiva av. Jag hyllar deras Bathorykärlek. Deras musik är medioker. Men, spelar det någon roll - över huvud taget?

Varför? Varför måste man anpassa sig till åsikter efter en påstådd, självutnämnd, elit som förmodligen bara har peniskomplex?

Man måste inte. Man ska inte.

Det roliga i dumheterna är ju att det blir så mycket mer underhållande då man inte är exakt lika.

Jag är inte det minsta rädd för att tycka. Men jag har märkt att mina egna engagemang blir lidande. Auberon har alltid fått ta skit för att jag har starka åsikter. Bloggen får fiender för att jag anser att den mesta blackmetalen är urusel. Venom är ett skitband. Celtic Frost är världens mest överskattade band. Alla norska band suger diarré. Spelar det någon roll? De som stör sig, har ni inget liv? Vi är inte på samma fest - jag lyssnar på Machine Head. Ni hatar Cold lake. Jag tycker att det är en skiva som är lika dåliga som alla andra Celtic-skivor.

Men VAD SPELAR DET FÖR ROLL? Samma personer som blir galna av mina åsikter sitter hemma och klankar ner på mina favoritband, utan repressalier från mig. Det är lätt att dissa min smak. Jag gillar ju Rhapsody. Världens mest lättdissade band.

Tror ni jag bryr mig? Klarar ni inte av att lyssna på musik där känslan finns i varje ton, istället för att hylla Mayhem för att de spelar otight och ostämt - och sedan kalla det känsla, ja, då har vi inget att snacka om. Det är helt enkelt er förlust.

Yngwie sa det bäst: skulle det vara känsla att spela dåligt och okontrollerat på en gitarr? Skulle det vara mindre känsla i spelandet om man övat i 30 år och KAN uttrycka sig med sitt instrument?

Det känns som att man är rätt jävla dum om man dömer ut den duktiga musikern. Bara för att Nirvana kan spela dåligt och få tonåringar att känna tillhörighet med ångesten från en pundare...

Det betyder inte att Nirvana eller Mayhem är dåliga. Det betyder bara att jag tycker att de är skitband.

Idag ska jag lyssna på ett band som alla som tycker "rätt" hatar.

Dark Tranquillity. sveriges bästa göteborgsdöds.

Men först ska jag torka fittan.

Och sen: tar er inte på för stort allvar. Om det inte gäller politik. Då måste ni ta ALLT på allvar.

Tune of the day: Leonard Cohen - Halleluja

2011-11-05T13:12:00.004+01:00

Tune of the day är en av mina favoritbloggar. Det är inte bara för att de som skriver den verkar vara förträffliga personer, utan för att de bjuder på en låt på dag, inom vilken genre som helst - oftast nåt jag inte har hört - och så har man möjligheten att inte bara lyssna på en ny låt, utan även läsa på lite om artisten.

Jag brukar tjuva deras koncept och ha en tysk metallåt som tema. Vilket får mig att tänka på den senaste låten från Tune, som jag fastnade för. Vicios Rumers. Jag hade glömt dem. De låter tydligen som Judas Priest numera. Kul! Painkiller FTW!

Men idag kör jag på en låt som både är vacker och passande till hur jag känner mig. Får ni för er att jag känner mig religiös? Läs texten era infantila apor.

Det är också en bra grej med Tune of the day. De skulle aldrig förolämpa sina läsare. Inte som jag.

Ett ode till S.Arkelsten.

2011-11-05T12:07:00.006+01:00

Jag har just diagnostiserat en polare. Han har då rakt inte ADHD. Jag tror snarare på mentalt förfall.

Hur som haver. Vilket föredömligt uttryck! Hur som haver. Dagens uttryck. Helt klart. Klickar gilla!

Sofia Arkelsten, ni vet, den mest drabbade kvinnan inom svensk politik - snacka om att hon får genomgå stålbad efter stålbad - jag vill ge henne min kärlek. En kram. Lite tröstande ord om att hon inte ska umgås med de dumma killarna som heter Karl i förnamn nåmer. De utnyttjar hennes kön för att få en krockkudde mot verkligheten, eftersom att de ljuger som... Dårar.

Vem fan vill ställas mot väggen då Partiet hittat på att det var DE som skapade rösträtt, demokrati och, ja, jorden?

**

Så. Sofia! Hej! Fredrik här.

Nej. Arkelsten, vi tar det från början så det inte blir några pinsamheter, jag tycker att dina åsikter är skitkorkade. Men jag har alltid plats i hjärtat för en mobbad kvinna. Kom till Väsby. Jag kan bjuda på lite kaffe. Jag dricker te. Det är givetvis rättvisemärkt, men det borde väl gå ner ändå? Jag vet att du inte gillar rättvisemärkta varor, men det beror nog mer på de taskiga killarna som du umgås med. De gillar ju förtryck och dylikt vansinne, så länge de själva inte drabbas. Rättvisemärktet är ju som en global fackförening, och facket... Ja. Jag älskar det. Men du håller ju på förtryckarna.

Men det får mig att undra lite. Sofia... Varför utsätter du dig för dina låtsaspolares diss? Du kan ju välja att hoppa av? Har de någon hållhake på dig? GILLAR du att bli hånad?

Hur som helst kan vi prata ut om det. Jag har både tid och omtanke nog för oss båda. Det känns som att det behövs...

Jag bjuder inte på några oljebolagsresor. Men det går väl bra ändå? Och du kommer att få besöka ett område där droganvändandet gått upp ganska mycket sen dina allianskamrater fick makten. Om det är ett resultat av er politik eller något annat, ja, det är ett ämne för en diskussion. Jag ska lära dig ordet: konsekvensanalys.

Sen kan vi titta på Muminfilmer. Du är ju ändå i lilla finland.

Seriously, hare bra!

I am venom

2011-11-04T14:58:00.003+01:00

Det finns inte ett enda band i det här landet som vågar ta plats. Förutom Auberon.

I am venom. Ja. Visst fan är jag det.

Hela landet rasar. Sa han Venom? Det betyder ju GIFT! Han är giftig.

Japp. Jag är giftig. Så passa sig.

Ändå helt underbart att vi kommit så pass långt att jag har tre låtar på datorn med Auberon, som är inspelade i år. ÄNTLIGEN!

Ett par snabba frågor till gitarristen...

Nu då ni faktiskt bokat tid i studion kanske man kommer att få lite mer uppdateringar om bandet?

-Jorå. Jag ska skriva skiten ur detta vansinne.

Ok. Kort svar... Hur går det till då ni skriver musik?

-Tidigare var det jag och Morgan som flummade ihop musiken. Det samarbetet dog då Morgan blev rockstjärna i Naglfar. Med de som skriver musik till bandet nu för tiden, har inga regler. Oftast är det en liten idé som vi senare utvecklar tillsammans. Är det bra ska det vara med. Är det dåligt, då gör vi om det. Eller så gör vi nåt annat. En smörgås till exempel.

Och de nya låtarna? Hur skiljer de sig från ert tidigare material?

-Jo. Det är hårdare. Mycket hårdare. Man hör att det är samma band. Men det är mycket hårdare. Som sagt.

-Var det något mer?

Nej. Tack för frågestunden.

-Ok. Du är välkommen.

seriously. Hare bra!

2011-11-03T22:17:00.003+01:00

Auberon har bokat studiotid. Bara en sådan sak.

I slutet av Januari stegar vi in i studio... nånting. Tillsammans med I Condemns trummis Markus.

Vi ska spela in minst sex låtar, men förmodligen sju. Vi börjar med trummorna.

Fy fan vad bra det ska bli.

Joy skickade just två av de nya låtarna, omjoyjade. Fantastiska. Vilket geni!

Det får mig att inse att jag fungerar så jävla mycket bättre med någon som kan fylla ut mina ideér, färga dem, om man så vill. Jag omger mig nästan bara med sådana människor. Jag har tur!

Vansinnet kan börja...

En gammal låt.

Ohemult! Borgare. Ni är fascister. Det måste vara så. Jag har beviset.

2011-11-02T11:06:00.004+01:00

Jag är hemma. Mitt i veckan. Sjukt barn.

Detta med att vara hemma... Jag börjar fundera lite över världen. Över politiken - över det galna i att det finns människor som tycker att man SKA få utnyttja utsatta människor, bara för att man kan... Ja. Ni som har läst här förut vet att jag allt som oftast är rasande. Det beror ju på detta vansinne.

Ni vet. Borgare argumenterar om hur bra det är med privatiseringar. Fina ord. Frihet. Möjlighet att välja. Poesi. Blommor. Bin.

Våldtäkt...

I verkligheten ser det snarare ut som JAG beskriver det. Chefer utnyttjar personalen till det yttersta, och olagligt. De ljuger. De skiter i om vården blir lidande. Allt för vinstmaximeringen. De skiter i den MÄNNISKOR de ska ta hand om. Kanske anser de att dessa människor får skylla sig själva. De byggde landet. De var förmodligen sossar. Låt oss straffa dem för att vi inte fick förtrycka dem mer. Eller? För detta... Eller detta... Girigheten. Censuren. Den politiska censuren.

Njut av bortförklaringarna. Man ska inte få göra så här... Bla bla bla. Enskilda fall. Folk utnyttjar reglerna för egen vinning. Bla bla bal. Bal? Girighet verkar vara jävligt enkelt att hänvisa till då man ska förklara att socialism är vackert, men omöjligt att genomföra, men det är inte möjligt att hänvisa till samma skit, då det handlar om de som faktiskt UTNYTTJAR det utrymme som högern ger girigheten.

Här ligger en val begraven. Känns det som.

Hur som helst är det skitsnack. Här handlar det om systematiskt jävla fuskande. Finns det undantag? Jag vet inte. Kanske. Men då folket rasar över att det finns låsta dörrar på demensboende, då kanske de skulle slita upp huvudet ur sandlådan och inse: det är någon annan stans felet ligger. För vem kan anklaga en undersköterska för att låsa in dörrarna för 25 dementa gamlingar, då de dementa inte kan ta ansvar för vad de gör, med tanke på deras mentala status (mental status: ur funktion, typ). De som kommer med pekpinnar mot personalen, som faktiskt gör det skitjobb som är dåligt avlönat, men som ingen annan vill göra, de är haveristerna. Och de är duktigt korkade.

Man släcker inte en eld med att sikta vattenstrålen mot lågornas topp. Man måste släcka elden där den får sin näring.

Lösningar i de här fallen: ÖKA PERSONALTÄTHETEN. Gör det ENKLARE för SJUKSKÖTERSKOR och UNDERSKÖTERSKOR ATT ANMÄLA MISSFÖRHÅLLANDEN. och till exempel: dementa människor har samma symptom som psykiskt sjuka. Vi måste införa tvång i demensvården. Och godkänna låsta dörrar. Vårdpaketen kan nämligen inte tänka klart.

Det är en liten början.

Nu får ni sluta rösta blått. Fascister. Ni ser ju vad ni ställer till med. Dårar.

seriously. Hare bra - Werock

2011-10-30T18:41:00.006+01:00

Jag skriver väldigt lite utanför bloggen just nu. Jag har ingen lust, jag har ingen tid.

Lusten där då jag läser nyheterna. Vem fan kan sätta sig och skriva om musik då landets regering håller på att revidera vår historia? Inte jag i alla fall.

De personer som ler hånfullt nu, det är samma personer som kliar sig på skallen, samtidigt som de undrar: vad fan hände med vårt land? Det är inte utan att ni behöver en fet stekpanna rakt på fontanellen. Är ni så dumma, då kanske ni förtjänar det.

Werock, sidan där jag recenserar skivor, firar 5 år i metalens tjänst. Jag har väl i alla fall skrivit tre recensioner... Fantastiska jag! Jag ska dock skriva en nu i veckan, om jag bara får igen mitt ex av kollegan. Fjolårets kanske bästa thrashskiva måste _MÅSTE_ hyllas och uppmärksammas.

Vad det blir? Det får ni se senare. Jag har skrivit om det tidigare, här, dock. Sen får vi se om jag hittar på något annat lattjo till firandet. Nåt måste man ju liksom bjuda på.

Men det är svårt att älska musik då man hatar förtryckarna, ni vet, de som beklämmande nog sitter vid makten i det här landet.

Den skiva jag lyssnat in mig på just nu är givetvis Machine Heads senaste giv.

Jag tror att bästa låten är: This is the end. Eller kanske den svintunga Locust. Eller... Ja. Det är en bra skiva.

Vi kör på This is the end.

Och avslutar med Yngwies senaste citat, som han droppade på den där Moreaus med mera: Seriusly, hare bra!

Och så undrar folk varför jag älskar Yngwie? Ni är fan hjärndöda.

Btw. Det här är power metal. Och kanske kanske kanske påminner det liiiite om Naglfar. Vilken jävla grej!

kvinnan; feministen; horan

2011-10-29T19:49:00.009+01:00

Ständigt denna debatt. Ständigt dessa argument. Nedslående är vad det är.

För, det krävs ju typ en sekunds tankeverksamhet innan man ser att kvinnan är förfördelad i samhället, en sekund; där nyliberala dårar försöker föra över kvinnans kamp för jämlikhet på ett individuellt plan, så att de kan peka på alla orättvisor de själva minsann råkat ut för, som bevis på att kvinnan snarare måste motarbetas än hjälpas, där finns det politiska vansinnet.

För vad är det annat än vansinne att inte se hur vår värld förväntar sig att kvinnan ska vara, hur hon ska bete sig, och när hon ska skänka sin oskuld - och till vem. Till och med ordet, oskuld... Hur kan man inte se att det placerar henne i en slags konkubinroll som avkräver ett kall: föd barn, ta hand om barnen - och håll käften?

En gång i tiden var våldtäkt ett brott mot maken, om någon sådan fanns.

Offergör jag henne, kvinnan, nu? Placerar jag kvinnan på korset som en jesusymbol? Absolut. Men jag väljer inte bort mannen. Orättvisor har nämligen en ful ovana att finnas överallt där en maktstruktur är utformad enligt någon religiös eller fundamental ordning. Borgare drar gärna upp att det minsann har funnits orättvisor i sverige också. Det är klart att det har. Vi har en ryggsäck av förtryck att ta av från tidigare århundraden. Men, det finns grader i helvetet. I sverige har människor blivit tvångskastrerade. Det är fruktansvärt. Vi har stora skandaler inom ungdomsomhändertaganden. Det har varit pengar som bytt händer, och så vidare.

Inget skall förtigas. Ut med skiten.

Men, att jämföra det, med folkmord i tillexempel USA, England, Israel (jag vet, klichévarning på mina inledande länder - men rätt ska vara rätt), Kina, Nord Korea, Iran, Irak... Och så vidare in absurdum - att jämföra dessa vansinnesdåd, med vad som skett i sverige...

Det finns grader i helvetet. För helvete.

Och så var det kvinnan.

Då boken Jämlikhetsanden kom, fick det svenska näringslivet panik. Forskning som visade att det svenska, socialistiska alternativet, hade skapat ett av de mest fungerande och jämlika land - och att denna jämlikhet avspeglade sig på hela samhället, alla tjänade på det, även de i toppen - den forskningen skrämde livet ur näringslivet. Underhuggaren Fölster (har jag för mig att det var - han med finlandssvenskan...) skrev indignerat från skattebetalarnas förening, en lobbyorganisation ägt av näringslivet, att allt i boken var fel.

Varför denna önskan att förminska en så vacker och solidarisk skapelse som våran välfärd? En av bokens författare utbrast i en liknande formulering, men med mindre romantik, sin förvåning över högerns attacker. Var fanns patriotismen då den behövdes som mest, sd? Det är jobbigt med solidaritet, det gäller ju oavsett kön, färg, eller religion.

Nej. Högern gillar inte jämlikhet, för att den kostar, och för att det i slutändan leder till ett rättvisare samhälle. Hur bekämpar man jämlikheten då?

Med politik. Med propaganda.

Ett av svaren är Per Ström och hans märkliga "genusnytt". Det är inte så lite pinsamt. Likt historikern Edwardsson, som gjort bort sig nu senast i affären om moderaternas historieomskrivning, är Per Ström en haverist som fått ge ut en bok genom en (näringslivsägd) tankesmedja. Båda tar sig, med böckerna som sina meriter, an galna titlar - givetvis helt meningslösa sådana. Här finns ingen vetenskap. Här finns sponsrade åsikter som ska tvinga kvinnan att tiga i församlingen.

Vårat minne är kort. Kvinnan är underordnad en roll som bakare, föderska och god mor. Avvik från den vägen och du hånas, lika ofta av medsystrar som av reaktionära män.

Vi vet detta.

Och ändå.

De kvinnor som säljer sex är alltid de kvinnor som flytt längst - må det vara från fattigdom, krig eller förtryck. Att sälja sex är inte en frihet för kvinnan, det är en boja från sexköparen; vad kan det annars kallas än boja då mannen får sin största lust uppfylld av den kvinnan som står längst nere på den sociala rangordningen?

Förtryck går alltid nedåt. Det är en stor fråga. En fråga om rasism. En fråga om feminism. En fråga om klass - det är framförallt en fråga om klass. Det är egentligen bara en fråga om klass, klassförtryck. Färre rättigheter, lägre lön.

Den som hamnar längst ner är den invandrade kvinnan.

Hon som ibland blir hora.

Hon kommer aldrig från Östermalm.

En låt som bonus...

Power metal

2011-10-29T12:45:00.002+01:00

Bandet som uppfann termen.

och enligt mig borde vara själva definitionen av orden.

Robb Halford ringde, han ville ha sin röst tillbaka. På riktigt. Han har tappat bort den.

Awsome!

Lördag - ohemult. Mitt i vansinnet.

2011-10-29T08:42:00.008+01:00

Om man vill veta vad furiren egentligen tycker om välfärdssamhället - det egentliga partiprogrammet.

En ny dag. En ny lördag. Ganska uppenbart. Jag säger inget mer om det.

Moderaternas haveri kring deras historiska lögner rullar vidare. Juholt får åka på landsturné för att be om ursäkt. Moderaterna bah:

”Nya Moderaterna är Nya Moderaterna. Vi har omvärderat väldigt mycket av tidigare ståndpunkter. Inte så att man har tagit avstånd från dem, men ansett att de betyder något annat”.

Ok. Vad betyder det där då? Man har inte tagit avstånd från sin rasism, men det betyder något annat... Är det ännu en så kallad Orwelsiansk pudel? Man säger att man inte menade det, men man lägger till ett: inte så att man tagit avstånd från det...

Det är fan i mig hysteriskt. Haveri en masse. Men allianskramarna blundar för vansinnet, som sig bör - man får förmoda att de nog håller med att det var bra med lite härligt förtryck med monumentala rasistiska inslag. Annars skulle de väl för fan ta avstånd från skiten?

Det får mig att tänka på Bo Lundgrens moderata era, och hur den slutade med katastrof då partiets rasism drogs ut i öppen dager av Janne Josefsson. Jag undrar om hatet mot honom cementerades där, i det dolda kamerainslaget...

(ab)

Den roligaste - mest absurda debatten pågår dock på SvDs debattforum, brännpunkt. Där håller en tomte från Timbro på med tvättäkta historieförfalskning - av någon märklig anledning blev även hans sista inlägg i debatten, det sista inlägget... Vilket parti är det nu SvD håller på? V? Nej... m? Just det.

(svd)

Timbroskämtet, det senaste i redan av galenskaper alltså, är fan bedårande, ur ett bredvinkelsperspektiv; Edwarssson ljög ihop att m var FÖR rösträtten. Han fick mothugg. Ordentligt sådant. Hans svar är:

"Holmberg väljer enkom att fokusera på den svenska högern från början var odemokratiskt."

Ja. Det var liksom det som allt handlade om.

Han får givetvis med lite om "extremvänstern". Ni vet, alla som står till vänster om moderaterna. Resonemanget runt det: Episkt korkat. Men, det visste vi ju redan om timbro. Klicka undvika på fakta, sen ljuger man av bara helvetet.

Man kan ha i åtanke att killen även säger att man inte ska politisera debatten. Lustigt att alla borgare säger dylika saker. Man skall alltså inte politisera politik? hm Fråga på den? Det är ganska magstarka ord från en kille vars enda funktion är att politisera och förvrida fakta - och som dessutom är anställd av näringslivet för att göra just det. propaganda är således bara propaganda då högern bestämmer det.

Ridå.

(SvD)

Ja, Edwarsson... Det är det vi diskuterar, att högern var, och fortfarande ÄR odemokratiskt. Galning. Men så funkar politik, då borgare hanterar den - en lögn är bra tills någon avslöjat den. Men man ber ALDRIG om ursäkt. Se bara på vår katastrof till utrikesminister.

Turerna är många runt detta hysteriskt fåniga debackel. Furir Reinfeldt talade som en äkta diktator om att gå in och ändra de fåniga detaljer som slank igenom kontrollen - det var dock bara tomma ord. Igen. Moderaternas stackars partisekreterare blir bortgjord gång på gång. Det kan inte vara lätt att ha det jobbet med så inkompetenta arbetsgivare...

(dn. ex. dn2)

Jag försöker att ignorera det. Det är OMÖJLIGT.

Det enda jag dock stör mig på är att jag inte hör någon snacka om det här någonstans. Visst, på jobbet hör jag röster. Men de flesta är närda av SvD och tv. De har inte ifrågasatt någonting som regeringen har gjort. DN har varit ganska tysta. Det är ju trots allt i deras intresse att alliansregeringen ska sitta kvar.

Aftonbladet har sagt något, men efter deras klåpaktiga drev mot Juholt, som de inte rett ut, tycker jag inte att de har någon större trovärdighet. Kultursidorna undantaget.

Bästa texten har givetvis Åsa skrivit. Här. Och här.

Det är inte utan att man bara vill gå och lägga sig igen.

För. Mot. Frontalkrock?

2011-10-26T18:44:00.005+01:00

Vad håller moderaterna på med?

Alltså, i vanliga fall kan jag alltid förklara det med vinstmaximering, på arbetarnas bekostnad.

Men det här debaclet med för eller mot allmän rösträtt och apartheid. Det verkar mer och mer som att alla som klagade på att Göran var maktfullkomlig, valde att hoppa i vulkanen för lite svalka...

Vi klickar gilla. Sanningen om den mest inkompetenta regeringen sverige haft någonsin börjar avtäckas.

Hur ska ni hantera detta, ni som röstade fel? Blir det att skrika bingo och hålla för öronen?

dn

Just då jag skulle börja älska... Då hatade jag igen... Näthatet FTW

2011-10-25T18:48:00.004+01:00

I kärlekens tecken kommer ni bara att få trevliga tipps från mig ett tag.

Vi får se när det brinner igen. Det brukar räcka med att en moderat eller en rasist öppnar käften, för att jag ska tappa konceptet.

BTW... Ni vet, SvD, en tidning som sprider den moderata dyngan som om det vore sand i sahara, de har minsann hittat en historiker som har "räddat" moderaternas ansikte i den här moderatgate - eller moderat-get, som jag säger - att historikern är avlönad av Timbro säger väl inget annat än att: jag är less på att alltid ha rätt om högern och deras respekt för sanningen och verkligheten.

Man får alltså inte glömma att Timbro är något av det dummaste vi har på den västra hemisfären. Som Roland sa:

"den generella välfärdsstaten är en dålig idé; jämlikhet är ett dåligt politiskt mål; den progressiva staten är i grunden antidemokratisk; föräldrar har rätt till sina barns uppfostran; tradition, religion och en borgerlig livsstil garanterar en dynamisk kapitalism och ekonomisk tillväxt."

Även detta övergrepp på allt gott och humanistiskt är taget ur SvDs arkiv.

SvD. Pravda. Same same.

Symphony x - Iconclast

2011-10-25T17:36:00.004+01:00

Så här ser min skiva ut.

Tänk om jag hade fått höra den här skivan för tio år sen.

Eller: tänk om det här vore bandets första skiva. Då hade den hamnat jäms med The divine wings of tragedy, för så bra är det.

Det är bara ett problem. Jag har hört den förut.

Symphony X har gjort den här skivan tidigare. De har spelat sin bländande, Yngwieinfluerade progmetal sen skiva ett. De har gjort det fantastiskt. Men jag tyckte redan då de släppte Twilight in Olympos, att det var jävulskt bra, men att de ändå saknade nya idéer.

Den här skivan är inte dålig. Den är skitbra. Det är till och med deras mörkaste skiva. Men det är inget de vinner i längden på, då mörkret, eller hur man nu ska beskriva det, endast gör låtarna lite mer enformiga än tidigare.

Symptomatiskt för skivan är att den bästa låten är bonuslåten Light up the night.

Alltså. Skivan är skitbra. Men, för mig känns det lite som då jag och Auberonkolegan Jöjj diskuterade Gamma Ray; vi är eniga om vilka skivor som är bra, men - och det är ett stort men, han avgudar Somwhere out in space. Jag tyckte att det bara var en uttjatad uppföljare till LotF, men att skivan är svinbra är det inget snack om. Är det någon som förstår?

Det jag försöker säga är alltså, jag klagar, men det beror som sagt inte på att det är dåligt. Det beror på att jag redan har alla skivor av Symphony x. Det som gör den här skivan speciell är, enligt mig, inget speciellt.

Men. Det är förjävla bra skit.

Är det fel att kalla saker vid sina rätta namn? Uppenbarligen...

2011-10-23T17:23:00.006+01:00

En tung dag lider mot sitt slut. Är man knegare så är man. Vissa av oss jobbar även på vilodagen.

Jag tänker på ondskan. Jag tänker på hatet.

Alltså, det är ganska enkelt att peka finger och låtsas vara stor, om man slipper ta ansvar för sina handlingar. Eller hur alliansens största parti? Ni som påstår er ha varit motståndare till sydafrikas rasism. I verkligheten betedde ni er som fp gör just nu i Israelfrågan. Ni havererade. Ni förnekade verkligheten... och ni matade hatet med bensin. Begåvat? Nej. Farligt? Absolut.

Men bör heller inte glömma att det enda partiet som protesterade då de röda Khmererna avsattes var... Moderaterna?

Så vad är problemet? Hur kan man ställa sig bakom ett system som stödjer förtryck.

Det är ganska obehagligt. Jag tänker på de som försvarar detta system. Jag tänker: hur kommer det sig att alla står till höger, på den politiska skalan om mig?

Är det en slump att Johan Norberg anser att försvaret av frihet, är att försvara företagares rätt att utnyttja människor? Är inte det att devalvera ordet frihet? Eller att till och med våldföra sig på det? Vad säger det om stureplanspartiet, då det var det parti som fick hans röst?

Visst blir det enkelt om man bara får hitta på? Som då alliansens största parti påstår sig vara för demokratiberikande handlingar, då de gör allt för att motarbeta det. Kommer ni ihåg då moderaterna bestämde sig för att inte stödja ett demokratiprojekt i en fattig del av landet? För att de skulle förlora på det, kanske...

Konsekvensen av borgerlig politik drabbar alltid de som inget har. Den drabbar aldrig de som har för mycket.

Så. Kan man inte kalla ett parti som utsätter folk för förnedring, svält och vansinne, för att vara ondskefullt? Jag tycker det.

Jag tycker dessutom att det är dags att placera rasismen i sd. För att det är så.

Det var den här låten som fick mig att klicka gilla på heavy metal

2011-10-22T12:09:00.001+01:00

Kai Hansen FTW!

The ballad of Dwight Fry

2011-10-22T11:51:00.002+01:00

En gång i tiden hade jag en tjejkompis. Vi bytte musik med varandra. Det här är en låt jag alltid kommer att bära med mig.

Reinventing the "attityd".

2011-10-22T10:22:00.003+01:00

Det är nya tider.

Inte för hela världen. Utan för mig. Jag har rasat över vansinnet så mycket att jag inte orkar lyssna på min egen röst, eller läsa mina egna ord, nåt mer.

Jag har retat upp folk överallt. Bara för att jag har varit leds på deras infantila och viljelösa dumhet - de har vunnit strid på strid mot vanliga människor med dålig attityd och överlägsen attityd. Jag har gett dem hat, för att de har förtjänat det. Jag har gapat, hotat och skrikit. Det har fortsatt till privatlivet. Jag har gapat, hotat och skrikit, även privat. För att folk är hjärndöda. För att det finns människor som anser att det är rätt åt de som drabbas av egoismen; för att det finns människor som klickar "japp" på knappen där det står förtryck - oavsett om det gällt Israels rasistiska politik, sds hjärndöda rasism, eller borgarnas illa förtäckta fascism.

Jag orkar inte med det nå mer. Jag orkar inte med vreden.

Avskyn för det förtryck som högern skapar kommer aldrig att bedarra, men min reaktion på det hela... Den kommer att vara lugnare.

Ett tag i alla fall.

Jag brukar återuppfinna mig själv lite nu och lite då. Det behövs. Allt blir så enahanda annars.

Men vreden är död. Numera råder lugnet och stillheten.

Välkomna till framfallet. Eller nåt.

Blod, friskolor och vansinne. Japp. Vi pratar mest om vår kriminella utrikesminister

2011-10-19T18:14:00.003+01:00

Vidrigheten

Världen, världen, världen.

Idag har vi en intervju med vår utrikesminister i expressen. Jag avksyr den mannen. Men det är ingen nyhet.

Expressen är ju lite av alliansens egna partiorgan - pravda om man så vill, tänker på den ohemult hyllande och okritiska texterna om statsministern, senast igår hyllades han för att ha räddat en nallebjörn.

Kritisk journalistik. My ass.

Nå. Det jag ställer mig undrande till är följande:

"Du lämnade styrelsen en månad innan verksamheten inleddes i Etiopien?
- Något sådant, ja.
Men vad visste du som styrelseledamot om verksamheten som skulle komma?
- Det visste jag väl ingenting om för den var ju inte… kontraktet fanns ju inte då. Däremot var det så att man ju tittar på alla länder i hela världen kontinuerligt. Det gör man i oljebolagen.
Men du kan ha haft information om att de skulle in i Etiopien?
- Dom hade en koncession, det kommer jag ihåg. Jag vet inte om man har den kvar, men det har man väl inte…
Som styrelseledamot då, hur involverad var du i den här verksamheten?
- Styrelsen har ju ett övergripande ansvar men det är bara övergripande. Styrelsen fattar strategiska beslut när så krävs, men svarar inte för den operativa skötseln av företaget.
Men var du med och fattade beslutet om att Lundin skulle gå in i Etiopien?
- Jag får inte kommentera det där, visar det sig. eftersom du har kollektivt ansvar som styrelse."

Det där med att styrelsen har övergripande ansvar, vilket borde innebära att de känner till vilka beslut de tar... Och att han slutade EN månad innan de gick in i Etiopien. Jag tänker typ, det måste ha varit ett snabbt beslut. Men så är det ju inte. Alltså ljuger killen. Föga förvånande.

I samma intervju klämmer han dessutom till med vansinnet:

"Populära påståenden blir inte sanna bara för att de upprepas."

Med tanke på att han tillhör ett parti som kallar sig arbetarparti, men som anstränger sig å det grövsta för att ta bort alla rättigheter för arbetarna... Och då han kallar Jonas Sjösted för gammal kommunistledare. Killen som arbetar hårdast för att få bort den stämpeln från partiet. Är du lite desperat gubben?

Bildt. Avgå. NU! Du är en skam för mänskligheten. Du är en skam för sverige. Och, du är ta mig fan till och med en skam för moderaterna.

Jag visste redan att Bildt är mordisk. Betänk att han var med och lade planerna för det olagliga kriget i Irak.

Jag läste i en annan borgartidning. En artikel om hur friskolor utarmar både utbildning och demokrati. Inget nytt alltså. Men det är ju intressant att det står om det i dn.

Juholt. Roove. Bildt.

2011-10-18T19:39:00.005+01:00

Jag är fortfarande jävligt störd på alla som snackar om Juholt; alliansen vann så jävla fett på den mediala härjningen som karln utsattes för. Känner ni till Carl Roove? Om inte, då ska ni vara glad. Det är en av ondskans främsta hantlangare. Med lögnen som vapen attackerar han sina motståndare; de flesta av er har kanske förträngt då ketchupmannen ställde upp i presidentvalet för några år sedan. Hans initialer var JFK, vilket gjorde det skenheliga USA fnoskigt. En NY JFK?

Killen, JFK, var dekorerad krigshjälte. Det var en riktig superkandidat.

Så vad gjorde USAs motsvarighet till alliansen? Jo, med Carl i spetsen intervjuades ett gäng gamla veteraner, som ljög ihop en tjurbajshistoria om hur herr Kerry var en fegis och hade... ja. Det är oväsentligt. Det var en lögn.

Det var dock en lögn som påverkade valet. Trots att fakta till slut kom fram om att John Kerry inte alls var den som lögnerna påstod att han var, fanns skitsnacket kvar i folkets minnen.

Kommer det att ske i vårat land? Är Juholt bränd? Vi får se. Jag har inga höga tankar om svensken. De går på furirens lögner ideligen. De fattar inte att då F.R. pratar om välfärdens kärna, så menar han att välfärden ska krympas till en kärnas storlek.

Dags att vakna?

Just ja. Har ni hört? Utrikesministern är misstänkt för folkmord, och det är INTE en lögn.

(ab. ab2)

En hjäte återvänder - sport

2011-10-18T18:10:00.005+01:00

Petter

Jag trodde att den här dagen skulle bli likadan som gårdagen. Dvs: Fredrik är helt slut efter jobbet på grund av sjukdom.

Den här dagen fick mig att... Minnas.

Jag minns Petter. Petter Sandström. Han var målvakt i Björklöven senast laget gick upp i elitserien. Bara det är stort.

Men mina minnen av den killen börjar tidigare än så.

Björklöven hade ett gäng trassliga år innan nr #9 kom till laget. Då nian kom började laget bli riktigt stabilt. Säsongen 93-94... eller om det var säsongen 92-93, tog sig laget genom dåtidens motsvarighet till Allsvenskan obesegrade, till den sista matchen. Det var första gången jag hörde och lade Petter Sandström på minnet. Det roliga i kråksången var att tv 4 hade ett reportage om laget, där de berättade att Björklöven, som sagt, gått obesegrat genom serien.

RÄTTNING: det var nog säsongen 96-97. Tack Jonk.

Teg vann den sista matchen.

Det blev en komisk anekdot.

Petter kom sedan till laget, och sen blev det elitserien. I elitserien tyckte jag att han blev lite misshandlad av John Slettvoll, man lånade bland annat in Petter Rönnqvist, för att avlasta honom. Rönnqvist spelade då i Davos. Han blev en injektion i laget, och då han återvände till Davos började P. Sandström att leverera det spel som han har i sig, men ibland har svårt att få ut. Löven var på g. Rönnqvist återvände, och sen dog allt. ALLT. Jag kommer inte ihåg något mer från den säsongen. Kanske hade vi en transa i målet på slutet, kanske inte.

P. Sandström drog till Anchorage i Alaska, och spelade där ett tag.

Länge sen. Petter och Mats Lavander - Mats var ung här!

Han kom tillbaka en vända till. Sen dess har han huserat i Troja Ljungby.

Nu är han tillbaka.

Jag har bara en sak att säga. Det är helt rätt. Daniel Wälitalo är nr 1, men han behöver någon som kan täcka upp om han skadas, och Sandström KAN spela hur bra som helst om han vill. Att han har rötterna i Umeå gör det bara som en naturlig fortsättning på den Umeåförankrade satsningen.

(vf. vk)

Jag är ändå helt slut. Och nu även lite nostalgisk.

Dans. The dance. Texter och låten.

2011-10-17T17:55:00.005+01:00

Jag var tvungen att kolla igenom texten jag skrev till låten jag postade i förra posten - kärlek? Vad fan? Stämde det?

Ingen vet. I det koncept som utgör grunden för skivans texter är det slutet, men också början på något nytt. Då jag skrev den var det först och främst en hyllning till ny kärlek. Det var samtidigt en flummig och klåpigt skriven tonårstext.

De flesta tonåringar har känslorna på utsidan av kläderna, som alla vet. Att vara tonåring är lite som en psykos.

Hur som helst.

Idag blir det en annan av låtarna från den skivan. Skivans tunga låt, eller ballad, som vi brukade skämta.

Det är sämre ljud på den här, men det skiter vi i.

Texten handlar om evighetens rytm. Om hur slutet närmar sig. Det handlar också om att dans är något drömskt och förföriskt.

Som om en tonåring hade skrivit det.

och vet ni vad...