tisdag 31 januari 2012

Idag är det bättre!

En dag där allt går åt rätt håll. Hur ofta händer det?

Nu är det bara resten av min tillvaro som ska fixa sig.

Tillvaron. En låt på den.



Slut på omotiverad newsflash.

Nocturnal Rites håller på med en ny skiva säger ryktet - det ryktet hör jag från Allamago. Dock, det mesta som skrivs där om Nocturnal Rites verkar handla om deras kukar. Och då speciellt den nye gitarristens kuk.

Det är alltid kul att läsa om kukar, man får skratta lite. Och om Nocturnal Rites är med i bilden, ja, då vet man att de där kukarna kan hamna lite var som helst. Jag har fantastiska minnen från den tid då alla som däckade på de obligatoriska grillfesterna vaknade med ett löfte om att en rulle foton med den däckade personen, där denne medvetslös poserat med kuk i munnen.

Den som inte tycker att det är roligt har ingen humor.

Jag förstår att att det kan liknas vid en våldtäkt. Men är man med i just deras lek, då vet man vad som gäller. Man däckade inte på grillfester hos Vollan. Så var det bara.

En låt på den.



Det har gett mig mycket glädje att se tuffa hårdrockare få tårar i ögonvrån efter att ha blivit våldtagna av Nocturnal Rites. Förnekelsen.

En kille blev faktiskt, på riktigt, homo/bi-sexuell efter det. Befrielsen!

För övrigt är det Kulle som spelar gitarr på denna version. Jag har för mig att andregitarristen var någon jänkare som kände Jeff Scot Soto. Han är inte så rolig.

Den här låten däremot är fantastisk. Europe! Upplands Väsby!

måndag 30 januari 2012

Det knallar på

Japp. Inget nytt under solen som tål ljus.

Förutom att jag har lagt in den för mig nya bloggen av kamrat Simsalablunder. Underhållande läsning! Politiskt klarspråk.

söndag 29 januari 2012

Världens ondaste företag - påminner inte så lite om Lundin oil...

Calle...



Vad ska man säga om vår utrikesminister som inte redan är sagt av mig? Mycket. Nu senast, med hjälp av det sociala mediet twitter, skrev den vidrige människan att han skulle på middag för att diskutera svält. Egentligen borde väl alla varningsklockor ha ringt då han skrev den meningen, men eftersom att Calle är en kille som inte bryr sig, är det uppenbart att den ignoranta paddan skrev som han skrev. Hans resonemang var garanterat: men man måste ju äta, varför skulle det vara fel, jag äter ju annars. Läs här.

Konsekvensanalys är inte en borgerlig last. Carl, Reinfeldt och de dumma egoistiska jävlarna hånar konsekvensanalysen.

Och ja, det finns mer att säga om Calles företeelser. Nu senast utsågs ett företag från Brasilien till världens ondaste. Vale. Läs om det här.

Företaget har alltså fördrivit över 40 000 indianer från sina hem för att komma åt naturens rikedomar. Lundin oil/petroleum/nazisvin någon?

***

KD håller på med nåt. Jag är inte säker på vad, för det påminner inte om särskilt mycket annat jag sett, men det är NÅT.

Jag tror inte att partiet kommer att åka ut, de kommer att klara sig kvar på moderaternas bekostnad - det är nämligen så att många borgerliga väljare inte bryr sig om sitt partis särart, de är mer måna om demokratins mångfald, till skillnad från till exempel m.

Vilket får mig att luta mig allt mer åt att man bör sänka %nivån för att få vara med i riksdagen. För demokratins mångfald. Kanske 3 eller 2 % ska vara det nya svart?

Vill ni skratta åt det är det bara att läsa den relativt nye galningen Birros text. Alltså, på tal om Birro, måste han verkligen har fått en psykos då bäbisen han och kvinnan i hans liv väntade dog. Han var en bra kille innan. Nu vill jag fan bara stänga av tvn, kasta ut den genom fönstret och slå ihjäl den då Marcus är med på bild.

Feg i det här fallet, handlar väl om att man inte kritiserat homosexualitet och aborter starkt nog. Heja... Birro. Vård. Du behöver vård. NU!

Nej. Min nacke blir bara värre och värre. Kan inte skriva mer. Tack och hej.

fredag 27 januari 2012

kapitalismen - ful tanke. Låt oss välja det...

Jo. Jag lyssna på Maria Wetterstrand på twitter. Hon är helt världsfrånvänd. Det kunde man inte tro då hon kallade sig miljöpartist.

Miljöpartister har ett stort problem. Det är samma problem som centern har, men inte lika omfattande. Problemet är att man inte kan säga sig verka för naturen, samtidigt som man påstår att man vill verka för företagarnas rätt att få skita ner.

Alla inser att det är en uppenbar intressekonflikt. Givetvis kommer man med värdelösa agument till att det inte är någon intressekonflikt att snacka om. Det är skitsnack. Om ett företag kräver att få tjäna pengar på allt, då kan man ge sig fan på att dessa krav, lite hårdraget, innefattar rätten att ha slavar och att slippa ta hänsyn till allt som finns runt omkring en - naturen, samhället och så vidare och så vidare.

För att förstå det krävs dock en viss insyn i mänsklig psykologi och förmågan att tänka logiskt.

I indien och kina har man gjort mätningar där vår planets giganter inom läkemedel tillverkar antibiotika. Är ni redo? Det är alltså så att tillverkningen av penicillin också har restprodukter. Dvs avfall. Dessa stora företag - inga nämnd - förlägger sin produktion där det är billigast. Avfallet har på sina ställen gjort att man kan dricka kranvattnet terapeutisk vid till exempel urinvägsinflammation. Det billiga priset för dessa företag kommer först och främst från arbetarna. De får inga pengar på sitt jobb, alltså slipper arbetsgivaren både betala ut lön och och stå för acceptabla skydd.

Sen sparar de pengar på att slippa ta hand om sitt avfall. Så klart. Ni vet, u-länderna är inte alltid de mest utvecklade demokratierna... Sånt gillar globala företag. Sen finns ju frihandelszonerna. Ni vet, de zoner som vi TVINGAT dessa länder att inrätta, för att de ska få lån. Frihandelszoner är alltså zoner helt utan lagar och regler. Det är anarki och den starkes överlevnad.

Det finns nu. Gillar ni det?

Miljöpartiet påstår sig vara för miljön, men de vurmar för den politik som lett till den så kallade globaliseringen, globaliseringen som alltså är samma sak som lönedumpning och miljöförstörelse.

Nå. Om man nu påstår att kommunismen är en fin tanke... Innebär inte det att vi valde den fula tanken? Kapitalismen. Och vad säger det om oss? Huvudvärken.

Monty Pyton gör ny film. Science fitcion!

Ja. Med tanke på ämnet jag skrev om nyss. Humor och science fiction på film. Att det funkar på bok vet vi redan. Liftarens guide till galaxen!

Ny ska favoriterna för oss som inte växte upp med internet göra en film på det temat.

Källa.

DVD Paul

Paul och Gaereme



Mina två stora svagheter här i livet, skräck och science fiction, blir som bäst då de blandas. Jag gillar humor också, och lyckas man få till blandningen, science fiction och humor, på ett bra sätt, då är det något som jag placerar där uppe i toppen.

Mina favoritfilmer, bland de som blandar humor och science fiction, är klassiska Det våras för rymden, eller Spaceballs, som den heter på anglosaxiska. Mel Brooks är ett geni. Han är väl snart död, så det kan vara på sin plats att hylla honom medan han lever, så han får njuta lite av kärleken till sin gärning.

Spaceballs/det våras för rymden, och det lite senare mästerverket Galaxyquest.

Med det i åtanke såg jag att killarna från zombiekomedin Shaun of the dead spelat in en ny film. På temat science fiction möter humor.

Klart att jag skulle se Paul, som filmen heter.



Paul. I bakgrunden är det Simon Pegg och Nick Frost



Det som gör science fiction så roligt, om det är roligt, är att det finns så mycket fyndiga saker att kritisera i de kända science fiction-filmerna. En av de roligaste hån mot scifi kom redan i filmen, Nu flyger vi ännu högre (Airplane 2). Där en panel med blinkande ljus får sin förklaring: detta är bara dekor. De fyller ingen funktion. Blinkande ljus i rymdskepp är det som visar att detta MÅSTE vara tekniskt. Stor humor. Bara jag skrattar.

Skräckgenren blir sällan lika bra då det ska göras narr av den. Scary Movie-filmerna i all ära, det är mer haschhumor i de filmerna, som typ Half baked eller Friday-serien, än skräck. Då är Shaun of the dead bättre, även om den inte så bra som jag skulle vilja att den var.

Bäst i den klassen, av de filmer jag kommer på, på rak arm är relativt nya Zombieland.

Men nu är det alltså science fiction och humorblandningen vi ska prata om. Paul!



Nördar...



Nå. Filmens handling är centrerad runt de två nördarna Graeme Willy (Simon Pegg) och Clive Gollings (Nick Frost). Clive är en science fictionförfattare och Graeme är den bästa polaren, och kanske illustratören som tecknar åt Clive. Jag kommer inte ihåg. Förlåt. Hur som helst är dessa två britter i USA för att besöka comic con, en science fictionmässa, som den vi brukar ha i sthlm, en gång om året. Där nördar och dårar, utklädda till orcher (ja, kolla bilden här ovanför, ni vet hur det ser ut), umgås och lever ut sina laster.

Efter den mässan ska de åka runt och beskåda alla kända UFO-platser i amerikat.

Det vill sig inte bättre än att de ser en bil krocka, och upptäcker att han som styrde bilen är en amerikaniserad slacker från en planet i Andromedagalaxen. Paul.

Det jag gillar med filmen är att den inte är hysterisk. Den är snäll. Den är trevlig, och den har fyndig humor. Det är inte en ny Galaxyquest, och på tal om just den filmen har Paul en "överaksning" som binder ihop filmerna på ett långsökt sätt - jag vet, det finns inga överraskningar kvar, speciellt inte om man följer IMDB-länken till Paul - men den är kul, om man älskar science fiction, och det gör jag.

En av filmens roligaste scener är då Paul, som inlåst på toaletten, hamnar i diskussion med en fundamental kristen person. Den dialogen är hysterisk!

Nå. Jag säger inget mer, för filmen är tillräckligt bra för att jag ska säga: se den, utan att jag måste lägga in en brasklapp. Gillar ni inte snälla filmer är det här ett dåligt val. Gillar ni bra och roliga filmer MÅSTE ni se den här filmen.

Skådisar bland andra i den här filmen: Seth Rogan gör Pauls röst. Paul är datoranimerad btw. Jason Bateman, från bland annat fantastiska filmen Juno och Hancock är med. Jane Lych är med, en kvinna som brukar vara med i roliga filmer (Talladega nights, 40 year old wirgin).

Ja, men så filmen då.

onsdag 25 januari 2012

Fettdieten. LCHF

En gubbe från Umeå sa en gång att det inte var drogerna som var farliga, det var snarare överdrifterna. På tal om överdrifter...




Nu ska jag en gång för alla förklara varför den här dieten är dålig. Jag kommer inte att göra det igen. Ni som inte håller med är helt enkelt hjärndöda.

Det handlar inte om det faktum att dieten funkar för somliga människor. Det handlar om miljöansvar. Då den metala lådbilen tillika forna slavägaren K Zytomierska får obegränsat med utrymme i ett program som bara blir sämre och sämre, kan jag inte låta bli att undra vad felet är. Hur kan man ge den kvinnan OBEGRÄNSAD taltid, samtidigt som hon avbryter folk då de pratar?

Nå. Miljöansvar. Det är den aspekten som betyder något, inte om någon jävla lat fiskmås inte klarar av att äta LAGOM, och röra sig mer. Världens befolkning ökar, och även om jag inte tror att vi kommer att dö svältdöden, som forskare påstod då vi närmade oss 3 miljarder människor, så inser jag att det kommer att utmana vår mathållning.

Men det här är ett faktum: för att få fram en matko måste vi ge denna kossa spannmål. Det spanmålet hade kunnat gå direkt till vår tallrik. Då hade vi kunnat ta till oss 100% av grödorna. Som det är nu tar vi tillvara på 10% ungefär. Klicka, kika. Alla som kan lite matte inser vad som är bäst - och varför.

Logiskt. Enkelt. Endast en egoist skulle hävda annat. Egoister som kanske äger slavar. För dylika lådbilar hjälper inte argument, även om de kommer med bildbevis. Att leva i vansinnets skugga måste vara otrolig skönt. Man slipper ju tänka.

Rent medicinskt finns ingen forskning som visar att denna diet är dålig. Inte ännu, det tar ju ungefär en livstid innan man kan komma med bevis på vad som händer med en människas kropp av en ny diet. Ateroskleros är dock något som många läkare jag pratat med misstänker kommer att bli ett resultat. Framtiden får utvisa.

tisdag 24 januari 2012

Siraj Runby Pub

Japp. Den i hela stockholmstrakten världsberömda Runbypuben, har gått och blivit indisk restaurang.*

Jag älskar indisk mat. Jag hade inte ätit indisk mat på kanske två år. Och så får jag en restaurang på gården. Det är ju rent ohemult vad tur jag har!

Maten är ok. Allt är inte klart - man kan inte beställa naanbröd ännu. Men det ska vara på g.

Mitt omdöme är att jag ska prova en gång till innan jag säger vad jag tycker. Det var gott, men jag vill prova två rätter till.

Det ända jag helt säkert vet är att det inte är Samrat of india. Men Samrat är extremt gott. Bor ni i närheten av Maria bangata ska ni äta där - om ni gillar indisk mat. Det ÄR en sylta. Men maten är magisk.

Ni som på något sätt uttrycker er så att jag blir upprörd, ni måste herpesdöden dö. Indisk mat är det nya svart! Sen flera år tillbaka.

(* det är sant, Runbypuben har fans över hela stan. Jag svär, de flesta som känner till Upplands Väsby har varit på Runbypuben - det säger en del om världens mentala tillstånd)

söndag 22 januari 2012

DVD Captain America - the First avenger





Jag ser ju på film så ofta som möjligheten ges. Jag älskar att trycka ner fläskröven i soffan och bara underhållas.

Och som man kanske har sett, om man läst här tidigare är det filmer med mycket overkliga saker som tilltalar mig mest, och är det någon superhjälte, ja, då står jag först i kön, några månader efter att filmen kommit ut på marknaden. Det är fullt att stressa!

Nu hyrde jag Captain America - the First avenger. Jag har aldrig varit ett större fan av just den här hjälten. Den gamla filmen, som fanns redan på 1980-talet såg jag, men jag kommer inte ihåg något om den. Var den bra? kanske. Jag vet att de gamla Spindelmannenfilmerna var ganska ruttna. Skit samma. I seriemediet träffade jag honom bara genom Hämnarna (Avengers), och där var han som bäst trist.

Nå. Jag hyrde alltså filmen, kollade på den, och vet ni vad? Den var bra!

Jag tar det från början. Skådespelarna i marvelfilmerna, är av det mer renommerade slaget. Tommy Lee Jones är med, och spelar en grinig general - vad annars? - Hugo Weaving från Matrix, V - for vendetta och Sagan om ringen, spelar skurken i filmen. Skurken är den tomatröda Red Skull, ledaren för brottssyndikatet Hydra, som i Marvels universum är en slags globaliserad maffia med övernaturliga inslag. Har ni sett Hellboy vet ni vad jag menar.

Det är fler halv och helkändisar i filmen, som regisserats av Joe Johnston, en gubbe som ligger bakom filmer som Jurasic park 3, Jumanji, The rocketeer och... Älskling jag krymtpe barnen.

Om man bortser från det, vilket inte är helt lätt, så är filmen underhållande och faktiskt jävligt rolig.

Handlingen utgår från Chris Evans, som spelar Captain America, som är en klen och sjuklig kille som aldrig ger sig. Han blir spöad och han backar aldrig. Anledningen är att han inte gillar mobbare. Hans största mål är att bli intagen i militären för att kunna strida mot nazisterna. Inte för att döda motståndarna, utan för att stoppa kriget.

Fint så! Efter några om och men träffar han vetenskapsmannen dr Abraham Erskine, spelad av Stanley Tucci, för mig mest känd från City akuten, och så skapas Captain America.

Jag säger inget mer. Handlingen går liksom rakt fram, och avslöjar man en sak, så förstår man allt som föregått detta.








Det är inte någon Oscarvinnare, eller så, men det är underhållande så det förslår. Filmen utspelar sig som ni förstår på under 1940-talet. Nazisterna jag nämnde... Och jag tycker att de har fått till känslan jävligt bra.

Ni kanske undrar om det inte är någon tjej med i filmen, jag har ju inte nämnt någon. Jodå. Det är kanske en eller två med. Hayley Atwell, en mycket söt tjej, har den kvinnliga huvudrollen. Men hennes insatts i handlingen är begränsad till att vara snygg och bra på att sikta med pistol. Mest verkar hon bara vara bra på att tråna efter vår hjälte. Inget att skriva till mamma om, således. Det är nog inte fröken Atwells fel fel, hon spelar trånande våp väldigt bra. Dock känns hennes karaktär mest som ett alibi. För vad, vet jag inte.

Som vanligt då det handlar om Marvel, slutar filmen med en teaser inför kommande Marvelfilm. Nu är det Avengers som är på g till maj i år. Det ser kul ut!

Tills dess är det här filmen att spana in. En påse chips, taco-dipp och någon att se filmen med, så är ni hemma!

Och ni behöver inte luta er mot mina ord allena. Toppraffel!

lördag 21 januari 2012

Drevet är ett luftslott - vad säger det om drevet...

Denna bild säger fan i mig allt. Tragiken!



Ok.Hur många gissar på att Juholt har tvingats bort från makten och avgår idag, upp med en hand!

Oj. Det var många.

Kan det verkligen vara så att ett drev, baserat på en lögn om att han fuskat sig till pengar han inte skulle ha kan fälla honom? En lögn alltså. Det var som sagt inte han som godkände att han skulle ha pengarna. Han hade inte låtit bli att skriva sin frus namn på ansökningen. Nej. Allt är pajkastning. Det som är så illa är att ingen har sagt stop. Ingen har i detta vansinne gått tillbaka till det där svinnet och konstaterat att drevet är ett luftslott.

Detta bör ställas mot det fakta att vår regering har tillåtit pensionärer att svältdöden dö. Men vi pratar om mustaschen.

Låt de som byggde landet gå i nedkissade blöjor, vi har något annat att skriva om. En gubbe som inte har gjort något fel i egentlig mening. Men försöken att sätta dit honom. Den som påstods ha förklarat reglerna glasklart för Juholt, han förklarade att han inte sagt nåt. De som pekade på regeringssajten för att visa att reglerna varit glasklara - de visade sig att ändringarna gjorts efter affären kommit ut... Ingen stannade till och reagerade på denna skandal. Ta reda på vem som gjorde det, är har ni en intressant fråga att ställa.

Den där bilaffären, som inte var en affär. Allt kom i så snabb takt, ingen ifrågasatte skiten. Alla var efterkritiska, men ingen tog på sig något ansvar. Det var bara: drevet funkar så.

Det är lite som att: men alla andra slog ju, varför skulle inte jag få slå då?

Den där "undersökningen" som kvasijournalisten Niklas Svensson gjorde visade vilken nivå det låg på. Då han blev ifrågasatt på twitter valde han att blockera de som var kritiska. Ja. Journalistiken i det här landet är fan i mig ett skämt.

För helvete. Låt er inte förledas. Jag mår så jävla dåligt av den här mobbingen. För det är mobbing, och den leds av Melin, Svensson och Helin.

Just det. Att hans fru hade gjort något fel var också ett problem. Nu ska vi alltså ta ansvar för vuxna människor. Då BÖR Reinfeldt avgå. Med tanke på hustruns förskingring av 20 miljoner. Men det var ju inte viktigt. Juholt hade fått ut 120 tusen kronor för mycket. Ska vi jämföra summan? Ska vi snacka brott? För helvete.

Men det är jävligt beklämmande att ingen sett igenom skiten. ÄR NI SINNESSJUKA? Är ni hur lättlurade som helst? Eller är det bara så att det endast är tidningarna som hörs? Är alla rörster tystade? Är det här början på 1984 på riktigt? Jag vet varken in eller ut. Att mobba en människa på grund av en lögn borde rendera fängelse eller dryga böter för de inblandade.

Vill ni fördjupa er? Gör det då. Svd. Svd2. Svd3. Svd4. Svd5. Svd6. Dn. Dn2. Dn3. Dn4. Dn5. Dn6. Ab. Ab2. Ab3. Ab4.

Han avgick. Jag hoppas att det är många som skäms nu. ab

Auberon - snart är det dags!

Jag kan inte riktigt beskriva känslan av att snart ha påbörjat det som ska bli det nya Auberon. Alltså, det är ju samma gamla band, det är bara en fräsch inriktning på musiken. Jag är en sådan person som gillar musik som inte är trygg. Jag älskar förvisso Yngwie Malmsteen, och han är väl lite som heavy metals version av AC/DC, men samtidigt tröttnar jag ofta på band som aldrig tillåter sig något nytt.

Auberon har aldrig spelat in samma skiva, eller demo. Första demon, Follow the blind, var ett försök till att låta Bay Area. Det var otight, ostrukturerat och naivt - man det fanns något som funkade. Andra demon, Insane, var det som visade bandets potential. Thrash med döden nära tillhands. Sången var varierad. Något saknades, givetvis, men det var ändå en jävligt bra demo.

Debutskivan, the Tale of black, är en spretande historia. Det beror väldigt mycket på låtskrivarsituationen. Den var ganska märklig. Utan att gå in på detaljer jag inte kommer ihåg, kan jag konstatera att det var fel medlemmar i bandet. All ära åt gitarristerna som båda hette Johan, men de var inte rätt personer. Leadgitarren var bajs. Kompgitarren var bajsigare. Basen var bajs.

Musiken har beskrivits som den felande länken mellan Hammerfall och Dissection, och det är väl inte helt fel, även om det är två band som jag verkligen inte lyssnar på alls nu för tiden. Dissection har gjort tre bra låtar. Hammerfall har gjort några godkända skivor. En annan rolig beskrivning var då jag läste att: så här ska heavy metal låta! Mörkt och hårt.



Ja. Jag förstår jämförelserna.

Ja. Det är kul att läsa vad folk tycker, då de tycker om en, inte lika kul då man blir hånad, av förklarliga skäl.

Ja. Det som var bra var sången. Men den var inte helt tight. Trummorna rockade. Det var alltså bara jag och Morgan som presterade.

Sen kom då mästerverket. Crossworld. Där stämde i princip allt. Och fördelningen var perfekt. Vi hade ingen bassist, men det har vi aldrig haft - förutom då min lillebror spelade i bandet. Det var awesome. Han kunde spela!

Det var ingen som hörde Crossworld, men de som hörde den gillade den. Det är 2000-talets bästa metalskiva. Helt klart. Min åsikt. Jante självdog just. höhö

Scum of the earth är den tvådelade demon som hade tre problem. Det största är att den officiella realesen är begåvad med en värdelös prestation av mig. Det andra problemet är låtarna. Det var bättre låtar på den demon som inte blev släppt - men de låtarna var i sin tur inte färdigskrivna. Epic fail. Det största problemet var dock medlemmarna. Vi hade en idiot på basen. Jag vet inte varför han var med i bandet, han kunde inte spela, och han sög på scenen. Och så då trummisen som efter sitt gästspel i Naglfar blev rockstjärna. Han var helt plötsligt chef över mitt band. Det funkade givetvis inte - ska man spela i ett band krävs respekt för alla medlemmar. Jag är pro respekt. Det fanns inte då.

Så, efter många om och men är vi då framme vid idag. Den nya trummisen är den trummis jag alltid letat efter. Jag älskar det intensiva, det galna, och det har Ibbe.

Om nån månad kommer ni att få höra vad jag menar. Detta kommer att krossa all annan dödsmetal i det här landet. Ödmjukhet kan dra åt helvetet.

fredag 20 januari 2012

Då allt annat misslyckas. Ta till kommunistspöket!




Egentligen talar detta klipp för sig själv. Men med tanke på att Reinfeldt pratar om vad V hette 1984, så kan vi ju prata om vad Reinfledt skrev i sin bok 1990-någongång. Välfärd = samhällets cancersvulst. Välfärdssjukan. Välfärdsdöden.

Det är som om Aleksander Solzjenitsyn fast utan hjärna, klass och kvalité.

Byt namn era galningar!

Den här nackspärren jag drog på mig i lördags. Kan den släppa? I år?

ah. Jag har googla gamla kompisar. Det är omöjligt att hitta folk som heter typ Andreas Johansson. Mitt tipps till er som heter Andreas Johansson är att lägga till ett mellannamn. Eller om du heter Anders Jonsson. Alltså, hur tänkte ni där. Gör som Ivar, han fick lägga till Lo. Både vackert och oförglömligt.

torsdag 19 januari 2012

Jag har ruttnat.

Mr mr




Just nu irriterar jag mig på allt som har med politik att göra. Inte för att jag är leds på att läsa om det. Men då jag skriver om det, måste jag upprepa mig i all oändlighet. Inkonsekvens hit, analysbrist dit, och ren jävla ondska överallt.

Klart att man ruttnar.

Jag satt och glodde på partiledardebatten igår. Jag fick se Jonas Sjöstedt äga meningsmotståndare efter meningsmotståndare. Ofta brukar jag sitta och svära åt att man väljer fel argument, eller att man inte visar konsekvensen av motståndarens ord, som väldigt ofta är halvsanningar.

Reinfeldt inledde med att bjussa på kommunistspöket. Det tog väl mindre än en minut innan han var där. Sjöstedts replik fick nog Reinfeldt att skita ner sig. Vi känner till och tar ansvar för vår osmickrande historia, ni skriver om eran... IN YOUR FACE!

Björklund fick en intellektuell smocka - du målar upp en falskt nidbild, och sen angriper du den lögnen... Björklund rodnade av skam. Lööv hade inte en chans att svara på killens kritik. Och den siste, KDaren, han var mest bara flummig. Å ena sidan var han emot vinsterna i privat vård,å andra sidan var det oklart var han stod i frågan. Och så vidare.

Man förväntar sig att kunna läsa något om det i tidningarna. Även om Reinfeldt ofta blir ägd i debatter, verkar ju ingen klara av att skriva det.

Föga förvånande handlade allt om Juholt, den stackars mobbade killen.

Aftonbladet skrev om honom (ab.ab2.ab3). Svd skrev om honom (svd.svd2. svd3), och DN skrev om honom (dn.dn2.dn3).

Alltså. Betänk: är det privatpersonen Juholt vi ska rösta på, eller den ideologi han representerar? Är det viktigare att den man väljer är snygg eller gör sig bra framför kameran, eller är det vad personen står för som är viktigt?

Ni har bara ett alternativ. Svarar ni fel blir ni av med rösträtten.

Ingen klarade av att skriva något om Sjöstedt. Förutom lite väl valda repliker från landsfadern, omskrivna så att han skulle framstå som begåvad. Det handlade om att V hette VpK då Jonas gick med i partiet. Det är ju hemskt? Med tanke på att utrikesministern är under förundersökning om folkmord... Städa framför egen dörr?

Det roliga med Jonas debatt var att han som första politiker sen Palme vågade prata om reformer som leder människan framåt, istället för bakåt.

Men, det är inte kul att läsa om sådant, eftersom att journalisterna, avlönade av valfri borgerlig tankesmedja?, inte klarar av att rapportera vad som verkligen hänt.

RÄTTELSE: SvD hade en artikel som inte handlade om Juholt. Det var där ungdomsförbundens ledare fick uttala sig angående vem/vad som var bäst/sämst i debatten. Det var också den mest informativa läsningen. Tack Pål Eggert för tippset! Artikeln.

***

Som avslutning kan jag bara säga att dagens läsning i SvD var bedrövlig. Ledaren påpekar att V är ett förbudsparti. De vill förbjuda vinster från vården. Dåligt? De vill också förbjuda sterilisering av transsexuella. Är man inte per definition MOT förbud om man vill tillåta folk att skaffa barn? Borgerlig logik...

Jag får förklara för den förvirrade skribenten vad Sjöstedt menade. Först, i angreppet mot MP är det deras rövslickande mot etablissemanget som gör deras miljöpolitik utarmad. Man kan inte vara FÖR skärpta miljökrav och samtidigt ge företag rätt att svinna och svina mer. Ok?

Om journalisten, eller vad han nu är, hade undersökt vilken miljöpolitik som var effektivast, då hade han sett att, oj, V är mest effektiva. Så var det med det.

Sen var det kritiken mot Björklund som Sjöstedt lade fram: att han inte pratar miljö. Svaret skulle vara att han är utbildningsminister. Jo, men han är OCKSÅ ledare för en värdelöst parti - de ska väl ha åsikter i fler frågor än skolfrågan? Jag tror att Daniel valde att vara korkad, för annars hade han inte haft nåt att skriva om.

Jag ruttnar.

onsdag 18 januari 2012

Jag måste be om ursäkt.

Allt jag har skrivit har varit fel. Jag inser det nu. Det är bättre att låta människor tvingas till förnedring, än att hjälpa dem.

Jag gillar också hur en viss snubbe med samma namn som mig, anser att det där med förnedring, det är ansvarsfullt. Det är bra skit!

Dessutom är det bättre att vi uppfostrar våra medmänniskor i skolan med betyg på omdöme, än att vi faktiskt lär dem nåt. Bra är också att våra skattepengar inte går till studenter som kommer från andra länder, eftersom att de INTE berikar våra skolor. Att ha avgifter på utbildningarna gör också att vi slipper de som har fel bakgrund. Det är bara win win. Vi måste även tillåta en viss rik klick att TA pengar från skattemedlen vi investerar i omsorg, skola och vård. Mycket bra.

Om jag hamnar i debatter med vänstern ska jag omgående dra upp kommunistkortet, eftersom att DET måste naglas fast vid dem. Att mina lagkamrater hejar på israels folkmord på det Palestinska folket är ett nödvändigt ont. Eller ont och ont. De är muslimer, Palestinierna. Och alla vet ju att muslimer inte bara startade andra världskriget (tillsammans med Stalien, Lenin, Marx och Jonas Sjöstedt), de är även ondskan själv.

Ja. Jag är numera en liberalkristen moderat med miljöaversion.

Eller också inte.

tisdag 17 januari 2012

Hedersproblematiken

Jag skrev om hedersmord, och slog något slags rekord. Både i antalet kommentarer (utan att jag själv bombat tråden med mina åsikter), samt trevligheten på dessa kommentarer. Det var förvisso högt till tak, men sånt gillar jag. Om den höga nivån följs av respekt för meningsmotståndaren.

Dessa kommentarer berikade mina egna åsikter, och vem är jag att klaga då? Dock. Mitt ställningstagande att hedersproblemet är en del av det patriarkala världsherraväldet, är inte helt problemfritt. Många håller inte med mig. Jag respekterar dem för det mesta, om det inte är rasister det handlar om. De förtjänar inte respekt. De förtjänar spott och sjukdomar. Debatten gick het på twitter, och jag följer ett par av de haverister som anser att Hedersproblemet inte alls har med det patriarkala att göra, det har med något annat att göra.

Inget märkligt i det. Om man bortser från att en del av dem anser att de har tolkningsföreträde, helt på grund av det hål de har mellan benen. Japp. Uttalade feminister och avlönade journalister säger alltså att fittan är det som avgör om du kan uttala dig i frågan. Jag vet inte om det beror på att de är kvinnor och just därför vet mer om förtryck än män, generellt sätt. Men, allvarligt, om man har den synen på det hela, då har man redan gett min tes rätt. Faktiskt.

Mer då.

Nima, killen som inte förstår sig på konsekvenser av borgerlig politik, ger sig själv tolkningsföreträde, får jag se som en helt vanlig dag på jobbet. Han har skrivit en bok i ämnet, och det renderar ju respekt av Sakine Madon och Dilsa Demirbag-Steen. Två dårar - två nyliberala äckel som aldrig skulle fördöma ett mord på en Palestinier, om en Israel var hotad. De är haverister, på samma sätt som de gamla Vpk-are som försvarade Stalin var, en gång i tiden.

Min egen ingångspunkt berörde jag i det tidigare inlägget. Jag var väldigt nära ett av de första hedersmorden i sverige. Jag träffade tjejen som blev mördad, just innan hon blev mördad. Jag var med då hennes mor besökte platsen där hennes dotter blev strypt.

Det var så satans smärtsamt att skåda. Den ohämmade sorgen, jag kunde inte hantera det. Jag var tvungen att undersöka vad som fick en människa att drivas till något liknande. Jag hade vänner från hela jorden då, innan jag flyttade från Umeå, och jag terroriserade dem alla, barn som förälder, men frågor och ännu flera frågor.

Sakta men säkert bildades en uppfattning om den kultur som lett till det svartaste av svart, för flickan och hennes familj. Först och främst steg mitt hat mot religioner till oanade höjder. Sen steg mitt hat mot våld lika högt. Hela tiden hade jag moderns gränslösa sorg i minnet. Hur kan en människa rättfärdiga att låta en annan människa känna sådan sorg? Jag tror att väldigt mycket av min förståelse för smärta kommer från den kvinnan och det öde som drabbade hennes dotter.

Det första jag insåg var att religionen inte var det primära bakom mordet. Jag insåg att det var samma mekanismer som riktigt svartsjuka och kontrollerande människor använde sig av, och de rättfärdigade det hela med olika floskler om att familjen är viktigast och så vidare. Dårar kan ALLTID rättfärdiga sina handlingar. Kolla bara på Breivik.

Jag såg också en annan sak. De som försvarade detta vansinne, för de finns, använde sig av samma resonemang som idioterna på twitter gjorde, de stal tolkningsföreträdet, eftersom att de minsann var närmare problemet än jag. Som om att en människa inte kan dra slutsatser av fakta. Kan man inte det? Ok. Vi lägger ner skolan. Vad fan ska vi med den till? Bara de som sett ett hav kan köra båtar. Bara de som fiskat kan laga fisk. Bara de som vandrat i berg kan åka skidor...

Jag hoppas att ni inser vilka jävla haverister ni är, och att ni förtjänar tinnitus i en månad.

Säger jag att jag har rätt i sak? Jodå. Annars skulle jag inte orka skriva. Men jag säger också att Pål, Jonte och alla andra som inte riktigt håller med mig, berikar mina kunskaper. Och, jag tar mig rätten att ändra mitt ställningstagande imorgon, om jag övertygas av motsatsen.

Dock, min kära bloggkollega Charlotte, har ett jobb som låter henne träffa kvinnor som drabbats av hedersproblematiken. Och som jag ser det, och som jag har skrivit det, är allt kvinnovåld en del av samma problematik. Oavsett härkomst. Oavsett religion.

Det är olika medel, men det är samma förtryck. Den gravt svartsjuke mannen, den hedersmördare som hämtar sitt rättfärdigande från religionen, de strider för samma sak. Kontroll. Rätten att äga sin kvinna. Jag skulle vilja påstå att dessa människor är sinnessjuka. Jag är övertygad om att det finns en diagnos som passar dem perfekt. Typ Missbruk, eller den ack så vanliga diagnosen bland rasister: dum i huvudet.

Det bör ha varit enklare att förtrycka kvinnan innan vi fick lagar. Att då stå och peka på saker som skedde för flera tusen år sen, och anse att DÄR HAR VI SVARET... Är ni hjärndöda?

Jag läste lite på nätet och såg att de två religioner som fanns i närheten av dessa hederskulturer var Islam och Judendom - givetvis skall kristendomen ha en skopa skit, men här lämnades de utanför, av någon märklig anledning. Nå. Jag såg också att ingen av dessa religioner stödjer hedersförtrycket.

Så snälla, kan vi inte gå vidare? Religion är sig en förtryckande instans. Tänk si, tänk så. Älska de, hata den.

Religion är vansinnigt. Men det är även de människor som tar sig friheten att utnämna sig själva till profeter i vissa frågor, speciellt om det beror på deras kön. Och SPECIELLT om det beror på deras kön. Idioter.

Då bör de ju inse att anledningen till att de kan känna igen sig, är för att DE OCKSÅ HAR DRABBATS AV DET PATRIARKALA FÖRTRYCKET.

Men den slutsatsen och analysen lyser med sin frånvaro.

Man kan läsa en av de andras åsikter här: dn.

måndag 16 januari 2012

Cannibal Corpse Torture-studiofilm.

Prutta.

Jag vill låta ordet leva fritt

Därför tänker jag sammanfatta det föregående blogginlägget om hedersmord. Alla kommentarer. De är lysande och samhällets lägsta element, rasistsvinen, är inte ens nästan med och förstör. Det gör att jag verkligen kan njuta mig igenom hårda ord.

Själv har jag haft fullt upp med musik, död och pina.

lördag 14 januari 2012

Hedersmord - en helt rövknullad fråga

Här vilar 180 kvinnor, som mördats på grund av sitt kön sen 2000, det var bara hedersmord men rasisterna räknar inte dem...



Jag har aldrig varit speciellt brydd av hedersfrågan, som rasister och borgerliga konservativa försöker elda på.

Först och främst för att de verkar tycka att det är helt ok om kvinnor blir mördade av andra än muslimer, och för det andra för att jag anser att våld mot kvinnor inte skall kategoriseras in i olika fack. Den som inte fattar att våldet är en del av det patriarkala förtrycket har helt enkelt valt den enkla utvägen. Den vägen som inte tar hänsyn till verkligheten eller fakta.

Mitt första möte med vansinnet - ett så kallat hedersmord - kom genom ett jobb jag hade. Jag fick träffa en tjej som två dagar senare blev mördad av sin bror och sin kusin. Det var en jävligt märklig känsla efteråt. Det var väl någon gång under år 1996, skulle jag tro, och jag var en jävligt arg ung man. Det var hat hit och det var hat dit. Hat mot orättvisor och förtryck.

Den här tjejen mördades för att hon levde sitt liv som alla andra, hon grät, skrattade och var otroligt pratsam. Våra bakgrunder kunde inte vara mer olika. Ändå minns jag att vi hade skitkul då vi pratade. Hon var nyfiken, hon var tuff, hon hade skin på näsan, som det heter.

Om jag någonsin fått för mig att skylla på religion då folk begått brott mot det sunda förnuftet, har jag varit snabb att lägga till: religionen utnyttjas av de som vill förtrycka folket för att de älskar makt. Det är ett faktum. Den som säger emot det kan sluts läsa. Ni är nämligen inte begåvade nog att tänka själva. Förmodligen har er "gud", om det så är Adolf Åkesson eller Jahve, sagt åt er vad ni ska tycka. Hjärntvättade, är en beskrivning på er.

Saken är den att även svenska kvinnor mördas av sina män. Tror ni mig inte? Då är ni duma i huvudet. Klicka och läs och klicka vidare. Men. Då svenska kvinnor mördas av sina män är det ingen som placerar dem i ett samhällsperspektiv. Då är det "våldet mot kvinnor". Det är inte: undersök vilken klass de mördade och mördarna tillhör. Begås det fler mord i de fattiga områdena än i de rika? Alla svar är självskrivna, ändå dras inga slutsatser. Är det så viktigt att demonisera en religion? Är det så svårt att inse att förtrycket har samma förnamn, oavsett i vilken världsdel eller stad de begås i?

Att prata om hedersmord är att föringa alla kvinnor som blir mördade. För alla blir det - med undantag för sinnessjuka - av hedersskäl, en heder som de konservativa gillar. Mördaren... Killen som blev dumpad. Stoltheten är sårad. Han ville äga kvinnan. Ingen annan ska få ha henne... Liketerna med de som får syra kastade i sina ansikten är uppenbara. Men ändå blundar rasisterna och de konservativa.

Att de förekommer mord på kvinnor i fattiga miljöer, eller miljöer där religion har en större inverkan än i samhället i stort, är inte något som skall läggas vid religionens fötter. Det ska ligga där det här hemma: vid kvinnoförtryckets fötter. Vi ska inte välja ut favoriter, vi skall komma tillrätta med det patriarkala våldet. Vi skall inte förminska mord, vi ska systematiskt utrota förtrycket som ger dem legitimitet. Vi ska inte börja kategorisera våldet, vi måste se till helheten, annars kommer vi aldrig tillrätta med problemet.

En sak till bara: de som påpekar, och har rätt i, att kvinnoförtrycket är större utanför sveriges gränser, kanske bör ha i åtanke att dessa länder är outvecklade på grund av våra krig och det förtryck vi stått bakom, situationen var likadan i sverige en gång i tiden. Vi har haft en kvinnokamp och utvecklats framåt. Argumentet mot eran rasism är alltså: under liknande omständigheter skulle deras patriarkala problematik se ut som vår. Vi har haft socialism. De har haft gud.

socialism - gud: 100 - 0.

Dra åt helvete era jävla bakåtsträvare.

torsdag 12 januari 2012

Hej, jag heter Annie Lööf

Tuuut tuuuut



Nu är det så här. Jag heter Annie Lööf och är ledare i ett parti som hatar facket.

Varför vi hatar facket är egentligen en motsägelse; vi gillar ju frihet, brukar vi säga, vad vi inte säger är att den frihet vi gillar är företagarnas friheter. Den enskilde individens frihet skiter vi fullkomligt i. Om den enskilde individen drabbas av vår politik använder vi oss av argumentet: enskilda fall, eftersom att vi inte vill visa hur negativ vår politik är för de utsatta människorna.

Idag skrev jag ett debattinlägg till den kommunistiska tidningen aftonbladet. Där skrev jag att banksparande inte får vara en klassfråga.

Jag tar givetvis inte hänsyn till att jag sitter i en regering som utförsäkrade över 12 000 människor förra året för att deras sjukdagar hade tagit slut - inte för att de blivit friska alltså. Att detta lett till ökat socialbidragsberoende blundar jag för, annars faller ju mitt argument. Man får inte ha tillgångar på banken om man kvittar ut statens pengar.

Om man inte är riskkapitalist alltså.

Så hur ska en människa som vi vill ta bort det fackliga skyddet för, klara av att spara, då vi sänker lönerna för ungdomar, och propagerar för sänkta ingångslöner för de som redan har det dåligt (sjuksköterskor bland andra)? Det går givetvis inte. Men om man trollar med orden, som Reinfledt brukar göra - alltså börja prata om ansvar och frihet - då kanske folk sväljer mitt skitsnack. Eller?

Den fria företagsamheten är viktigare än människan. Människan ska jobba så länge som möjligt och sen hamna på ett Caremaboende, där företagarna skall kunna blåsa dessa arma människor en gång till. För att de kan. och för att jag klickar gilla på det.

Sen kan vi ge bort 5,4 miljarder till av vår budget till restaurangbranschen med argumentet att det leder till flera jobb (hos en arbetsgivare som tvingar personalen att städa toaletter med tandborste och föraktar fackligt engagemang).

Då vi redan vet att det kommer att misslyckas - anledningen är givetvis att vi fått betydande pengar från en lobbyorganisation för att göra det - kommer jag med citatet: "Vi skapar förutsättningar för restaurangerna att öka marginalerna".

Det var en lögn. Jag vet. Men, bättre att jag säger det, än att jag påpekar att vi inte skapat några förutsättningar för de utsatta i samhället.

Tack för ordet // Annie Lööf.

onsdag 11 januari 2012

Lite nya bloggar att hålla koll på

öööh




Jag börjar med att säga: förlåt, den här bloggen skulle ha hamnat på blogglistan för länge sen. Vissa saker glömmer man. Mörk musik och litteratur möter era ögon. Stewe.

En blogg kommer att ryka snart. Men bara för att bloggerskans storasyster anser att jag förföljer henne. Lillasystern alltså. Stor humor. Om det inte vore för att människan tror det på riktigt. Jag gör det vid tillfälle. Idag är det cyanid som lockar mest.

Ah. En av sveriges mest begåvade bloggare, en tvättäkta haverist, har bytt adress. Kika på hans nya adress. Nymodernismen. Jag lovar: det är ALDRIG trist där. Jag älskar det! Med reservation för killens miljöhaveri. I den frågan är han bara dum. I alla andra frågor är det kul!

Politik. Gillart. Kaj Raving.

Sen då? Det kanske inte var någe mer? Nåja. Jag har inget mer att bjuda på just nu.

Idag är det mörkt

Inget ljus i sikte.

Konsum-stalinism revisited

Ibland skriver jag bara för jävla bra saker.

Som då jag skrev den här texten, som blir allt mer aktuell.

***

Alltså, jag läser ju en del andra bloggar, och ser att en sak som uppskattas hemsk mycket är dessa små löjliga ”utmaningar” som oftast innebär att man skall välja en skiva eller en bok eller vad fa-an som helst. Själva poängen är att man skall välja EN sak bland MÅNGA saker. Typ: om du skall till en öde ö för resten av ditt enfaldiga liv, vilka fem böcker/skivor (o.s.v.) skulle du ta med dig? Och vad har det förövrigt med Konsum att göra?




Glöm Godmorgon, snart är detta allt du kan välja på...


Jo, det är ju kul att delta i tanken och filosofera lite om vilken skiva och varför just den skivan. Men frågan är hypotetisk såtillvida att vi förmodligen inte kommer att utsättas för krig och just en cd-skiva skulle inte finnas bland det man prioriterar i det läget. Nuförtiden har vi Ipods eller dylikt, med plats för hur mycket information som helst. Nästan.

Nå, man begränsar sitt urval; bland många bra alster tvingas man välja ut ett fåtal. Men det är ok, det är en själv som gör valet. Frågan är vad man gör när man inte får göra valet själv. Kapitalismen är, i dess nuvarande form, en genomvidrig och rutten ideologi vars funktioner i stort går ut på att man måste slå ut någon för att själv vinna; ett slags socialdarwinism alltså, (för er som inte förstår: socialdarwinismen = fascismen). Dessutom är den protektionistisk, de som har mycket skyddas av reglerna som skapats av, föga förvånande, de som har mycket. Om man vill fördjupa sig i mina åsikter om högerpolitik finns fler inlägg här att ta del av. Det som är min poäng är att kapitalismen försvarare oftast använder argumentet MÅNGFALD och VALFRIHET som argument för deras fascism.





Jag tar ett exempel från detta land och denna by. Jag bor i skithålan Upplands Väsby, helt frivilligt bör tilläggas. Det finns ett så kallat centrum (läs köpcentrum/Galleria) i denna by som har för avsikt att konkurrera med de andra stockholmsförorternas dito. Det finns en ägare som bestämmer vad det skall vara för ”inriktning” på centrumet. En direkt följd av det är att butiken ”Väsby radio och tv”, numera: ”Väsby radio och tv & Skivdraken”, inte fick vara kvar i detta ”centrum” eftersom att de inte passade in. Enligt vem, kan man fråga sig? Jag vet inte. Ägaren är okänd, men det är oväsentligt, detta är inte en lokal företeelse. Har man lånat lite tid åt Naomi Klein och boken No logo vet man dessutom varför det händer.

Frågan nu är: vem fa-an har rätt att göra det valet åt mig? Varför fick inte jag vara en del av det? Det är inte demokratiskt, det finns de som anser att kapitalismen är demokratisk, jag anser att de som tycker det är hjärndöda; hur kan det vara demokratiskt att låta den som har mycket pengar bestämma över den som har lite pengar? Det kan omöjligt vara demokratiskt av uppenbara skäl (en människa, en röst). Det är idioti att påstå annat, faktiskt.

På samma sätt som en ansiktslös styrelse har rätten att bestämma vilka butiker som passar in i ett koncept som vi påtvingas leder det till en form av censur mot yttrandefriheten. Hur? Uppenbart säger jag. Först och främst är det innehållet i de butiker som förvägras en plats i valfritt köpcenter, som avgör om de skall få vara med i det semioffentliga utrymmet eller inte. Innehåll som anses opassande, i detta fall obskyr hårdrock och radio/tv/dvd-mm-apparater. Nu är alltså beslutet att jag inte får välja bland dessa varor. Varför Upplands Väsbys idiotiska centrumledning (som för övrigt tror att deras skitcentrum påminner om handelskvarteren i Milano…) har valt att förbjuda ovannämnda butik utrymme vet jag inte; information står ej till allmänheten att förfoga över i sann odemokratisk kapitalistisk anda. I andra fall är anledning tillexempel att vissa varumärken inte finns med i ett avtal; se på coca-cola som håller på att ta över all läskförsäljning med hjälp av mycket tveksamma metoder. Som alltid så funkar inte kapitalismen utan de protektionistiska elementen måste visa sina vidriga nyllen. Coca-cola förbjöd en massa kiosker att sälja ett konkurrerande märke med hotet: säljer ni det får ni inte sälja våra produkter. Produkten var de där fruktdryckerna som kom för nåt år sedan. Denna metod funkar bara på mindre kiosker eftersom större butiker inte är lika beroende av produkten. Demokrati enligt borgare. Idioti enligt alla som kan tänka.

I den version av kommunismen som den liberala och sossestyrda median ger oss är det stalinismen vi påtvingas, trotts att de flesta vänstersympatisörer tar avstånd från de dumheterna. Men ägarna till tidningarna/tv-stationerna behöver inte motivera sig eller hålla sig till sanningen; de har ingen att stå till svars inför eftersom att de tidningar som skulle kunna ge oss en annan version oftast inte ”passar in i utbudet” eller inte har en distributör med medel att sluta avtal med de stora kedjorna. Oftast beroende på Coca-colaexemplet jag nämnde här ovan. Den fria marknaden skyddar sina egna vinster och har ingen lust att granskas ingående. I slutändan blir våra val allt enklare att göra, det finns helt enkelt inga alternativ. Så nästa gång du handlar på konsum och försöker hitta dina Bonduellemajsburkar och bara hittar coops egna märke kanske du ska tänka efter innan alla våra val försvinner.

***

tisdag 10 januari 2012

Här tänkte jag skriva om härligt musik - men nu visar det sig att landet som saknar fattigdom har ökat vräkningen av barnfamiljer. Ingen musik således

Ni vet, borgarna, de som tar ansvar för landet. De som förfalskar historien, de som låter landsbyggarna ligga i nedpissade blöjor, de som försämrar skolresultatet in action (och skyller ifrån sig på sossarna), de som skänker någonstans bort emot 100 miljarder i rena vinster till riskkapitalföretag som inte betalar skatt i det här landet - eller ger oss nåt för pengarna...

Alliansen. Det gänget. Jag tror att de kallades Bloods i LA under 80-talet. Hänsynslösa typer. En del av dem tjänar pengar på mord och fördrivning.

Nu har det visat sig att en annat löfte de gav oss, att barn aldrig skulle behöva drabbas av vräkning, det var också lögn.

Nollvision heter det. Men det är lätt att SÄGA saker. Att göra saker är en helt annan sak. Och den här regeringen gör bara saker som leder till rika överklass. Inga reformer sipprar ner på samhällets svagaste. Det är liksom inte en slump att alla orättvisor ökat nu. ALLA orättvisor.

Det dogmatiska vansinnet som gör att vi säljer ut och privatiserar vinstdrivande företag bara för att ideologin säger det... Dogmatiskt vansinne, som sagt.

663 barn utan hem nu alltså. Ytterligare 2000 hotade. Nollvision är en sak i trafiken. Där kan man inte resa tillbaka i tiden och rädda människorna. Men det här KAN MAN HINDRA.

Jag gillar inte borgare. Men det kanske framgår här?

måndag 9 januari 2012

Minns.

Minnet är kort. För alla.

För mig. För dig.

Men kortast är det hos den som vill glömma.

Den som inte vill se världen eller elden.

Då blir minnet farligt.

De som valde att glömma hatet 1937, kan missa hatet idag. De som valde att glömma vansinnet 1938, missar gärna att det håller på att börja om.

Du minns. Jag minns.

Men förstår du konsekvenserna av att blunda?

Filmer, jag ser på filmer. Jag skriver lite om dem - och jag kan peka åt vilket håll ni ska titta om ni vill veta mer om filmer. Idag: film.

Ja. Jag ser på film ofta eftersom att det är trevligt. Jag gillar att förlora mig i en eller två timmar och bara segla iväg på fantasins hav.

Ibland skriver jag om det jag ser på, för att ger mänskligheten en hjälpande hand. Ibland läser jag om filmer, för att jag har sett just den filmen jag läser om, och vill veta mer, eller för att jag bara vill veta mer.

Vill jag veta mer då klickar jag mig till min favoritblogg om filmer, Toppraffel. Favoritblogg? Varför? För att killen skriver så jävla underhållande. Samt att jag vet på ett ungefär vad en trea eller en fyra betyder i verkligheten.

Så, all heder åt den bloggen som hjälper mig i mitt filmgrävande!

Vad har jag sett för filmer dårå?



Contagion. Bra skådisar. Bra story. Kommer ni ihåg den där filmen med Dustin Hoffman, om en stad som blir satt i karantän? Outbreak. En rafflande film med typiska inslag. Kärlekshistorien. Dramatiken runt botemedlet, och så vidare. Helt otroligt korkad, sett ur verklighetens synvinkel.

Nå. Med Outbreak i minnet är Contagion en förträfflig film. Den har exakt allt som Outbreak inte har. Realism, trovärdighet och... ja. Trovärdiga inslag av vår samtid. Det är helt enkelt ganska trovärdigt som scenario för en katastrof.

Det går inte att klaga på skådespelarna. Idel stabila namn som: Laurence Fishburne, Kate Winslet, Matt Damon med flera med flera.

Handlingen påminner om det förlopp som föregick fågelinfluensan och svininfluensan med den mediala hysterin. Skillnaden är givetvis att vi här blir serverad en riktigt dödlig sjukdom - inte en massmedial hotbild. Jag minns att jag satt och tänkte på dokumentärfilmer från vetenskapskanalerna, då de ska göra trovärdiga scenarier om diverse katastrofer.

Den här filmen har dock dramaturgin som de epadokumentärerna saknar. Den här filmen har också en jävligt obehaglig skärpa, den där realistiska ådran jag berättade om.

Samtidigt som filmen går framåt och vansinnet blir allt värre, får vi se hur sökande efter sjukdomens källa går vidare. Historien går alltså åt två håll. Kul!

Nå. Ska ni se en spännande film om sjukdomar, då är det här ett bra alternativ. Det är inte en skräckfilm. Som somliga påstår. Men den är underhållande.

Toppraffel säger: Detta.

***

The king's speach.

Jag ser monarkin som ett minnesmärke efter en odemokratisk och förtryckande vidrighet som står hand i hand med fascismen. Jag hatar skiten.

Hur som haver. Jag kan dock, som de flesta andra tänkande människor, se förbi sådant som titlar, då det handlar om människor. Den här filmen handlar i alla högsta grad om människor, människor med märkliga liv, för all del, men ändock människor.

Precis som i Contagion är det bra skådisar, men den här filmen vinner på ko om man ska välja vilka som är bäst. Colin Firth, Derek Jacobi, Guy Pearce och Geoffrey Rush är kvalité, lägger man därmed till Helena Bonham Carter blir det löjligt fantastiskt. Världens bästa kvinnliga skådis? Jag är helt övertygad. INGEN är bättre.

Handlingen är ganska enkel. Den äldre kungen kolar. Den äldste sonen tar över, och han är inte "kunglig" för fem öre, om man ska tolka filmen rätt. Problemet är att den yngre brodern har ett svårt talproblem då han ska tala inför folket. Han stammar. Vi får se några katastrofala ögonblick i den blivande kungens försökt till att hålla tal.

Colin Firth spelar alltså den stammande kungen in spe - alla vet ju att han till slut blir kung George VI - hertigen av York, av vänner kallad Berti. Det kan inte ses som en spoiler. Visst? Hans hustru, nuvarande drottningens mamma, som spelas av Helena Bonham Carter, hittar en talpedagog som försöker samarbeta med den blivande kungen.

Filmen drivs framåt av den varma skildringen av människorna. För bakom den rojalistiska fasaden är det trots allt människor det handlar om. Och, vet ni vad? Det är mycket trevligt. Tack vara skådespelarna och det faktum att handlingen tillåts vara långsam. Det ger tid till eftertanke. Det tillåter även filmen att vara rolig utan att vara tillgjord.

Låter det som att jag älskar filmen? Det gör jag inte. Den var skitbra. Men den största förtjänsten är att jag inte brukar se på dylika filmer. Allt känns lite fräschare då.

Min rekommendation är givetvis att se filmen.

Ivanhoe är med i filmen! Skådisen alltså. Klicka på länken här under för info.

Och vad säger Toppraffel?

***

söndag 8 januari 2012

2011 - ett satans jävla år.

Jag är inte bra på att dra tvära sträck i livet. Jag vill ha långa, övergående, sekvenser.

Men då jag funderar på året som kom att heta 2011 mår jag direkt illa.

Varför då? Det är inte på grund av musiken. Musiken var ok. Det var inget heligt år, ingen artist toppade sig själv och bara en artist lyckades motsvara mina högt ställda förväntningar. Machine Head. Den skivan står fortfarande på tillväxt. Lyssnar på den dagligen och är inte less. Ett band som gjorde en asbra skiva, men som inte lyckades förnya sig på ett tilltalande sätt? Symphony X. Jag älskar bandet. Jag har ALLT - eller hade, jag har fått tre skivor stulna - av bandet. Och jag gillar allt. Allt är bra. Men... Allt låter faktiskt likadant. Den senaste skivan är deras mörkaste, vilket är trevligt. Men de gjorde samma miss som Ayreon då Arjen gjorde sin dubbelskiva - för lite dynamik.








Opeth gjorde en mysskiva. Inte en: släng på en bra festplatta att öla till, utan en skiva att kontemplera till. Hårdrockssverige skrek unisont i skräck. Sen tvingade de sig att låtsas gilla skivan, eftersom att det ju är Opeth. Man kan ju inte tycka fel... Man måste klicka gilla på rätt trend.

Jag är helt säker på det. Opeth gjorde den skiva som Camel aldrig skulle ha kunnat göra.








Sen då? Deicide gjorde en asbra låt, och hade den på en skiva som var helt ok. Sen visar det sig att Glen Benton har rökt sig själv retarderad. Trist.

Musikmässigt var det alltså bra, trots allt. Även om det saknades topp. Det kom ingenting som fick mig att skrika rakt ut av eufori.

Men.

2011.

Politiskt.

Något som fick mig att skrika rakt ut var mardrömmen som utspelades i Norge, vansinnesdådet som utfördes av en norsk sverigedemokrat, killen ABB, hade nära kontakter med norska fp.

Rasismen. Den är snart på allas läppar. Det är helt ok att snacka om kamelryttare, eftersom att de inte är lika mycket värda som oss. Krigspropaganda in action. Det vi ser nu är samma sak som vi såg i USA 2001. Förminska fienden, förlöjliga fienden, så att ingen bryr sig om utrotar henne.

Nu var det bara det att ABB gav sig på fel folk. Han gav sig på människor som kämpar för rättvisa, jämlikhet och ett lika värde inför lagen. ABB hade en plan. En plan som sd klickar gilla på, i hemlighet.

Är det underligt att jag hatar det år som gick?

Då sverigedemokrater sitter och pratar om massinvandring, då har de ingen forskning att luta sig emot. De har inga seriösa siffror att ge oss. De har Affes statistik, och högerextrema rasistsajter som sprider sina lögner som inte har det minsta att göra med verkligheten. Visar man officiella sifror som klart och tydligt visar att högern står för det mesta terrorvåldet, då visar det en privat blogg där någon som kanske kallar sig Goebbels, eller något liknande. Att de sedan blir förnärmade om man kallar dem nazist är helt klart det roligaste av det tråkigaste - tar man internetnicken efter en nazistisk massmördare, ja. Då har man liksom lämnat walk over på den.

Jag brukar sitta och önska att rasisterna ska ta sina egna liv, bland annat här i bloggen och på twitter. De blir givetvis förnärmade - huuuuur kan man vara så elak.

Ja. Om man satt sig i den båten som styr hatet framåt, då får man fan finna sig i att bli hatade. Rasisterna gör ett stort nummer av hur synd om dem sjävla det är. För att de blir hatade. Lägg ner näthatet.

Jag tror att alla människor förstår att man MÅSTE hata de som sparkar neråt. De som mobbar. De som försöker belägga oskyldiga människor med skuld. Hur långt är det från att förbjuda en viss kultur, till att tatuera in siffror på armarna...

Jag vet att det är nära till martyrskapet för rasisterna. Men att tro att man kan klättra upp på korset bara för att folk kraftfullt fördömer rasismen, det är humor. Stor jävla satans humor. Som man tyvärr inte kan skratta åt eftersom att det är så infantilt. Jag skrev om rasisterna rätt mycket i somras och fick hit lite anonyma dårar bland mina kommentarer. Jag tar bort anonyma kommentarer. Fega rasister ska inte ha något utrymme. Alls.

Så här är det: de som inte står upp för de drabbade, oavsett vilka de är. De som skiter i att ALL forskning visar att orättvisor och rasism kommer från ekonomiska orättvisor - klassamhället, ni har inget här att göra. Någonsin.

Allt snack om kultur och religion är bara förtäckt rasism. Var inte idioter. Låt inte 2011 ha passerat obemärkt. Lär er av det vidrigaste året sen jag föddes.

Så rasister. Ni får 2011 av mig. Men. Kommer era vidriga fingrar emellan en gång till blir ni av med dem.

Borgerlighet. Carema är konsekvensen. Tänk på det.

2012 började bra. Jonas Sjöstedt som ny ordförande. DET är bra skit. Han ska ta debatten med rasisten.

fredag 6 januari 2012

Idag: två rätt och lite självkritik

Först och främst: alltså. Jag såg hela matchen, för en gångs skull. Jag brukar stänga av matcher då jag blir för trött, men i natt såg jag allt utom snacket mellan perioderna. Då försökte jag somna, men det gick inte.

Jag var skeptisk. Juniorkronorna förde spelet hela matchen, de ägde, men de var otroligt slarviga i sina avslut, och ibland var deras jobb bakåt nästan lite för bra, så att säga. Allt var bra utom avsluten helt enkelt.

Då brukar motståndarna, som oftast är Kanada, avgöra med ett skitmål. Men... Målvakten i sverige darrade aldrig. Säker som ett kassaskåp, och då den ryska chansen, som skulle ha blivit mål i vanliga kom, då plockade han pucken som om det vore en chokladkaka på ett fat-camp. Så att säga. Typ. Ja.





Målet. Det var hur klockrent som helst. Och det gjordes av en kille som kanske inte är pursvensk, som rasister och äckliga borgare brukar uttrycka det - kanske var det vad som behövdes? Vi vann. Jag är nöjd. Zibanejad FTW!

(dn.dn2.dn3. svd. svd2)

***

Jonas Sjösted är ny ordförande för V.



Ordförande Sjöstedt



ÄNTLIGEN!

Uppdaterat:

Valet av Sjöstedt är så rätt. Av många anledningar. En är hans ödmjukhet inför både meningsfränder och meningsmotståndare. Min raka motsatts skulle man kunna säga. Jag tror inte heller att borgar media kommer att kunna nagla fast kommuniststämpeln lika enkelt. Av två anledningar, han är inte Ohly, och han har skrivit utförligt i sin bok om makarna från Masthugget, Masthugget - Moskva - Madrid. Den har jag läst. Sen är killen omnipotent, mycket kunnig inom de flesta områden. Som Ohly, men utan det filter som gjorde att vad Ohly än sa, hörde folk bara: Pol Pot, Stalin...

Jag är nöjd! Helst hade jag haft två ledare. Och kvinnan skulle vara Josefin Brik. Det sa jag då valet 2010 var avgjort.
(ab. ab2. dn. dn2. svd. svd2)

***

Igår började jag alltså sjunga på Auberons nya låtar. Det lät som jag förväntade mig, åt helvete. Men det är första gången jag får tid att lägga sången ordentligt. Då vi spelade in Scum Of the Earth, fick jag tre timmar på mig. Oförberedd. Det låter ju som att jag har exakt ingen kraft alls i rösten.




För länge länge sedan, i en galax långt härifrån



Som nu alltså, men, till skillnad från det mentala haveri som ledde till att jag inte fick göra om sången då, är det nu en helt annan situation. Nu har jag hur lång tid som helst på mig.

Jag är med andra ord: nöjd.

Ett guld, en guldgubbe och lite jävla metal!

Livet leker idag. Jag får passa på att njuta! aaaaaaaaaaaa

torsdag 5 januari 2012

Om allt klaffar

En uppföljare på g



Så börjar jag sjunga på nya Auberonlåtar idag.

Fy fan vad hårt!

tisdag 3 januari 2012

Film: Så jävla metal - att det kan gå en hel film utan att någon drar rätt slutsatts. SKANDAL!

Filmen



sverige är ett fantastiskt musikland. Faktiskt. Jag kommer inte ihåg när eller var jag läste det första gången, men bland annat i boken av Ozzy läste jag det igen: Led Zeppelin bildades i sverige (eller skandinavien) och där och då fick vi det som världen idag kallar hårdrock.

För att göra det mer lokalpatriotiskt än vad jag kommer att göra senare i texten - och det här får jag passa lite fint till mina umeåläsare, typ Allamago och co. som känner till Mogg - en av medlemmarna i Umeanska Angel, Johannes, har jag för mig, visade ett tidningsklipp (eller så berättade han det bara): kontentan var i alla fall att bandet Mogg varit i USA och spelat. De spelade i LA. Recensionen kommenterade deras galna, aldrig förr skådade stil: trasiga jeans, topperade frisyrer... Ja. Ni hör ju. 80-talet kan spåras till Umeå. Inte så konstigt. Umeå är top of the line!

Det åt sidan. Jag såg alltså filmen Så jävla metal. Den var jävligt underhållande. Inte för att det var några nyheter, det fanns saker jag inte visste, men filmens styrka är den genuina kärleken till hårdrock. Vi får följa med från November, Neon Rose och gubbarna, till mina hemtrakter i Upplands Väsby, där landets bästa hårdrock har skapats - av de band som är med i filmen alltså - för att sedan gå vidare till death metal. Den musikscenen är väl mest nostalgisk att få en inblick i. Jag övergav den vid tiden för den spelning som Fredrik Strage nämner. Typ, i alla fall nåt år senare. Death metal ska vara influerat av Floridagrupperna. Svensk death metal, stockholmssoundet, suger bajskuk.

Vi får ta del av In Flames och Göteborgsscenen också.

Men kan givetvis ha åsikter om de band som representerar det svenska undret, det går inte att göra alla nöjda. Men det som stör mig, då jag sett filmen, är att alla konstaterat att: fan, sverige är ett riktigt rikt musikland! Alla inser att tillgången till replokaler och musikskolor, har varit avgörande.

Ingen inser att vi kan tacka socialismen. Det har aldrig varit en fråga som moderater eller andra borgare brytt sig om. Gratis? Skjut skiten. De ska minsann inte betala skatt åt folk som inte jobbar och så vidare och så vidare. Nej. Gillar ni hårdrock från sverige SKA ni tacka sossarna. Ni vet, det partiet som den där Juholt representerar.

Den enda roliga kommentaren om varför vi har ett så bra musikliv här var denna: det är så satans tråkigt här. Det är också sant. Men vi hade inte kunnat spela musiken om vi inte haft ungdomsgårdarna.

Med det sagt: filmen är underhållande. Den har tre scener från Upplands Väsby. En av scenerna är till och med tagna utanför sovrumsfönstret.

Det finns alltså många orsaker till att se filmen. Inte bara för att det handlar om hårdrock.

Vill ni läsa mer om filmen? Toppraffel, kompis!

Dagens lästips

kommer från Marmeladkungen.

En skön novell från verklighetens baksida.

Läs!

Att skita ner sig till musik

Jag har så mycket att göra att jag numera skiter konstant. Inte som Peter, som bajsade på sig då han hörde ett skämt.

Ni vet.

HAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAAHAHAHAH *plutt*

Psykos.

Auberon börjar denna vecka med tre tester innan demon. Som vi har kämpat. Mot oss själva mest. Men vi håller på att vinna. Vi har snart mördat oss.

Det är bara en låt jag ska sätta mig ner med. Efter att jag har bajsat. Och postat det här. Så är det.

Nu är det vinter. Dags att bli arbetslös.

måndag 2 januari 2012

(förra) Årets musiker: J D

J D



ÄR INGEN MINDRE ÄN JOEY DEMAIO, för att han agerade facklig ombud åt de som inte fick sin lön efter att ha slavat åt några näriga jävlar, utan skrupler. Vinsten skall tydligen betalas av ungdomen. Man kan ju tro att centerpartiet har ett finger med uppe i röven.

Så, Joey, du har en kvinnosyn som hör hemma "för länge länge sedan, i en galax långt härifrån". Men, då du tar ett sådan ansvar, då växer du i mina ögon. Du är ju inte så lång, så det kan behövas.

Så vilken Manowarlåt skall vi fira med?





Från en av... det här tar nästan emot, mina favoritskivor.

söndag 1 januari 2012

Lånaren Arrietty

Jag har sett det mesta som går att se av studio Ghiblis filmer. Har de släppts på svenska har jag garanterat sett det. Har det bara kommit på engelska (jag kan inte japanska) då har jag kanske sett dem.

Hur som haver. Det går en film på bio just nu som heter det jag skrev här ovan. Lånaren Arrietty. Den här filmen har varit ute i asien i mer än ett år, så jag har verkligen sett fram emot den. Till stor del beroende på att min dotter är världens största Ghiblifan. Eller, dottern gillar det mesta, men hon har inte ogillat någon av de Ghiblifilmer som varit lite fantasyaktiga.

Nu för tiden är jag ju ensam med dottern på helgerna, eftersom att modern sover (nattjobb). Man får försöka hitta på saker att göra under sovtiden. Bio verkade perfekt.

Nu är det så att Ghiblifilmerna ganska ofta behandlar jobbiga ämnen. Är det inte miljöförstöring (Mononoke) jordens stundande undergång (Nasusicaa), eller något så hjärtslitande som två barn som försöker överleva i krig (Eldflugornas grav) - eller kanske bara att växa upp? - ja, de ämnen som Ghibli tar upp berör.

Den här gången är det en sjuk pojke som ska få tillbringa en vecka hos en släkting, då hans mor är bortrest.




Ghiblis filmer är alltid vackra att beskåda


Där bor även en familj lånare, ett småfolk som använder sig av skräp som människan tappar. Typ nålar, och sånt.

Familjen har en hysterisk och ganska irriterande mamma, en pappa som är fullfjädrad lånare, samt den 14-åriga Arrietty, som ska börja på sina lånardagar då pojken Sho, han som är hjärtsjuk, kommer till gården och ser henne.

Det är början på filmen. Arriettys familj blir förfärade då de får höra att hon blivit sedd, och de måste börja leta efter ett nytt hem.

Underhållande så klart. Spännande på ett gulligt sätt, som de flesta av Ghiblis filmer.

Men tydligen var även den elake tanten i huset skrämmande, för dottern fick panik och krävde att vi skulle gå ifrån bion innan den var slut.

Jag fick alltså inte se slutet, då jag sökte efter dotterns kläder i kolsvart. Dottern såg dock klart filmen efter att ha lugnat sig några sekunder... Rättvisan i det?

Hur som helst. Ghibli betyder kvalité. Det betyder även ofta snälla historier. Tänk Totoro och Ponyo. Sådana historier kan vara tråkiga, men jag gillar det som kan tyckas vara tråkigt. Det måste inte vara hotbilder i varje scen.






Det kan räcka med fantastiska bilder och en fin berättelse.

Och det är exakt vad det här är. Ghibli har inte förbrukat sitt förtroende för mig ännu. Och jag vet ju att det är fler filmer på g i år. Härligt!

Och... Toppraffel...

Nu kör vi - GO!

Det är ingen skillnad på denna dag, mot gårdagen, om man bortser från att den här dagen har ett nytt prefix.

2012.

Fuck jävla off 2011. Breivik. Jag säger bara det. ABB. Om jag någonsin träffar en människa som sympatiserar med denna mentala härdsmälta, då kommer JAG att begå mord. På riktigt. Hatet mot vansinnet är där det ska vara.

Nå. Dagens roligaste läsning var ändå denna. En lärare ville utbilda sina elever. Tidigare i år, framgår det i texten, hade han tagit med dem till en chokladfabrik. Eleverna hade gillat det och läraren hade antagligen bara de bästa intentioner då han valde att ta med dem på en resa till, till ett slakteri.





Reaktionen - hahahahahahaha


Eleverna gick i femman. Hur gammal man är i USA då man gå i femman har jag ingen aning om. Men det slutar i gråt, skrik, spyor och allmänt vansinne. För alla som vet hur köttslakt på löpande band ser ut är det knappast förvånande.

Jag rekommenderar boken Snabbmatslandet, ett mål för McWorld, av Eric Schlosser. Där inser ni att ni aldrig kommer att äta på McDonalds. Någonsin.

Ändå. Ett nytt år. Ok.

Kulturhatarna från rasistdemokraterna kommer att haverera vidare. De kommer att skita i att alla orättvisor föds ur vanligt hederligt klassförtryckspolitik - borgerlig politik helt enkelt. Rassarna kommer att skylla våldtäkter på olika afrikanska folk, de kommer att hylla något enskilt asiatiskt land som ENDA exemplet för att man kan blanda kulturer. De, rasisterna, är hjärndöda och förtjänar förakt, hat och spott. Jag är emot det. Jag är antirasist.

Och. Det är deras nya argument. Om man är antirasist, då är man emot svenskar.

...

Alltså, snälla någon... Om ni tänker på det sättet, ta då pipan i munnen och tryck av. Ni gör ingen nytta här. Era kroppar kan doneras till forskning. Det skulle vara bättre. Det vore ett steg i rätt riktning.

Nå. Musiken då? Jo. I år blir det musik för hela slanten. Det kan ni ger er fan på.

Tills dess:





2011 var året då Aftonbladet gick från att vara en S-tidning, till att vara en Neo-tidning. Överallt utom på kultursidorna. Kan man få köpa kultursidorna separat tack? De KAN skriva bra även på ledarsidrona. Men i resten av tidningen... Sopan Lena Melin? LÄGG NER!