torsdag 30 september 2010

En bild


Jag kan inte sluta skratta!

Pretty Maids

Tack vare ett par olika bloggar, bland annat en som skrivs av en tjej som heter Lisa, och en som skrivs av, vad jag har förståt, flera personer och den bloggen heter Tune of the day - har jag stött på Pretty Maids överallt. Eller i alla fall på deras bloggar.

Och i min egen vinylsamling...

Jag blev helt enkelt sugen på ett par av deras godbitar från skivan Red hot and heavy.

Here goes!







Samt hitten Back to back, live:





Som min sambo skulle ha sagt: 80-talet!

Extremismdevalvering in action, hur vi demoniserar humanismen i vår tid


Om man är intresserad av politik hör man på en gång vartåt det barkar i debatterna. Nu efter valet är det borgarna som lagt till sig en ny – tämligen idiotiskt och jävligt irriterande -argumentation. De har i allt större utsträckning börjat kalla vänsterpartiet för ett extremistiskt parti. Om man anser att det är extremistiskt att verka för jämlikhet, demokrati och rättvisa, då kanske de som lyssnar bör undersöka vad de som använder ordet ”extremist” egentligen står för själva. De har ju gett sig rätten att devalvera ett ord på det viset, då bör vi granska orsaken till att de tagit sig den friheten. Eller?


Jag är inte säker, men jag tror att det är helt enligt vanlig vansinnig högerlogik.

Kommer ni ihåg då finanskrisen bröt ut? Det tog en eller två dagar innan de borgerliga tankesmedjorna (väst-) världen över försökte lägga skulden på (suprise)… SOCIALISMEN. Just det, dessa nyliberala krigshetsare vars största dröm är en helt avreglerad marknad där det starkaste företaget har rätt att göra precis vad som helst, hittade sin svurne fiende, och sedan började de arbeta för att intala folk det orealistiska mantrat: de som försökt bromsa upp marknadens framfart skulle skuldbeläggas för dess kollaps. Vansinnig logik. Eller?


Jag vet inte om någon gick på det nyliberala skitsnacket. Jag tror dock att de flesta insåg att det var de som agerade på marknaden som var ansvariga för dess kollapps. Jag tror också att någon mer än jag såg att tillexempel Johan Norberg - författare till en bok som är helt motbevisad av Daniel Ankarloo - bytte titel från nyliberal till idéhistoriker tämligen omgående efter att finnanskrisen utbrutit. Det var inte en slump kan jag säga.

Det jag vill ha sagt med detta är att nu har högern börjat använda sig av den metoden mot Vänsterpartiet, de upprepar ett löjligt mantra, för att till slut få folk att gå på det. Frågan man kan ställa sig är varför? Svaret är busenkelt: man vill avdramatisera ordet extremist, för att kunna samarbeta med sd utan att behöva försvara det. Blir de kritiserad kan de med hela handen peka mot partiet som vill hjälpa alla sjuka och svaga som hamnat fel i samhället och säga: ”ni är också extremister”, då slipper de ta eget ansvar. Kan jag ha rätt? Jag är övertygad. Framtiden kommer att visa det. Vänta och se bara!

De riktiga extremisterna, sd, är emot människor från andra delar av världen, de anser att man inte ska få tro på vad man vill, eller klä sig hur som helst, åsikter som de i viss mån delar med högerregeringen (fp och deras nya klädkod, bland annat). De (sd) ljuger om hur mycket invandring kostar, eftersom att det är deras starkaste och således deras svagaste kort; ingen frågar vad det kostar att utbilda en svensk i skolan, det är svindyrt och skatten betalar allt (än så länge), men i fallet invandrare har många förmodligen redan en utbildning. De flesta invandrare arbetar och drar in skatt, det hoppar sd över, däför haltar deras siffror och retorik givetvis, eftersom att de ljuger; sd vill fokusera på en mindre problemgrupp och demonisera hela skiten - ungefär som högern nu arbetar mot vänsterpartiet. Jag vänder mig mot det faktum att man ser på människan som en prislapp. Det är ovärdigt.

Sd är extremister. De motarbetar människan, om de har fel ursprung. Det gör rasister och fascister. Västerpartiet vill ta bort rätten att missbruka skattepengar, vilket är extremistiskt, om man lägger nivån för vad som är extremism vid sina fotknölar. Släng lögner om planekonomi mot V, men det ändrar inte det faktum att människor dör på grund av högerpolitik. Vänsterpolitik i sverige skulle leda till mindre klyftor i samhället. Högerpolitik leder till saker som Klamydiabrevet - och vi pekar som sagt med hela handen åt andra hållet… Demokratin i sverige har i över 100 år motarbetats av m (allmän rösträtt motarbetade de, kvinnlig rösträtt motarbetade de, rätt till semester motarbetade de, osv osv, in absurdum), men de kan säga att ett parti som har haft ordet kommunist i namnet är värre, för att det funnits människor i andra länder som missbrukat makt. Hur rimligt är det?



Jobblinjen

Grattis sverige, en rasistisk regering och en devalverad extremist… Ni kommer att få skörda frukten av eran dumhet i form av ett sämre och mindre humanistiskt samhälle, frågan är om ni kommer att förstå det ens då. Ni kommer förmodligen att peka på sossarna och skrika Stalinism, utan att ens veta vad ni pratar om.

Grattis.

Grattis.

onsdag 29 september 2010

Viktigaste skivan, för mig that is - nr 7.

Vulgar display of fucking metal!




Pantera. ano 2000


Fan vad jag har kört fast i min lista över de tio viktigaste skivorna i mitt liv. Jag har stått och stampat på nr 7 jävligt länge nu (jag hoppade omedvetet över 7:an och gick direkt till 8:an) och funderat över: hur ska jag fundera?


Skivorna jag väljer mellan är två: Beneth the remains och A vulgar display of power - Sepultura och Pantera alltså.

Till slut blir det alltså Pantera jag ska skriva om. Jag skriver alltså live.

Jag hade gillat bandet sen heavy metalskivan Power metal, och uppskattade Cowboys from hell som satan, även om jag fördrog den föregående plattan ”Power metal”.




Kopöjkar från Hades.



A vulgar display ändrade på allting. Jag var inte särskilt förtjust i den svenska dödsmetalen som omusikaliska snorungar framförde på den tiden. Punk är inte bra bara för att det kallas death metal, eller dödsmetal. Pantera gjorde då en skiva som sopade dessa tveksamheter av banan så det förslog - hårdheten i låtar som ”This love”, ”Walk” och, tja, hela skivan, var thrashmetal, men de hade tagit ett befriande steg bort från den något inavlade bay-arescenen. En scen som gick på tomgång tack vara att band som Anthrax och Metallica, bland annat, ville bli så kommersiella som möjligt. Metallica skapade nu metal och Anthrax valde grunge. Idioter.

Pantera valde hardcore, med metalriff. Att de plundrade Exhorder på idéer är väl snarast att se som en god gärning då det bandet förmodligen helt glömts bort om inte texasborna funnits där. Eller kanske inte? Ni känner väl till Exhorder? Annars är det bara att söka upp och avnjuta, ni har en del bra musik att upptäcka. Grattis!

Pantera valde alltså att bli hårdare än de var tidigare. Och de vann på det. Fantastiska låtar, till och med balladerna var hårdare än allt på Metallicas svarta skiva. Gjorde man en djupdykning i texthäftet såg man ganska uppkäftig lyrik, oftast väldigt pubertal, så jag älskade det givetvis. Idag är jag mycket tveksam till deras hillbilly-romatik och deras något svajiga åsikter. Men på den tiden var ”This love” stenhårt för mig. En kärlekstext som var arg, oooooh.

Styrkan i bandet var Phills hysteriskt arga sång, och de läckra riff som den nu döda Dimebag spelade.



Killen fick tydligen 50 dollar för att bli fotad på det här sättet... Grattis?



Efterföljaren Far beyond driven var lite tristare enligt mig. The grerat southern trendkill gjorde att jag nästan tappade intresset helt för bandet – trots att skivan i sig är ganska bra - så då de ryckte upp sig och släppte sin bästa (!!!) skiva Reinventing the steel, var jag återigen helt lyrisk. De återuppfann verkligen stålet på den skivan.

Men de hade tydligen otroliga interna problem som jag inte bryr mig så mycket om. Det är stor tragik att de inte kunde hålla sams, men när klarar vuxna män av att bete sig som man får för sig att vuxna män ska bete sig?

För mig var i alla fall Vulgarskivan en riktig vitamininjektion i mitt eget musikutövande, samtidigt som det blev en återkommande festplatta att öla till. Kan man begär mer? Skivan är fortfarande bra, men jag föredrar deras sista släpp om jag skall lyssna på dem numera. Men då, i början av 90-talet, var det här thrashmetalens heliga gral, eftersom att mina favoriter allesammans valde att försöka bli smöriga. Det var bara Testament som klarade av att vända skutan i tid, av de stora thrashmetalgrupperna. Tack vare det är de jävligt kreddiga av så kallade viktiga människor än idag.

Av mig kan man få veta att Vulgar display of power är jävligt bra skit!

Mer Cthulhu-mys

Jag har lagt in ett par trevliga bilder på Cthulhu tidigare, här, för att det var roligt.

Nu har det kommit mer mys-Cthulhusaker.



Snygg!


Intresserad? Här...

tisdag 28 september 2010

Second opinion

Aaaah En sida som disikerar den borgerliga retoriken och dess lögner. Ni vet, det jag alltid pratar om. Här kan man läsa en sak om vinkling alt. sanningsförvridning.

http://www.second-opinion.se/

En newsmill utan Bonnier. Äntligen, skanderar han!

Här kan man läsa hur Expressen förvrider fakta runt bipolärdiagnoser. Allt för att få de sjuka att framstå som parasiter, eller? Det är inte hel enkelt, men båda sidor kommer till talls, vilket är mycket bra.

Jonas Sjöstedt for the win


Framtiden?



Jag har pratat mycket om V eftersom att jag ser det som mitt parti. En fråga jag har haft problem med är varför vi har tjatat om en kvinnlig ledare, jag tycker inte att vi ska ha en kvinlig ledare, jag tycker att vi ska ha två ledare, som miljöpartiet - en manlig och en kvinnlig. Det är deras bästa bidrag till politiken, deras politik är ju mer än bara något tveksam. Man kan, enligt mig, inte motarbeta människorätt bara för miljön. Utan människan har deras politik ingen mening. Miljön kommer att anpassa sig och gå vidare helt utan mänskliga minnen.


Skit i det, gör som Jonas har sagt och som jag brukar säga: ge oss två ledare. Josefin Brink och Jonas Sjöstedt är mina förslag. Jag andas morgonluft! Gårdagens ångest, som varat konstant sedan innan valet, har nu blåst bort, och trots att världen fortfarande ser ut som en mörk dröm, känner i alla fall jag hopp.

Fight the power!

Nu har även Jens Holm pratat om förnyelsen innom V.

måndag 27 september 2010

Chavez, propaganda...






Jag läste i aftonbladet om att Chavez håller på att bli av med makten i Venezuela. Vilket var en något märklig vinkling på artikeln Men ok, är man en idiot får man jobb som den som döper artiklar - helt klart. Det är bara att läsa valfri tidning för bevis.

Det dåliga han har gjort, det är med i artickeln... Han har tagit bort barbidockor och krävt att det skall finnas drag av urspungsbefolkningen på de dockor som säljs. Alltså, jag förstår att folkpartister, som ser frihet som någon endast storföretag skall gynnas av, klagar. Men detta är väl fan det bästa som hänt? Barbie är podofilisering av barn. Skjut skiten.

Vidare förbjöd han Cola zero. Det borde vi göra tills vi vet vilken skada de jävla ämnena som ersätter socker gör på oss. Men FP skriker: ondska. Och då är det ju så...

Han krävde att Toyota skulle tillverka bilar som man kunde köra med på landets urusla vägar. Annars skulle han köpa skiten av Kina. Typiskt kapitalistisk teknik. Inte alls värre än den skitteknik som Ikea och Wall Mart kör med då de vill få sina kunder att bjuda under varandra. Men, som ni vet, Chavez är någon slags vänstermänniska, och då är det dåligt... Grattis FP, ni har vunnit valet. Grattis sverige, ni förtjänar det. kapitalismen för bara kapitalister syssla med...

I slutet av texten kommer det faktiskt fram en del saker som kunde ha använts som avskräckande exempel Brottsligheten är katastrofal. Men det är helt klart värre om man inte får köpa en barbiedocka.

Själv vill jag vänta och se vad Chavez kan göra med landet. Vad FP än säger är det bättre nu än tidigare. Man har nästan kommit ifrån analfabetismen, och det finns en utveckling som går i rätt riktning. Dock inte ekonomin, så räkna med att enfaldiga borgare skall kritisera just den punkten, för att folket börjar få det bättre skall inte äventyra den gudomliga ekonomin...

DN skrev om valet.
Det har också second opinion gjort, för att väga upp DNs propaganda. Läs!

Vägen, film, bok och Omar


Jobbigt läge


Jag såg Vägen nu i halvhelgen jag hade med min vän Jonathan. Jag gillade boken hemskt mycket då jag läste den, jag rekommenderade den för mina vanliga läskamrater – läsningen tar givetvis sin platts i badkaret och/eller på pendeln – och ansåg att man helt enkelt var tvungen att läsa skiten.

Filmen var vad man kunde förvänta sig av en Hollywoodproduktion: de tog det bästa och gjorde allt för stora poängen av det, de valde ut bråkdelar av en relation och blåste upp den till enorma proportioner, sett till bokens handling. Jag gillar förvisso diskussionerna där de talar om att ta livet av sig, det är rått, det hade dock kunnat vara mer närgående, mer naket – råare. Hollywood, om du vill göra något halvdant.

En likhet med boken jag gillade var ångesten. Men jag gillar inte ångest, så jag var tvungen att ta en paus i filmen för att andas lite. En skillnad var att den starka relationen mellan far och son i filmen kommer lite i bakgrunden, i boken är den så påtaglig att det nästan gör ont. Speciellt som småbarnsfar kände jag att det var problematiskt att ta sig igenom alla partier med torra kinder.

Jag läste föresten att huvudrollsinnehavaren, Aragon, sa att han egentligen kända sig för sliten för att vara med i filmen. Tills han läst manuset. Då sa han: jag känner mig sliten, jag passar perfekt för denna film. MEN, han Aragon bjöd på ett anus-shot jag hade klarat mig utan. Till och med två.

Michael K Williams var med en kort snutt i rullen. Och genast kände jag kraften från The wire och drömde mig bort till en verklighet som är hemsk av en annan anledning, men det finns ingenting som säger emot att The wire är början på Vägen – man får ju aldrig reda på exakt vad som hänt med världen, bara att den är död eller döende. Vill man döda världen är girighet och korruption en ganska bra början.



Omar, aka Michael K Williams.




Läsvärd. Kort. Intensiv. Inget ställe för gamla gubbar...


Vill man se en bra film kan jag rekommendera Vägen. Vill man läsa en bra bok som kryper in under skinnet på en, då är Vägen ett jävligt bra val.

Vill ni bara ha bra sällskap passar Jojj utmärkt.

söndag 26 september 2010

Tid som varit


Joye Joy!

Stämning: svajig. Helgen, eller, det var inte helg utan onsdag till fredagsnatt, var fylld av trevligt sällskap och bra musik. Sällskapet var Jonathan, gitarrist i Auberon och musiken var Auberon. Jag visade vår nya musik för karln och tillsammans med Ibbe, trummisen, rockade vi Väsby av banan. Igen. Bra så långt alltså!



Ibb(e). Bra killar, dåligt valresultat


Kan ändå inte skaka av mig av det något ångestskapande valresultatet. Ett par skadeglada kommentarer kan man äta upp, men då man inser att skadeglädjen kommer av att man antagligen inte förstår vad den politik man röstat fram faktiskt leder till, sväljs den tveksamma glädjen med besk verklighet. Nu verkar det som att m slutat smyga med sin politik om jobblinjer, speciellt efter uttalanden om den löneutveckling de förespråkar (lägre löner = fler arbetstagare) kommit i öppen dager. Problemet är att folk inte fattar, någon annan förklaring finner jag inte till att man utsätter sig för risk till lönesänkning. De som ogillar skatter kanske skiter i låga löner. Men är inte det bara ett bevis på att man är en idiot - högre skatter betalar i alla fall för sig i form av skola, omsorg och vård - vad ger lägre löner, förutom ångest?

Rasismen ger jag inget för. Det är bara idioter som låter sig luras som går på skitsnacket. Jag KAN inte ta det på allvar.

Nu siktar jag på att bli pigg och aggressiv till veckan så att musiken och jobbet får utrymme. Strulet med min chef fortsätter. Han kan liksom inte erkänna att han förlorat. Svagt.

To hell!

Alien preq.

Alien är den senaste i raden av filmer jag gillar som blivit antastade av "prequel"-sjukan.

Nå, denna gång blev jag i alla fall intresserad av det jag läste. Ridley Scott, som gjorde den första filmen, har alltiså tagit upp någon slags kastad imaginär vante från James Cameron och hans Avatarfilm. Alien blir alltså 3d.

Men det var handlingen jag fastnade för. Om man läser på Unfilmable kan man se vad jag menar, men eftersom att jag vet hur lata människor kan vara, här kommer en kortkort version: Han nämner något om rymdmakarna, samt anledningen till att Alienmonstren är utformade som vapen - som för att utplåna en planet - och som alla förstår måste jag se denna film. Rymdarkitekter, gudar, monster... Jag är där. Sen kan jag ju bra på med att han sagt att den skall bli MÖRK och våldsam. Jag är så övertygad man kan bli.

onsdag 22 september 2010

Pop-up-pumpkin




Jorå. Min dotter gillar denna skiva. Jag måste alltså gömma den. 4 år plus vinyler går inte hand i hand.

Vinyler igen. H. Kul bokstav. Här har vi Helloween!

Nu kör vi på H.



Från soffan. Igen.

Hades har jag för mig var bra. Om det är sant vet jag dock inte. Det var ett tag sen... Som så många gånger. Jag måste fixa spelare.
Heir Apparent är bra amerikansk heavy metal. Queesnrÿchelåtande. Är det ett ord? Bra musik är det i vilket fall som helst! Bra sångare, vilket jag anser vara asviktigt.
Två samlingar...
Heathen, bra band som jag skrivit om tidigare. Mjukisthrash. Eller hård heavy metal. hehe
Heaven. Har ingen aning. Igen.
Heavens Gate och skivan Livin in hysteria är en av mina absoluta favoriter. Den är lätt en av världens bästa heavy metalskivor. Fuck, det är en av världens bästa skivor. Tyskt. Underbart. Love it.
Samling.
Helix. Tja, ölmusik.
Varför två doomsdaysnews? Jo, jag samlade på skivor, och den ena kan man vika upp, så jag köpte båda. Helloween är med. Scanner har en låt där som är ok. Nörd? Jag? You know it!





Tja. Vad ska man säga? hehe





Jorå, jag samlade på Helloween.





Och så gillar jag... HELLOWEEN.
Bildskivorna och 7'orna är någon annanstans...

Sen: Helstar. Amerikansk heavy metal. Ganska bra.
Holy Moses har bra trummis. Musiken är ok. Sångerskan är tuff.
Huricane har jag för mig är ok. Men jag skulle inte ge löften.

tisdag 21 september 2010

Vinylbacken. G.


Fotat i min fantastiska soffa.


Jag tar mig ett dopp i vinylsamlingen. Jag kör från G idag.

Gamacide, som inleder bokstaven, är ett uselt thrashband. Har jag för mig. Jag bestälde den från Dolores records, då de fanns, eftersom att det STOD att det var bra thrash. Rip-off!

Lite Gamma Ray följer. De jag har på vinyl, det finns några 7”:or också, men de är inte hemma i mitt hus.

Garry Moore. Trevlig snubbe. Ibland.

Giuffria… Fråga mig inte. Jag tror att den var extremt billig. Jag har öven för mig att den är extremt dålig. Men jag tar inte gift på det.

Gotham City, med sångaren som sen gick till Nocturnal Rites (Andreas Zackrisson alltså, han sjöng på de tre första skivorna). Bra men lite oslipad heavy metal. Charmigt är det i alla fall.

Glorys svarta skiva, Danger in this game, är mycket bra svensk Europe-influerad hårdrock. De blev dock sämre och sämre, och då gamla Yngwie/Maddisonsångaren Göran Edman tog över var de direkt tråkiga. Trots Edmans unika och härliga röst.

Gravestone är tysk heavy metal. 80-talshemligheter, de blev aldrig stora, men de släppte ett gäng bra skivor. Undrar om inte Hammerfall gjorde en cover på bandet. Jag kan ha fel.

Grim Reaper är svinbra engelsk heavy metal med en jävulskt bra sångare. Jag föredrar sista, Rock you to hell, men de två andra skivorna är bra de med. Rock you to hell är dock lysande och ett måste om man gillar heavy metal. "Did you always do what mama said, brush your teeth and go to bed – that way, it never worked for me". JÄÄÄÄ! Rebeller. Hehe

Guns ‘n’ roses… mja

Grinder kommer jag inte ihåg om de var bra. Kanske, kanske inte. Thrash tydligen. Om jag nu kunde få igång vinylspelaren…

Vad hända med...

Altavista?

Hur kommer det sig att den fantastiska Amigan bara försvan från marknaden?

Hur kunde ni rösta fram en rasistisk och människofientlig regering? Och hur kunde ni rösta på SD? Det finns bättr sätt att läsa problem på än att hata. Men det är klart, Dennis Lyxen från Step Forward sa en bra sak en gång: det är lättare att hata än att älska. Ni är simpla och ovärdiga människor.

Dennis, du är skylldig mig en Steep Forwardskiva. Jag fick aldrig en som tack för att jag gav dig kasseten med It is'n funny at all.

måndag 20 september 2010

Krossa skräcken, krossa Ask, krossa Bildt

Jag vaknade imorse med samma absurda och jobbiga känsla som man kan ha om man blivit dumpad eller om någon dött; jag vet att hoppet lever, men jag vet också att det kommer att ta lång tid innan en massa egoistiska människor inser vad de gjort för fel då de röstade fram en rasistisk regering. Det jag känner är inte ångest, det är snarare en känsla av att man lever lite utanför, man ser allt från ett annat håll än tidigare – surrealistiskt – lite som en utomkroppslig jävla astraldröm.


Det är inte förvånande. Jag röstar på det vänligaste alternativet i landet, på det parti som värnar för alla människor i samhället, oavsett vad de har mellan benen, vilken färd som klär dem eller vilken kyrka de går till, tillexempel, men ändå bemöts jag av argument som: massmördare, och så vidare. Det är dags att ta den kampen nu – jag brukar skrika om det, men nu är det fan allvar, nästa person som kallar mig massmördare eller förknippar kommunismen med Stalin, utan att nämna jämlikhet, rättvisa och kärlek, kommer att få plikta. Beatrice Ask ska inte få dra paralleller mellan mig och rasister, jag är den totala motsatsen till dessa rasister. Ska jag vara tvungen att, återigen, förklara för en som garanterat VET att jag inte är ondskefull, att mina viktigaste frågor är arbetsrätt och total jämlikhet?


Perfekt familj?


Hur kommer det sig att folk protesterar mot sexualitet? Jag skulle inte kunna bry mig mindre vem du ligger med, jag är smart nog att förstå att barn måste ha kärlek, inte en mamma och en pappa. Varför måste jag då gång på gång ställa motfrågan: ska vi ta ifrån ensamstående deras barn eftersom att idealmänniskan har två föräldrar med olika kön? Hur korkad kan en människa vara? Argumentet: de blir mobbade i skolan om de har homosexuella föräldrar är inte ett argument. Det är ju för helvete föräldrarna som ska förklara för sina barn att man inte förtrycker sin vänner. Uttrycket: bete dig som en vuxen måste vara det mest betydelselösa bevingade ord som finns. Vuxna har använt atombomber, bombmattor och napalm på människor. Gas och kemiska vapen…


Krossa kommunistskräcken, förklara att det handlar om socialistisk vänsterpolitik. NU!

Nästa gång

...kommer inte högern att kunna skylla på sossarna. Det ska bli intressant. Kan de föra politik på något annat sätt?

Nu har svenskarna, de satans okunniga idioterna, valt in rasister i riksdagen. Är det bra? Är ni nöjda med det? Hur tänkte ni?

Nå, valet är över. Nu ska jag vila. Och, ptja, bryta ihop lite.

Något att glädja sig över: ett socialistiskt (nåja) parti är fortfarande landets största parti.

Borgarna har inte egen majoritet, vilket borgar (hahahahaha) för en del flummerier.

Sov gott karater! Ni som röstade annat än rött: hoppas ni får ångest för det. Jag har det, tack så mycket.

söndag 19 september 2010

Enkilda fall

Som sagt: Reinfeldt sa om klamydiabrevet, att det var ett enskilt fall. My ass.

Tänk er de som inte kan uttrycka sig. De som inte orkar. Jag vet hur jävligt det är eftersom att jag levt mitt i ett av dessa tusentals ensilda fall.

Nu är ni alltså på väg att låta dessa inhumana äckel få sitta kvar? Förvånas inte om det blir mer våld på krogen då bittra människor försöker supa bort sorgen. Då hjälper det inte med fler poliser, de hjälper med en ansvarstagande politik. Den finns inte ens nästan nära högern. De har sin socialdarwinismen. Och vid tillfälle, sin kommunistskräck.

Sista chansen nu!

Idag gäller det. Rösta! Har ni redan röstat är det bra, har ni förtidsröstat på högern gå det att ändra sig. Det är enda sättet att få ändra sin röst, faktiskt.



Politiken har vi väl koll på? Även om det finns de som tror att bara för att m har bytt retorik så har de skaffat ny politik. Det är inte så. Skatter sänks fortfarande för de som har mest i högersverige.



En del säger att, jag gillar inte Mona. Det gör inte jag heller. Alternativen är dock sämre. Ingen på högersidan är ens nämnvärd, Björklund, den gamle arméräven. Maud, tillåt mig asgarva. Hägglund, overkligare människa får man leta efter. Furiren vet folk vad jag tycker om, falskare människa får man leta efter. Men ändock, det är inte personen man röstar på, det är politiken. Och S-politik är större än Mona.



Jag hörde att ung-vänster hade lurat en moderat att säga lite om deras planer inför nästa eventuella mandatperiod. LAS ryker. Så snacket om den svenska modellen och hur man ska försvara den, det är som sagt bara snack.



Använd nu hjärnan, med hjärnan kan man inse att den mest hjärtvänliga, mest humanistiska och ansvarstagande politik finns åt vänster. Rösta V.



Snacket om att rösta med hjärnan eller hjärtat är så dumt så att det inte finns. Ingen med hjärna undgår att se igenom högerns skitsnack. Skitsnack som: enskilda fall... Det finns ju ett par tusen av dem... Inga fler klamydiabrev!



Ta erat medborgerliga ansvar! Rösta regeringen till soptippen. Röstar ni på SD ska jag leta upp er och vriga örat av er, era rasistiska och egoistiska idioter. Men det gör ni givetvis inte. Eftersom att ni kan tänka.

lördag 18 september 2010

Äntligen!



Efter degraderin och förnedring. Efter stormar och kval, nu börjar den glamorösa div 1 hockeyn. Äntligen lite medgång! Jag tar ut segern i förskott.

fredag 17 september 2010

Fredagsmys

Jag fick starta dagen med migrän, som sedermera resulterade i en kaskadspya. Efter medicin och lite vila var jag, om inte fit for fight, i alla fall bättre. Längtan efter min två kvinnliga sambos, dotter samt kärring, fick mig att se fram emot kvällen! Här ska mysas, alt, tyckas synd om mig. Båda går bra.




Dottern, glad!


Musik:

Annihilator har gjort ett par bra låtar, de flesta ligger på skämtskivan Set the world on fire, en heavy metalskiva med båda pinsamma texter, samt fantastiska (och ibland skrattretande) låtar. Knight jumps queen… Braind Dance, förmodligen bästa låten på skivan. Den är både teknisk, svängig och berikad med dunderstörig lyrik. Sambom brukar fnissa åt KJQ samt baladen Phoenix rising. Jag med. Musiken är det dock som sagt inget fel på. Den är jävligt bra till och med.

Omen gjorde några roliga skivor, den här bytte jag till mig mot Metallicas svarta skiva, och att jag tycker att det bytet var bra för mig, säger inte mer än att jag inte gillade den skivan. Omen är det inget fel på. Primitiv amerikansk heavy metal. Trevlig till öl! Låten The axe man är en av världens roligaste. Det är ett band som kanske inte håller för avgudande, men de funkar helt klart som ett fredagsband.



Jag avslutar med en lite hårdare akt, Deicide, och den fantastiska skivan The stench of redemption. En skiva av ett band jag trodde hade passerat bäst före dag, för länge sedan. Hur bra som helst! Det är som att inte en enda skiva har släppts sen Once upon the cross, och inga av de fruktansvärda skitskivor däremellan någonsin torterat mitt smaksinne. Det kommer att bli en trevlig kväll!


Litteratur:




Som läsning ska jag försöka _försöka_ läsa fördigt Drömmarnas berg, en bok jag hållit på med i mer än två månader nu, men som jag inte kommit mer än 160 sidor i, på grund av det här. Funkar inte den sällsamma förLovecraftianska mysskräcken blir det politisk historia – om marijuana. Eric Schlosser skrev Snabbmatslandet, en bok jag ofta återkommer till, och som alla bör läsa. Den handlar om en snabbmatsfirma från USA med ett gult m i loggan. Den visar hela deras vidriga verksamhet, och jag lovar, man äter inte på m-se-donalds frivilligt efter det. Eh, jag brukar dock alltid lägga till: se inte filmen, om ni inte älskar Avril Lavigne (stavas?).

Boken jag nu pratar om heter Pengar som gräs, och jag trodde den skulle handla om nyliberalismen - med en tvist (sex, droger och svart arbetskraft, det luktade Federley!). Det var dock bara kul att se en lättläst och informativ bok om kriget mot knarket i USA. Jag återkommer med djupare analys om jag någonsin orkar läsa ut en bok i mitt liv igen.

Till det blir det kanske chips, dipp och läsk.

torsdag 16 september 2010

Klamydia

Jo, det är en tjej vars mamma drabbats av den borgerliga ondskan; sjukförsäkringar med regler skapade av Hitler himself...

Här har hon skrivit långt och tänkvärt.

Det är INTE rolig läsning.

Nu har nyheten letat sig ut i hela landet.
Bra!

Jag säger bara: tänk på de som inte kan skriva lika bra som den här lärarinnan. Tänk på de som inte vågar berätta. Tänk på de som inte har någon medial megafon.

Detta är högersverige, det som vi fick höra var vänsterpropaganda, senaste valet.

Dagens gärning

Nu har jag gjort min insats för demokratin. Jag har försökt. Jag har ansträngt mig, och det var inte en enda facebookgrupp inblandad.

En kul grej då man står och diskuterar med människor är att man får höra många argument man inte själv tänker på. Jag vet vilka frågor som jag anser vara de viktiga. Demokrati, i alla dess former: på arbetet, i hemmet, i samhället och så vidare. Inte i någon fråga är det högra alternativet godtaglig, den innebär utanförskap och förtryck av svagare grupper - alltid.

En fråga som är intressant och svår är den om fuskare (och då pratar vi om de som fuskar med bidrag och försäkringsfrågor, de som är sjuka): jag vet ju, eftersom att jag kan läsa, att antalet fuskare finns, med de är få. De finns. Vad ska man göra åt saken?

Borgarnas lösning är ju att straffa de som är sjuka på riktigt. Är det ens nästan bra? Kan man rättfärdiga att förnedra sjuka och behövande för att det finns ett fåtal idioter som utnyttjar systemet?

De, borgarna, har inte samma sätt att se på problemet då det gäller de som fuskar med skatter. Där är problemet: krångliga regler, snarare än medvetet fusk.

I siffror: fusk/slarv med försäkringar 20 miljarder kronor (varav häften är slarv). Skatter: 120 miljarder…

Det är ju inte så att man behöver vara smart för att se vilka som gynnas av högerpolitik. De starka. De rika. Det är antidemokratiskt.

Rösta rött, för demokratin.

tisdag 14 september 2010

Ursäkta...

Jag pallar inte att ha bilden på den där tjejen längst upp på bloggen. Det är fan vidrigt.

Jag tänkte skriva lite om politik, på ett bakvänt sätt.

En bra text av mig, inte ovanligt, men en text väl värd att läsa. Varning: den kräver mer än 10 i IQ att läsa.

Själv känner jag mig helt sänkt. Av allt, världen, livet och er som anser att högern är värd mer tid vid makten.

Jag brukar i vanliga fall skriva mycket om litteratur. Det är ett ämne som står mig nära och höll jag inte på med musik skulle jag bara lägga ner tid på böcker. Skriva och läsa.

Jag har inte klarat av att läsa en bok på flera månader. Anledningen stavas jobb. Eller snarare chef. Jag har aldrig haft problem med chefer, annat än de problem som alla med chef har. Inget ovanligt, inget hemskt, alla jobbar på tillsammans mot det gemensamma målet: vinst för mig och för företaget. Samarbete kallas det. Och jag är överdjävligt lojal av mig.

Nu senast handlade det om ett misstag som min chef gjort. Han behövde någon att skylla på, jag stod närmast tillhands. Felet vet helt och hållet hans eget, jag hade ingenting med ekonomin på företaget att göra, men eftersom att karln gjort fem liknande fel de senaste åren börjar det brinna i knutarna för honom. Även chefer kan få sparken, om de har någon ovanför sig.

Det ledde till trakasserier, det ledde till tre uppsägningar - alla givetvis felaktiga och således ogiltiga. Facket bara skrattade åt vansinnet. Inte jag. Jag har haft en sådan satans ångest, med tanke på att våran regering gör allt för att krossa arbetsförsäkringen, och då familjesituationen ser ut som sådan att jag var den som drog in de flesta pengarna i familjen fick jag givetvis panik. A-kassan är inte ens i närheten av möjlig att leva på. Min sambo är inte värt ett öre enligt alliansen. Hon skall straffas för att hon tillhör den skara människor som lider av psykisk ohälsa, något som Maud Olofsson anser vara så dåligt att hon tqagit tag i problemet: hon vill ta bort möjligheten att bli sjukskriven på grund av psykologiska problem.

Fascism. Jag kan inte göra något åt saken. Vem kan det? Utöver de som skall prata varmt om vänsterpolitik, de som inte klarar av det då bonniervindarna blåser så hårt att ingen inser att sverige varit ett föregångsland i de flesta frågor som rör rättvisa och jämlikhet, samt gett en av de tryggaste välfärdssystem till medborgarna, i världen. Boken Jämlikhetsnaden visar vilket otroligt framgångsexempel sverige är, men det första som händer då den kommer på svenska är att svenskt näringsliv, denna gång i form av skattebetalarnas intresseorganisation, skickar sin vice vd på boken. Bränn den! Allt är vidrig propaganda, typ.

Nu var det forskning som pågått i 25 år och som basserades på fakta, allt givetvis offentligt - till skillnad från skattebetalarnas intrsseorganisations egna register...

En av författarna undrade hur det kom sig att en svensk i sverige var den första att försöka krossa den bild av sverige som något bra. Jag förstår det. Det måste vara jobbigt att få sin antites bevisad gång på gång. In your face. Tysta ner den, blev deras strategi, och en bok som sålt stora upplagor och skapat debatt jorden runt, nämns nästan inte i sverige. Tack bonnier. Ni har förstört möjligheten att ha ett demokratiskt samhälle, ett riktigt demokratiskt samhälle.

Och tills vidare kommer ingen att få läsa om böcker här, med undantag av den HPLovecraftbok som jag snart ska skriva om.

Jobbfrågan är löst, avhandlad och arkiverad. Jag fick pengar. Ganska mycket. Men ångesten består.

Rösta bort högern. NU!

Just nu vill jag bara stänga ögonen och drömma mig bort till en bättre värld. Kanske den kommer efter söndag.

Prostitution


Prostitution. Det finns de av er som gillar det.

Här kan ni läsa lite om hur bra tjejerna har det...

Dagens trams

Då jag har fastnat lite i den livsviktiga listan över mina (tio) most importante skivor, har jag funderat på vad som är grunden för att en skiva ska få vara med på listan. Det var liksom enkelt i början, då valde jag bara de uppenbart uppenbara, men då jag sagt att jag inte ska ta med mer än 10 skivor blir det helt plötsligt svårare. Lösningen kan vara att bryt mot reglerna. Det är jag ganska bra på att göra.

Jag är på skiva 7, oavsett om jag skrev 8 senast. Det är bara för att jag saknar koll. På mig själv. Och jag är för lat för att kolla upp sån skit. Googla is for suckers, jag bara gör.




Ibbe, håller ordning i samma studio där bilderna på mig är tagna. Goatsodomizersession, demo förra året. Nu är Aeon sugna på Ibbes trumtjänster. Killen kan slå!


På tal om Auberon så har jag lite nyheter: Jag och trummisen Ibbe, jammade iväg dimmorna en sen kväll i replokalen då vi fick besök av Icondemn-trummisen och en snubbe som tydligen jobbar åt Therion som ljudkiller – och så slår han tydligen på en baskagge lite nu och då – Sammy kallas han, han gillade Auberonmusiken så mycket att han vill spela in oss. Guuud vad trevligt! Vi är lätt hårdaste bandet i Stockholm, vilket inte är så svårt, eftersom att i s-holm finns det bara moderater och punkare.

Death metal! På riktigt.

Det var allt för nu.

Ge mig lite socker, bäbis.

måndag 13 september 2010

Valet mellan rött och blått - höger och vänster


Reinfeldt och den svenska modellen...

Det är så enkelt.

Det står mellan mångfald och elitism. Och det är enklare än så, mångfald betyder elitism, men elitism betyder bara elitism. Svårt? Då du har många individer kan du enkelt få fram alla möjliga människor (individer alltså) som berikar världen, i mångfalden kan du välja att leva.

I elitismens blå verklighet slås människor ut som inte klarar av den situation de hamnat i. Den situationen kan vara en arbetsskada. Då ska man tas om hand av samhället som gjort individen beroende av arbete. Elitismen tillåter inte det. De vill ha en så låg nivå på ersättning och trygghet att man tvingas förstöra sig ännu mer. Hur nu en människa som är trasig skall kunna konkurera på samma villkår som en HEL människa behöver ingen förklaring, det går inte. Alltså har du hot och helvete väntandes, om du inte har tur att låta bli att skada dig. För att ta ett exempel. Det är inte en slump att högern hatar facket.

Aftonbladet hade nyss en radda kändisar som svarat på frågan om vilket parti de valt. Det säger ganska mycket att merparten av de som valt m sade: jag har ett företag och då passar deras politik. Alltså: skit i andra, det är DIG det handlar om. Skit i att det finns människor som, om ni kunnat läsa eller se på TV de senaste fyra åren, drabbas katastrofalt av allianspolitiken. De gör ju livet lättare för DIG. Elitism

Jag är för mångfalden eftersom att det är det rätta. Vi kan hjälpa våra medmänniskor, att då välja att inte göra det, för att det inte passar dig som företagare, gör dig ond, elak och jävlig. I mångfalden ryms elit och patrask. För vem är jag att döma? Jag vill bara se till att alla har förutsättningarna, hur ni använder dem skiter jag i, bara ni inte skadar någon, det bör vara en måttstock. För alla.

Välj. Slå ut människor (alliansen), eller hjälpa människor som BEHÖVER hjälp (V)?

Det är inte så svårt om man tänker på det.

Mona

Hon, S-ledaren har fått utstå en hatkampanj.

Jag undrar om ni har hjärna nog att se det.

Journalister på de onda tidningarna har börjat knorra.

Nå, ta erat ansvar, förkassta högeridioterna från makten. NU!

söndag 12 september 2010

Ner i backen igen. q till s(1)

Jag rotar vidare i den back jag har framför mig! Det var kul igår, då kanske det är kul idag också, vad vet jag? Fråga imorgon.




Queensrÿche...

Q. Jag har ruggigt många band på Q i min samling. På cd... Kanske 3? Queen, Queensrÿche och... quatro stagioni? Jag vet inte. På vinyl är det ett band. Men jag saknar en skiva, ser jag - märkligt. Jag vet att jag har den...




Lite mer skivor på R. Tuff bokstav för övrigt.


Rage är i och för sig inte så bra. De gör en bra låt på varje skiva, sen är resten utfyllnad. Tyvärr finns många sådana band.
Rainbow! I dessa Diotider är det bara att erkänna: jag älskar Rainbow med Dio. Anledning till att det är dubbletter är givetvis att de skivorna köptes antingen full eller då jag samlade på olika pressar. Men det var länge sen nu! Nostalgi! Record Heaven fick alla mina pengar från 16 till 20-år.
Ratt är ett fvoritband. Mörley Crüe, goddamn! Dock lider de av bristen på bra låtar, de låtar som är bra rockar fett. De andra, inte så mycket.
Return. Signerad. Samling. hahahahahaha Klockrent!
Riot är svinbra amerikanske heavy metal då den verkligen är bra.
Reptile smile, vad fan är det? Vad gör det i min samling? Är det bra? Jag har helt glömt denna skiva. Ska bli kul att återupptäcka!
Raven... Är mer roliga är bra. De hade sina stunder, men hockeyhjälmarna skrämde bort mig...
Bon Jovies sologitarrist, Richi Sambora gjorde en soloplatta. Som är bra. Bra AOR, eller vad det kallas. Snygg musik. Inte farlig, men bra till samlag.
Sen är det några samlingar och nåt band jag fan inte vet vad det är, igen.
Running Wild vet jag vad det är. Men här saknas det fyra skivor. Jag börjas misstänka möss i samlingen!





Detta är bara de S-skivor som var med i denna back. Det finns ganska många skivor på den bokstaven. Typ som M.
Savage, S.A.D.O och Savage Steel får dock se sig som mindre viktiga eftersom att Savatages Hall of the mountain king är en av världshisoriens bästa skivor! Fuck alla som inte håller med.

Nu får det vara nog med vinyl på ett par dagar, jag blir ju bara ledsen då jag inte får lyssna på skiten.

lördag 11 september 2010

Vinyl: n till p

En härlig lördag! Åter till vinylbacken.

Lite foton jag lyckats överföra från mobilen. För första gången någonsin. Bäva!


Backen står på köksbordet. Därav köksinteriören.

LA Guns längst fram. Man kanske skulle ändra...




Det var bara två skivor på N.

Nevermores Enemies of reality, är en av deras bästa skivor. Jag köpte den av Club Deströyer-Tobbe.
Nightmareskivan är en bra heavy metalskiva. Vill jag minnas.



Idel klassiker!

O, alltså. Obsessionskivan är hur bra som helst. Method to madness, nånting. Mike Vescera på sång här, han från Loudness och Yngwie bland andra.
Obituaryskivan är tillsammans med The end complete, deras bästa skivor och två av mina favoriter från den tiden.
Onslaughtskivan har en favoritsångare i Steve grimmet, från Grim Reaper. Favoritand! Speciellt tredje och sista skivan, Rock you to hell. aaah



Mer skivor, lite konstigheter...

P har både underbara klassiker och en del saker som jag glömt hur det låter...
Pagini, var det bra? Jag tror det. Jag vet inte... Paul DiAno... Poison... Picture var bra. Har jag för mig. heh
Phenomena var väl inte bäst, men de kommer jag ihåg.
Pink Cream 69 är ju hjältar. Här var det HelloweenDenis som sjöng. Och här sjöng han som en gud!
Pretty Maids. Inte deras bästa skivor, men det är bra skit ändock. Heavy metal på danskt vis.
Pantera, Power metal och Cowboys from hell. Två elitbra skivor! Power metal är klassisk Judas Priest, typ, med en 17-årig Anselmmo på sång. Och han sjunger asbra! Cobwoys... har hela världen hört.
Prophet är bra. Har jag för mig.

Gud vad kul med vinyl!

fredag 10 september 2010

Dream Theater


Mr Mike Portnoy


Trummisen i Dream Theater, Mike Portnoy, har hoppat av.

Det hade jag inte väntat mig. Jag är i chock, och undrar hur mycket av bandet som försvinner nu, influensmässigt. Portnoy har ju enligt egen utsago varit den som valt förband då de turnerat, och är det något som de varit bra på, utöver att ibland göra kanonskivor, är det att ha intressanta förband på sina turnéer. Att de vågar ta ett band som Ophet under vingarna säger en hel del, skulle jag vilja påstå!



Komplex? Vansinne? Genialitet!?!!


Förklaringen skall vara att Mike har haft roligare i sina sidoprojekt, de senaste året, än med Dream T., det är alltså inte så mycket att orda om.

Men jag saknar honom redan i bandet. Han är en av mina favorittrummisar, helt klart.

Skit händer, sen trillar du ner i det.

torsdag 9 september 2010

Jag och nätet

Alla egosurfar. Även jag. Jag skulle leta reda på en rolig bild på mig, men insåg än en gång att om man söker på mig hittar man bara bilder på Naglfar. Jag var med i bandet innan de hette Naglfar, det är liksom inget att hänga i julgranen. Jag blev kickad eftersom att jag tyckte musiken var dålig och inte orkade engagera mig, jag hade tre andra viktigare och bättre band (Disorge och Oberon (nu Auberon) samt ett namnlöst heavy metalband) att ägna mig åt. Ändå är det bara Naglfar man får läsa om då man söker på mitt namn.

Man kan även se de band jag varit med i på metal archives. Bewitched. Vad fan... Jag har aldrig ens varit i närheten av att vara med i det bandet. Jag var med i Guillotine, på en repning. Gills det? Det är i alla fall officiellt Vem fan kände till det och spred det vidare? Läskigt.

aja. Förlåt, jag slösade med er tid. Detta är fan inte ens ett i-landsproblem.

Men en bild hittade jag. Jag ser arg ut, lite som en gris.



mr Fredrik Degerström

Vinyl: L och M.

Vinyl-time

Jag och min nagellacks pundande flickvän har hållit på att sätta ihop hennes vinylspelare. I fem år. Det saknas en kabel och våra tummar verkar fastvuxna i respektive anus.

Jag har i alla fall tagit en tredjedel av min samling till hemmet. Jag tillbringade morgonen med att kika igenom den. Gud vad trevligt det kommer att bli!

Den back jag har framför mig börjar på L och inleds med LA Guns. Självbetitlad sak. Jag tror att köpte den efter att jag sett dem live som förband till Skid Row 91 eller 92. Kul spelning, gruppen är väl ok.

Lita Ford. Hennes sista trevliga skiva, vad jag vet. Dangerous curves, en kanonlåt! Mer kommer jag inte ihåg. Jävla avsaknad av vinylspelare…


Tuffaste metalbruden på 80-talet.


Liege Lord sen. Två skivor, Burn to my touch och Master control. Ett Crimson Glory Maideninspirerat amerikanskt band. Bra sång!



Liege Lord. Amerikansk metal då den är bra!


Sen har vi några Lizzy Bordenskivor. Loudness med gamla Obsession/Ynngwiesångaren Mike Vescera. Härliga tider!

Sen blir det bara bättre och bättre. Macalpine, Aldridge, Rock, Sarzos klassiske Project: driver. Macalpinesoloskivor. Tyska Mad Max, som jag skrivit om tidigare på blögg’n.

Malice, Mania, som jag också skrivit om(då jag skrev om tysk metal). Tyskt och underbart! Manowarsamlingen kan man bläddra förbi snabbt, för att landa på Marrilion, som jag inte ens vet om jag lyssnat på. Sen Megadeth, Metal Church, någon obskyr samlingsskiva, sen Metallica.

Meshuggah, följt av en ”metalguitars”, sen har vi underbara Mezzrow, Midas Touch och Mordreds bra skiva In this life, med hitten Falling away. Bra Fait no more-thrash. En samlingsskiva och en gigantisk Mötley Crüesamling avslutar bokstaven.



Till och med omslaget luktar Faith no more. Men detta var tidigare. Har jag för mig. Föregångare?


Är det underligt att man vill ha igång vinylspelaren? Alltså, N börjar med Nevermore och Nightmare (fransoserna). Guld!

Jag ska opperera bort tummen. Snart… Då jävlar skall här ölas och lyssnas.

onsdag 8 september 2010

Förljugenhet

Kan jag bevisa att borgarna, med m i spetsen, ljuger om sin politik?

Japp. Den enkla metoden är ju bara att visa konsekvensen av deras politik, om man säger en sak och resultatet blir det motsatta, då kan man säga att det är något murket i det danska kungariket – och i den svenska högerns ideologi.

Det finns ett tydligare sätt att visa det på. I vårat land, som blivit vidrigt blått, bedyrar moderaterna, fram för allt, att den svenska modellen är så nice att den inte kan bytas ut - den skall stå säker, trots att alla moderater före Reinfeldt gjort allt för att luckra upp den. Vad har då hänt? INGENTING! Eller: allting. Istället för att riskera motstånd på hemmaplan har de flyttat striden till eu där våra högerrepresentanter fortfarande bekämpar LAS, fack och skattebetald sjukvård. Alltså, ingen skillnad.

Kan det finnas en anledning till att de inte vågar föra deras riktiga politik på hemmaplan? Kan det finnas en anledning att a-kassorna blivit dyrast för de mest lågavlönande jobben (ca 400 för restaurangpersonal, 90 kr för akademiker och chefer)? Kan det finnas en anledning till att de som har det bäst i samhället har fått det ännu bättre medan sjuka och arbetslösa blivit rövknullade? Samma gamla skitpolitik.

Slutsatts är således: the more things change…





Och en låt på det.

tisdag 7 september 2010

Maud

Nu har jag hört hur arbetslösheten skall ordnas. Maud är en ovanligt ful kvinna i sina sämsta år, som leder ett av sveriges sämsta partier. Ctureplanspartiet. Jag hatar henne eftersom att hon inte kan debattera, hon bara jiddrar i 290 km i timmen. Argt så det förslår, men helt utan innehåll.

Hennes obegåvade, eller geniala, lösning på ungdomsarbetslösheten är att ta tryggheten från de äldre på arbetsmarknaden Då kommer nämligen, hux flux, alla jobb sverige saknar att dyka upp. De ungas hjärnor ska skapa de jobben.

ok

ridå...

På vilket företag då?

Hur många jobb skapas på detta sätt, Maud?

-Många.

hahahahhh Skrattet fastnar i halsen. Hon är så jävla dum. Och folk röstar på henne...

Ge regeringen sparken eller lid av eran idioti.

Och ja, jag skulle givetvis ogilla henne även om hon såg ut som en kvinnlig version av mig.

Tillägg: Om Maud hatar Lasse Ohly så mycket, vad är det hon hatar? Att han är för minskade klyftor i samhället? Att han vill bekämpa orättvisor? Att han vill sattsa på vård skola och omsorg? Maud, vad gör det dig till? Är du mot allt det där?

Vad gör det er som rösta på Maud till?

Döden i vardagen

Jimmy "Bam-bam" Danielsson har dött. Han dog efter en mcolycka i Umeå. Jag önskar inte liver ur någon, men har jag en relation med den som avlidit blir det givetvis jobbigt. Min relation till Jimmy var den ganska larviga relationen att han spelat i Björklöven. Alla som spelat i Björklöven är värd min kärlek, även om de gått till Saik. Nu är han alltså död.



Här jagas han av Saikare, i en bättre tid.


Aftonbladet pungar ut historien om Umeås Hockeysorg. Det stämmer nog. Han var ingen stjärna, men hjärtat var där det skulle. Det är inte flugskit.

Skit bajs och helvete, känns det som.



Det HÄR är våld då våld är snyggt. Och roligt! Länge leve allt roligt! Jag hittade inte målet han gjorde mot VIK, men det var ett av de snyggaste, av en kille som jag inte trodde kunde. Vacker konst!

Tankarna går givetvis till efterlämnade anhöriga.

en fin låt på det:

Idag: telefonmusik.

Kan man säga något om människan om man ser vad han eller hon har för musik i sin mobil?

Jag hoppas inte det...

Man hittar Stryper i min mobillur, tre låtar från To hell with the devil. Man hittar Aeons Bleeding the false. Två pinsamma skivor, om man läser texterna, men fantastiska musikepos. Aeon är det bästa death metalbandet från sverige just nu!




Tittar man vidare ser man senaste Gamma Ray, en samlingsskiva av Queensryche, nya Dark Tranquillity och en gammal Auberonmix jag slängt ihop (bestående av låtarna från Crossworld). Andra skivor man stöter på är senaste skivorna av Overkill och Heathen. De har gått varma i mina hörlurar. Nevermores nya skiva ligger där, inte lika välspelad, jag är för första gången sedan Dreaming neon black, lite besviken på en ny Nevermoreskiva, men jag ska lyssna igenom den lite mer för vidare utvärdering.



En skiva jag inte är besviken på är Machine Heads The blackening, som man också finner på telen. Samt Nocturnal Rites Afterlife, den bästa heavy metalskivan från det här landet, de tävlar med sig själva och skivan New world messiah om den titeln. Sen har jag, givetvis, kryddat med två Yngwieskivor, det går inte att ha musik tillgänglig utan lite Malmsteen. Skivorna är Facing the animal (den Japanska versionen, med hitten Casting pearls before the swine), där svänget är majestätiskt, och Alchemy, karlns bästa giv, enligt mig.

Jag är lite besviken på att jag inte fick platts med Laleh eller Anna T. Eller Kate Bush. Eller Sticky Fingaz… Eller Eminem… Eller vad fan som helst. Jag lyssnar gärna på musik jag inte brukar lyssna på, för att det inte bara ska bli Yngwie och Kai Hansen.

Det är dock förvånansvärt lite death metal. Jag brukar alltid ha en Cannibal Corpseskiva nerladdad, men inte just nu. Jag lutar dock åt att trycka in Vile vid tillfälle.

Jag måste säga att jag gillar att kunna lyssna på musik då jag är hemifrån, musik jag gillar och inte musik som de väljer på skitstationerna rockklassiker eller bandit. Jag behöver verkligen inte säga att jag inte lyssna på de kommersiella kanalerna, alls, frivilligt. Radio är P3 eller P1, P2 eller… P4, då det är sportradio.

Med andra ord, det är ganska trevligt att vara ute och vandra med mobilen och headset. Jag ids inte skaffa en mp3-spelare. Jag är snål!

måndag 6 september 2010

Gårdagens tvutbud

Igår var det politik på tv. Lars Ohly intrevjuades i 1:an, föga förvånande försökte journalisterna göra stora frågor av enkla saker. Som Afghanistanfrågan. Jag säger fortfarande: inget har blivit bättre, inget land har blivit bättre efter en amerikansk offensiv, inte någonsin. Vad är problemet? Krig är fel lösning och ett par usla journalister klöser sig fast vi siffror som vi fått från USAs krigsapparat. Jo tjena att svt är vänster.

Den enda frågan jag blev lite irriterad på Lars, var den om föräldraledighet. Det som krävs är ett ekonomiskt incitament; vi kan inte kräva att arbetsgivare skall älska läget om en kvinna kan komma att försvinna i ett år eller mer från ett arbete – arbetsgivaren måste kompenseras och FAMILJEN måste kompenseras. Då, och inte en sekund tidigare, kommer vi att ha tagit ett jättekliv mot riktig jämlikhet. Det går inte att tvinga folk att leva fattigare än man måste. Skärpning Lasse, jag vet att du håller med mig. Genomför detta!

Den roligaste tvn var dock debatten mellan fejkmiljöpartiet (c)tureplanpartiet och felkmiljöpartiet (bara miljö och inga människor) miljöpartiet. Kattkrig av rang! Värlsklass. Det tragiska är att (c)tureplanpartiet använder sig av "kvantmate" då de förklarar hur effektiva de är: de är alltså inte effektiva, men med rätt matematik kan man visa vad som helst med siffror. Miljöpartiet förlorar på att de inte vågar ta steget fullt ut, de vill se anvarsfulla ut, men om man bara bryr sig om miljön och inte människorna som skall verka i den blir politiken helt verkningslös. Socialism ÄR miljöansvar. Den som inte fattar det: tillbaka till skolbänken. Ta upp en bok. Läs! Då kanske ni slipper vara en ignorant rasist också, eftersom att alla vet att rasism och SD botas med kunskap. Idioti behöver inte vara för evigt, moderater

Ekonomi är inte en vetenskap. Det är en vetenskap skapad av de rika för att hålla folket på platts.

lördag 4 september 2010

Just ja...

Jag är inte med i Goatsodomizer nåmer. Ett tämligen smärtfritt uppbrott som slutade med Vestlandslefsa.



Finn ett fel...

Killarna spelar snart in en skiva och jag önskar dem all lycka med det! Jag ska äta Lefsa.



Vestlandslefsa

Det var en galet rolig tid i vilket fall som helst, synd bara att jag är så kass på att spela bara. hehe

//dead old bastard



Leds iväg för nödslakt.

fredag 3 september 2010

Auberon


Jag. I FKÜ-Teddys studio. Med Goatsodomizer.

Jag blev med rätta retad i Lord Ks blogg för mitt förflutna med Black Mark. Jag pratar inte gärna om det.

Men jag skriver om det, på dålig engelska.

Så det så
.