Då jag relativt nyligen skrev om Vansinnets berg av Howard Phillips Lovecraft, visste jag inte att bokförlaget Alestor, som också gett ut ”Skuggan över Innsmouth”, hade planer att ge ut en egen ”Vansinnets berg”. Deras version heter inte ”Vansinnets berg”, som den tidigare Deltautgåvan, de har lagt till vid, från originalspråkets ”At the mountains of madness”. Det kan tyckas larvigt, att ändra en sådan liten grej, men jag antar att greppet är att visa att det är något som i alla fall kan kallas halvnytt; paralleller kan dras till bokförlaget Vertigos nyligen släppta nyöversättning av ”The case of Charles Dexter Ward”, som fick sitt mer korrekta namn ”Fallet Charles Dexter Ward” till skillnad från den gamla Deltautgåvans titel ”Gengångaren”. Alestor har också lagt till en massa extragodis för alla Lovecraftianer.
Jag skrev nyss om boken då Sam J. Lundwall givit ut den i Jules Verne magasinet, och eftersom jag läst den både på svenska och engelska relativt nyligt, ids jag inte läsa om den redan - men bonusmaterialet tog jag mig gladeligen igenom.
Det finns en konflikt i begreppet Lovecraft, författaren har efter sin död alltid väckt intresse, både runt sitt skrivande och sin person. Det nya gardet lovecraftianer anfaller med verbalt våld, bland annat den största av de forna Lovecraftvurmarna: August Derleth, medförfattare till bland annat ”Lurkers at the threshold” (”Odjurets torn”) och ansvarig utgivare bakom Akham house, som gett ut en stor del av H P L:s produktion. Jag skrev själv ett par ord om Michel Houellebecqs bok ”H P Lovecraft, emot världen, emot livet”, om herr Lovecraft. Genast fick jag en kommentar i bloggen om det som sade att Houellebecqs tolkning av mannen var påhittad. Lösningen för att komma runt konflikten är att helt enkelt läsa både det som de gamla stofilerna sa och det de nya stofilerna påstår. Sanningen brukar ju som bekant ligga lite i mitten av de tolkningar som ges. Här får vi tillexempel läsa att Howard skulle ha tagit ideologiska kliv mot socialismen, baserat på hans förställningar om ”de gamla” som i hans beskrivning i novellen ”Vid vansinnets berg” var just socialistiska. Det kanske ligger något i det. Det kanske är sant, som Houellebecq skrev, att han hyllade Hitler.
Det vore trevligare om han inte höll på Hitler, utan var socialist. Jag uppskattar det. Jag känner att så stor roll spelar det inte, det är hans konst som tilltalar mig, och den är fantastisk. Han är förvisso mycket fascinerande som människa också, men det betyder itne att han var en bra människa. Många fascinerande människor var dåliga.
Nu är det dock relativt ovidkommande vilken politik författaren erkänner sig till. Det är innehållet i denna Alestor-utgåva som är vidkommande. Boken bjuder alltså på mer än långnovellen ”Vid vansinnets berg”, den bjuder även på novellen ”Den namnlösa staden”, utdrag ur ett par brev till och från Lovecraft, en essä och lite mer matnyttigt. Egentligen kan man inte begära mer av en bok som faktiskt är så bra, för att inte säga överdjävligt fantastisk, som ”Vid vansinnets berg”, men ändock finns här som sagt mycket mer att fröjdas över. För fröjdas, det gör man! Det är ändå Howard Phillips Lovecraft vi snackar om.
Köp boken, stöd den stora skräckmästaren. Den störste skräckmästaren!